Dan Johansson och Karl Wennberg presenterade ny forskning
baserad på SCB-data. Att ett fåtal snabbväxande företag – ibland kallade
gaseller – står för en stor del av de nya jobben är en spridd uppfattning. Men
vilka är då alla de här människorna som strömmar till?
Johanssons och Wennbergs studie visar att de kunskapsintensiva snabbväxarna inte har tid att vänta på ”den
rätta”, det vill säga individer med specifika egenskaper och erfarenheter. I
gasellerna finns istället en överrepresentation av mer ”lättillgänglig”
arbetskraft: unga, personer med utländsk bakgrund och tidigare arbetslösa.
Jobben fördelas också relativt jämnt till män och kvinnor.
- Slutsatsen är att de snabbväxande företagen inte bara
är viktiga som allmänna jobbskapare. De skapar också jobb för marginaliserade
grupper. Därigenom bidrar de till ett minskat utanförskap, sa Karl Wennberg.
En gasellföretagare och två politiker bidrog också till
workshopen. Företagarens berättelse om hur Arbetsmiljöverket kom på oannonserat
besök mitt under högsäsong för att snacka skyddsombud och terminalglasögon,
föranledde en diskussion om kraven på företagare. För nya företag är det inte
alltid självklart att ett visst antal anställda innebär att en
jämställdhetsplan måste upprättas. Och att tillhandahålla alla dessa planer och
pärmar som krävs tar energi från kärnverksamheten – företagandet.
- Det är viktigt att låta företagare vara företagare
också, sa Dan Johansson.
/Åse
Prenumerera på esbribloggen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar