För ett par år sedan skrev jag en tematext om familjeföretagande i Entré. I den
intervjuade jag några olika forskare, både seniora och nydisputerade, och
försökte redogöra för kunskapsläget inom forskningsfältet.
Förra helgen var jag på 40-årsfest och fick då lite nya
insikter om familjemedlemmars position i familjeföretag. Min bordsgranne
berättade nämligen att hen sitter i ledningsgruppen för ett större företag som
nyligen förvärvat ett litet familjeföretag. Familjeföretaget var ett välkommet
tillskott, de anställda bidrar med viktig kompetens och allt borde vara frid
och fröjd.
Men det fanns en elefant i rummet. Eller snarare – en
hund. Närmare bestämt Nisse.
Nisse var ägarparets lilla baby, en självklar
familjemedlem och en mångårig medarbetare i företaget. För han var med varje
dag, trots att bestämmelserna egentligen inte tillåter pälsdjur i lokalerna.
Vad göra? Min bordsgranne var villrådig. Förbjuda Nisse och förmodligen hamna i
konflikt med det nyförvärvade familjeföretaget? Eller se mellan fingrarna och
låta hunden jobba kvar?
Det återstår att se hur företaget väljer att hantera
fyrbentingen. Själv tyckte jag det var en intressant inblick i en problematik
som sällan syns i forskningen, men som kan vara nog så viktig för enskilda
företagare.
/Åse
/Åse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar