När solen nu, om än lite tveksamt, vaknar till liv, åker också kulpåsarna fram. Många skolbarn ägnar rasterna åt olika former av kulspel. På vägen till skolan häromdagen kom jag och Viktor, min son på 7 år, att prata om detta. Jag undrade lite försynt hur det gick med kulspelet. Jo då, det gick väl rätt bra. Han vann ibland och förlorade ibland.
Viktor tycker extra mycket om att ställa upp ”pyrrorna” eller ”dankar” av olika storlekar, för då kan man bestämma hur långt ifrån den som ska kasta får stå. Ju fler kulor, eller ju mer värdefull dank (stor eller fin är kriterierna), desto längre bort måste de som vill kasta stå.
Om man inte får några kunder, det vill säga om de tycker att de måste stå för långt bort från den presumtiva vinsten, får man helt enkelt göra erbjudandet mer intressant. Antingen genom att göra avståndet kortare, eller genom att ställa upp fler eller mer värdefulla kulor.
Sedan kan man även jobba åt någon annan och på så sätt tjäna ihop kulor om man inte har några med sig hemifrån just den dagen.
En ganska väl utvecklad verksamhet alltså, med regelverk och överenskommelser liknande de som finns i affärsvärlden.
Detta fick mig att börja fundera på behovet av entreprenörskap i grundskolan. Ofta förs diskussionen om att vi måste föra in entreprenörskap så långt ner som möjligt i grundskolan.
Undrar om frågan kanske är fel ställd. I stället bör vi kanske fråga oss: hur ska vi undvika att ta bort det entreprenörskap och den intuitiva förståelse för marknadsekonomin som våra barn verkar ha redan från början!
Det kanske inte är mer komplicerat än så med företagandet och förståelsen för hur arbete fungerar? Eller…
Magnus Aronsson, vd för ESBRI
onsdag, maj 31, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar