Herregud, så skulle aldrig jag göra!

Jag har precis läst boken ”Organisation och ansvar” skriven av Tommy Jensen och Johan Sandström. Boken diskuterar hur olika legitima och etablerade organisatoriska processer hindrar – och till och med motverkar – ansvarstagande och ansvar.

Det är en mycket tänkvärd bok som beskriver hur olika processer fungerar och hur de påverkar människor att gå ifrån sitt eget ansvarstänkande och genomföra handlingar som de egentligen tycker är helt felaktiga – i samhället, privat eller i sin yrkesroll. Författarna menar att det sällan är onda människor som begår onda handlingar. Oftast är det vanliga människor vars moraliska kompass har slagits ut. De lyder order, är stressade eller kanske inte ser konsekvenserna av sitt handlande.

Via exempel på olika socialpsykologiska experiment visar författarna hur vi under vissa omständigheter kan tillfoga både människor och miljö skada utan att se något personligt ansvar. Detta blir tydligare ju mer distanserade vi är från våra offer.

Det är väldigt skrämmandet tycker jag, och jag undrar hur jag själv skulle reagera i en motsvarande situation. Det är lätt att tänka: ”Herregud, så skulle aldrig jag göra”, men exemplen i boken visar att det är svårt att på förhand veta hur en människa kommer att handla.

Författarna beskriver på ett översiktligt sätt olika organisatoriska processer och ger förslag på hur man kan hantera dessa för att på ett konstruktivt sätt hitta vägar framåt. Det är viktigt att ta ansvar eftersom vi står inför svåra globala problem med ändliga resurser.

Det här är en läsvärd bok om du är företagsledare, anställd, student eller forskare. Eller helt enkelt – människa.

/Helene

Låt oss prata om innovationslandet Sverige!

Susanne Ås Sivborg, gd PRV, och Olof Ejermo, docent, CIRCLE, i samspråk under lanseringsminglet. Foto: Johanna Hanno.

I går höll vi ett lanseringsseminarium för ”Det innovativa Sverige – Sverige som kunskapsnation i en internationell kontext”. Det blev en fullsatt och ganska fartfylld tillställning, med korta presentationer från författarna och snabba kommentarer från inbjudna politiker och myndighetsrepresentanter. Rapporten är skriven av forskare vid CESIS, CiiR och CIRCLE, och den är producerad av ESBRI och VINNOVA.

Medverkande i seminariet var Martin Andersson, CIRCLE, Joakim Appelquist, VINNOVA, Fredrik Bystedt, finansdepartementet, Olof Ejermo, CIRCLE, Jonas Eriksson, riksdagsledamot (mp), Lars Hjälmered, riksdagsledamot (m), Hans Lööf, CESIS, Jennie Nilsson, riksdagsledamot (s), Mats Odell, riksdagsledamot (kd), Joakim Wincent, CiiR, Håkan Ylinenpää, CiiR, Susanne Ås Sivborg, PRV.

Hela seminariet livesändes och ligger kvar på vår Bambusersida, inom kort dyker det också upp som webb-tv. Alla artiklar, presentationer och filmklipp ligger samlade på ESBRIs webbplats om ”Det innovativa Sverige”. Vi kommer också att återkomma till innovationsnationen Sverige här på bloggen. Vi har bland annat bjudit in gårdagens kommentatorer att utveckla sina tankar i gästblogginlägg.

Nu vill vi veta vad du tycker!

Deltog du i seminariet, har du läst rapporten?

Håller du med forskarna, eller är du av en annan uppfattning?

Kan Sverige behålla sin relativt goda ställning som innovationsnation?

Vad kan vi lära av andra länder?

Och vad bör vi satsa på för att stärka konkurrenskraften?

Bidra gärna med dina reflektioner i kommentarsfältet nedan.

/Åse

Det innovativa Sverige

”Jäklar vad bra det var i dag!”

Det var bara en av många spontana, positiva kommentarer som vi fick efter professor Alf Rehns uppskattade Estradföreläsning i onsdags. Titeln på föreläsningen var ”Kan vi rädda innovationen från sig själv?” Alf menar att vi har en – som han uttryckte det – sanslös förtjusning inför ordet ”innovation”, men han saknar den kritiska diskussionen.

Vi har aldrig talat mer om innovation än i dag. Vi har aldrig satsat mer pengar på innovation än vi gör i dag. Det har heller aldrig forskats så mycket om innovation som i dag. Men vad leder det här till? Har det gett lön för mödan? Satsas det på rätt saker? Och vem bestämmer vilka områden som ska prioriteras?

En annan viktig fråga är hur vi ska värdera de innovationer som uppkommer? När det gäller medicinska problem satsas det exempelvis mycket mer pengar på erektionsproblem i västvärlden än på enkla och lättlösta problem i utvecklingsländer, eller för olika minoritetsgrupper. Det förs ingen kvalitetsdiskussion, inte heller om vad som ska räknas som innovation.

Rehn lyfte fram Finland som ett föregångsland när det gäller åldringsvård. De skulle kunna exportera sina innovativa modeller till många andra länder och bli världsledande. Men det satsas inga pengar inom denna sektor. I stället satsas det enorma summor på företag inom spelindustrin eftersom de anses höra till ett innovativt område. Vad beror det på att åldringsvård inte är prioriterat när det verkligen behövs en satsning där?

Enligt Alf är det för att spel anses vara coolt medan åldringar bara är – gamla. En innovation är inte en introduktion av kex med jordnötssmörsmak. Eller en utvecklad managementmodell. Detta kallar Alf Rehn för innovationsnonsens.

Det handlar inte om innovation utan om ”innovation”: innovationskunskap i ett elegant paket och – som Alf lite provokativt uttryckte det – innovationsporr. Han ser stora likheter mellan hur pornografin presenterar sexualiteten och hur innovation framställs: Allt funkar, alla får vad de vill ha och det är glättat och förutsägbart. Enkla strukturer och alla vet hur historien slutar.

På samma sätt förenklas innovationsprocessen i de många böcker som hela tiden publiceras på temat innovation. Men processerna i verkliga livet är sällan enkla, det går ofta åt helsike och så får man fixa man till det. Till sist kanske det blir lyckat – eller också får man satsa på något annat.

Det är viktigt att rädda innovationen från innovationssnacket, menar Alf. Vi bör i stället föra en diskussion om innovation bortom alla floskler och slagord. Vi behöver en produktiv samhällsdebatt. Där skulle man på riktigt prata om de stora problem vi har och hur vi ska lösa dem. Innovationer är ingen universalmedicin men de är otroligt viktiga – där de behövs.

Vi kommer att lägga ut en klippt kortversion med godbitarna från föreläsningen via webb-tv inom kort. Håll utkik efter det!

/Helene

Kan vi rädda innovationen från sig själv? (del 2)

Kan vi rädda innovationen från sig själv? (del 1)

Inflation i innovation

”Forskningen får aldrig nöja sig med att hålla med folk, den ska vara uppkäftig och kul. Att låta sig invaggas i ’detta är vad vi bör göra’ är döden. När man tror sig veta vad vetenskap måste vara har man tappat bollen helt.”

Det sa professor Alf Rehn när jag intervjuade honom för en artikel i Entré 2007. Det ska bli kul att höra hur han har hållit bollen i spel sedan dess.

Alf har vunnit priser för sina insatser som talare och på onsdag gör han comeback på Estrad. Det är sex år sedan han gästade oss sist – då berättade han bland annat om vad ingenjörer kan lära sig av Hello Kitty.

Veckans tips är alltså: Missa inte Alf! I detta nu har vi 178 deltagare men fler droppar in hela tiden. Föreläsningen genomförs i Stockholm men livesänds också på webben ONSDAG 15 JANUARI KLOCKAN 15.00-17.00. Jag skriver det med versaler, eftersom det är då eller aldrig. Denna föreläsning kommer tyvärr inte gå att se som webb-tv i efterhand.

/Åse

Vart-vad-hur!

Jag fick nyligen en tankeställare när jag läste en intressant bok. ”Har du attityden?” är en inspirationsbok om företag som vill förändra världen. Boken är användbar även om man inte arbetar i ett innovativt nystartat bolag, utan (som jag) i en verksamhet som funnits länge och som till viss del kör på i invanda spår. Boken kan ändå inspirera till ett annorlunda förhållningssätt.

Författaren Claes Knutson menar att många företag har som syfte att förvalta en befintlig affär, och därför blir det också ”business as usual”. Företaget är väletablerat på en viss marknad och ambitionen är att förvalta sin position på marknaden så väl som möjligt.

Andra företag har en helt annan drivkraft, de utmanar och förändrar. De har inte ambitionen att tjäna pengar eller bli ytterligare en aktör på marknaden. De vill i stället utmärka sig och skapa något extraordinärt, kanske till och med förändra världen. I boken kallas de för challengerföretag.

Vad utmärker då dessa företag? De lyckas göra något annorlunda och skapa ett försprång gentemot andra aktörer. De här företagen vågar tänka precis tvärtom. Lönsamhet är naturligtvis viktigt, men det innebär inget egenvärde i sig. Däremot är lönsamhet nödvändigt för att nå målet – som är att förändra världen.

Knutson menar att det är viktigt att styra företagen med hjälp av vart-vad-hur. Vart handlar om att hitta den ”higher meaning” som motiverar människor och får dem att göra det där extra. Vad är det man bestämmer sig för att göra och hur är just genomförandet av idén.

Några exempel på svenska challengerföretag är Ikea, Skype och Spotify. Ikea är ett utmanarföretag med en stark företagskultur. Skype erbjuder bland annat gratistelefoni över nätet och har växt enormt sedan starten 2003. Spotify är på väg att forma en helt ny affärslogik för hela musikbranschen genom att skapa ett enkelt sätt att lyssna på den musik som man själv väljer.

Vill du också vara med och bygga ett företag som vill förändra världen? Börja med att läsa boken!

/Helene