Om frilansares (o)frihet

Foto: Steinar Engeland

Frihet framhålls ofta som en drivkraft för att starta och driva eget. Men vad händer när en person mer eller mindre tvingas till egenföretagande för att fortsätta arbeta med det hen kan? När blir friheten en ofrihet?

Maria Norbäck är medieforskare på Handelshögskolan i Göteborg. I ett inlägg på Gri-bloggen skriver hon om hur omstöpningen av medielandskapet gör att antalet fast anställda journalister minskar, medan frilansarna blir allt fler.

Norbäck har i sin forskning intervjuat ett 50-tal frilansande journalister och fotografer om hur de upplever sin tillvaro. Hon konstaterar att det är de mest ”ofria” frilansarna som klarar sig bäst ekonomiskt, och som även är mest nöjda med sin arbetssituation.

Hon skriver: ”De som alltså mår bäst som frilans är således de som har lyckats skapa långsiktighet i sitt arbete genom att ha återkommande jobb, långa relationer med uppdragsgivare, ett fåtal stadiga uppdragsgivare snarare än många, som jobbar i journalistkontorskollektiv där de ofta samarbetar med andra frilansjournalistkollegor, och som får jobb utlagda på sig istället för att lägga ner mycket tid (som inte går att fakturera) på att komma på och sälja in olika jobb.”

Ju mer anställningslik tillvaro, desto nöjdare frilansare alltså. Paradoxalt!

Maria Norbäck skriver på flera vetenskapliga artiklar i ämnet, det ska bli intressant att ta del av dem framöver.

/Åse