Ärlighet varar längst

Foto: Sofia Ernerot.

”The dos and don’ts in approaching angel investors and VCs” och ”Similarities and differences in how Swedish and U.S. investors think and act” var temat för en av de längre paneldiskussionerna på Sweden-U.S.Entrepreneurial Forum 2016.

Panelen bestod av Faz Bashi, Life Science Angels, Katarina Bonde, Kubi, Kimberlie Cerrone, Tiatros, Kerstin Cooley, MOOR Capital, Sara Hanks, CrowdCheck, och Winslow Sargeant, S&T. Flera av dem har erfarenheter från båda sidor av bordet: De har sökt finansiering som entreprenörer, och de har suttit som investerare och värderat idéer och kapitalbehov.

Så hur bör då entreprenörer bete sig för att fånga investerares intresse? Och vad bör de undvika? Panelen hade många tips, men var eniga om den viktigaste principen: Ärlighet varar längst.

- Var väldigt uppriktig när du presenterar potentialen i din idé. Det är den gyllene regeln. Det sista vi vill är att det kommer upp en massa nya saker under due diligence-processen, sa Faz Bashi.

- Uttrycket ”Fake it ’til you make it!” gäller verkligen inte här. Det är en jättedålig idé att försöka lura sina investerare. De kommer att ta reda på hur det ligger till, sa Sara Hanks.

- Och som entreprenör är det viktigt att du har koll på ditt pappersarbete och dina siffror. Det låter kanske trist, men det ser inte bra ut om allt är en enda röra, la hon till.

- Få det inte att låta som att din teknologi eller produkt är fullständigt unik, att det inte finns några konkurrenter. Det säger mig bara två saker: Antingen har du inte koll på din bransch, eller så finns det inget behov av produkten. Relationen mellan investerare och entreprenör är som ett äktenskap, och man vill att det ska hålla, sa Winslow Sargeant.

- Och något som verkligen är avtändande är när entreprenören börjar dissa konkurrenternas teknologi eller produkt. Undvik det, fortsatte han.

Det entreprenöriella teamet är otroligt viktigt för investerare. Att satsa pengar på en ensam entreprenör är mycket ovanligt – risken att hen blir sjuk eller råkar ut för något som gör att företagandet stannar upp är helt enkelt för stor. I teamet behöver olika kompetenser finnas på plats, och åtminstone en person måste vara en duktig presentatör. Att ta in en extern, vältalig person för att representera företaget är ingen bra idé.

- Jag investerar i människor och idéer. Teamet måste kunna presentera vad de gör. Och jag uppmuntrar till att ta med teknikchefen, hur nördig han eller hon än må vara, sa Kerstin Cooley.

- Även om du inte är en bra presentatör är du en del av teamet. Och som investerare vill du ha tillgång till hjärnorna bakom idén, sa Winslow Sargeant.

- Entreprenörskap är svårt, det krävs en speciell sorts hjärna och personlighet. Men det är definitivt något man kan lära sig! Att söka finansiering är inte en enskild händelse, det är ett pågående förlopp. Och som investerare vill jag bygga relationer, vänskap och förtroende. Det tar tid och handlar om personkemi. Förvänta dig inte att jag ska skriva ut en check på vårt första möte, sa Faz Bashi.

- Som entreprenör måste du nätverka och hålla koll på folk hela tiden. Jag kom till San Fransisco och kände inte en själ. Jag fick tillbringa ett år med att äta frukost, lunch, fika och gå på mottagningar för att lära känna alla – för jag visste ju inte vem jag skulle komma att behöva, eller när, sa Katarina Bonde.

Att investerare lägger ner mycket möda på att hitta ”rätt” entreprenör är förståeligt. Men vad många kanske inte tänker på är att entreprenören bör ägna lika mycket energi åt att hitta ”rätt” investerare. För att öka sina chanser till finansiering är det också viktigt att förstå hur riskkapitalisternas arbetsår ser ut. Få vill till exempel dra igång nya projekt inför storhelgerna.

- Jag är jättenoga med vem jag väljer att ta in i mitt företag. Jag har backat från vad som kunde ha varit fantastiska investeringsmöjligheter, för det har inte känts rätt. Jag vill bygga ett bra företag, sa Kimberlie Cerrone.

- Gör due diligence på investerarna, på samma sätt som de gör på ditt företag. Ni ska tillbringa mycket tid ihop, sa Kerstin Cooley.

- Det enklaste sättet att göra due diligence är att helt enkelt plocka upp din telefon. Använd ditt nätverk, sa Faz Bashi.

- Att söka finansiering är egentligen som vilken försäljning som helst. Gör en lång lista över tänkbara ”kunder”. Vilka tillhör målgruppen? Rikta in dig på de mest intressanta, och arbeta dig neråt på listan, sa Katarina Bonde.

- Och när du träffar investerare, tänk på att vi alla är narcissister. Säg något som visar att du vet vad jag är intresserad av, sa Winslow Sargeant.

- Ja, kolla upp oss på Linkedin! Då får du till exempel reda på att jag är extra intresserad av att lösa problem som rör autism. Men akta så att du inte framstår som en stalker, skämtade Faz Bashi.

- I Silicon Valley är det fortfarande mycket viktigt att bli introducerad av någon, det funkar inte att bara dra iväg ett mejl till en investerare som man vill träffa. Advokater kan fungera som en mellanhand och lägga in ett gott ord för dig, sa Kimberlie Cerrone.

- Det är samma sak här i Sverige, en så kallad ”warm introduction” är att föredra. Och Sverige är så litet att det är lätt att prata med någon som känner någon, sa Kerstin Cooley.

- Om jag sökte en affärsängel skulle jag titta efter någon som redan har varit aktiv inom min bransch. Han eller hon har erfarenhet av att hjälpa företag som mitt, och kan hitta lämpliga jurister och kunder. Att ängeln intresserar sig för mitt fält visar på en passion – det handlar inte bara om pengar, sa Winslow Sargeant.

Se hela paneldebatten via Bambuser.

/Åse

Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum 2016 (part 3)

Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum 2016 (part 1)

Nu är vi igång med årets Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum! Följ oss här hela dagen. På Twitter hittar du oss under #sweus, där går det också bra att ställa frågor till talarna. Hela programmet hittar du här.

/Jonas

1+1=6 på Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum

Nicklas Mattsson, Jane Walerud och Clare Fairfield.

I går genomförde ESBRI och Näringsdepartementet Stockholmsversionen av det tionde årliga Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum. Vi hade ungefär 300 anmälda, ett gäng utställande partners, en peppad talarskara och en hel del aktiva på Twitter under hashtaggen #sweus. Nicklas Mattsson, chefredaktör för tidningen Entreprenör, var moderator och gjorde ett strålande jobb med att guida oss under dagen. Men, som han framhöll själv, med sju barn därhemma är ett sådant här gig förstås en baggis.

Forumet syftar till att svenska och amerikanska företagare, finansiärer, beslutsfattare och andra ska utbyta kunskaper med varandra – till gagn för det entreprenöriella ekosystemet i respektive land. Hur tänker riskkapitalister? Vilken potential finns i crowdfunding? Och vilka statliga program lyckas faktiskt stötta entreprenörer? Det var bara några av de frågor som avhandlades under dagen.

Det mesta livesändes via Bambuser och filmer från hela dagen kommer också finnas tillgängliga som webb-tv inom kort. Därför tänker jag inte ge mig på att återge vad alla sa, men några lärdomar kommer här:

- Flera av talarna återkom till betydelsen av mixade team: ung energi och äldre erfarenhet, män och kvinnor, från olika kulturer, med kompetenser inom sälj, teknik, marknadsföring. Tillsammans kan de bygga starka företag.

- Något som däremot inte är så bra att mixa är politik och policybeslut, enligt Clare Fairfield: ”I USA handlar det tyvärr bara om politik, politik, politik. I Sverige gör ni ett bättre jobb, ni tänker på samhället först”.

- Jane Walerud konstaterade att man bör vara lika noggrann och uthållig när man letar efter ”den rätta” finansiären, som när man letar efter en livspartner. ”Och uppvakta inte riskkapitalister som är specialiserade inom cleantech, om du inte själv råkar jobba med det. Det är som att gå till en gaybar om du är av fel kön. Visst, du kan få vänner men du hittar ingen partner.”

- Walerud sa också att ett av de största problemen i Sverige är att folk inte har några besparingar. Det gör att de måste söka externt kapital direkt. Staffan Helgesson höll med om problemet: ”Människor kan inte såddfinansiera sig själva här.”

- Faz Bashi tyckte sig se en ny typ av riskkapitalister växa fram: ”De är mer änglalika, villiga att vara mentorer och ta på sig risk tidigt.” Själv kallar han sig ”possibilitarian” och menar att det är något annat än att bara vilja fylla sina fickor med pengar. ”Det är bättre att drivas av passion, vision, energi och problemlösning.” Som entreprenör bör man vara något av ett socialt snille, enligt Bashi: ”Det här är ett socialt spel, en kontaktsport. Du måste gilla att vara ute och skaka hand, och att sälja.” Han konstaterade också att 1+1=6 när det handlar om entreprenörskap. ”Det här sa en av mina mentorer till mig för länge sedan, men jag förstod det inte då. Nu gör jag det.”

- Kimberlie Cerrones spaning handlade om att det är rekordbilligt att starta företag i dag, samtidigt som de tillgängliga resurserna är rekordstora. ”Många venture capital-fonder går in tidigare än vad de gjorde förut. Nu är problemet att det blir ett finansiellt gap senare.”

- Katarina Bonde konstaterade att Silicon Valley/Kalifornien och Boston/Massachusetts drar till sig två tredjedelar av alla investeringar i USA. ”I Sverige försöker vi sprida ut oss när vi i stället borde koncentrera oss. Stockholm är en liten stad. Vi behöver gå på kafé, möta andra med bra idéer, samarbeta.”

- Aage Reerslev bidrog med erfarenheter från att ha lanserat sitt företag Wrapp i USA: ”Sverige och USA är ganska lika, förutom när det kommer till det juridiska. I USA tar ALLT tre månader. Det är bara att leva med det.”

I morgon (9 oktober) drar ESBRI och den amerikanska delegationen vidare till Göteborg. Missa inte Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum på Chalmers!

/Åse