Många myter om kvinnors företagande

Natalia Brzezinski, Najla Al Qassimi, Mary Barrett och Shelly Porges.

”Det här är inget event, även om ni trodde det.” Så inledde ESBRIs vd Magnus Aronsson Global Symposium on Women’s Entrepreneurship i morse, och syftade på att tvådagarskonferensen 1-2 juni är starten på något större. Tanken är nämligen att det ska bli ett globalt nätverk för att främja kunskap och handling kring kvinnors entreprenörskap.

Morgonens första talare var Elizabeth Gatewood. Hon berättade om Dianaprojektet, som hon är en av medgrundarna till, och gav en forskningsbakgrund till ämnet kvinnors entreprenörskap.

Dianaprojektet grundades av fem amerikanska professorer efter att de hade läst en artikel om att kvinnor får mindre än fem procent av det totala riskkapitalet. Egen erfarenhet var också en del i det:

”Vi hade alla fem själva känt av glastaket, och varit med om subtil – och inte så subtil – diskriminering.” Vi fick ofta höra att vi inte borde studera kvinnofrågor, att det är en karriärdödare. Men vi ville studera en fråga som vi tyckte verkligen var viktig.

Gatewood och hennes kollegor kom fram till att kvinnor fick ännu mindre del av riskkapitalkakan än artikeln sa, bara 3,5 procent. Varför är det då så här? Många möjliga förklaringar kom upp när forskarna började fråga runt: Att kvinnor inte vill ha tillväxtföretag, inte har det rätta humankapitalet, inte är lika engagerade i sitt företag som män och inte har samma nätverk.

Men många av förklaringarna visade sig vara myter. Många kvinnor vill visst växa, och de har absolut både humankapital och socialt kapital. De är också bra på att klara sin finansiering på olika kreativa sätt, genom så kallad bootstrapping.

Nästa punkt på dagordningen var en minst sagt internationell panel med Najla Al Qassimi, Förenade Arabemiratens ambassadör i Sverige, Mary Barrett, professor vid University of Wollongong, Australien, och Shelly Porges, U.S. Department of State. Moderator var den amerikanska frilansjournalisten Natalia Brzezinski.

En av huvudpunkterna som avhandlades, och som alla var överens om, var vikten av bra förebilder. Brzezinski berättade att hon växte upp med en stark mormor och mamma, och hade stort självförtroende kring sina möjligheter i livet. Ända tills hon klev in i arbetslivet…

”Jag hittade statistik i går som sa att mindre än 40 procent av kvinnor tror att de kan starta ett framgångsrikt företag. Samma siffra för män är fler än 68 procent.”

Ambassadör Al Qassimi berättade att regeringen i Förenade Arabemiraten numera uppmuntrar kvinnor att bli entreprenörer, bland annat genom att lyfta fram framgångsrika exempel, speciellt inom områdena internet, grön teknologi och media.

Efter en välbehövlig kaffepaus var det dags för Paula Fitzsimons, Fitzsimons Consulting, och Maggie O’Carroll, The Women’s Organisation, som pratade om två initiativ för att få kvinnors företag att växa. Fitzsimons poängterade att det inte bara handlar om att få kvinnor att starta företag, de måste få betalt för sitt jobb också. Hon vill att kvinnor ska använda sin entreprenöriella drivkraft till att skapa en affärsrörelse, inte bara ett jobb för sig själva. Med det i åtanke grundades programmet Going for growth.

O’Carroll menade att forskningen om kvinnors företagande, inte minst Dianaprojektet, har varit mycket viktig för deras verksamhet. Forskningen har påverkat policy och hjälpt till att skapa en miljö där kvinnor kan starta och växa sina företag.

Vi fick också se en kort film och fick en presentation om Cartier Women’s Initiative Awards. Kimberlie Cerrone uppmuntrade alla företagande kvinnor i rummet att söka.

Under den sista programpunkten före lunch fick vi höra från Anna Lithagen på Tillväxtverket och från Shelly Porges igen. De berättade om erfarenheter från Hillary Clinton’s International Council for Women Business Leadership, där Maud Olofsson har en viktig roll. Även här lyftes vikten av förebilder, mentorskap och nätverk fram.

/Jonas