Kan pigdebatten ha varit det mest infekterade politiska
getingboet någonsin? När Monica Lindstedt stack in huvudet där och startade
rut-företaget Hemfrid 1996 hade tonläget i debatten varit högt i tre år. Och de
politiska motståndarna fortsatte att gräla fram till 2007 då regeringen
Reinfeldt drev igenom rutreformen.
I boken ”Slaget om rut – 20 år med Hemfrid” berättar entreprenören Monica Lindstedt om alla turer kring rutavdragets
tillkomst. Och om företagsbygget. Och om hur Hemfrids tillkomst härrörde ur
behovet av att få ihop livspusslet med två yrkesarbetande föräldrar och fyra
barn i familjen.
Boken är också en levande berättelse om en entreprenörs
dramatiska resa i med- och motgångar. Tillväxtresan var bitvis dramatisk och
det tog flera år innan företaget gick med vinst. År 2015 omsatte Hemfrid 440,2
miljoner kronor. Hemservicebranschen sägs sysselsätta mer än 20 000 människor
och har blivit hett stoff i debatten om nyanlända, eftersom vissa i debatten
lyfter fram rutreformen som ett kostnadseffektivt sätt att skapa nya jobb.
Vi möter tongivande politiker - Maud Olofsson, Marita
Ulvskog, Mona Sahlin - och deras berättelse kring ruts tillkomst. Men också Hemfridsanställda,
kunder och fackliga företrädare. Och jag förstår att man vill ha alla röster
kring företaget med i boken, men avsnitten där vi möter anställda och kunder
andas mest reklamblad. Jag får också en dålig smak i munnen när det framkommer
att ingångslönen på Hemfrid är 20 000 kronor per månad (dock enligt
kollektivavtal). Nej, det är framför allt Monica Lindstedts livshistoria och
turerna i pigdebatten som känns inspirerande och lärorika. Hon konstaterar:
”Jag skulle aldrig göra om det, men jag är glad att jag gjort det!”
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar