”Man måste älska det man gör”

Emy Blixt. Foto: Sofia Ernerot. 

2012 arrangerade vi den första Global Symposium on Women’s Entrepreneurship (GSWE) och i år var det dags för en uppföljare. Vi ville gärna koppla ihop forskargänget som utgör Diana International med det stora praktikernätverk som intresserar sig för frågor som rör kvinnors företagande. Därför valde vi att lägga GSWE direkt efter Dianakonferensen (även om det har lett till lite kaos på ESBRIs HQ de senaste veckorna…)

När Magnus hälsade alla välkomna betonade han att det pågår en mängd olika initiativ i olika länder, och på olika nivåer, för att stötta kvinnors entreprenörskap. Problemet är att det inte finns så många plattformar för att dela kunskap och erfarenheter. GSWE ska vara just en sådan plattform, där vi presenterar ett smörgåsbord av olika aktiviteter och sammanför aktörer från olika länder. Vi har inte riktigt hunnit räkna efter än, men det ser ut som att vi i år har hela 35 nationaliteter representerade!

Den första talaren var Susan Marlow, professor i entreprenörskap på University of Nottingham, Storbritannien, som också deltog i Diana International Research Conference. Hennes anförande hade titeln ”Are female entrepreneurs the new heroes of the economy?” Susan kritiserade några bilder av entreprenörskap som vi ständigt matas med. En av dem är bilden av hjälten – som alltid är en man. En annan är bilden av kvinnor i utvecklingsländer som driver kooperativ/levebrödsföretag.

”Jag är allvarligt oroad över de bilder som sänds ut, och som sätter sig i vårt medvetande. De visar vem som kan vara en entreprenör – och vem som inte kan det”, sa Susan Marlow, och kastade därefter ut ett antal frågor till deltagarna:

Är entreprenörskap i själva verket ett neo-liberalt trick, som lägger ytterligare börda på kvinnors axlar? Ska de nu – vid sidan av alla andra sysslor – också ta ansvar för att utrota fattigdom? Vad är innovation och vem är det som utför den? Charles Babbage eller Ada Lovelace?

”Jag tycker att min roll som akademiker är att problematisera entreprenörskap, och bemöta de evangeliska berättelserna som vi ständigt får höra.”, sa Susan.

GSWE-deltagarna fick i alla fall med sig en mängd icke-stereotypa bilder med sig hem. Under eftermiddagen fick vi höra inspirerande stories från en rad företagsamma kvinnor, och även flera snabba hisspitchar från mer nybakade entreprenörer.

En av våra långväga gäster var Adjoa Boateng från Ghana. Hon berättade om hur det var att kliva in i sin mors köksbordsbaserade företag, Homefoods, och driva upp omsättningen från 100 000 dollar till 5 miljoner på bara fem år. 

”Jag har lärt mig att när man ger respekt, får man respekt. Ghana är väldigt top-down. Men under min utbildning förstod jag att ledarskap handlar om att få med sig alla. Homefoods är ett familjeföretag och det gäller att få de anställda att känna sig som en i familjen. Innan var det mer ’vi’ och ’dem’, men jag införde en ’öppna-dörrar’-policy. De anställda uppmuntrades att komma till mig med både problem och idéer”, sa Adjoa.

En del entreprenörskap verkar bottna i individens medfödda (eller i unga år förvärvade) företagsamhet. Andra entreprenörskap bygger på en passion, där företagandet mer blir ett medel för att kunna ägna sig åt sitt stora intresse. Utifrån Emy Blixts berättelse verkar hon tillhöra den senare kategorin. Hon är grundare och huvuddesigner på Swedish Hasbeens som säljer träskor till celebriteter som Sarah Jessica Parker, Kristen Wiig, Dolly Parton – och vanligt folk, förstås. Närmare bestämt i 22 länder.

Emy berättade om sin långa kärlek till gamla ting, hantverksmässigt kunnande och en speciell estetik som personifierades av 70-talsmorsan Anita i Baskemölla. Ständigt iförd papiljotter, kort solklänning och höga platåträskor (med en Prince som accessoar i mungipan). Emys val att bli företagare var varken självklart eller snabbt men i det hon berättade framträdde ändå hennes starka drivkrafter.

”Man måste älska det man gör, och vara bra på det. Det är också viktigt att tjäna pengar, annars kan man inte fortsätta göra det man älskar”, sa den före detta språkläraren, numera träskomagnaten.

Startskottet för Swedish Hasbeens var 300 originalträskor från 70-talet som Emy köpte och förvarade som en skatt på sin vind. Att komma fram till beslutet att sälja dem, och sedan börja nyproducera enligt gamla principer, var en process.

”Först var jag rädd för glänta på dörren. Men det är inte bra att vara rädd, och att låta rädslan styra en. Det är bättre att se till att vara bäst – och springa snabbt. Vi har valt att ha hög kvalitet, och ett högt pris. Vi vill vara annorlunda, och vi bygger ett koncept runt produkterna”, sa Emy Blixt.

Karin ”Spacegirl” Nilsdotter, vd på Spaceport Sweden, avslutade dagen med att konstatera: ”The sky is no longer the limit. We can all reach for the stars!”

Hon menade att vi står på randen till ny era. Astronauter pratar om ”the overview effect”, att de först är fullt fokuserade på att nå månen. Men när de vänder sig om och tittar ner på jorden får de nästan en andlig upplevelse. Detta kommer fler kunna uppleva inom kort, försäkrade Karin. Om sina egna drivkrafter sa hon:

”Varför jag gör detta? Självklart vill jag ha kul – och tjäna pengar. Men mest av allt vill jag göra skillnad.”

Hela GSWE-programmet ligger på webben, inom kort kommer också talarpresentationer att läggas ut. Och fler blogginlägg! Vi livesände hela konferensen, och de filmerna ligger kvar som klipp på vår Bambusersida. I nästa vecka kan de också avnjutas som webb-tv (det vill säga i bättre kvalitet).

/Åse