I förmiddags var det release för antologin ”Är det nå’n innovation?! Att nyttiggöra hum/sam forskning” på VINNOVA. Jag var där.
Redaktörerna Malin Lindberg och Cecilia Nahnfeldt
presenterade, tillsammans med några av bokens författare, en alternativ
världskarta där kontinenterna ”Humaniora och samhällsvetenskap” respektive
”Teknik och naturvetenskap” har ett världs(marknads)hav emellan sig. Där fanns
också öar som Vinnova, Almi, Teknikbron och ”Los Business Angeles”.
Och seminariet handlade till stor del om den polarisering
som finns – eller har funnits – mellan ”kontinenterna”. Innovation har
traditionellt förknippats med teknologiska och naturvetenskapliga framsteg, och
i mindre grad med nya landvinningar inom humaniora och samhällsvetenskap. De
tekniska och naturvetenskapliga idéerna har också fått mest medel för att
utvecklas.
Men flera av talarna såg en ljusning. I dag inser allt
fler att för att lösa komplexa problem krävs kompetenser från olika håll. Bara
teknik och naturvetenskap är inte tillräckligt.
Malin Lindberg, forskare i genus och innovation,
konstaterade att väldigt mycket innovation – till exempel social och
organisatorisk – inte rymdes i den tidigare innovationspolitiken. Och bland
rådgivare och stödorganisationer har det saknats kunskap om hur man ska ta hand
om humanistiska och samhällsvetenskapliga idéer. Lindberg menade att vi har
satsat gigantiska summor på att cementera gamla traditioner om vem som står för
innovationer i samhället. I den nya innovationspolitiken såg hon en chans att
frångå den starkt maskulina normen.
En annan av författarna, Helena Bani-Shoraka, gör i sitt
kapitel en historisk genomgång av universitetens relevans för samhället. Hon
pekade på ett gap i debatten om relationer mellan lärosäten och det omgivande
samhället. Den ena falangen anklagar humaniora för att inte vara
samhällsnyttig, och inte bidra till tillväxt. ”Retoriken kläs i tydlig ekonomisk
dräkt”, konstaterade Bani Shoraka.
Den andra falangen har sitt säte inom akademin och består
mest av humanister. De menar att man måste respektera humanioras särdrag, och
att allt inte kan handla om nyttiggörande.
”När man betraktar detta utifrån ser man en
skyttegravsdebatt. Det är ett okonstruktivt dödläge som vi måste komma ur”, sa
Helena Bani-Shoraka.
Tobias Krantz, Svenskt Näringsliv, var en av
kommentatorerna. Han uttryckte att boken är mycket angelägen och berättade att
studier visar att både forskare och företagare vill samarbeta mer. Faktum är
att forskare inom hum/sam är minst lika intresserade av näringslivet som
forskare inom tek/nat. Varför kommer då inte mer samverkan till stånd?
”Jo, för det står inte i arbetsbeskrivningen, det är inte
meriterande. Min slutsats är att vi måste se till att samverkan och
nyttiggörande premieras mer. Vi har pratat om det länge nu, men det behövs
ekonomiska incitament”, sa Krantz.
Hela lanseringsseminariet filmades, livesändes och kan
ses i repris.
Mer läsning i ämnet:
DN Debatt i dag: ”Nyttomätning ger ängslig och kortsiktigforskning”
Länkar till två andra DN Debatt-artiklar i ämnet finns i
ett äldre blogginlägg
Diskussionen om humanioras roll i samhället går vidare i
morgon, då Mötesplats Humanisten arrangeras i Göteborg. Läs mer i
pressmeddelandet som också innehåller länkar till fler debattartiklar i ämnet.
/Åse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar