Kultur som attraherar och slår sönder

Bland andra Heidi Trakowski och Christer G Wennerholm minglar under Mälardalsrådets konferens "Kreativitetens värde".

I går var jag på Färgfabriken. Förstås ingen slump att Mälardalsrådets gew-evenemang ”Kreativitetens värde” arrangerades just där. Under dagen möttes forskare, näringsliv, det offentliga och kreatörer. Tillsammans diskuterades kreativitetens och kulturens roll i ett samhälle och hur de bidrar till attraktiva besöksmål och näringslivsutveckling i en region.

Emma Stenström, docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, pratade under temat ”Kreativiteten som kung – om kreativitetens värde i retorik & praktik”. Hon menar att det finns en stor hajp kring kreativitet i världen just nu. Det är vanligt att städer och länder ‑ Kina, Montreal, Stockholm, Dubai med flera ‑ benämner sig kreativa i sin marknadsföring. Emma Stenström gör nedslag på olika platser runt om i världen när hon pratar om kreativitet. I Kansas mötte hon, från stora grupper av människor, ett enormt hat gentemot allt som har med kultur att göra – konst, kultur, promenader, ekologiskt etcetera. Anledningen till det är att stora delar av befolkningen anser att kultur är en ”ateistisk vänsterkonspiration”.

Med kulturens och kreativitetens kraft finns risken, men också möjligheten, att slå sönder sociala strukturer i ett samhälle. Johannesburg i Sydafrika är ett exempel på stad som gått från att vara en av de farligaste platserna i världen till att blivit ett kreativt centrum. Till stora delar privatdrivet. Med bland annat kreativitetens och kulturens medel har samhället slagit sönder en social struktur. Johannesburg likt många andra städer i Sydafrika är planerade utifrån apartheid – och kanske är det ingen dum idé att slå sönder just de sociala strukturerna?

Tobias Nielsén från analysföretaget Volante har trendspanat och kan se hur kreativitetens värden framåt i tiden handlar om samverkan mellan olika aktörer i samhället. Det är också viktigt att inse att kreativa näringar har mognat så pass att det inte finns någon anledning att prata om de som ”tillväxtbranscher som växer snabbare än näringslivet”.

Linda Nordfors är konstnär och entreprenör och driver företaget Reflection Company. Hon talade under rubriken ”Om näringslivets sunda ointresse att bara vara ´pengapåse´ för kulturen.” Med det menar hon kortfattat att det inom kulturen finns två sorters pengar – de man förtjänar och de man får. Det första ses på med misstänkliga ögon och det senare idealiseras. Det största problemet är däremot att den summan är för liten. Och ingen konstnär vågar kritisera den gren de sitter på. När enskilda konstnärer och kulturen i allmänhet inte får några pengar från näringslivet tvingas konstnärer till att formulera och förklara vad kulturen ger för värde. Något ingen kulturperson som Linda Nordfors känner någonsin har fått öva sig på. Inte ens på utbildningen.

/Mia