Dialog viktigare än monolog

Karen Verduijn och Karin Berglund. Foto: Ola Gustafsson.

ESBRI och SSES genomförde i går det tredje seminariet i serien ”Education Café”. Tanken med seminarieserien är att erbjuda en plattform där lärare får möjlighet att diskutera utmaningar och möjligheter i undervisningssituationen. Ett femtontal lärare hade samlats för att fika (såklart, det är ju ett café) och dela med sig av sina erfarenheter.

Denna gång fick vi ta del av Karin Berglunds och Karen Verduijns tankegångar utifrån den nyligen utgivna boken ”Revitalizing Entrepreneurship Education Education: Adopting a critical approach in the classroom”.

I boken förs en diskussion om alternativa sätt att bedriva entreprenörskapsundervisning. Berglund och Verduijn menar att det är viktigt att ha en dialog med studenterna. Det räcker inte med att lära dem ”hur man gör”, de behöver i stället reflektera och inta ett kritiskt förhållningssätt. Och om lärarna ska ta med sig alternativa perspektiv in i klassrummet kommer det att behövas ett nytt sätt att tänka. Bokens syfte är att belysa nya vägar framåt i entreprenörskapsutbildningen genom att dela med sig av idéer och praktiska tillvägagångssätt. Det finns många nya sätt att arbeta på, men en av de viktigaste faktorerna är att lärarna behöver gå från monolog till dialog.

Under seminariet gav Karen exempel på ett sätt att tänka utanför boxen som hon tycker fungerar väldigt bra. Vanligtvis står läraren längst fram i salen och undervisar i ”hur saker är”. Karen har i stället testat en alternativ inlärningssituation: Hon gav en klass på 70 ekonomstudenter i uppgift att utmana sina idéer om vad entreprenörskap är. Detta skulle ske genom att skapa en kort film utifrån ett fritt valt tema – men såklart med entreprenörskap i fokus.

Studenterna delades in i grupper om tre och deras filmer laddades upp på LoopMe. Alla grupper kunde se varandras filmer och ge feedback, och alla kunde se varandras feedback. Här fanns inget rätt eller fel, i stället handlade allt om studenternas ifrågasättande och reflektion. Det ledde till att fler studenter vågade diskutera med läraren. De fick också ökat självförtroende genom att de kunde uttrycka sin egen åsikt utan att bedömas.

Slutligen tipsade Karen också om andra hjälpmedel för dialog med studenterna. Ett exempel är Peer Grading som används för utvärdering och feedback beträffande undervisningen.

Det här var lärorikt och spännande. Jag ser redan fram emot nästa Education Café!

/Helene

Gästblogg: Mobila forskare presterar bättre

Workshopdeltagare i mars 2018. Daniel Hemberg och Paula Stephan står som nummer tre respektive fyra från vänster i bakersta raden.

Att som doktorand få stöta och blöta sitt forskningsämne tillsammans med andra doktorander och seniora forskare är guld värt. Daniel Hembergs avhandlingsarbete handlar om hur företag kan avgöra om specifik kunskap kan användas i nya innovationer. Under en workshop med bland andra professor Paula Stephan fick han nya insikter att plocka in i arbetet. Gästbloggen publiceras i samarbete med Institutet för innovation och entreprenörskap, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. /Åse

På Institutet för innovation och entreprenörskap (IIE), Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, arbetar vi med att fördjupa oss i frågeställningar relaterade till vårt ämne innovation, entreprenörskap och management av intellektuella tillgångar. Frågeställningarna varierar brett från hur samverkan genom gemensam forskning mellan universitet och näringsliv resulterar i innovationer eller utveckling av förmågor hos båda parter, till hur ridsporten är ett gynnsamt område för innovationer. Forskningen som mina kollegor och jag utför sker på olika nivåer, med olika metoder, och med olika inriktning. Men ett har de gemensamt – vi vill bidra med mer kunskap kring innovation och entreprenörskap.

För ett par veckor sedan samlades doktorander och seniora forskare knutna till IIE i Alingsås för en tvådagarsworkshop. Deltagarna kom även från KTH, Georgia State University, Universität i Kassel och Aalborg Universitet.

Paula Stephan, professor vid Georgia State University i Atlanta, deltog i workshopen. Hon är en välrenommerad forskare som bidragit till forskningen i många år. Syftet med workshopen var dels att doktorander skulle få inblick Paula Stephans forskning samt diskutera ny forskning inom innovation och entreprenörskap, dels att doktorander skulle få möjligheten att diskutera sitt pågående arbete. Till varje presentation hade en senior forskare och en doktorand i uppdrag att bidra med feedback och kommentarer, detta för att hjälpa doktoranden framåt i processen.

För mig som doktorand var det ett bra tillfälle att öva på att tydligt och precist beskriva det område jag är intresserad av. Svårigheten ligger dock i tydligheten och då att skapa en tydlig presentation innan deadline. Mitt forskningsintresse är hur ett företag avgör om specifik kunskap är användbar till innovation. Om detta handlade min presentation och feedbacken jag fick var väldigt användbar.

Under workshopen lyssnade vi också till ett föredrag där Paula pratade om konsekvenserna av internationell rörlighet på forskares produktivitet. Två saker som jag tyckte var intressanta var hur stor andel av forskare i USA som kommer från andra länder, samt hur väl dessa forskare presterade i förhållande till sina inhemska kollegor. Det visar att forskares möjligheter till mobilitet är viktiga för att som nation kunna konkurrera på den internationella arenan.

Avslutningsvis till jag citera en kommentar som Paula gav i slutet av workshopen, och som jag fann mycket talande: ”The world runs on deadlines”.

/Daniel Hemberg

Bra feedback föder innovation

Neeraj Sonalkar och Anders Berglund föreläste 7 februari. Foto: Viktor Aronsson

Häromdagen handlade Estrad  om hur man bygger innovativa team, företag och regionala ekosystem. Anders Berglund och Neeraj Sonalkar har forskat om detta en längre tid och delade med sig av sina resultat om vilka de grundläggande byggstenarna är. De har tittat på både fysisk och organisatorisk miljö, interaktion samt sätt att tänka. De har också fokuserat på hur idéer och kunskap flödar.

Föreläsarna menade att en viktig faktor för att förbättra innovationsflödet är design thinking. Det kan liknas vid en process som underlättar förflyttningen från det nuvarande (kanske inte helt perfekt fungerande) sättet att arbeta till ett önskat, mer funktionellt sätt i framtiden.

Design thinking kan ske på olika nivåer. Det kan handla om individer, team, organisationer eller regioner. Men en sak är säker. Förflyttningen kommer inte att gå spikrakt från punkt A till punkt B. Man får räkna med att utvecklingen går i sicksack eftersom man på vägen kommer att både upptäcka ny kunskap och stöta på hinder. Det gäller att hantera dessa hinder och ändå komma vidare. Säkerställ bara att riktningen är rätt trots avvikelserna. Berglund och Sonalkar visade en modell för att åskådliggöra processen. De kallade den ”The hunter model”. Där gäller det att jaga idéer och sedan testa dem, gärna i team. Om idén inte håller får man revidera eller tillföra något för att den så småningom ska bli en riktigt framgångsrik idé. Föreläsarna poängterade att det är viktigt att låta individer organisera sitt eget arbete och inte låsa in människor i vissa banor.

De framhöll att det behövs interaktion mellan team-medlemmarna, det räcker inte med en person för att kläcka och utveckla riktigt bra idéer. Man behöver spåna, fråga och få synpunkter. När man i en utvecklingsfas möter ett hinder eller ett negativt svar på ett förslag kan man välja att ge ett nytt reviderat alternativ eller förkasta förslaget och hitta på något annat. Det är minst lika viktigt med responsen på ett förslag som själva idén. De team som är framgångsrika kommer vidare trots – eller kanske tack vare – negativ feedback. Talarna tog upp ett roligt exempel: En bil som på olika sätt kan ge hälsoråd, och kanske till och med utföra vissa tester via sensorer – en Health Car. Men det skulle ju inte vara så bra att utveckla den utan att testa den på användarna. Då skulle man riskera att stå där med en bil som varit svindyr att utforma men som målgruppen inte alls vill ha.

Anders Berglund. Foto: Viktor Aronsson

Man kan likna den innovativa miljön vid en plantage eller en regnskog. I en plantage finns gröda och ogräs. Där rensar man direkt bort ogräset. I en regnskog är det svårt att avgöra vad som är gröda eller ogräs. Därför kan det växa upp något som man i en plantage skulle ha rensat bort som ogräs, men som visar sig vara en fantastisk gröda. En superinnovation. Går det här att översätta till organisationer? Jo, både plantagen och regnskogen behövs men det krävs en del arbete för att balansera de två motsatserna på ett bra sätt och uppnå jämvikt. Tänk också på att en individ kan ses som lat, arrogant och förvirrad av vissa, medan andra ser hen som ett kreativt, världsfrånvänt geni. Det handlar om perspektiv.

Något som enligt föreläsarna är oerhört viktigt i innovationsprocessen är feedback. Det finns olika typer av feedback och den bästa är konstruktiv och sker redan på ett tidigt stadium i innovationsprocessen. Då finns tid att genomföra nödvändiga förändringar och man slipper stå med en produkt som inte uppfyller önskemålen hos kunderna, och som därför inte lyckas på marknaden. Den första tanken inför feedback är oftast ”Åh nej, vad har jag gjort för fel?”. I stället bör man tänka ”Wow, vad kan jag lära mig av det här”? Rätt sorts feedback är mycket värdefull, speciellt under tiden man utvecklar en idé.

Neeraj Sonalkar. Foto: Viktor Aronsson

Glädjande nog kan man lära sig överkomma hinder, menade Anders Berglund och Neeraj Sonalkar. Man kan träna sig i att hantera den kritik som uppkommer och göra något konstruktivt av den. Om två personer är oense och inte kan komma vidare blir det förödande för kreativiteten. För att se hur dynamiken och kreativiteten fungerar kan man använda något som föreläsarna kallade ”Team Interaction Diagnosis”. Via videoinspelningar i realtid som utvärderas, och genom personlig coachning, kan team och individer utvecklas och få insikter om vad som behöver ändras i deras sätt att arbeta tillsammans. Två mindre bra idéer kan kanske kombineras till en lysande idé.

Slutligen presenterade Berglund och Sonalkar två olika projekt, båda med målet att utveckla innovativa ekosystem i utvecklingsländer. Tanken var att stimulera kreativitet och samarbete och naturligtvis åstadkomma innovation och framgångsrika företag. Det ena genomfördes i Ahmedabad i Indien, och det andra i Abeokuta i Nigeria. Några av lärdomarna från arbetet med projekten är att det är viktigt att knyta till sig tänkbara finansiärer på ett tidigt stadium och att mäta utvecklingen på ekosystemnivå för att locka partners och investerare. Utvecklingen av ekosystemet bör både involvera och utveckla den ekonomiska aktiviteten i regionen och det är en fördel om ledarna är nytänkande och drivs av empati.

Vill du höra mer om hur man åstadkommer innovativa miljöer? Föreläsningen läggs inom kort upp som webb-tv i hög kvalitet och den livesändning vi gjorde ligger kvar på vår Youtubesida. Du kan också ta del av de bilder som föreläsarna presenterade.

Trevlig helg!
/Helene