I förra veckan lanserade Uppdrag Välfärd boken Sociala innovationer i välfärden hos Entreprenörskapsforum.
Jag deltog i seminariet som handlade om en e-tjänst (Hälsa för mig) som kan förbättra den enskilda individens
överblick av sitt hälsotillstånd. Tanken med tjänsten är att utveckla
kommunikationskanaler mellan vårdgivare och vårdtagare.
Patienter kan med hjälp av tjänsten ta större ansvar för
sin egen hälsa eftersom de får större tillgång till uppgifter om sitt eget
hälsotillstånd. De får ta del av bedömningar och diagnoser. Tjänsten kan också
spara tid vid läkarbesök eftersom både patient och läkare kan vara mer
förberedda. Bra för vården, bra för individen.
Men det här är inte alls okomplicerat. Det finns många
frågor att diskutera innan man lanserar tjänsten. Exempel på sådana frågor är:
- Ska detta ingå i högkostnadsskyddet eller ska det vara utanför?
- Hur är datasäkerheten? Det finns en – ofta befogad - rädsla för att dela känslig information på nätet. Det ställer stora krav på säkerheten. Vem ska äga databasen?
- Hur löser man problemet med en uppdelad sjukvård? Det kräver någon slags samordning av tjänsten för att alla uppgifter ska hamna på samma ställe.
- Hur ska de som behöver det bäst (långtidssjuka, personer med kroniska sjukdomar) ha råd att betala för dessa tjänster?
- Vilka kommer att använda sig av denna tjänst? I Sverige betalar ca 1,2 miljoner invånare sina räkningar via internet. De övriga är troligen inte vana vid dator och kommer därför inte att använda sig av tjänsten.
- Vilka tjänster ska ingå så att det blir till störst nytta både för individ och vårdgivaren?
Det här är onekligen spännande, men det kvarstår en del
utredningsarbete innan hälsokontot kan bli verklighet.
/Helene
/Helene
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar