… och plötsligt blev det sommar

Några av er är säkert i full färd med att packa kappsäckarna inför Almedalsveckan. Vi på ESBRI ska inte dit i år så jag tänkte i stället ta mig tid för en kort tillbakablick.

Vilken händelserik vår vi har haft! Vi har producerat två Entré och skickat ut fem e-Entré. Tillsammans med SSES arrangerade vi ett Education Café med Phillip Kim, Babson College. Vi korade också vinnarna i uppsatstävlingen Nytt&Nyttigt 2016–2017.

Under våren hann vi arrangera hela sex öppna Estradföreläsningar:

23 januari pratade Katarina Blomkvist och Ivo Zander på temat ”Intraprenörskap – en dold potential i svenska bolag”.

7 februari föreläste Anders Berglund och Neeraj Sonalkar om ”Understanding the innovation genome”.

19 mars var temat ”Welcome to the future of FinTech”. Talare var Claire Ingram Bogusz, Anthony Larsson, Mats Lewan, Shahryar Siri och Robin Teigland.

19 april välkomnade vi Sarah Jack till Estrad. Hennes titel var ”What’s the point – can entrepreneurship research have an impact on its communities?”

24 maj slog Anna Brattström och Frédéric Delmar fast att “Ensamma genier bygger inga startups – entreprenörskap är ett grupparbete”.

13 juni avslutades Estradvåren med föreläsningen ”Misslyckandets dynamik – vad kan vi lära av plastcykeln, Googleglasögonen och kvinnopennan?” Talare var Cassandra Marshall, Karl Wennberg och Samuel West.

Var det någon som verkade extra intressant? De går att se i repris! Webb-tv från alla föreläsningar, sammanfattande blogginlägg, föreläsarnas presentationsbilder och mycket mer ligger på webben.

Just nu arbetar vi främst med att ta hand om alla spännande bidrag till den aktuella omgången av uppsatstävlingen Nytt&Nyttigt. Vi riggar också inför sensommarens två stora begivenheter: Haining Day Competition och Sweden–China Entrepreneurship Forum men kommer sedan att gå ner i ett lite mindre hektiskt sommartempo.

Följ oss gärna på Facebook och Twitter för de senaste uppdateringarna.

Ett stort tack till alla er som har läst, deltagit och interagerat i våra aktiviteter! Önskar er en härlig sommar, så ses vi igen till hösten.

/Åse

Spexig sommaravslutning med allvarlig underton

Samuel West, Cassandra Marshall och Karl Wennberg föreläste på Estrad 13 juni.

Sommaravslutning med bubbel! Vilken rolig eftermiddag vi fick. Nästan 140 besökare kom till säsongens sista Estrad. Temat var ”Misslyckandets dynamik – vad kan vi lära av plastcykeln, Googleglasögonen och kvinnopennan?” Samuels Wests del av föreläsningen bjöd på en hel del fniss. Men självklart, under ytan på den spexiga pop up-utställningen från Museum of Failure lurar en del större frågor. Till exempel: Vilken typ av klimat vill vi ha på våra arbetsplatser för att människor, produkter och tjänster – och i förlängningen vårt samhälle – ska kunna utvecklas på ett gynnsamt sätt? Och hur ska vi skapa institutionella ramverk för att företag ska våga satsa på innovation, och för att företagare som faktiskt har misslyckats ska få en andra chans?

Det senare var fokus för Karl Wennbergs anförande. Han är gästprofessor i företagsekonomi vid Linköpings universitet, institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI) och knuten till Ratio. Hans forskning handlar om organisationsdynamik, organisationssociologi och regional utveckling, vi har skrivit om den i Entré många gånger.

Karl Wennberg

Wennbergs forskning visar att det är företagare med tidigare erfarenhet av företagande som är de mest framgångsrika – deras företag har högre tillväxt än andra företag. Många är också de entreprenörer som vittnat om vad de lärt sig av sina misslyckanden. Ändå leder konkurser inte sällan till social stigmatisering och avseende det institutionella ramverket lämnar Sverige en del övrigt att önska, enligt Wennberg.

- I Sverige har vi ett klimat som tillåter experimenterande som fritt skolsystem, demokratiskt samhälle och trygghetssystem. Dessutom har attityder till risk förbättrats de senaste 20 åren. Vi uppmuntrar kreativitet och experimenterande, sa han.

Samtidigt har Sverige bland de tuffaste insolvenslagstiftningarna i västvärlden. Benificium, det som man får behålla efter en konkurs, ser olika ut på olika platser. I Florida anses det rimligt att få behålla både huset och två bilar, och skulderna skrivs av.

- I Sverige däremot tar banken huset, bilen, tv-apparaten, stereon… Allt. Och sedan kan man tvingas leva på existensminimum i ett antal år. Med en sådan erfarenhet är det inte många som vågar försöka igen, oavsett om man gjort konkurs för att företagsstarten råkade sammanfalla med Lehman Brothers-krisen.

- Det är remarkabelt att vi i ett land med utvecklade institutioner och välfärdssamhälle är hårdast med att straffa företagare som går i konkurs. Man kanske inte behöver straffa alla företagare, utan kan nöja sig med de som har gjort något brottsligt, sa han.

På arbetsmarknaden finns i dag ofta ett relativt stort svängrum. Medarbetare får anvisningar om vad som ska göras, men hur det ska gå till får man lösa själv. Ofta pratar man om att arbetsplatser ska vara agila – innovatörer ska inte behöva förhålla sig till budgetramar eller tidsplanering.

- Men alla kan inte vara agila. Och det finns metoder för hur det kan manageras. Till exempel genom att ha en innovativ enhet, en kontrollerande enhet och en säljande enhet. Enheterna har olika mål där en jobbar med kvartal, intäkter och kontroll och en annan med nya idéer. Att blanda ihop dem är inte alltid så lyckat, förklarade Wennberg.

Det avgörande, tycker Karl Wennberg, är selektion. Det är genom att arbeta aktivt med att välja vilka idéer man ska satsa på och vilka som ska avvecklas som företag kan driva innovationsprocessen framåt. Vilka idéer som kommer fram är svårare att påverka.

Samuel West är psykolog och arbetade kliniskt innan han skrev sin doktorsavhandling som fokuserar på hur man kan skapa ett bra klimat på arbetsplatser. Vi skrev om den i Entré för ett par år sedan: ”Lek mer på jobbet”.

I Museum of Failure har West samlat ett hundratal misslyckade innovationer för att visa vilken möjlighet till lärande misslyckanden kan vara. Samlingen består av produkter och tjänster från hela världen och ger insikter om det riskfyllda innovationsarbetet. Museet är baserat i Los Angeles, men turnerar och arrangerar pop up-utställningar. 1 juni–9 januari 2019, finns museet på Dunkers kulturhus i Helsingborg för den som är i krokarna.

Samuel West

- I media lyfter man fram lyckade människor och det påverkar oss. Alla framgångshistorier är dessutom väldigt lika; ”Vi var tre grabbar som startade i ett garage och nu är vi miljonärer”. Men vi har mer att lära av misslyckanden. Dessutom är de oändligt mycket mer fascinerande, sa han.

Det är ett av huvudbudskapen för Museum of Failure. Men Samuel West vill också visa på hur många uppfinningar som faktiskt misslyckas och därmed göra besökarna mindre rädda för att våga försöka.

Han gav oss ett flertal exempel, historiska och samtida. Vasaskeppet är ett misslyckande som många svenskar är bekanta med. Betamax videospelare höll högre kvalitet än VHS, men det fanns för få filmer tillgängliga för att Betamax-formatet skulle få genomslag. Bic designade en penna anpassad för kvinnohänder i rosa och ljusblått med glitter på. Cashkortet, som det inte gick att handla med, eller Coca-Cola BlāK– en blandning av kaffe och Coca-Cola, som smakade ungefär som det låter. Kaffeläsken togs fram trots att Coca -Cola Company sannolikt är bland de företag som har bäst koll på sina kunder, enligt Samuel West. Så alla kan göra misstag.

Min egen favorit i utställningen är tortyrmasken som sägs ha föryngrande och utslätande effekt genom att utdela elektriska stötar. Några av utställningsföremålen kan ses i det här videoklippet.

Nåja, det finns mycket att skratta åt. Men faktum är att många misslyckade innovationer leder till en betydelsefull kunskapsuppbyggnad. Nokiatelefonen N-Gage, som samtidigt skulle tjäna som spelkonsol, blev ingen hit på marknaden. Men den banade väg för det finländska spelundret, med en Angry Bird som förgrundsgestalt.

Cassandra Marshall

- När man påbörjar en innovationsresa vet man inte vad den ska leda till, konstaterade Cassandra Marshall, ansvarig för programmet Innovationsledning och organisering på Vinnova.

Vinnova sprider kunskap om hur man skapar förutsättningar, leder och finansierar innovationsarbete.

Även Vinnova kunde visa upp några egna ”failures” – misslyckade satsningar – som att självkörande bilar inte får framföras på allmän väg eftersom de saknar backspeglar.

Föreläsningen var en samproduktion mellan ESBRI, Vinnova och Museum of Failure och hölls på Kulturhuset i Stockholm, 13 juni. Se den!

/Anna-Karin

Dystert läge för kvinnors företagande i nya GEM-rapporten

Panelen som presenterade GEM-rapporten, från vänster: Pernilla Norlin, Ylva Skoogberg, Pontus Braunerhjelm, Carin Holmquist, Jane Walerud, Maria Mattson Mähl och Saeid Esmaeilzadeh.

I går lanserade Entreprenörskapsforum årets nationella rapport från Global Entrepreneurship Monitor (GEM), ett världsomspännande forskningsprojekt som årligen mäter och analyserar entreprenöriella aktiviteter, ambitioner och attityder. 2017 medverkade 54 länder.

Rapporten innehöll inte jätteroliga resultat. Sedan den förra mätningen har det skett en nergång i den totala entreprenöriella aktiviteten i Sverige. Den största orsaken till detta är ett minskat entreprenörskap bland kvinnor.

Enligt Pontus Braunerhjelm kan det hänga ihop med den pågående diskussionen om vinster i välfärden. 2014 kunde man se en ännu större nergång just när det gällde kvinnors företagande, och då pågick en liknande diskussion. Sedan dess har andelen kvinnor som startat företag ökat i ett par år. Men nu är vi där igen, det är val i höst och osäkerheten runt de grundläggande förutsättningarna beträffande företag inom skola, vård och omsorg är stor.

Carin Holmquist visade att kvinnors företagande ligger lägre än mäns över hela världen och att det har varit så en längre tid. Hon menade att kvinnor inte är mer intresserade av att driva sociala företag eller bli entreprenörer inom vård och omsorg. De startar alla möjliga företag. Kvinnors företagande är dock vanligast inom vissa branscher: juridik, personlig service, handel, besöksnäring, vård, omsorg och utbildning. Det här är oftast svåra företag att skala upp och vinstmarginalerna är låga. Därför påverkas naturligtvis de här sektorerna av de signaler som den ekonomiska politiken sänder ut.

Men några positiva resultat fanns trots allt i rapporten. Andelen affärsänglar har ökat, och fortsätter att öka. De är mycket viktiga för företagandets tidiga faser. I Sverige finns också en stor optimism när det gäller att identifiera affärsmöjligheter. Svenskarna ser sig själva som innovativa men det är tyvärr få som omvandlar idéerna till kommersiella företag.

Vill du läsa mer om den entreprenöriella aktiviteten i Sverige? Ladda ner GEM-rapporten.

Trevlig helg!

/Helene

#fail #cringe #LOL #innovation

I dag avslutar vi Estradvåren med en specialföreläsning på Kulturhuset i Stockholm. Den samarrangeras med Vinnova och Museum of Failure. Temat är "Misslyckandets dynamik - vad kan vi lära av plastcykeln, Googleglasögonen och kvinnopennan?". Talare är Cassandra Marshall, Vinnova, Karl Wennberg, Linköpings universitet och Ratio, samt Samuel West, Museum of Failure. Föreläsningen pågår 13.30-15.00. Välkommen att ta del av den senaste forskningen och en exklusiv pop up-utställning! /Åse

Gästblogg: What we found in the Valley

Master students Sebastian Misurák and Philip Steen gained new venture capital knowledge in Silicon Valley.

Silicon Valley, California, USA. A mythical place where new technology is born, and entrepreneurs thrive. Philip Steen and Sebastian Misurák, master students at the School of Business, Economics and Law, University of Gothenburg, received a travel grant and went to the Valley to learn more about its venture capital market. Here are their major takeaways. This blog post is published in cooperation with the Institute of Innovation and Entrepreneurship. /Åse

In March we set out to Silicon Valley, the global hub for technology, innovation and venture capital. We had been lucky enough to receive the Sten A Olsson Scholarship, allowing us to expand the ambitions for our master’s thesis in entrepreneurial financing. On the 6th of March we entered our less than cosy airbnb, where we, alongside a tiny mouse we decided to call Mickey, would spend the upcoming three weeks.

The aim of our study was to investigate “mixed syndicates” within the venture capital industry. In venture capital there are two main types of investors. The first and most common one being the independent venture firms (IVCs) and the second being the corporate investors (CVCs). The main difference between these actors are their incentives for investing, with IVCs solely focusing on financial gains for their limited partners, while CVCs invest with their corporate strategy in mind, trying to build on their current business model.

The vast majority of venture capital investments happen through syndication, that is the collaborations between different investment firms. Historically, IVCs have been somewhat hesitant to include CVCs in their syndicates due to their strategic incentives potentially creating conflicts. However, as the percentage of both invested capital and amount of investments being made by corporate actors have increased substantially the last few years (with it being over 20% in 2017), CVCs are being included in an increasing amount of syndicates.

Early on in the process we established that this topic lacked research from the point of view of the independent firms. We therefore posed the research question “How do independent venture capital firms evaluate corporate venture capital arms as investment partners?”. Before leaving Sweden, we e-mailed and called the offices of around 300 IVCs in the San Francisco Bay Area, ending up with 10 interviews with general partners from 10 different firms in The Valley.

Silicon Valley is situated about half an hour outside of San Francisco in a city called Palo Alto. To the naked eye Palo Alto appears to be a nice upper middle class suburb, with rows of cute houses and tidily kept gardens. But rarely has the saying “do not judge a book by its cover” been so fitting. Palo Alto is the home of over 7 000 companies with a total of almost a 100 000 employees, and soon upon arrival in the small city we found ourselves going from one astounding office to the next, during busy days only stopping for a quick (and extremely overpriced) coffee.

What we found when interviewing the general partners of the IVCs were insights that some non-scientific articles had alluded to, but few of the more research-based papers had grasped. Most IVCs generally avoid investing alongside CVCs as their strategic nature make them unpredictable as investment partners. If IVCs are to include CVCs in their syndicates, ensuring predictability and that the CVCs stay on during the following investment rounds is the major concern.

Even though much of the answers we were provided by the general partners showed a unanimous hesitance towards corporate investors, their different degrees of concern shone through. Some laughingly called the CVCs tourist that would elope the industry as soon as the economy stumbled into a recession, while others more mildly stated that maybe corporations were better cut out at being the IVCs customers.

The Sten A Olsson Scholarship provided us the opportunity to enter the bubble that is The Silicon Valley. By getting close and personal interviews with general partners of major investment firms, we were able to get a better understanding of the inner workings of the venture capital industry than we could have ever hoped for.

So much of the research done in this field is focused on providing definitive, generalizable results. However, what we found was an industry where all decisions are situation based, and a business culture that centers around trust and the ability to predict the behaviors of those you choose to invest your time and money alongside.

We got three weeks we will never forget.

/Philip Steen and Sebastian Misurák

På rätt spår

Spårvagnsspår över kullersten – en annan sorts elvägar än de vi skriver om i Entré nr 2-2018. Foto: Natalia Y/Unsplash

Vet du vad bioraffinaderier eller elvägar är? Innan vi började jobba med Entré nr 2-2018 hade jag knappt hört talas om begreppen. Kan inte påstå att jag är expert nu heller, men jag vet i alla fall att bioraffinaderier och elvägar är två exempel på så kallade systemiska innovationer – innovationer som är så omfattande att hela samhället påverkas.

Jag associerade ”elvägar” till spårvagnar, men det handlar snarare om att exempelvis lastbilar kan drivas av el via en skena i vägen. Teknologier för detta testas på olika håll, bland annat av Trafikverket. Eroadarlanda löper mellan Arlandas fraktterminal och Rosersbergs logistikområde. Spännande och viktigt experiment för att få ner koldioxidutsläppen.

Tidningen har precis gått till tryck nu, och förutom ovanstående temaartikel kan du se fram emot spännande läsning om exempelvis kunskapsflöden i kluster, relationer i startupteam, och en ny entreprenörstypologi.

Det är aldrig för sent att börja prenumerera (gratis!), eller att tipsa en kompis. Entré trycks i 18 000 ex och skickas ut till företagare, politiker, forskare, rådgivare, finansiärer och många andra. Genom åren har tidningen legat med i många goodiebags på konferenser och andra evenemang. Om du vill ge dina besökare lite extra guldkant i form av forskningsbaserad kunskap om entreprenörskap – hör av dig så fixar vi!

/Åse