Entreprenörskap är som ett virus

Colette Henry delade ut pris till Gry Agnete Alsos, Elisabet Ljunggren och Ulla Hytti under Dianakonferensens galamiddag.

Första dagen av Dianakonferensen avslutades med en middag på Operaterrassen. Utsikten över Slottet och Stockholms ström var minst lika uppskattad som maten. Under kvällen presenterades konferensens bästa artikel. Vann gjorde artikeln ”Jacks and Jills of all trades: implications for firm innovativeness”  av Robert Strohmeyer, Vartuhi Tonoyan och Jennifer Jennings. Jennifer var på plats för att ta mot priset.

Även International Journal of Gender and Entrepreneurship delade ut ett par priser, bland annat till Ulla Hytti, Gry Agnete Alsos och Elisabet Ljunggren.

De glada vinnarna presenterade sin forskning under det sista parallella seminariepasset som inledde dag 2 av konferensen. I artikeln ”Three ways of claiming the family business – women taking over family businesses” visar de att det fortfarande i högsta grad finns ett glastak för kvinnor i familjeföretag. I många fall räknas kvinnor inte ens som möjliga arvtagare till ett familjeföretag, varken som ägare eller som aktiva på högre positioner. De berättade bland annat om en pappa som delade in företagets ägande i A- respektive B-aktier. A-aktierna, som gick till sönerna, berättigade till rösträtt i företaget, medan B-aktierna utan rösträtt gick till döttrarna. Effekten blev alltså att han delade in sina barn i ett A- och ett B-lag.

Under samma session presenterade Susan Marlow en artikel som gjorde upp med myten om internet som en neutral och öppen plats att göra affärer på. I själva verket existerar strukturer som ojämlikhet, rasism och en stereotyp världsbild på internet – precis som i ”den verkliga världen”. Hon lyfte fram begreppet ”whitewashing the web” som exempelvis går ut på att icke-vita kvinnor använder ett fejkat namn och någon annans bild när de säljer något nätet. För att det är det som säljer. ”Det här är chockerande och en sorts rasism”, sa hon.

Dianakonferensen avslutades med en återsamling i stora salen. Susan Marlow, tillsammans med Susan Duffy (eller Sue upphöjt till två, som de kallade sig själva), summerade de två dagarna genom en konversation med varandra och med konferensdeltagarna. De tog bland annat upp att det är viktigt att beakta sammanhanget, det finns inga ”one size fits all”-lösningar inom kvinnors entreprenörskap. Susan M poängterade att diskussionen kring ämnet har nått en viss mognad, och att ”vi [som forskar inom fältet] kan ha råd att vara kritiska mot oss själva, utan att för den skull skada oss själva. Hela entreprenörskapsforskningen avfärdades tidigare. Nu finns entreprenörskapet överallt, som ett virus”.

Hon menade också att man slås av engagemanget som finns på den här typen av konferenser. De är ett bra sätt att hålla diskussionen levande, och kan faktiskt bli ett avstamp till förändring.

/Jonas