”Jäklar vad bra det var i dag!”

Det var bara en av många spontana, positiva kommentarer som vi fick efter professor Alf Rehns uppskattade Estradföreläsning i onsdags. Titeln på föreläsningen var ”Kan vi rädda innovationen från sig själv?” Alf menar att vi har en – som han uttryckte det – sanslös förtjusning inför ordet ”innovation”, men han saknar den kritiska diskussionen.

Vi har aldrig talat mer om innovation än i dag. Vi har aldrig satsat mer pengar på innovation än vi gör i dag. Det har heller aldrig forskats så mycket om innovation som i dag. Men vad leder det här till? Har det gett lön för mödan? Satsas det på rätt saker? Och vem bestämmer vilka områden som ska prioriteras?

En annan viktig fråga är hur vi ska värdera de innovationer som uppkommer? När det gäller medicinska problem satsas det exempelvis mycket mer pengar på erektionsproblem i västvärlden än på enkla och lättlösta problem i utvecklingsländer, eller för olika minoritetsgrupper. Det förs ingen kvalitetsdiskussion, inte heller om vad som ska räknas som innovation.

Rehn lyfte fram Finland som ett föregångsland när det gäller åldringsvård. De skulle kunna exportera sina innovativa modeller till många andra länder och bli världsledande. Men det satsas inga pengar inom denna sektor. I stället satsas det enorma summor på företag inom spelindustrin eftersom de anses höra till ett innovativt område. Vad beror det på att åldringsvård inte är prioriterat när det verkligen behövs en satsning där?

Enligt Alf är det för att spel anses vara coolt medan åldringar bara är – gamla. En innovation är inte en introduktion av kex med jordnötssmörsmak. Eller en utvecklad managementmodell. Detta kallar Alf Rehn för innovationsnonsens.

Det handlar inte om innovation utan om ”innovation”: innovationskunskap i ett elegant paket och – som Alf lite provokativt uttryckte det – innovationsporr. Han ser stora likheter mellan hur pornografin presenterar sexualiteten och hur innovation framställs: Allt funkar, alla får vad de vill ha och det är glättat och förutsägbart. Enkla strukturer och alla vet hur historien slutar.

På samma sätt förenklas innovationsprocessen i de många böcker som hela tiden publiceras på temat innovation. Men processerna i verkliga livet är sällan enkla, det går ofta åt helsike och så får man fixa man till det. Till sist kanske det blir lyckat – eller också får man satsa på något annat.

Det är viktigt att rädda innovationen från innovationssnacket, menar Alf. Vi bör i stället föra en diskussion om innovation bortom alla floskler och slagord. Vi behöver en produktiv samhällsdebatt. Där skulle man på riktigt prata om de stora problem vi har och hur vi ska lösa dem. Innovationer är ingen universalmedicin men de är otroligt viktiga – där de behövs.

Vi kommer att lägga ut en klippt kortversion med godbitarna från föreläsningen via webb-tv inom kort. Håll utkik efter det!

/Helene