Lärare pratade lärande i Lund

Mats Lundqvist, Chalmers, Helle Neergaard, Århus University, och Roger Sörheim, NTNU, diskuterade fram- och motgångar på sina respektive arbetsplatser.

Den femte upplagan av European Entrepreneurship Education Workshop (EEEW) arrangerades i Lund 21-22 april. Arrangör är Sten K Johnson Centre for Entrepreneurship, och workshopen lockade ett 50-tal deltagare. Främst lärare och främst svenskar, men här fanns också deltagare från Danmark, Norge, Finland, Tyskland och Storbritannien. Jonas och jag bevakade evenemanget för ESBRIs räkning, och så här några dagar efteråt surrar huvudet fortfarande av olika insikter och åsikter…

Under dagarna presenterades flera entreprenörskapsutbildningscase, bland annat från Chalmers, Århus University, Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet, Karolinska institutet, Mälardalens högskola och Malmö högskola. Paul Hannon prisades för sin lärargärning. Och vi diskuterade i plenum, i mindre grupper, och inte minst i fikapauserna förstås. Några av frågorna på agendan var: Hur kan vi inom utbildningen samverka med det omgivande samhället? Vilka tips och tricks kan lyfta entreprenörskapsundervisningen? Och hur kan man lära ut entreprenörskap till studenter inom olika fält?

Det är omöjligt att sammanfatta allt som sades men här kommer några av mina takeaways:

- Även om ordet entreprenörskap syns och hörs överallt – och har gjort så länge – är det något av ett rött skynke för vissa.  Några av deltagarna berättade om hur de designade entreprenörskapsutbildningar där ”entreprenörskap” aldrig nämndes, eller åtminstone inte förrän i slutet av kursen. I stället pratade man om exempelvis ”kreativitet”, ”alternativa karriärvägar” och ”learning by doing” som tydligen är mindre laddade begrepp. Efter kursen var alla var nöjda med innehållet, men de hade troligtvis inte tagit det till sig om kursen hade haft ”entreprenörskap” i titeln.

- Entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom svensk skola, enligt ett regeringsbeslut 2009. Och skollagen slår fast att all undervisning ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Men ändå verkar ingen vilja satsa på forskning om entreprenörskapsutbildning! Flera av forskarna berättade att det är mycket lättare att få finansiering för andra typer av entreprenörskapsforskning, än just den som rör undervisning. Publiceringsmöjligheterna i vetenskapliga tidskrifter är också små.

- I dag är det få som tror att man föds till entreprenör, och fler och fler gillar olika – även när det handlar om entreprenörer. Det finns många olika typer av entreprenörskap, och många olika entreprenöriella identiteter. Som lärare är det något man behöver ta hänsyn till: Att olika individer har med sig olika färdigheter, olika synsätt och olika drömmar. Det kan handla om att synliggöra de skilda kompetenser som finns i en studentgrupp, och stötta den som tvivlar på sin entreprenöriella förmåga.

- ”Din unge är verkligen ful”. Det vill ingen förälder höra, men som lärare måste man ibland tvinga studenterna att ge sig ut i den hårda verkligheten och försöka sälja sina ”bebisar”. Även om det är läskigt, obekvämt och nedslående lär de sig att det inte är så farligt trots allt. Helle Neergaard, Århus University, berättade om en dansk entreprenör som var så osäker på sin affärsidé att hon inte ens ville försöka sälja produkterna där hon bodde. I stället satte hon sig i bilen och körde tvärs över landet. Efter att hon lyckats få igång försäljningen där lossnade det. I dag driver hon ett internationellt företag.

- En del studenter som går en masterutbildning med entreprenörskapsinriktning är ganska ointresserade av den teoretiska biten: De vill bara driva företag, helt enkelt. Det kan vara en utmaning att få dem att reflektera kring sina erfarenheter, läsa teorin och skriva uppsats. Men i efterhand vittnar många studenter om att de har haft stor nytta av teorin. Det kan till exempel hjälpa dem att distansera sig från det egna företaget, och analysera det i ljuset av både teori och andra företag.

- Många utbildningar handlar om att utveckla en idé, att testa och misslyckas, testa igen och lära sig i takt med att den entreprenöriella processen fortskrider. Hur man bildar entreprenöriella team, som i vissa fall ska bestå i två år, varierar mellan olika lärosäten. Några låter studenterna bilda team själva, andra delar in dem grupper. Några tillåter ”skilsmässa” och att man får börja om med en ny idé – andra tillåter det inte. Erfarenheten visar att det oftast går fortare att få rull på företagsidé nummer två. ”Vi betonar att entreprenörskap är en vardaglig aktivitet. Man måste inte starta företag, det handlar om att lära sig arbeta med möjligheter – på ett entreprenöriellt sätt. Det är viktigt även som anställd”, sa Helle Neergaard.

- Att entreprenörskapskurser inte är obligatoriska utan läggs som så kallade extracurricular activities kan vara positivt. Det kan till exempel medföra att fler än bara ekonomi- och ingenjörsstudenter tar del av dem. Men det kan också innebära problem. Om studenter i Sverige ägnar sig för mycket åt entreprenörskapskurserna, och därmed missar tentorna på de kurser som är obligatoriska för deras utbildning, får institutionerna inte betalt. Studenterna kan också behöva betala tillbaka sina studiemedel. Men i Danmark är man snäppet hårdare. Där har varje lärosäte ansvar för att studenterna ska beta av sina kurser – och misslyckas de kan universitetet tilldömas böter. Man kan ju fundera på om det påverkar kursernas svårighetsgrad och allmänna kvalitet…

- De flesta entreprenörskapsutbildningar verkar vilja involvera det omgivande samhället, till exempel offentliga aktörer, stora och små företag, alumni, patentexperter eller andra lärosäten. Caroline Wigren Kristoferson berättade att hon låter VentureLab, en organisation som arbetar med inspirations- och inkubatorverksamhet vid Lunds universitet, komma in och ge studenterna feedback på projekten. Mats Lundqvist, Chalmers, konstaterade att hans vision är enkel: ”Pay it forward, som man gör i Silicon Valley. Tipsa, hjälp till och förmedla kontakter utan att kräva något i gengäld. Det är så man bygger ett välfungerande entreprenöriellt ekosystem”.

Deltog du också i EEEW? Vilka var de viktigaste frågorna som diskuterades tyckte du, och vad tar du med dig hem till dina studenter? Kommentera gärna!

/Åse

Heta diskussioner om entreprenörskap och lärande

Magnus Klofsten, Diamanto Politis, Paula Kyrö, Mats Lundqvist och Hans Landström.

I slutet av förra veckan var Åse och jag på European Entrepreneurship Education Workshop (EEEW) i Lund. Workshopen samlade runt 45 deltagare. De flesta kom från svenska universitet och högskolor, men även flera utländska gäster var på plats: Alain Fayolle från Frankrike, Allan Gibb från Storbritannien och Paula Kyrö från Finland (alla tidigare vinnare av European Entrepreneurship Education Award – EEEA). På deltagarlistan fanns också ett par besökare från Danmark, en från gymnasieskolan och en från Tillväxtverket. Och så vi från ESBRI då.

Det sammanhållande ämnet under dag 1 var: Entreprenörskapsutbildning – tre årtionden, tre utmaningar och tre diskussioner. Den första diskussionen handlade om vilka teoretiska och filosofiska grunder som entreprenörskapsutbildningen står på – om några. En vanlig kritik är just att det råder brist på solida metoder och beprövad pedagogik inom entreprenörskapsutbildningen. Följden blir en osäkerhet bland lärare om hur de bör designa sina kurser och program. Det räcker inte med att studenterna går ut och gör saker, även om det såklart är en stor del av det. Det behövs även reflektion och kritiskt tänkande. Diskutanterna Alain Fayolle, Eva Leffler och Gustav Hägg var överens om att det är viktigt att se till i vilket sammanhang lärandet sker, och att det här med entreprenörskap inte bara är något positivt.

- Det är viktigt att förmedla det onda, det goda och det fula i det. Det gäller alla ämnen, inte bara entreprenörskap. Men det är kanske extra viktigt inom entreprenörskap, som ju omges av ganska mycket ”halleluja, vi ska rädda världen-tankar”. Entreprenörskap promotas så mycket av politikerna nu också, sa Gustav Hägg.

Det hettade till ännu mer under den andra diskussionen. Här deltog Frédéric Delmar, Allan Gibb och Mats Westerberg. Delmar förde in diskussionen på hur synen på entreprenörskap skiljer sig mellan de anglosaxiska länderna respektive en del europeiska länder (som exempelvis Sverige). Det var Gibb som framförallt fick stå som representant för ”den andra sidan” i diskussionen.

Delmar menade att den anglosaxiska synen på entreprenörskap är för liberal. Länder med mycket entreprenörskap, är ofta även ojämlika. Att många startar företag kan alltså bidra till ett mer ojämlikt samhälle, snarare än till ett mer jämlikt. I USA och England bygger en stor del av den ekonomiska tillväxten på företagande, i Sverige har vi en koordinerad tillväxt som har klarat oss relativt bra genom de senaste kriserna. Delmars slutsats var att det finns skäl att fundera över om entreprenörskap över huvud taget bör främjas, eller om vi bör utbilda i ämnet – åtminstone inte som obligatoriska kurser. Han framhöll också vikten av att verkligen veta vad vi pratar om: Vad är det vi undervisar i och för vem? Vad vill vi uppnå? Det gäller att vara tydlig med detta gentemot studenterna, poängterade Frédéric Delmar. Det är trots allt stor skillnad på barfota-småföretagande och SiliconValleys jakt på enhörningar.

Allan Gibb tyckte att han blev anklagad för något han inte stod för. Det han brinner för är att utbilda entreprenöriella och kreativa individer, och att utveckla ett mer innovativt utbildningssystem. Enligt Gibb beror ojämlikheten i samhället på de stora företagens agerande, snarare än på entreprenörernas.

Den tredje diskussionen handlade om etiken och moralen bakom att uppmuntra studenter till att starta företag. Deltog gjorde Magnus Klofsten, Paula Kyrö, Mats Lundqvist och Diamanto Politis. Samtalet kretsade bland annat kring risk, osäkerhet och misslyckanden. Går det att få in sådana element i utbildningen på ett bra sätt? Vilket ansvar har lärare för studenter som misslyckas i sitt företagande?

Alla tre diskussioner kommer inom kort att finns som webb-tv. Vi återkommer med länk framöver…

Dag 2 på workshopen innehöll bland annat ett keynote-tal av årets vinnare av EEEA: Bengt Johannisson.

EDIT: Nu finns alla filmklipp från EEEW på Lunds universitets Youtubekanal.

/Jonas

Grattis Bengt!

Hans Landström, Bengt Johannisson, Caroline Wigren-Kristoferson, Anders Bergstrand.

Jonas och jag avslutar veckan i Lund, som deltagare i tvådagarsworkshopen European Entrepreneurship Education Workshop (EEEW). Workshopen har arrangerats sedan 2012 och är en mötesplats för alla som vill diskutera utmaningar och möjligheter kopplade till entreprenörskapsutbildning och entreprenöriellt lärande.

Alla är här. Eller, inte exakt alla kanske. Men många forskare/lärare från en rad olika svenska universitet, och några mer långväga. Till exempel samtliga mottagare av European Entrepreneurship Education Award (EEEA): Allan Gibb (2012), Alain Fayolle (2013) och Paula Kyrö (2014). Och så, förstås, årets mottagare av priset: Bengt Johannisson!

Bengt är en pionjär på många sätt: Han är Sveriges första entreprenörskapsprofessor. 2008 mottog han, som första och hittills enda svensk, Global Award for Entrepreneurship Research. Och nu belönas han alltså med ännu ett prestigefyllt pris, denna gång för sina mångåriga insatser inom utbildningsområdet.

Han fick ta emot sitt pris i går kväll, under konferensmiddagen på Grand Hotell i Lund. EEEA består av ett stiligt diplom med porträtt, 100 000 svenska kronor och en massa ära förstås. I juryns motivering framhålls bland annat Bengts nyfikenhet och förmåga att provocera. När han tackade för priset lovade han att fortsätta på sin inslagna bana, och också att redesigna sitt arbetsrum i svart och guld – för att matcha diplomet.

- Förut betalade vi i Sverige ett tionde till kyrkan. Jag tänker istället skänka en del av prispengarna till en grundskola i Uganda, sa Bengt Johannisson.

- Tack allihopa. I morgon kommer jag att leverera fler provokationer i mitt key note speech, fortsatte han.

Vi på ESBRI lyfter på hatten och säger grattis!

/Åse