Ekonomisk tillväxt – hotfull eller hållbar?

Jag har precis läst en intressant bok som vänder upp och ner på en del begrepp som har med hållbarhetstänkande att göra. Den heter ”Hållbarhetsmyten: Varför ekonomisk tillväxt inte är problemet” och är skriven av Martin Andersson och Christer Gunnarsson (SNS Förlag, 2011).

Författarna menar att det finns två framträdande åsikter i dag:

Den ena är kritisk till industriella processer men däremot positiv till teknologi och innovation. Den motsätter sig inte ekonomisk utveckling men denna bör inrikta sig mot grön energi, exempelvis alternativa energilösningar via vind och sol.

Den andra åsikten förkastar tanken att tekniska och institutionella lösningar kan uppnås så länge ekonomisk tillväxt blir en bärande kraft i samhällsutvecklingen. Här argumenteras det för en modell utan ekonomisk tillväxt eftersom det är den som är huvudproblemet.

Författarna till boken menar också att den viktigaste globala utmaningen i dag är att göra allvar av målsättningen att utrota massfattigdomen i världen. Riktig utveckling ger människor chans till ett bättre liv, den sätter människan i centrum men bör naturligtvis ta hänsyn till miljön. Moderna metoder behöver inte alltid vara negativa för naturen. Genom att öka produktiviteten på åkrarna kan skogen sparas – och därigenom hindras erosion och ett förstört djurliv.

Ett traditionellt utvecklingsbegrepp är ganska okontroversiellt och uttrycker vikten av både ekonomisk tillväxt och social välfärd samt miljöhänsyn nationellt och globalt, d.v.s. sådana aspekter som alltid läggs in i begreppet utveckling.

Problemet är att en ekologistisk tolkning av begreppet hållbar har lett till att ett berättigat miljöengagemang har blivit ett med en utvecklingsfientlig ekologism. Den ekonomiska och sociala utvecklingen ses som den egentliga orsaken till att dagens utveckling är så ohållbar. Man vill alltså att den småskaliga produktionen i utvecklingsländerna ska fortsätta – i evighet, amen!

Detta synsätt kan leda till att naturen sätts före människors och länders önskan om ett bättre liv, och därigenom kommer fortsatt fattigdom att bidra till ökad befolkning, mer matkriser och miljöproblem. Slutresultatet blir alltså mer problem för alla.

Vem som har rätt och fel tål att diskuteras, men det är befriande med någon som utmanar dagens vedertagna begrepp. Detta kan förhoppningsvis leda till en omprövning av vilka prioriteringar vi bör göra för att minska fattigdomen i världen – samtidigt som vi tar hänsyn till de miljömässiga aspekterna.

Läs gärna boken, den fick mig att tänka till!

/Helene