torsdag, juni 27, 2013

Den svenska musikbranschen växer – även utomlands

Musikbranschen är en viktig del av det som brukar kallas för KKN – kulturella och kreativa näringar. Att KKN har fått, och får, ökad betydelse har vi tagit upp tidigare, bland annat i tematexten i Entré nr 1-2013.

En rapport från i våras visade att musikbranschen återhämtat sig efter kräftgången som orsakades av bland andra Pirate Bay.

Nu visar en ny undersökning från Export Music Sweden och Musiksverige att den svenska musikbranschen fortsätter växa, och att även exporten av svensk musik ökar. 72 företag har besvarat enkäten som ligger till grund för en musikexportstrategi som presenterades i dagarna.

Företagen uppger att de prioriterar exportmarknader där upphovsrätten fungerar: Tyskland, USA och Storbritannien, följt av de nordiska länderna. Marknader med tillväxtpotential är Brasilien och Indien, men troligen inte Kina på grund av bristande upphovsrättslagstiftning. Baserat på undersökningen ges ett antal rekommendationer till regeringen.

- Regeringen och dess myndigheter gör redan mycket för musikexporten, men insatserna skulle kunna effektiviseras. Staten bör därför skapa en gemensam långsiktig musikexportstrategi, tillsätta två koordinatorer – en mellan departementen och en mellan myndigheterna, planera sina insatser tillsammans med musikbranschen, låta sina ambassader satsa mer pengar på musikexport, samt arbeta för att stärka upphovsrätten och möjligheterna till upphovsrättsliga intäkter från utlandet, säger Elisabet Widlund, vd för Musiksverige i ett pressmeddelande.

Hon är en av talarna på ESBRIs semnarium i Almedalen nu på onsdag. Missa inte chansen att höra mer om det här – och om andra spännande KKN-relaterade ämnen. Vi webbsänder också.

Här hittar du seminariet i Almedalsveckans officiella kalendarium.
Här finns det som event på Facebook.
Här finns ett pressmeddelande på Mynewsdesk.

/Jonas

torsdag, juni 20, 2013

Mer entreprenörskap men lite tillväxt

Pontus Braunerhjelm, Maria Adenfelt och Carin Holmquist presenterade årets svenska GEM-rapport 17 juni. Foto: Entreprenörskapsforum.

Häromdagen besökte jag Entreprenörskapsforums seminarium där de presenterade den senaste nationella GEM-rapporten. Global Entrepreneurship Monitor – GEM - är ett världsomspännande forskningsprojekt som startade 1999 och sedan dess årligen mäter och analyserar entreprenöriella aktiviteter, ambitioner och attityder. 2012 medverkade 69 länder, och nästan 200 000 individer intervjuades. Mer info om studien finns på GEMs webbplats.

Årets svenska rapport visar att entreprenörskapet har ökat i jämförelse med andra innovationsdrivna länder sedan mitten av 2000-talet. Däremot verkar företagen fortfarande ha låga ambitioner när det gäller sysselsättningstillväxt, innovation och internationalisering. Kvinnors företagande ökar också men ligger fortfarande lågt i jämförelse med andra liknande länder.

Studien visar att tillväxten efter den initiala fasen är svag i Sverige, svenska idéer säljs och utvecklas ofta av företag utanför landets gränser. En orsak kan vara minskad tillgång på riskkapital. Men det kan också bero på att många går in i ett företagande utan att ha genomfört en noggrann analys av marknadsförutsättningarna.

Positivt är att många svenskar upplever att de ser affärsmöjligheter i sitt närområde. Däremot upplever de inte i lika hög utsträckning att de har förmågan att agera på dessa möjligheter. Därför behövs det en satsning på att informera och utbilda individer om vad företagande innebär, menar GEM-forskarna. En sådan satsning skulle kunna medföra en ökad motivation att starta och driva företag.

Oviljan att utöka personalstyrkan i företag beror säkert delvis på att det är förenat med höga kostnader att anställa i Sverige. Både regelbördan och skatterna måste anpassas för att stimulera tillväxtambitioner hos företagen, enligt rapporten.

En annan begränsande faktor är den nuvarande optionsbeskattningen. Det är i dagsläget svårt att locka nyckelpersoner till nystartade företag eftersom dessa företag i allmänhet inte kan betala en hög lön. Optioner skulle kunna vara ett alternativ, men eftersom skatten är 80 procent blir detta i nuläget ett omöjligt alternativ.

Min slutsats utifrån seminariet och rapporten är att det är positivt med det ökande entreprenörskapet, men att det finns mycket att göra när det gäller villkoren för företagare.

De vikande finansieringsmöjligheterna måste också ses över, regeringen har med tanke på detta utformat ett förslag om investeraravdrag för att stimulera investeringar i mindre företag. Det ska bli intressant att se om det ger önskad effekt.

/Helene

tisdag, juni 18, 2013

På sluttampen…

Jag började på ESBRI i augusti 2008. Sedan dess har det naturligtvis hänt en hel del i organisationen. Under min tid här har vi bland annat inlett en Sverigeturné med vår årliga konferens ”The Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum”. Uppsatstävlingen Nytt&Nyttigt har startats, och forskardatabasen ”Vem gör vad?" lanserats. På förslag från vårt nätverk NEKKU (Nätverket för Entreprenörskap i kulturella och kreativa utbildningar) genomförde vi i mars i år en konferens på temat ”Skapa konst, skapa jobb, skapa kreativa företag”.

En annan av mina huvudarbetsuppgifter har varit doktorandkursen ”From Research to Business” (R2B). Två kursomgångar har genomförts hittills. I skrivande stund rekryterar vi för fullt doktorander och post docs till en ny omgång, med start efter sommaren.

Dessutom har vi genomfört flera mer riktade temakonferenser och kunskapssatsningar – bland annat om kvinnors företagande och om företagande för människor med utländsk bakgrund

Vi skrev om båda de ämnena i papperstidningen Entré, som också under dessa år fått sig en layoutförändring.

Nu har det blivit dags för mig att anta andra utmaningar och i går inleddes min sista arbetsvecka på ESBRI. Det är svårt att lämna arbetsuppgifter och kollegor. Samtidigt är det nästintill omöjligt att helt gå ur ESBRI-familjen när man väl är inne. Jag tvekar inte på att jag kommer att följa mina kollegor och organisationens utveckling på nära håll även i framtiden.

Avslutningsvis vill jag passa på att inleda ESBRIs sommartipslista med ”The Idea Book” av Fredrik Härén. Vi har bland annat använt boken som ett inspirationsinspel på R2B. Den ger onekligen många nya idéer och tankar.

Tack för alla samarbeten, både inom och utom ESBRI, under dessa år!

/Christina

måndag, juni 17, 2013

Lyssna på personalen

Karina Marietta Nielsen är professor i arbets- och organisationspsykologi vid Norwich Business School, University of East Anglia. Bra hälsa leder till innovationskraft, var ett av hennes buskap.
I torsdags i förra veckan besökte jag Helixkonferensen, som hölls i Linköping 11-14 juni. Förmiddagen 13 juni inleddes med en keynote av professor Karen Evans, University of London. Det handlade om anställdas möjligheter att delta i innovationsarbetet. Den här typen av personaldriven innovation är ganska förbisedd inom forskningen, menade Evans. Speciellt när det gäller ”vanliga arbetare”. Den som finns fokuserar gärna på högutbildade inom exempelvis teknikrelaterade yrken.

Personaldriven innovation förutsätter att personalen har en hög grad av inflytande. Och det är ganska ovanligt, enligt Evans. Därmed är också verkligt utvecklad personaldriven innovation ovanlig i de flesta branscher.

Här riskerar företagen att missa en viktig källa till ny kunskap. Kunskap som kan öka företagets innovationskapacitet. Anställda kan bidra på olika sätt, och vid olika tidpunkter, i innovationsprocessen. De kan bidra med idéer, kunskap, tid och kreativitet. Inputen kommer inte bara från deras nuvarande roller på jobbet, men också från tidigare arbetsplatser och från helt vanlig livserfarenhet.

En annan förutsättning för att personal ska kunna delta i innovationsprocessen är en lärande arbetsplats. Lär gör man exempelvis genom att se hur andra gör, genom mentorskap, genom att experimentera, genom att diskutera och lösa problem, och genom sina nätverk.

För att främja en innovativ arbetsplats måste ledningen och de anställda kunna samarbeta. Det behövs även en klar rollfördelning, heterogena team, en miljö som tillåter misslyckanden och bra verktyg för att fånga upp kunskap och nya idéer.

Nästa talare var professor Karina Marietta Nielsen. Hon hade ett hälsoperspektiv, men menade att det också har bäring på hur innovativ en organisation är. Att arbeta aktivt med att främja personalens hälsa ökar deras tillit till företaget och påverkar därmed hur innovativa de vågar vara. Hälsa spelar en avgörande roll i hur produktivt ett företag är. Tyvärr glöms det ofta bort i den typen av diskussioner, påpekade Nielsen.

Allt hänger ihop, om man gör livet enklare för sina anställda, minskar deras frustration och de presterar bättre. På alla plan.

Även ett av eftermiddagens artikelseminarier knöt an till ämnet. Anne-Charlotte Teglborg presenterade sin forskning om det franska företaget Favi, som bland annat är underleverantör till många stora bilmärken. En av deras stora innovationer är organisationsrelaterad, och involverar i högsta grad personalen. För varje bilmärke de levererar till har de skapat en ”minifabrik” med 20-30 anställda, som alltså bara arbetar mot det specifika märket. De separata fabrikerna fungerar som egna entreprenöriella företag, med en ledare som väljs av arbetarna själva.

Varje enhet har en försäljningsansvarig som också har kontor i själva fabriken. Det vanliga är annars att företag särskiljer funktioner som tillverkning och försäljning. Med den här lösningen skapas en naturlig länk mellan leverantör och kund. När Favi tar fram en ny produkt, bjuder de in kunden till fabriken under några dagar. Det gör att arbetarna får veta mycket om kunden, något som sedan kan användas i framtida utvecklingsarbete.

Under samma seminarium presenterades ett praktiskt projekt: Motala kommuns ansträngningar för att öka innovationen bland sina anställda. Tre representanter från kommunen var på plats för att berätta om projektet. Bland annat har de lanserat en satsning för att ta tillvara vårdanställdas innovativa idéer. En utmaning i inledningsskedet var att få personalen att inse att de faktiskt hade innovativa idéer på lager. Innovation är ett stort ord, som kanske inte är helt lätt att identifiera sig med. Och anställda i den offentliga sektorn förväntas sällan vara innovativa. Lösningen är att ställa frågan till personalen – och att lyssna.

Helixkonferensen avslutades fredag lunch. I fredags morse höll professor Alain Fayolle en keynoteföreläsning om hur man skapar ett entreprenöriellt humankapital genom utbildningar i entreprenörskap. Fayolle fick nyligen European Entrepreneurship Education Award. I går fick jag tid att intervjua honom för en porträttartikel som kommer att publiceras i höstens första nummer av Entré.

Helix är ett interdisciplinärt forskningscentrum vid Linköpings universitet. Huvudfokus är arbetslivsfrågor i ett brett perspektiv, och man samverkar med näringslivet, den offentliga sektorn och med arbetsmarknadsmarknadsinstitutioner i ett så kallat trippel helix-samarbete. Centrumets fem forskningsområden är: produktions- och organisationsutveckling, lärande för förändring och innovation, hälsa, kompetens och arbetsförmåga, nya organisationsformer samt entreprenörskap och innovation.

/Jonas

fredag, juni 14, 2013

Man kan hålla sig för skatt…

Det här är inget blogginlägg om forskning. Det handlar i stället om situationen som många småföretagare befinner sig i. Min sambo är soloföretagare sedan 2005. Det är ibland ganska slitigt att få ekonomin att gå ihop men han tycker ändå det är roligt att driva eget.

För två år sedan genomförde Skatteverket en stor revision av hans verksamhet. De begärde in alla papper och fakturor och han fick betala sin revisor för att ta fram siffror och underlag. Två veckor senare var min sambo tvungen att avsätta två timmar av arbetsdagen för att svara på två handläggares frågor. De gick igenom hans utgifter i minsta detalj och ifrågasatte både små och stora summor. Slutresultatet blev att han hade betalat in 300 kronor för lite i skatt.

”Vad bra” tänkte min sambo. Jag tänkte likadant: ”Nu vet de att han är ärlig i framtiden”.

Men för några veckor sedan kom ett brev om att de ska göra en uppföljande revision i år. Han har återigen fått skicka in hela sin bokföring. Jag förstår faktiskt ingenting.

Varför lägger skatteverket resurser på att jaga en småföretagare som uppenbarligen var fullkomligt ärlig vid förra revisionen? Varför lägger man inte i stället dessa resurser på något som verkligen kan ge skatteintäkter?

Har du någon idé om varför detta händer? Är det rätt eller fel? Kommentera gärna!

/Helene

onsdag, juni 12, 2013

Lär snabbt eller dö

I går hade vi professor Howard Aldrich på snabbvisit här på kontoret. Han höll i ett kortare seminarium för en publik på ca 40 personer. Kul att så många kunde komma med så kort varsel (inbjudan gick ut i förrgår!).

Aldrich pratade bland annat om hur mediernas berättelser om entreprenörskap och entreprenörer ofta krockar med verkligheten. Medier lyfter gärna fram de goda exemplen, som Steve Jobs, Richard Branson eller Mark Zuckerberg. Det leder till att många vill bli entreprenörer, och gå i deras framgångsrika fotspår.

Och det borde väl inte vara så svårt? Bara att följa någon av alla ”tio-steg-till-att-bli-en-framgångsrik-entreprenör-checklistor”, som det också finns gott om därute. Eller?

Nja, det är här det blir lite problematiskt, enligt Howard Aldrich. Verkligheten är betydligt krassare, och många företagsdrömmar riskerar att krossas. Antalet nystartade företag i USA är färre än de som går under. Nettot är alltså negativt. Samma gäller antalet nya jobb som skapas genom nya företag. Det är helt enkelt ganska svårt att starta företag. Och ännu svårare att bli framgångsrik företagare.

Aldrich jämförde med en improviserande jazzorkester som kan få det att låta fantastiskt fast de aldrig har träffats eller repat tillsammans. De har tillräckligt med erfarenhet och skicklighet för att skapa ljuv musik ändå. Så är det däremot sällan när ett nytt företagsteam ska bildas. De behöver lära sig hur man gör, och det är inte alltid det hinns med innan konkursen är ett faktum.

Kunskaper om att starta och driva företag får man genom exempelvis familjen, genom utbildning och träning, eller genom ett tidigare jobb/företagande. En utmaning i många länder är att arbetslivet inte erbjuder en speciellt bra lärmiljö. Man lär sig hur man ska utföra sin egen arbetsuppgift, men inte så mycket om hur själva företagandet går till.

Det är också därför ”liemannen” skördar så många företag i förtid.

”Det gäller att lära sig snabbt, då kan man kanske mota liemannen i grind”, sa Howard Aldrich.

/Jonas

onsdag, juni 05, 2013

”Ber man om en billig häst så får man en gris”

I går var det välbesökt säsongsfinal på Estrad, talare var Christian Sandström och ämnet ”Disruptiva innovationer – Om Kodak moments och Nokias kollaps”. Begreppet disruptiva innovationer har rönt mycket uppmärksamhet de senaste åren och kan definieras som ”revolutionerande innovationer som sätter den existerande marknaden i gungning”.

Sandström tog upp flera exempel på företag som hamnat i gungning. Framförallt för att de inte lyckats hänga med i den snabba utvecklingen från analog teknik till digital – och därför slagits ut.

Kodak är ett exempel. De hade under lång tid totalt monopol på marknaden beträffande film. Sandström menar att företag som befinner sig i en monopolsituation ofta struntar i att vårda sina kunder och se över sina kostnader. Verksamheten rullar på i alla fall och man har ingen konkurrens. När det sedan uppstår en konkurrenssituation kan de inte hantera den och företaget får stora problem.

Facit upplevde en liknande situation beträffande kalkylmaskiner. Och Nokia hamnade totalt på efterkälken när de smarta telefonerna lanserades.

Enligt Christian Sandström är det inte säkert att dessa företag hade lyckats bättre, även om de tidigt lyckats framställa egna produkter med den nya digitala tekniken. Branschstrukturen förändras totalt med den nya tekniken och det uppstår en mördande konkurrens.

Så vad kan man då göra för att undvika att sådant här inträffar? Ett sätt är att dela upp företaget så att man undviker de stora kolosserna där förändringar tar lång tid. Underbolagen ska ges frihet att utveckla nya produkter och rikta sig mot mindre marknadssegment, anser Sandström.

Är det till någon hjälp att staten upphandlar innovation? Hur bör det i så fall göras? Christian Sandström framhöll att det måste genomföras på rätt sätt – det funkar till exempel inte att vara teknologispecifik. Betänk att det tog 20 år av experimentell forskning innan man kom fram till hur en digitalkamera ska se ut. 20 år! Då är det svårt att från myndighetshåll specificera exakt vad som ska utvecklas, och hur det ska göras.

Som Christian sa: ”Om man ber om en billig häst får man en gris…” Lösningen kanske inte alls är en billig häst, utan något helt annat som ingen ännu har tänkt på.

Visst låter det här intressant? Vill du se hela presentationen? Det kan du göra här. På vår webbplats finns en artikel om Sandströms avhandling och vi skrev om honom på bloggen tidigare i år.

/Helene

tisdag, juni 04, 2013

måndag, juni 03, 2013

Färgprov

Nu är det slutspurt på Entré nr 2-2013 för att ni ska hinna få tidningen innan midsommarafton. Vilken färg ska vi välja? Vad ska vi ha för ettapuff? Och i vilket typsnitt? Vi har några timmar på oss att finlira, sen är det skjuts iväg till tryckeriet…

/Åse

Vårda vårdens entreprenörer

För en tid sedan var jag på ett seminarium som handlade om hinder och möjligheter för entreprenörskap inom vårdsektorn. Under seminariet lyftes ett antal lyckade företag inom denna sektor fram. Seminariet utgick från rapporten ”Vårdens entreprenörer”, skriven av Nima Sanandaji.

Sanandaji menar att entreprenörskap i vården har stor potential, men får liten uppmärksamhet i Sverige. Internationellt ökar intresset alltmer. Lyckade exempel är ofta samspel mellan tekniska innovationer och nya arbetssätt.

I rapporten framgår att det är viktigt att inte bara rikta fokus mot entreprenörer, utan också uppmärksamma intraprenörerna – de som skapar förändring inom ramen för existerande privata och offentliga verksamheter. Genom att lära oss mer om de entreprenörer och intraprenörer som driver förändring i vården kan vi förhoppningsvis stå bättre rustade för att stimulera den framtida utvecklingen.

Ett av de lyckade exemplen gjorde mig speciellt inspirerad och glad: den indiske hjärtkirurgen Devi Shetty, som brukar kallas för sjukvårdens Henry Ford. Han insåg tidigt att en stor del av de fattiga i Indien inte har råd med en hjärtoperation och grundade därför Narayana Hrudayalaya, ett specialistsjukhus för hjärtsjuka utanför Bangalore. Genom att effektivisera behandlingarna – utan att ge avkall på kvaliteten – sjönk kostnaden med 2/3 för hjärtoperationerna. Samtidigt har sjukhuset, i samarbete med den indiska regeringen, erbjudit mycket förmånliga försäkringar till Indiens fattiga befolkning så att även de ska ha råd att operera sig. Hjärtsjukhuset utökade sedan med en avdelning för cancerpatienter och ett ögonsjukhus. Allt till samma låga kostnad, men med hög vårdkvalitet.

Shetty har som mål att expandera sitt koncept till övriga Indien samt till andra länder i Asien och Afrika. Ett sådant arbetssätt är lättare att etablera i utvecklingsländer som inte redan har en fastlåst vårdstruktur. Så han har stor chans att lyckas. Förhoppningsvis kan en sådan positiv utveckling gå att få till även i övriga världen.

Vill du läsa om fler lyckade exempel? Här finns rapporten att ladda ner kostnadsfritt.

/Helene