Pessimism leder ingen vart

– Det finns tre sorters nationalekonomer. De som kan räkna, och de som inte kan det.

Det slog en skämtsam Paul Romer fast inledningsvis under sitt anförande på Handelshögskolan i Stockholm i torsdags kväll. Han är professor i nationalekonomi vid New York University, tillträdande chefsekonom på Världsbanken, och dessutom årets Eli F Heckscher-föreläsare. Föreläsningen arrangerades av Ratio och EHFF och hade rubriken ”Short-Run Shocks; Long-Run Pessimism”.

Det genomgående temat var optimism och pessimism. Romer varnade för att lyssna alltför mycket på pessimister:

- Överdriven alarmism tenderar att lamslå oss, ja rentav göra oss dumma. Vi blir så oroliga att vi inte kan tänka klart, sa han.

Själv är han anhängare av ”urgent optimism”, en tro på att saker kan förändras till det bättre – förutsatt att vi agerar. I början av 1980-talet fruktade många i hans närhet att våra fossila drivmedel skulle ta slut, och att massvält skulle sprida sig över jordklotet. Själv gick Paul Romer, enligt egen utsago, omkring som Voltaires sorglösa Candide och tänkte på hur bra allt var.

I dag vet vi att övervikt och diabetes är större hot än svält i de flesta delar av världen. Fossila bränslen har vi snarare för mycket än för lite av. Och ozonhålet krymper faktiskt, sakta men stadigt.

Romer underströk att han inte försöker vifta bort de problem vi står inför: flyktingkatastrofer och global uppvärmning är högst reella hot. Men alla utmaningar kan hanteras, menar han.

- Det finns ett tydligt mönster. Om kostnaden ökar för något kommer vi människor att försöka hitta bättre och billigare alternativ. Vi är väldigt uppfinningsrika.

- Om vi till exempel vill bekämpa den globala uppvärmningen kan vi börja med att införa en nästan löjligt låg skatt på koldioxidutsläpp. Men samtidigt är vi tydliga med att skatten kommer att höjas rejält under de kommande åren. Då låter vi folk vara smarta och hitta nya vägar. Jag tror på att släppa lös påhittigheten. Vi måste vara kreativa, inte instängda i hur vi alltid har gjort.

Paul Romer är övertygad om att till och med stora flyktingkriser kan lösas om ett gäng smarta människor slår sina kloka huvuden ihop. I dag ser vi kanske bara två omöjliga alternativ: Flyktingarna kan inte stanna i sina hemländer. Och alla kan inte komma till Europa. Men de skulle till exempel kunna flytta någon annanstans, föreslog Romer.

Just i denna fråga skulle man ju vilja ha alla möjliga lösningar på bordet – helst i går. Men på ett generellt plan är det nog klokt att, som Romer, hela tiden ha ett långsiktigt perspektiv. ”Nä, det är för tidigt att säga” är hans standardsvar när någon försöker pådyvla honom en pessimistisk världsbild.

Romer diskuterade också vikten av ett starkt ledarskap för att driva förändring, till exempel att borgmästare ska ha makt att styra sina städer. Några kommer att vara mycket framgångsrika, andra inte – men det finns en lärdom i det. Romer återkom flera gånger till Paul Volcker, ordförande för USA:s riksbank 1979–1987, som via skarpa åtgärder fick bukt med de höga inflationsnivåerna. Kanske en fingervisning om hur Romer själv tänker agera inom Världsbanken?

Urbanisering, handel, tillväxt, inflation, teknologiflöden och upplysningstiden var några andra teman som berördes under föreläsningen. Paul Romer menar att mänsklighetens största bedrifter är produkterna av Upplysningen: Universitet. Kunskap. Vetenskap. Och dem måste vi slå vakt om.

- Vi måste skydda det som historien har gett oss, sa han.

Ratio har lagt upp ett pressmeddelande om bland annat Romers uppmärksammade artikel ”The Trouble with Macroeconomics”,  länkar till artiklar i DN och DI, samt en filmad intervju.

/Åse