”Hej, jag fick precis ett pressmeddelande om din
avhandling. Den låter intressant! Har du möjlighet att skicka ett tryckt ex? Vi
skulle gärna vilja titta närmare på den för att se om vi kan skriva om den,
exempelvis i tidningen Entré.”
Den här typen av mejl skickar Jonas och jag ut hela
tiden, och ganska ofta blir svaret något i stil med: ”Vad kul! Självklart, jag
skickar ett ex i dag. Hör av dig om du undrar något om min forskning.”
Men sedan finns det en del som vi får jaga rätt länge
innan vi får kontakt. Jag förstår såklart att man har en del att stå i kring
sin disputation. Men tänker samtidigt att om man har jobbat i flera år för att
författa en avhandling, inom ett ämne som man förhoppningsvis brinner för,
borde man bli galen av glädje om någon visar intresse för arbetet. Förutom att
det såklart ligger i linje med alla tankar kring samverkan, ”tredje uppgiften”
etcetera Men kanske kan det kännas
lite jobbigt att bli kontaktad av en påstridig journalist? Som att det räcker
med att handledare, opponenter, studenter och kollegor sliter i en för att man
ska prestera texter, kurser, rättade tentor och annat?
Om du som läser detta är en nydisputerad forskare som har
fått ett mejl av oss kan jag lugna dig: Du behöver nästan inte göra något! Bara
skicka din avhandling till oss, ställa upp på en telefonintervju, rota fram en
bild och sedan korrläsa artikeln när den är klar (för vi är väldigt måna om att
forskningen presenteras på ett rättvisande sätt).
Sedan publicerar vi artikeln i Entré (upplaga 18 000 ex)
och på vår webbplats, och vips har din forskning fått en mycket större publik
än genomsnittsavhandlingen. Bra va?
/Åse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar