1+1=6 på Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum

Nicklas Mattsson, Jane Walerud och Clare Fairfield.

I går genomförde ESBRI och Näringsdepartementet Stockholmsversionen av det tionde årliga Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum. Vi hade ungefär 300 anmälda, ett gäng utställande partners, en peppad talarskara och en hel del aktiva på Twitter under hashtaggen #sweus. Nicklas Mattsson, chefredaktör för tidningen Entreprenör, var moderator och gjorde ett strålande jobb med att guida oss under dagen. Men, som han framhöll själv, med sju barn därhemma är ett sådant här gig förstås en baggis.

Forumet syftar till att svenska och amerikanska företagare, finansiärer, beslutsfattare och andra ska utbyta kunskaper med varandra – till gagn för det entreprenöriella ekosystemet i respektive land. Hur tänker riskkapitalister? Vilken potential finns i crowdfunding? Och vilka statliga program lyckas faktiskt stötta entreprenörer? Det var bara några av de frågor som avhandlades under dagen.

Det mesta livesändes via Bambuser och filmer från hela dagen kommer också finnas tillgängliga som webb-tv inom kort. Därför tänker jag inte ge mig på att återge vad alla sa, men några lärdomar kommer här:

- Flera av talarna återkom till betydelsen av mixade team: ung energi och äldre erfarenhet, män och kvinnor, från olika kulturer, med kompetenser inom sälj, teknik, marknadsföring. Tillsammans kan de bygga starka företag.

- Något som däremot inte är så bra att mixa är politik och policybeslut, enligt Clare Fairfield: ”I USA handlar det tyvärr bara om politik, politik, politik. I Sverige gör ni ett bättre jobb, ni tänker på samhället först”.

- Jane Walerud konstaterade att man bör vara lika noggrann och uthållig när man letar efter ”den rätta” finansiären, som när man letar efter en livspartner. ”Och uppvakta inte riskkapitalister som är specialiserade inom cleantech, om du inte själv råkar jobba med det. Det är som att gå till en gaybar om du är av fel kön. Visst, du kan få vänner men du hittar ingen partner.”

- Walerud sa också att ett av de största problemen i Sverige är att folk inte har några besparingar. Det gör att de måste söka externt kapital direkt. Staffan Helgesson höll med om problemet: ”Människor kan inte såddfinansiera sig själva här.”

- Faz Bashi tyckte sig se en ny typ av riskkapitalister växa fram: ”De är mer änglalika, villiga att vara mentorer och ta på sig risk tidigt.” Själv kallar han sig ”possibilitarian” och menar att det är något annat än att bara vilja fylla sina fickor med pengar. ”Det är bättre att drivas av passion, vision, energi och problemlösning.” Som entreprenör bör man vara något av ett socialt snille, enligt Bashi: ”Det här är ett socialt spel, en kontaktsport. Du måste gilla att vara ute och skaka hand, och att sälja.” Han konstaterade också att 1+1=6 när det handlar om entreprenörskap. ”Det här sa en av mina mentorer till mig för länge sedan, men jag förstod det inte då. Nu gör jag det.”

- Kimberlie Cerrones spaning handlade om att det är rekordbilligt att starta företag i dag, samtidigt som de tillgängliga resurserna är rekordstora. ”Många venture capital-fonder går in tidigare än vad de gjorde förut. Nu är problemet att det blir ett finansiellt gap senare.”

- Katarina Bonde konstaterade att Silicon Valley/Kalifornien och Boston/Massachusetts drar till sig två tredjedelar av alla investeringar i USA. ”I Sverige försöker vi sprida ut oss när vi i stället borde koncentrera oss. Stockholm är en liten stad. Vi behöver gå på kafé, möta andra med bra idéer, samarbeta.”

- Aage Reerslev bidrog med erfarenheter från att ha lanserat sitt företag Wrapp i USA: ”Sverige och USA är ganska lika, förutom när det kommer till det juridiska. I USA tar ALLT tre månader. Det är bara att leva med det.”

I morgon (9 oktober) drar ESBRI och den amerikanska delegationen vidare till Göteborg. Missa inte Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum på Chalmers!

/Åse