Ett av de stora problemen under 1700-talet var att hitta
rätt på sjön. 1707 sjönk en stor del av Storbritanniens flotta på grund av ett
navigationsmisstag. 1714 utlyste landets regering Longitudpriset.
20 000 pund (2,3 miljoner pund i dagens penningvärde) utlovades till den
som kunde lösa problemet med att mäta longituden på vattnet. Det var inget fel
på idérikedomen. Över 100 idéer kom in till tävlingssekretariatet, en del
galnare än andra: En gick ut på att man skulle träna telepatiska hundar att yla
när man befann sig på en viss plats. Kanske inget man vill lägga livhanken i
tassarna på i första taget…
En av de bättre idéerna gick ut på att mäta tillryggalagd
seglingstid och jämföra med vad klockan var vid mättillfället (med hjälp av
solen). Problemet var att det inte fanns någon klocka som höll måttet ute på
havet, det rörde sig för mycket och var fuktigt. Tills John Harrisson uppfann
sin kronometer, och därmed – efter viss diskussion – kammade hem prispengarna.
Karim Lakhani som föreläste på Estrad i fredags tog upp Longitudpriset som en tidig innovationstävling, och därmed ett exempel
på en öppen innovationsprocess. Lakhani driver ett labb kring öppen innovation
på Harvard Business School. Under föreläsningen beskrev han deras arbete
tillsammans med exempelvis Nasa, drog flera moderna exempel på lyckade
innovationstävlingar och berättade hur man bör göra för att lyckas med sin
öppna innovation.
Nu finns det ett nytt longitudpris att tävla om, även nu är det staten i
Storbritannien som står bakom. Utmaningen den här gången är att lösa det
globala problemet med antibiotikaresistens. Priset? 10 miljoner pund. Även om
man ständigt förvånas över vad hundar kan tränas till, så lär inte miljonerna
gå till en telepatisk hund den här gången heller…
/Jonas
Prenumerera på esbribloggen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar