måndag, oktober 07, 2019

Gröna vågen igen

Foto: Wolfgang Hasselmann/Unsplash
När jag var liten jobbade båda mina föräldrar, och även min faster och farbror faktiskt, på Alfa Laval. Det var vårt ”familjeföretag” kan man säga. Min mamma var anställd på avdelningen Farm Center och det var alltid spännande att få följa med henne till jobbet. I foajén stod en glasfiberko i naturlig storlek, och i ett skåp utanför matsalen myllrade det av småkossor i alla möjliga färger och material. När medarbetarna åkte på jobbresor till återförsäljare i andra länder var det ”kotym” (sorry, kunde inte låta bli) att köpa med sig en souvenir hem till Tumba.

Ibland på helgerna åkte vi till testanläggningen Hamra gård och klappade kalvarna. En gång, och det här var på det tidiga 1980-talet – innan allt som hade med föräldrar att göra var ”pinigt”, fick hela min klass åka på studiebesök till gården. Min mamma var guide och berättade om ny teknik som var under utveckling, bland annat automatiserade mjölkningsmaskiner.

Mamma var också med och tog fram ett slags halsband som frigående kor hade på sig i ladugårdar. I hänget, transpondern, fanns all data om kons hälsa och matbehov. När kon stack in huvudet i en foderautomat portionerades mat i rätt mängd och proportion ut. Jag minns att jag tyckte det lät väldigt avancerat.

Utvecklingen har förstås gått vidare sedan dess, och det kommande numret av Entré handlar till stor del om gröna innovationer. Vad finns det för utmaningar? Hur ligger Sverige till i ett internationellt perspektiv? Vad kan vi vänta oss för innovationer framöver? Superspännande, tycker jag!

För temaartiklarna om grön innovation har Anna-Karin intervjuat forskarna Charlotte Norrman, Linköpings universitet, Jonas Engström, Rise, Per-Anders Langendahl, SLU, samt Anna-Karin Hatt som är vd och koncernchef för LRF. Christina Nordin, generaldirektör för Jordbruksverket, har bidragit med ett inlägg under vinjetten ”Åsikten”.

I Entré nr 3-19 kan du också läsa om CSR-arbete i mindre företag, hur spelföretagen tar hjälp av engagerade gamers, internationaliseringsmönster i svenska tillverknings- och handelsföretag, och företagarforstran i familjerna Wallenberg och Ekman. På porträttsidan möter du Ester Barinaga, social entreprenör och praktiknära professor.

Tidningen är nu skickad på tryck och dyker förhoppningsvis upp i en brevlåda nära dig i nästa vecka.

Men innan jag slutar måste jag bara dela med mig av ytterligare en personlig betraktelse. Min 10-åring är mycket miljömedveten och vill gärna prata om smarta idéer som kan rädda världen. Uppfylld av det gröna innovationstemat i Entré tänkte jag att jag skulle berätta lite om precisionsjordbruk och användningen av drönare. Men det var tydligen old news: ”Mamma, det där vet jag redan. Min klass har ju varit på studiebesök på Berga…”

Framtiden ser ljus ut. Och grön!
/Åse

EDIT: Grön innovation är också temat för vår nästa Estradföreläsning. Kasta in din anmälan redan nu! Vi siktar på fullt hus :-)

torsdag, september 26, 2019

Grundförutsättningarna viktigast för att stärka entreprenörskapet

I går arrangerade vi höstens första Estradföreläsning, det skedde i samarbete med mässan Ekonomi & Företag. Vi befann oss mitt i ett myller av utställningar och seminarier, och deltagarna bestod av både mässbesökare och vår vanliga Estradpublik. Det var jätteroligt och annorlunda!

Niklas Elert och Magnus Henrekson presenterade resultat och reformförslag utifrån en europeisk forskningsstudie, FIRES (Financial and Institutional Reforms for the Entrepreneurial Society). Studien har resulterat i boken ”The Entreprenurial Society: A Reform Agenda for the European Union”(Springer 2019). Läs mer om boken och ladda ner den kostnadsfritt.

Så hur är läget när det gäller entreprenörskap och innovation inom EU? Enligt Elerts och Henreksons forskning är det inget vidare, även om vi i de nordiska länderna ligger bättre till än många andra länder. Det har flera orsaker enligt talarna: Tillgång till finansiering är en viktig faktor. Entreprenörer har sällan tillräckligt med eget kapital så därför behövs kompletterande finansiering från exempelvis familj, vänner eller i vissa fall riskkapitalister. Sparandet kanaliseras i dag till stora institutionella aktörer, exempelvis pensionsbolag. Att istället slussa detta kapital (eller i alla fall delar av det) till små, innovativa företag skulle underlätta kapitalförsörjningen, menar de.

Kultur och attityder är också viktiga. Men det fungerar inte att åka iväg någonstans – till exempel till Silicon Valley – och få inspiration för att sedan åka hem och göra likadant. Inte heller att jämföra med företag som har lyckats. Åtgärder uppifrån brukar sällan vara lyckosamma.

I stället bör myndigheterna underlätta för entreprenöriella individer som vill förverkliga sina idéer, enligt Elert och Henrekson. Och då behövs reformer. Grundförutsättningarna måste ordnas, annars är det inte så stor vits att göra enskilda insatser. Socialförsäkringssystem och alla andra komponenter hänger ihop och påverkar varandra. Det går inte att isolera en faktor för att öka innovation och entreprenörskap.

Skattesystemet ska vara så neutralt som möjligt och konkurslagstiftningen måste anpassas. Det finns i dag ett stigma runt misslyckanden. Det ska vara lätt att ge sig in på en ny marknad – men man ska också kunna misslyckas.

Även utbildningssystemet bör ses över – alla ska tillgodogöra sig de nödvändiga kunskaperna men det måste också finnas plats för nytänkare. Alla elever ska inte tryckas in alla i samma mall.

Det här var ett litet axplock av de förändringsförslag som Niklas Elert och Magnus Henrekson lyfte fram. Läs också IFN:s artikel om föreläsningstillfället, och se gärna hela föreläsningen som webb-tv. Då kan du också ta del av den avslutande frågestunden som var mycket spännande.

/Helene

onsdag, september 25, 2019

LIVE 15.00-16.30 | Hur kan vi stärka det europeiska entreprenörskapet?

Äntligen! I dag drar vi igång Estradhösten, och det sker under mässan Ekonomi & Företag i Kista. Den ena talaren är en gammal räv i Estradsammanhang, nämligen Magnus Henrekson. Den andra talaren, Niklas Elert, gör i dag sin premiär på ESBRIs Estrad. Varmt välkomna båda två!

Magnus och Niklas forskar på IFN, Institutet för näringslivsforskning, och temat för deras föreläsning är ”Hur kan vi stärka det europeiska entreprenörskapet?”. De kommer att prata utifrån boken ”The Entrepreneurial Society: A Reform Strategy for the European Union” (Springer, 2019) som de har skrivit tillsammans med Mark Sanders vid Utrecht University. Boken kan laddas ner kostnadsfritt.

Enjoy!
/Åse

onsdag, september 11, 2019

Hur kan vi främja ett entreprenöriellt och hållbart Europa?

För närvarande sveper en populistisk nationalistisk våg över Europa. Vi behöver vända den utvecklingen, och möjliggöra en socialt och ekologiskt hållbar och innovationsdriven tillväxt. Hur kan det göras?

IFN-forskarna Niklas Elert och Magnus Henrekson har nyligen gett ut en bok där de presenterar ett antal reformer för att främja ett entreprenöriellt samhälle. De kommer att medverka i vår första Estradföreläsning för hösten som genomförs under mässan Ekonomi & Företag 25 september. Den ser jag verkligen fram emot!

Då kommer de att presentera en företagarvänlig reformstrategi med konkreta åtgärder inom följande områden: rättsstaten och skydd av äganderätt, beskattning, finans- och kapitalmarknader, arbetsmarknader och socialförsäkringssystem, öppna produktmarknader samt mobilisering av humankapital för entreprenörskap.

Kombinera gärna Estrad med ett besök på mässan. På programmet finns spännande utställare och seminarier. Vad sägs om att lära dig psykologiska trix för att nå resultat du inte trodde var möjliga, eller få veta hur AI kan förbättra affärsprocesser?

Registrera dig till mässan (kostnadsfritt!) och anmäl dig till Estrad (också kostnadsfritt!) så ses vi i Kista.

/Helene

tisdag, september 03, 2019

Utbilda i entreprenörskap, till vilken nytta?

Rasmus Rahm försvarade sin avhandling 2 september 2019. Foto: Ola Gustafsson.
Först av allt ett stort grattis till Rasmus Rahm, som i går la fram doktorsavhandlingen ”Epistemologies of Entrepreneurship Education: Experiments and Outcomes” vid Handelshögskolan i Stockholm. Jag deltog i disputationen, det var mycket intressant.

Rasmus Rahm, vd för Stockholm School of Entrepreneurship (SSES), har i sin avhandling använt data från SSES verksamhet för en longitudinell studie över effekterna av entreprenörskapsutbildningar. Han har följt studenter som har gått SSES-utbildningar, i vissa fall så långt tillbaka som 18 år.
Rasmus Rahm. Foto: Ola Gustafsson.

Många sätter stort hopp till entreprenörskap. Det har en positiv klang och förhoppningar finns om att det ska lösa all världens problem, från att lyfta människor i fattigdom till att bidra till klirr i skattkistan, med nya Spotify och Klarna.

Konsekvensen är att stater, organisationer och förmögna privatpersoner eller stiftelser spenderar stora pengar på att uppmuntra entreprenörskap, till exempel via entreprenörskapsutbildningar. Men innan Rasmus Rahms avhandling fanns, enligt opponenten Benson Honig, professor vid McMaster University i Kanada, mycket få studier som visar vilka effekter entreprenörskapsutbildningar faktiskt har – och hur de bör utformas för att ge det resultat man är ute efter.

Det är också oklart vilka resultat av entreprenörskapsutbildningarna som faktiskt efterfrågas. Ofta hoppas man på fler och mer framgångsrika företag, men kanske leder utbildningarna även till mer kreativa anställda, eller större yrkesmässigt välbefinnande? Ingen vet riktigt.

Avhandlingens resultat diskuterades dock sparsamt under disputationen, i stället tog opponenten fasta på de utbildningsfilosofiska perspektiv som avhandlingen vilar på. Merparten av diskussionen kom därför att handla om realistiska eller antirealistiska förhållningssätt till utbildningars utformningar och möjligheter.
Benson Honig. Foto: Åse Karlén.

I korthet: Enligt det realistiska förhållningssättet värderas traditionellt lärande – teoretisk inlärning – högre än praktisk. Antirealisterna anser i stället att experimentellt lärande leder till större framgång. Realisterna menar att affärsmöjligheter finns i omgivningen och det är upp till mig som entreprenör att exploatera dem, medan antirealisterna menar att det är entreprenören själv som skapar affärsmöjligheter.

Rahm berättade att han själv har haft en realistisk utgångspunkt för sitt skrivande, men svängt under arbetet. Han konstaterade att resultaten av de mer experimentella utbildningarna är bättre – om målet är just fler och mer framgångsrika entreprenörer. Det spekulerades i om en orsak till detta är att de experimentella utbildningarna påminner mer om de verkliga arbetsförhållanden som många företagare verkar under.

Benson Honig reflekterade över om det är rimligt att dela in utbildningar i de här två boxarna och saknade diskussioner kring social konstruktion och pedagogisk konstruktivism i relation till realism/antirealism.

Slutligen ansåg Honig att Rahms doktorsavhandling hade revolutionerat forskningsfältet, att det behövs betydligt mer av den här sortens randomiserade studier, och att avhandlingen hade fått honom själv att fördjupa sig i ämnet.

Som vd för SSES driver Rasmus Rahm en mycket spännande verksamhet, där resultaten av hans avhandling sannolikt är till stor nytta. Jag har ju privilegiet att få se honom och medarbetarna på SSES ”in action” varje dag, eftersom vi på ESBRI delar lokaler med SSES, och ser mycket fram emot att få följa deras arbete.

En längre artikel om avhandlingen, med fokus på slutsatser och implikationer, kommer i Entré framöver. Håll utkik!

/Anna-Karin

fredag, augusti 23, 2019

För att lösa nya problem krävs nya sätt att tänka

Foto: Justin Luebke/Unsplash.
De flesta tycker att det är jobbigt att inte veta. Jag också. Våra hjärnor är programmerade att undvika det oväntade och att föredra det vi har visshet om. Osäkra eller tvetydliga situationer kan få oss att känna oss inkompetenta, generade och skamsna. Men trots allt lever vi i en värld full av ovisshet, komplexitet och ombytlighet.

I somras läste jag boken ”Ovetskap – konsten att göra ovisshet till en tillgång” (Liber, 2018). Författarna Steven D’Souza och Diana Renner presenterar ett alternativt sätt att hantera kunskap och expertis – nämligen att uppskatta att inte veta, i stället för att frukta det. De menar att det är genom ”ovetskap” som vi utvecklar en undersökande tankegång och på det sättet upptäcker, engagerar och skapar nya sätt att hantera olika typer av utmaningar och problem. Att lösa nya problem med gamla sätt att tänka är inte längre användbart i den nya komplexa världen. Det krävs en aktiv process, ett val att öppna sig för nya erfarenheter och lärande. Därigenom kan vi få tillgång till ny, framväxande kunskap, anser D’Souza och Renner.

De delar med sig av berättelser om personer som hamnat i olika situationer där de inte har kontroll, och även vanliga reaktioner när man hamnar i en situation där man inte vet vart man är på väg. Författarna ger råd om hur man bör tänka när man hamnar i situationer som man inte har koll på. Nyfikenhet öppnar oss och kan hjälpa oss att göra nya kopplingar som är viktiga för att bli framgångsrika i det okända. Sedan behövs ett visst mått av djärvhet för att våga ta steget. Och humor är bra att ta till, skriver författarna. Det är till hjälp för att avväpna svåra situationer och hantera de negativa och obekväma känslor som väcks.

I boken finns ett bra tips på hur man kan hantera sina tvivel inför en ny idé. Testa en prototyp av idén under en försöksperiod på 90 dagar, och utan att på förhand bestämma dig för hur du ska göra om idén visar sig vara framgångsrik. På så sätt avlägsnas rädslan för att pröva något nytt eftersom möjligheten att återvända till det invanda och normala finns kvar. 90 dagar är precis tillräckligt för att få upp farten och göra en rättvis bedömning av om idén är genomförbar eller inte.

Boken ger bra stöd om du är på väg in i något nytt eller vill vara beredd om du hamnar i en ovan situation.

/Helene

onsdag, juli 10, 2019

Sommarläsning: Upprepade misslyckanden i bagaget ger bra ledarskap

Det här med ledarskap kan vara svårt och komplext. Förutsättningarna ändras hela tiden och det går dessutom snabbt. Professor Alf Rehn har skrivit en underhållande och insiktsfull bok om ledarskap, ”Ledarskapsparadoxen. Omöjligheterna som gör dig till en sann ledare” (Volante, 2019). Han menar att det finns ett antal paradoxer som en ledare möter, och i boken ger han praktiska tips på hur man kan tackla dem.

Det går inte att följa en standardmetod från Silicon Valley, anser Rehn. I stället gäller det att utgå från den egna organisationens förutsättningar och vara flexibel. En bra ledare använder eftertanke, strategi, empati och handlingskraft för att navigera i ledarskapets alla paradoxer – och söker aldrig efter färdiga handlingsmanus.

Alf Rehn framhåller att det är viktigt att vara tidseffektiv som ledare, och med det menar han att se till att det finns tid i kalendern som möjliggör ett viktigt samtal eller möte. Det måste också finnas tid för att drömma – det är något som ledare behöver göra, enligt författaren. Det kan handla om både framtidsdrömmar och mardrömmar i stil med: ”Vad gör vi om det värsta händer?”

Rehn berättar om den finländska företagaren Topi Sukari, han var en riktig drömmare som ingen trodde på. Men han lyckades med att både etablera en stor möbelfirma med 50 butiker, och två shoppingcentrum där ingen trodde att någon skulle handla.

En ledare bör se sitt handlande som experiment. Ibland lyckas det alldeles förträffligt och ibland går det mindre bra. Vad som gör en bra ledare är förmågan att lära sig av sina misslyckanden och agera utifrån de erfarenheterna. Ledarskap ses ofta som synonymt med att lyckas, men det ligger väldigt mycket i att ta vara på lärdomar från de misslyckanden som man har i sitt bagage.

Boken är värdefull läsning för alla som har någon form av ledande position – eller vill hitta ett bra sätt att navigera i sitt eget liv.

Om du redan har läst Alf Rehns bok, eller är mer intresserad av andra ämnen, tycker jag att du ska ta en titt bland våra boktips. Här finns böcker om idégenerering, tillitsbyggande, biomedicin och många andra ämnen – allt kopplat till entreprenörskap förstås.

Passar också på att tipsa om våra artiklar och webb-tv. Perfekt som förströelse/förkovran i sommar!

/Helene

torsdag, juni 13, 2019

Entré nr 2 i tryckpressen

Företagande som metod för fattigdomsbekämpning? Årets andra nummer av Entré rymmer en hel del samhällskritiska perspektiv med forskare som tar sig an företagsfinansiering, innovation och socialt entreprenörskap med stöd av postkolonial och normkritisk teori.

Efter några dagars intensivt arbete med slutredigeringen är Entré nr 2 överlämnad till tryckeriet. Den bör landa i din brevlåda om ett par veckor.

Tidningens tema handlar om socialt entreprenörskap i utvecklingsländer. Syftet är gott, men företeelsen är förknippad med särskilda utmaningar. Vi sätter ljuset på etiska frågor, maktperspektiv och demokratiska dilemman. Till hjälp har vi bland andra Ruth Brännvall och Mathias Karlsson, som har skrivit varsin doktorsavhandling om socialt entreprenörskap. Också Åsikten berör temat, när Pontus Engström, forskare på Handelshögskolan i Stockholm, ifrågasätter nyttan med mikrolån.

Mats Magnusson porträtteras av Åse. Han är professor i produktinnovationsteknik på KTH och jobbar på institutionen för maskinkonstruktion. Här samarbetar innovationsforskare, ingenjörer och designer.

-Vi innovationsforskare identifierar problem, medan ingenjörerna vill lösa problem. Designer arbetar normbrytande, de provocerar och ser vad reaktionen blir, säger Magnusson.

Han tycker att miljön leder till nya frågor kopplade till innovation och jobbar gärna med aktuella frågor som självkörande bilar och AI. Dessutom deltog han nyligen i SM i styrkelyft. Vilken placering han fick? Om det kan du läsa i porträttet.

Också i Entré nr 2:

· "Normkritisk innovation är mer hållbar", intervju med Linda Paxling

· "Kunskap bärs av människor", intervju med Guido Buenstorf, gästforskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

· "Problemen sitter i väggarna", Aija Voitkane om ojämlik fördelning av offentligt riskkapital.

Spännande va? Kan du inte behärska dig till dess att papperstidningen kommer kan du läsa tidningen digitalt redan nu på Issuu.

/Anna-Karin

onsdag, juni 12, 2019

Kraftfulla investeringar behövs för grön omställning

I panelen deltog bland andra Anna Denell, hållbarhetschef, Vasakronan, Nina Ekelund, generalsekreterare, Hagainitiativet, Günther Mårder, vd, Företagarna, Henrik Hermansson, Tillväxtanalys. Foto: Sara Stenberg.


I går arrangerade ESBRI och Tillväxtanalys ett seminarium med fokus på vad gröna finanser betyder för en grön omställning av näringslivet och vilken roll staten kan ha i detta.

I samband med seminariet presenterades en ny rapport från Tillväxtanalys, ESG och transparens - vägen till grön omställning?, där myndigheten har analyserat finanssektorns värderingar av företags hållbarhetsrisker (ESG-värderingar), initiativet att företag sätter vetenskapligt baserade mål för att minska koloxidutsläpp (SBT) samt EUs lagkrav på att stora företag måste hållbarhetsredovisa. Med analysen ville man ta reda på om måtten är effektiva och bidrar till en mer hållbar allokering av de finansiella flödena.

Eva Alfredsson, en av rapportförfattarna, menade att det behövs kraftfulla investeringar för att en grön omställning av näringslivet ska kunna genomföras. ESG-måttet är flexibelt kan tillämpas på många olika sätt inom finanssektorn. Men det krävs stor kunskap för att kunna tolka resultaten. Hon tyckte att det skulle vara värdefullt om ett nytt, mer transparent mått kunde utarbetas.

När det gäller SBT är det tyvärr få företag som har anslutit sig. Initiativet bidrar till en grön omställning bland de anslutna företagen, men de cirka 20 svenska och 500 internationella företagen, gör ingen större skillnad ur ett globalt perspektiv. Det blir dock en viss dominoeffekt eftersom företagen får med sig sin leverantörskedja i arbetet för att minska koldioxidutsläpp.

Efter presentationen genomfördes två paneldiskussioner med representanter från finansbranschen, miljösektorn och företagarsidan. Några synpunkter som jag tog fasta på är:

- Hållbarhet och finansmarknaden är komplexa områden, och alla aktörer arbetar olika. Därför skulle det behövas både struktur och en förenkling av begrepp och deras innebörd. Det skulle vara bra om staten såg till att det finns enkla parametrar som företag kan använda.

- Det ska vara lönsamt för företag att minska sin miljöpåverkan.

- Kunskapsnivån hos företag behöver höjas för att de ska se vilka fördelar ett hållbarhetsarbete innebär. (Företagarna har ett enkelt självtest på sin webbplats där företag helt kostnadsfritt kan testa sin egen miljöpåverkan.)

- Det är nödvändigt att alla intressenter ställer krav på företag att redovisa – och självklart minska – sin miljöpåverkan.

- Företag som arbetar med miljöfrågor ska ha en fördel av det. I framtiden kan ett bristande hållbarhetsarbete medföra konkurrensnackdelar för företag.

Mitt intryck är att det finns mycket att göra inom det här området, och att det är viktigt att utarbeta jämförbara och enkla mått. En av de viktigaste åtgärderna är att öka kunskapen om hur man uppnår en grön omställning – även på företagsnivå. Att verka för en grön omställning bör genomsyra alla företags vardagliga arbete, även småföretagens. Och slutligen, det måste bli lönsamt att tänka hållbart. Då kan den gröna omställningen få större genomslagskraft.

Vill du ta del av Tillväxtanalys intressanta rapport? Du hittar den här.

Vi på ESBRI vill också tacka Tillväxtanalys för ett gott samarbete och ett mycket intressant seminarium.

/Helene

torsdag, juni 06, 2019

Gästblogg: Den mörka sidan av självfinansierad tillväxt

Daniel Tolstoy, Handelshögskolan i Stockholm. Foto: Juliana Wiklund.
Daniel Tolstoy forskar om internationalisering och entreprenörskap på Handelshögskolan i Stockholm. Han disputerade 2010, vi skrev om hans avhandling i Entré nummer 3, 2010. I sin gästblogg diskuterar han om själv verkligen är bäste dräng, och menar att det finns en fara i att idealisera organisk tillväxt. God läsning! /Åse

”Vi har aldrig lånat en krona eller vuxit genom förvärv. Istället har vi jobbat med en hög växel ifrån start.” Uttalandet kommer från en av pristagarna i tävlingen Årets gasell som arrangeras av tidningen Dagens Industri.

Visst har vi hört liknande utspel från framgångsrika entreprenörer förut? Formuleringarna har varierat, men andemeningen har varit densamma: Det finns inga genvägar för att lyckas med sitt företagande – själv är bäste dräng. Den första impulsen är ju därför inte heller att ifrågasätta entreprenörernas beskrivningar om fördelarna med självfinansiering. Framgången i sig talar sitt tydliga språk.

Jag tror ändå att det räcker med att ta ett par steg tillbaka för att inse att externt kapital kan ha vissa fördelar för att främja tillväxt. Statistik från SCB visar tydligt att mindre företag har svårt att skala upp sina verksamheter och växa (även om det förstås ska understrykas att långt ifrån alla företag strävar efter tillväxt).

När det gäller internationaliserande små och mellanstora företag – som jag forskar på – pekar visserligen statistiken på en tillväxt i deras utlandsförsäljning. Men granskar man det hela lite närmare finner man att den ökningen, i faktiska kronor och ören, fortfarande är ganska låg. Det handlar alltså om marginella ökningar och inte den typen av tillväxt som skapar stora multinationella företag.

Vad beror det då på att det är så svårt för företag att öka sin verksamhetsvolym på ett betydande sätt? När det gäller företag som vill etablera sig utomlands handlar det ofta om att de saknar tillräckliga resurser för att utveckla egna organisationer på nya marknader. Som en följd av det hamnar företagen ofta i beroendeställning till utländska distributörer som sköter allt kring deras marknadsföring och försäljning.

Det här upplägget fungerar sällan, eftersom mellanhänderna som företagen förlitar sig på ofta saknar nödvändig kompetens. De misslyckas exempelvis med att välja ut rätt kundsegment på marknaden, och med att på ett övertygande sätt förklara värdet av företagens olika produkter och tjänster. Företag blir extra lidande när deras marknadserbjudanden involverar ny teknik som måste inarbetas metodiskt och målinriktat för att få fäste på marknaden.

Många av de här problemen skulle kunna avhjälpas om företag som har verklig lönsamhetspotential skulle få mer stöd genom extern finansiering. Om kapital injiceras i dessa företag kan de bygga upp sina organisationer från grunden. De kan därmed intensifiera och bredda sin distribution, implementera effektivare försäljningsstrategier och skapa sig en tydligare position på de marknader där de är verksamma.

Om vi nu återgår till det citat som inledde den här texten: Bör vi ändå inte lyssna på alla de lyckade entreprenörer som talar sig varma för att skapa tillväxt utifrån egna intjänade medel? Även om framgång bevisligen går att uppnå på det sättet, är det av avgörande betydelse att förstå att den här typen av utsagor är föremål för ”selection bias”. Det innebär i korthet att vi låter vinnarna skriva historien.

För varje lyckad Ingvar Kamprad döljer sig sannolikt tusentals mindre lyckade entreprenörer vars affärer har gått i kras – ibland helt i onödan. Min tes är att många brustna drömmar skulle ha kunnat undvikas om företagarna hade haft kapital i ryggen. Det hade gett dem större kontroll över sina verksamheter. Det skulle också ha gjort det möjligt för företagen att knyta sina kunder närmare till sig och bygga egna värdekedjor. Kapitalet skulle ha fungerat som bränsle för att upprätthålla en snabb innovationstakt, något som blir allt mer nödvändigt för att klara sig i konkurrensen.

Min slutsats är att det kan vara farligt att idealisera bilden av organisk tillväxt. Externt kapital kan ge entreprenörer en inledande knuff för att få styrfart nog att skapa en position på marknaden. För att inte riskera att fastna i myten om självfinansierings dygder bör en attitydsförskjutning ske. Det skulle skapa en mer balanserad bild bland företagare och investerare i den här frågan.

/Daniel Tolstoy