Tidningen Curie publicerar en artikelserie om företagsfinansierad forskning. Är det en omistlig del i forskningens
samhällsnytta? Riskeras forskningens oberoende?
I en av artiklarna uttalar sig ”Ikeaprofessorn” Saara
Taalas: ”Du kan finansiera akademisk forskning, men inte köpa resultat, säger
hon. Hon menar att finansieringen från Ikea inte bara handlar om kalla cash,
utan även om kontakter. ”Alla våra forskningsprojekt leder till vetenskapliga
artiklar och akademiska examina. Alla resultat granskas öppet”
För ett tag sedan intervjuade jag CIRCLEs nya
föreståndare Jerker Moodysson till en artikel i nästa nummer av Entré. Vi pratade
bland annat en hel del om just forskningsfinansiering, fast framförallt från
statligt håll. Moodysson vill se en närmare koppling mellan forskning och
policy och är inte rädd för att en sådan skulle urholka oberoende resultat
eller leda till alltför tillämpad forskning. Även han var inne på att en ökad
samverkan är bra för alla: ”Gränserna mellan policy och forskning är lite för
skarpa, det behövs mer dialog. Vinnova är våra finansiärer, men de är också i
högsta grad våra studieobjekt. Båda parter skulle tjäna på mer samspel.”
Forskningens finansiering är alltid på tapeten, inte
minst nu i samband med Macchiarini-affären. Vad tycker ni, hur ska framtidens
mest relevanta forskning finansieras?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar