”Ett sjukhus är ingenting man smyger igång i källaren”

Elisabeth Sundin

Redan 1994 kunde man läsa i en rapport från Nutek (nuvarande Tillväxtverket) att kvinnor startar företag till 94 procent inom tjänstesektorn. ”Detta är i sig inte något anmärkningsvärt eftersom kvinnor ofta har tidigare erfarenhet från just tjänstenäringarna”, skriver rapportförfattarna. Det handlar också om hinder för kvinnors företagande: Den traditionella kvinnorollen kommer i kollision med företagarrollen och företagsvärlden är mycket mansdominerad.

I dag vill regeringen fortfarande se fler kvinnor starta och driva företag. Detta speciellt i välfärdssektorn. Men gäller dagens frågor fortfarande, arton år senare, en syn på kvinnors företagande som hobbyverksamheter, annorlunda affärsidéer och en segregerad kvinno- och mansvärld? Eller har det kommit att bli en debatt om företagande inom hushållsnära tjänster som en ny typ av kvinnofälla? Det var några frågor som diskuterades i onsdags när SNS ordnade ett frukostseminarium med utgångspunkt i antologin ”Kvinnors företagande – mål eller medel?”.

Bland annat frågade sig Eva Blomberg, professor i historia vid Södertörns högskola tillika en av tre redaktörer till antologin, om varför alla vill se fler kvinnor i näringslivet. Beror det på maktspelet i samhället eller på att kvinnor ses som en företagarreserv som borde utnyttjas bättre?

– Något man inte tar upp när man diskuterar kvinnors företagande i den politiska debatten är frågor om vinst, sa Eva Blomberg.

Hon menade att företagande ofta beskrivs som ett självförverkligande för enskilda kvinnor och frågade sig vilken typ av företag kvinnor förväntas starta, lågvinstföretagen?

Många gånger hör vi debatter om kvinnor och företagande, läser om stödprogram och extra finansiering. Exempelvis ska den nya lagen om valfrihetssystem i välfärdssektorn, LOV, göra det möjligt för fler kvinnor att starta företag.

Precis som 1994 är det ingen hemlighet att många kvinnor arbetar inom hushållsnära tjänster och därför är det inte heller orimligt att det är inom just denna sektor som många kvinnor vill bli företagare. Men enligt en studie av Elisabeth Sundin, professor vid Linköpings universitet, levereras 97 procent av hemtjänsterna i privat regi, av stora företag som kontrolleras av män.

Hon menade under seminariet på SNS att det krävs stora investeringar för att starta konkurrenskraftiga företag, även inom denna sektor.

– Ett sjukhus är ingenting man smyger igång i källaren. Men hjälp med att handla kräver inga investeringar, sa Elisabeth Sundin.

Idén om kvinnors företagande ses ofta som lösningen på olika samhällsproblem. De ska skapa sysselsättning på glesbygden och tillväxt för landet. Ojämställda ekonomiska villkor och arbetsmarknadens könssegregering spelar inte sällan in i debatten.

Antologin ger en disciplinär, nutida och historisk bredd på ämnet. Här går att läsa vidare om familjeföretag, LOV, genus och kvinnliga förebilder samt föreställningar om entreprenörskap. För visst finns det fortfarande många anledningar att diskutera förutsättningar för företagande, både för kvinnor och män.

ESBRI har uppmärksammat frågor om kvinnors företagande på många olika sätt. Du kan läsa mer på vår samlingssida.

Antologin ”Kvinnors företagande – mål eller medel?” är utgiven av SNS. Läs också Håkan Boströms referat och Maria Ludvigssons blogginlägg.

Nuteks rapport från 1994 heter ”Småföretagen – Sveriges framtid?” (NUTEK B 1994:4).

/Christina

Ekonomisk tillväxt – hotfull eller hållbar?

Jag har precis läst en intressant bok som vänder upp och ner på en del begrepp som har med hållbarhetstänkande att göra. Den heter ”Hållbarhetsmyten: Varför ekonomisk tillväxt inte är problemet” och är skriven av Martin Andersson och Christer Gunnarsson (SNS Förlag, 2011).

Författarna menar att det finns två framträdande åsikter i dag:

Den ena är kritisk till industriella processer men däremot positiv till teknologi och innovation. Den motsätter sig inte ekonomisk utveckling men denna bör inrikta sig mot grön energi, exempelvis alternativa energilösningar via vind och sol.

Den andra åsikten förkastar tanken att tekniska och institutionella lösningar kan uppnås så länge ekonomisk tillväxt blir en bärande kraft i samhällsutvecklingen. Här argumenteras det för en modell utan ekonomisk tillväxt eftersom det är den som är huvudproblemet.

Författarna till boken menar också att den viktigaste globala utmaningen i dag är att göra allvar av målsättningen att utrota massfattigdomen i världen. Riktig utveckling ger människor chans till ett bättre liv, den sätter människan i centrum men bör naturligtvis ta hänsyn till miljön. Moderna metoder behöver inte alltid vara negativa för naturen. Genom att öka produktiviteten på åkrarna kan skogen sparas – och därigenom hindras erosion och ett förstört djurliv.

Ett traditionellt utvecklingsbegrepp är ganska okontroversiellt och uttrycker vikten av både ekonomisk tillväxt och social välfärd samt miljöhänsyn nationellt och globalt, d.v.s. sådana aspekter som alltid läggs in i begreppet utveckling.

Problemet är att en ekologistisk tolkning av begreppet hållbar har lett till att ett berättigat miljöengagemang har blivit ett med en utvecklingsfientlig ekologism. Den ekonomiska och sociala utvecklingen ses som den egentliga orsaken till att dagens utveckling är så ohållbar. Man vill alltså att den småskaliga produktionen i utvecklingsländerna ska fortsätta – i evighet, amen!

Detta synsätt kan leda till att naturen sätts före människors och länders önskan om ett bättre liv, och därigenom kommer fortsatt fattigdom att bidra till ökad befolkning, mer matkriser och miljöproblem. Slutresultatet blir alltså mer problem för alla.

Vem som har rätt och fel tål att diskuteras, men det är befriande med någon som utmanar dagens vedertagna begrepp. Detta kan förhoppningsvis leda till en omprövning av vilka prioriteringar vi bör göra för att minska fattigdomen i världen – samtidigt som vi tar hänsyn till de miljömässiga aspekterna.

Läs gärna boken, den fick mig att tänka till!

/Helene