Sveriges innovationsminister presenterades på Småföretagsdagarna

Småföretagsdagarna arrangeras av Entreprenörskapsforum och brukar hållas i Örebro. I år är det i stället i Stockholm, och en dag. Samtidigt som man saknar lite att åka till Örebro, är det såklart smidigt att ha nära hem. Att SmåföretagsdagARNA i år bara är en dag förklarade VINNOVAs Jenni Nordborg med att småföretagare redan jobbar dubbelt så mycket som alla andra, och det därför inte är så konstigt att det hela effektiviseras.

Som vanligt innehöll programmet en blandning av forskning, politik och praktik. Ministrarna avlöste varandra på förmiddagen: finansmarknadsminister Peter Norman var först ut, följd av näringsminister Annie Lööf och senare utbildningsminister Jan Björklund.

Utan företag stannar Sverige, konstaterade Lööf. Björklund fyllde på med att det inte går att ha en välfärdsstat utan att också vara en företagsstat.

Annie Lööf kallade sig själv för innovationsminister och kommenterade bland annat Världsbankens rapport som kom i måndags. Den visade, som vanligt, ett Sverige i topp när det gäller innovation och konkurrenskraft.

- Men att vi ligger i topp nu, betyder inte att det är givet att vi gör det om tio år. Vi behöver kavla upp ärmarna för att fortsätta ligga i framkant. Det behövs fortsatta reformer för ett växande näringsliv, sa Lööf.

Som exempel nämnde hon ett regelverk som passar för både små företag som Klarna och jättar som Stora Enso. Även viljan till kommersialisering, tillväxt och internationalisering menade hon att Sverige behöver jobba med. Bland annat genom att göra det enklare för företag att hitta rätt personal. Lööf refererade här till regeringens nya utredning om personaloptioner, något som också föreslagits av oppositionen.

I den efterföljande panelen blev diskussionen stundtals riktigt spänstig. Här deltog VINNOVAs generaldirektör Charlotte Brogren, Charles Edquist, professor Circle, Lunds universitet, Fredrika Gullfot, vd Simris Alg och Gunilla Nordlöf, generaldirektör för Tillväxtverket.

Fredrika Gullfot menade att det statliga ”riskkapitalet” ofta missar målet.

- Jag har gett upp på statligt kapital, det är det privata som gäller. Vi är ett tillväxtföretag och jobbar med miljöinnovation, precis som alla politiker och myndigheter vurmar för. Jag trodde vi skulle mötas med öppna dörrar. Det är ett problem för oss innovatörer, vi funkar inte riktigt som myndigheterna tror. Vi har fått lite stöd från VINNOVA och lite från Innovationsbron, men det är marginellt i jämförelse med det privata, sa Gullfot.

Hon menade att det största problemet är att anställa, det måste vara enkelt. Och det måste vara enkelt att investera i små företag.

Tillväxtverket och VINNOVA menade båda att de jobbar med just de här frågorna nu, och att det ska bli enklare att hitta fram till de stöd som erbjuds – såväl nationella som de stora EU-stöd som finns att tillgå.

Charles Edquist kommenterade det här med att vi alltid hamnar i topp på alla listor:

Vi är ganska duktiga. Men inte så duktiga som många tror. Vi är alltid nummer ett när det gäller innovation, på exempelvis European innovation scoreboard. Men om man bara räknar på output ligger vi sämre till. Vi har mycket input, men inte lika mycket output, sa han. -

Annie Lööf:

- En av våra största utmaningar är just att jobba mer med kommersialiseringssidan. Vi är lite sämre på output och det är därför vi har lagt pengarna där nu framöver.

Det diskuterades också en del om innovationsstrategin och om att Sverige skulle skapa ett innovationsråd, direkt underställt statsministern. Något som många andra länder har.

Fredrika Gullfot menade att det här med råd och strategier säkert är bra på vissa plan, men det har inget med företagare och entreprenörer att göra.

- Det där fungerar inte särskilt bra för oss. Men det är helt ok, vi hittar andra vägar. Som att sälja produkter och ta in riskkapital. Det är ju egentligen den ”riktiga vägen” om man är ett privat företag. Men det är bra att det finns en välvilja, sa hon.

/Jonas

Beredning ger råd till FoI-proppen

I slutet av sommaren tillsatte regeringen en ny forskningsberedning. Uppdraget är att fungera som rådgivande organ till regeringen när det gäller forskningsfrågor. Medlemmarna kommer från olika delar av forskarvärlden och näringslivet. Ordförande är utbildningsminister Jan Björklund.

Charles Edquist, professor i innovation vid Lunds universitet, är en av dem som ingår i beredningen. Vi ställde några frågor till honom efter beredningens första möte i mitten av november:

1. Vad ska ni göra i forskningsberedningen, och hur kommer ni att arbeta?

Vi ska i första hand vara rådgivande till regeringen vid arbetet med att ta fram den forsknings- och innovationspolitiska propositionen som kommer 2012. Genom denna fördelas ungefär 30 miljarder kronor eller en procent av BNP – en ansenlig summa!

2. Hur gick första mötet?

Diskussionerna skedde i en väldigt öppen och konstruktiv anda. En viktig fråga gällde forskningens resultat och kvalité, hur detta ska kunna mätas och hur de offentliga resurserna ska kunna fördelas på grundval av kvalitetskriterier. Betydelsen av akademiskt ledarskap och avveckling av forskning av låg kvalité betonades också.

3. Vad hoppas du själv bidra med?

Just kvalitetsfrågorna intresserar mig i hög grad. Här slår citeringsanalysen igenom på bred front i alla sammanhang – internationellt och i Sverige. Citeringsfrekvens är i sig ett mått på kvalité och påverkan, vilket inte publikationer är. Publikationer som inte läses och citeras är i stort sett meningslösa. Men de flesta citeringsanalyser som nu görs tar endast en bråkdel av alla existerande citeringar i beaktande och genomför analysen på en relativt hög aggregationsnivå. Det vore bättre att beakta alla slags citeringar och utveckla citeringsanalys på individnivå (och sedan aggregera). Ett sådant system skulle kunna vara enkelt, effektivt, i princip kostnadsfritt, kraftfullt, transparent, legitimt, demokratiskt och kunna genomföras snabbt – och därmed innebära en snabb höjning av den svenska forskningens kvalité. Jag vill gärna bidra till att utveckla ett sådant system.

En annan viktig fråga är hur man ska kunna integrera de forskningspolitiska och de innovationspolitiska frågorna i arbetet med propositionen – vilket är mycket komplext, beroende på att många departement måste vara inblandade i en sådan integration. För att innovationsfrågorna ska kunna beaktas vid fördelning av resurser behöver vi också indikatorer, målvariabler och nyckeltal som avser nyttiggörande av forskningsresultat genom innovationer.

4. Vad vill du se för resultat i slutändan?

Att vi kan hitta mekanismer som kan förbättra funktionssättet hos det svenska nationella forsknings- och innovationssystemet så att vi använder resurserna på ett sätt som ger bättre resultat i form av forskningsresultat (kvalité) och innovationer.

Tanken är att den nya forsknings- och innovationspolitiska propositionen (FoI-proppen) ska vara färdig hösten 2012. Det blir spännande att se vad den till slut innehåller.

/ Jonas