 |
| Tack till Flickranvändaren Indrani Soemardjan för bilden. |
Kreativitet är ett hett ämne. Eller ja, det har det väl varit länge egentligen, men det känns som man stöter på det överallt numera. DN Insidan kör just nu en artikelserie om ämnet. I gårdagens text intervjuades kreativitetsforskaren Evelina Wahlqvist. Hon har också märkt av det ökade intresset. Till vardags är hon doktorand i ekonomisk geografi, men för DN berättar hon att avhandlingen ligger på is. Hon har fullt upp med alla som vill höra henne föreläsa om kreativitet.
Förklaringen ligger i den omvandling av ekonomin vi är inne i. Innovation, tjänster, design, upplevelser, och kultur tar allt mer plats, på bekostnad av den traditionella tillverkningsindustrin. Och då blir kreativiteten allt viktigare, menar många. Även inom tillverkningsindustrin.
Evelinas tips till den som vill bli mer kreativ är
till exempel minnesträning, dagdrömmeri och att våga bryta sina rutiner. I DN-artikeln säger
hon även att hon tror på att: ”…kombinera konstnärliga utbildningar med
entreprenörskap och ekonomi. Konstnärer behöver möta ekonomer och teknologer
tidigt i utbildningen.”
Låter klokt, och för övrigt en bärande tanke i det nätverk för lärare på konstutbildningar som ESBRI koordinerar.
Men även det motsatta vore såklart bra, alltså att ekonomstudenterna får möta
konstnärer. I ekonomutbildningarna, och säkert också i teknikutbildningarna,
finns det helt klart utrymme för mer kreativitet.
Ett annat tecken på kreativitetsboomen hittar vi i Annie Lööfs tal när hon tog emot Innovationsplan Sverige: ”Vi har […] allt att vinna på
att ta tillvara allas kreativitet och förmåga och inte begränsa synen på
innovation”.
Vill ni ha ännu mer kreativitetskött på benen kan jag
rekommendera Lundaforskaren Farida Rasulzada. Du kan
läsa mer om hennes forskning på ESBRI-webben.
Men, det finns också de som kritiserar all lovsång kring
kreativiteten. Forskaren Alf Rehn har gett ut boken
”Farliga Idéer – När det opassande tänkandet är din värdefullaste resurs” där han konstaterar att
diskussioner om kreativitet är lite som sockervadd: fluffigt utseende, söt
smak, men utan särskilt mycket substans. I en Åsiktsartikel publicerad i Entré nr 1-2011 skrev han:
”Vem vill vara kreativ när det är påbud från Vinnova på
att man ska vara det? Vem bryr sig om innovation när både Göran Persson och
Fredrik Reinfeldt står som dess hejaklack?”
Vad tycker du, ska vi prata mer eller mindre om
kreativitet?
Prenumerera på esbribloggen
Bra om vi pratar. Bättre om vi gör. Kreativitet utan handling är inget värt. Den viktigaste diskussionen är såldes inte hur vi blir mer kreativa utan hur vi får fler att våga. Men en även en lång resa börjar som bekant med ett litet steg och samtal om kreativitet kan vara ett litet steg på väge :) /Peter
SvaraRaderaDet viktiga är att förstå kreativitet. Det gäller att få ut alla tankar från det subjektiva till det objektiva så det kan studeras och inspekteras. För att det skall gå måste vi prata och skriva. Sedan skall vi värdera och då måste det finnas flera perspektiv för att hitta det som adderar värde. När det är klart måste vi göra.
SvaraRaderaVi behöver tala mer om och förstå kreativitetens grunder med allt från tanke till känsla. Det gäller att veta varför och hur man arbetar på ett kreativt sätt. Att strukturera kreativiteten och tänka på tänkandet är något som bl a Edward de Bono arbetat med under många år. Ett av de största hindren som jag stött på både hos mig själv och andra är rädslan för vad andra skall tycka och att våga sticka ut.
SvaraRaderaAtt uppskatta och uppmuntra olika tänkande kräver mod och ett tryggt och tydligt ledarskap. Har sett många företag som ropar efter mer kreativitet men den skall vara "lagom" och får inte ifrågasätta den nuvarande organisationen eller trampa "fel" människor på tårna osv.
Det paradoxala är att desto mer kreativitet som en organisation behöver pga förändringsbehov för att skapa lönsamhet mm desto mer otrygghet känner oftast personalen och blir räddare för att sticka ut. Att skicka personalen på kurser eller föreläsningar om kreativitet utan att ha en ledning som står bakom och samtidigt arbetar med förändringsstyrning brukar bara bli som kosmetika.
I grunden tror jag mycket handlar om värderingar och visioner dvs att vi behöver drömma och våga ta fram vår nyfikenhet som barn gör inför att upptäcka livet. Det görs bäst när vi känner oss trygga i oss själva och har tillit till organisationen, gruppen eller teamet som vi arbetar tillsammans med. Och det är en viktig ledningsfråga som alltför många inte vågar ta tag i innan det är för sent och de dåliga resultaten tvingar fram en förändring som skapar stress och oro.