|
Neeraj Sonalkar och Anders Berglund föreläste 7 februari. Foto: Viktor Aronsson |
Häromdagen handlade Estrad om hur man bygger innovativa team, företag och regionala ekosystem.
Anders Berglund och
Neeraj Sonalkar har forskat om detta en längre tid och delade med sig av sina resultat om vilka de grundläggande byggstenarna är. De har tittat på både fysisk och organisatorisk miljö, interaktion samt sätt att tänka. De har också fokuserat på hur idéer och kunskap flödar.
Föreläsarna menade att en viktig faktor för att förbättra innovationsflödet är design thinking. Det kan liknas vid en process som underlättar förflyttningen från det nuvarande (kanske inte helt perfekt fungerande) sättet att arbeta till ett önskat, mer funktionellt sätt i framtiden.
Design thinking kan ske på olika nivåer. Det kan handla om individer, team, organisationer eller regioner. Men en sak är säker. Förflyttningen kommer inte att gå spikrakt från punkt A till punkt B. Man får räkna med att utvecklingen går i sicksack eftersom man på vägen kommer att både upptäcka ny kunskap och stöta på hinder. Det gäller att hantera dessa hinder och ändå komma vidare. Säkerställ bara att riktningen är rätt trots avvikelserna. Berglund och Sonalkar visade en modell för att åskådliggöra processen. De kallade den ”The hunter model”. Där gäller det att jaga idéer och sedan testa dem, gärna i team. Om idén inte håller får man revidera eller tillföra något för att den så småningom ska bli en riktigt framgångsrik idé. Föreläsarna poängterade att det är viktigt att låta individer organisera sitt eget arbete och inte låsa in människor i vissa banor.
De framhöll att det behövs interaktion mellan team-medlemmarna, det räcker inte med en person för att kläcka och utveckla riktigt bra idéer. Man behöver spåna, fråga och få synpunkter. När man i en utvecklingsfas möter ett hinder eller ett negativt svar på ett förslag kan man välja att ge ett nytt reviderat alternativ eller förkasta förslaget och hitta på något annat. Det är minst lika viktigt med responsen på ett förslag som själva idén. De team som är framgångsrika kommer vidare trots – eller kanske tack vare – negativ feedback. Talarna tog upp ett roligt exempel: En bil som på olika sätt kan ge hälsoråd, och kanske till och med utföra vissa tester via sensorer – en Health Car. Men det skulle ju inte vara så bra att utveckla den utan att testa den på användarna. Då skulle man riskera att stå där med en bil som varit svindyr att utforma men som målgruppen inte alls vill ha.
|
Anders Berglund. Foto: Viktor Aronsson |
Man kan likna den innovativa miljön vid en plantage eller en regnskog. I en plantage finns gröda och ogräs. Där rensar man direkt bort ogräset. I en regnskog är det svårt att avgöra vad som är gröda eller ogräs. Därför kan det växa upp något som man i en plantage skulle ha rensat bort som ogräs, men som visar sig vara en fantastisk gröda. En superinnovation. Går det här att översätta till organisationer? Jo, både plantagen och regnskogen behövs men det krävs en del arbete för att balansera de två motsatserna på ett bra sätt och uppnå jämvikt. Tänk också på att en individ kan ses som lat, arrogant och förvirrad av vissa, medan andra ser hen som ett kreativt, världsfrånvänt geni. Det handlar om perspektiv.
Något som enligt föreläsarna är oerhört viktigt i innovationsprocessen är feedback. Det finns olika typer av feedback och den bästa är konstruktiv och sker redan på ett tidigt stadium i innovationsprocessen. Då finns tid att genomföra nödvändiga förändringar och man slipper stå med en produkt som inte uppfyller önskemålen hos kunderna, och som därför inte lyckas på marknaden. Den första tanken inför feedback är oftast ”Åh nej, vad har jag gjort för fel?”. I stället bör man tänka ”Wow, vad kan jag lära mig av det här”? Rätt sorts feedback är mycket värdefull, speciellt under tiden man utvecklar en idé.
|
Neeraj Sonalkar. Foto: Viktor Aronsson |
Glädjande nog kan man lära sig överkomma hinder, menade Anders Berglund och Neeraj Sonalkar. Man kan träna sig i att hantera den kritik som uppkommer och göra något konstruktivt av den. Om två personer är oense och inte kan komma vidare blir det förödande för kreativiteten. För att se hur dynamiken och kreativiteten fungerar kan man använda något som föreläsarna kallade ”Team Interaction Diagnosis”. Via videoinspelningar i realtid som utvärderas, och genom personlig coachning, kan team och individer utvecklas och få insikter om vad som behöver ändras i deras sätt att arbeta tillsammans. Två mindre bra idéer kan kanske kombineras till en lysande idé.
Slutligen presenterade Berglund och Sonalkar två olika projekt, båda med målet att utveckla innovativa ekosystem i utvecklingsländer. Tanken var att stimulera kreativitet och samarbete och naturligtvis åstadkomma innovation och framgångsrika företag. Det ena genomfördes i Ahmedabad i Indien, och det andra i Abeokuta i Nigeria. Några av lärdomarna från arbetet med projekten är att det är viktigt att knyta till sig tänkbara finansiärer på ett tidigt stadium och att mäta utvecklingen på ekosystemnivå för att locka partners och investerare. Utvecklingen av ekosystemet bör både involvera och utveckla den ekonomiska aktiviteten i regionen och det är en fördel om ledarna är nytänkande och drivs av empati.
Vill du höra mer om hur man åstadkommer innovativa miljöer? Föreläsningen läggs inom kort upp som
webb-tv i hög kvalitet och den livesändning vi gjorde ligger kvar på vår
Youtubesida. Du kan också ta del av de
bilder som föreläsarna presenterade.
Trevlig helg!
/Helene