Om frilansares (o)frihet

Foto: Steinar Engeland

Frihet framhålls ofta som en drivkraft för att starta och driva eget. Men vad händer när en person mer eller mindre tvingas till egenföretagande för att fortsätta arbeta med det hen kan? När blir friheten en ofrihet?

Maria Norbäck är medieforskare på Handelshögskolan i Göteborg. I ett inlägg på Gri-bloggen skriver hon om hur omstöpningen av medielandskapet gör att antalet fast anställda journalister minskar, medan frilansarna blir allt fler.

Norbäck har i sin forskning intervjuat ett 50-tal frilansande journalister och fotografer om hur de upplever sin tillvaro. Hon konstaterar att det är de mest ”ofria” frilansarna som klarar sig bäst ekonomiskt, och som även är mest nöjda med sin arbetssituation.

Hon skriver: ”De som alltså mår bäst som frilans är således de som har lyckats skapa långsiktighet i sitt arbete genom att ha återkommande jobb, långa relationer med uppdragsgivare, ett fåtal stadiga uppdragsgivare snarare än många, som jobbar i journalistkontorskollektiv där de ofta samarbetar med andra frilansjournalistkollegor, och som får jobb utlagda på sig istället för att lägga ner mycket tid (som inte går att fakturera) på att komma på och sälja in olika jobb.”

Ju mer anställningslik tillvaro, desto nöjdare frilansare alltså. Paradoxalt!

Maria Norbäck skriver på flera vetenskapliga artiklar i ämnet, det ska bli intressant att ta del av dem framöver.

/Åse

Goda råd till kunskapsföretagaren + ett boktips

I morse var jag på en trevlig boklansering. Det är Niklas Hill som via sitt företag Trinambai gett ut sin andra bok: ”Kunskapsföretagaren”, en inspirationsbok för dig som vill starta eller utveckla någon slags kreativ verksamhet.

Vad är då kunskapsföretagande? Det handlar om att du, på ett eller annat sätt, utnämner dig till expert inom ditt område. Niklas Hill beskriver i boken att kunskapen inte behöver komma från en akademisk utbildning, det kan lika gärna handla om kunskap inhämtad på andra sätt. Men grundläggande är att det finns ett brinnande kunskapsintresse som du vill dela med sig av, och som du dessutom kan paketera och erbjuda andra att ta del av på olika kreativa sätt. Till exempel genom att producera kurser, artiklar, böcker, strategier eller workshops.

Efter en kort presentation av boken hölls en intressant paneldiskussion. Förutom författaren själv bestod panelen av två av de tio egenföretagare som intervjuas i boken, samt Klas Rabe, programansvarig för Kulturella och kreativa näringar på Tillväxtverket. Kunskapsföretagarna var Pernilla Alexandersson, vd för Add Gender, som verkar för ett mer jämställt samhälle, och Milda Rönn, ordförande och grundare av Humsamverkan, en relativt nybildad organisation som arbetar för bättre samverkan mellan humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning och samhället i stort. Panelen gick igenom svårigheter och utmaningar som kunskapsföretagare ofta möter.

Kunder som köper in kunskap behöver ibland hjälp. Det gäller för företagaren att paketera och informera om sina tjänster så att blivande kunder vet vad det är de köper. Kanske till och med hjälpa dem förstå att de har ett behov av dina tjänster. Vill, eller kan, de inte förstå är det kanske inte rätt kunder.

- Det gäller att komma ihåg att det finns fler kunder där ute. Vi på Add Gender väljer våra kunder, sa Pernilla Alexandersson.

Några råd till blivande kunskapsföretagare:

- lägg inte alla ägg i samma korg, det vill säga arbeta med parallella inkomstkällor
- värdera din tid och kunskap, ta inte för lite betalt i början eftersom det kan vara svårt att höja priserna senare
- planera bort stressen genom att ha ett privatliv där du kan koppla av
- våga säga nej, eller ge motförslag, om kunden till exempel begär orimliga tidsscheman. Säg: ”Med den deadlinen kan jag inte leverera på så hög nivå som jag vill ge er. Jag behöver istället…”

Flera av råden handlade om att ta hand om sig själv, även när det är stressigt eller går dåligt. Att kanske till och med föreställa sig det värsta som kan hända, så att man vet vad man själv kan göra då.

- I ett worst case scenario har en kunskapsföretagare det ändå lättare än andra företagare som står med dyra lokaler, lager eller inköpta maskiner. Även om du inte behöver gå i konkurs när det blir dåliga tider, kan det vara bra att ha en plan B, menade Niklas.

I boken "Kunskapsföretagaren" får du ännu fler råd. Du kan köpa den i närmaste bokaffär, eller på nätet här eller här.

/Hanna

Smart med egenanställning

För en tid sedan läste jag en rapport utgiven av Tillväxtverket om egenanställning. Det finns en tydlig trend hos företagare att anlita i stället för att anställa och trenden är tydligast i företag med mindre än 6 anställda. Om man har ett kontinuerligt behov av personal anställer man, men om man behöver hjälp vid vissa tidpunkter eller säsonger använder man sig av bemanningsföretag, konsulter och tillfälliga anställningar. Den här typen av arbete kan ses som ett mellanting av anställning och egenföretagande.

Hösten 2011 fanns 42 egenanställningsföretag i Sverige. Branschen sysselsätter ca 10 000 personer och ungefär 4 000 av dessa har egenanställning som sin huvudsakliga inkomstkälla. En del gör det som en effektivare form av eget företagande medan andra gör det som ett sätt att i slutändan få en vanlig anställning. Det är mycket viktigt att personens grundtrygghet inte rycks undan, speciellt när motivet för egenanställningen är att söka arbete – inte att starta företag.

Det finns både för- och nackdelar med systemet. Fördelen för arbetstagaren är att man kan välja sina uppdragsgivare – i alla fall om man har egna kundkontakter och kan hantera risken av perioder utan arbete. Den som kan sälja sin kompetens till full beläggning har en klar fördel. De som däremot av olika skäl inte är ”säljbara” i kundens ögon – till exempel personer med funktionsnedsättningar, annan etnisk tillhörighet eller annat språk – har större svårigheter. I en kallare arbetsmarknad kommer de här grupperna troligen sist i fråga för uppdrag och därmed sin egen försörjning.

Fördelen för arbetsgivarna är att de slipper kontrolluppgifter, sjuklön och återanställningsskydd.

Trots nackdelarna är det tydligt att långtidsarbetslösa snabbare skapar sin egen försörjning än dem som bara låter sig anställas, även om försörjningen ibland bara är tillfällig. Egenanställning kan vara en språngbräda till eget företag, full försörjning genom egenanställning, eller till en traditionell anställning.

I rapporten ges tre rekommendationer för hur egenanställning kan användas för att skapa mer jobb:

• Låt arbetslösa personer som söker ett vanligt jobb även kunna fakturera för sin tid utan att tryggheten kring arbetslösheten försämras
• Låt företagsstartare testa sina planer på företagande genom att börja som egenanställda tills verksamheten växt till en försörjning.
• Låt egenanställning vara en enklare form av tjänsteföretagande. Den egenanställde initierar kundkontakten beträffande det arbete som ska utföras. Egenanställningsföretaget tecknar avtal med uppdragsgivaren och betalar skatt, sociala avgifter och sjuklön. Det är den egenanställde som bär ansvaret för att skaffa sig uppdragsgivare. Utan uppdrag – ingen egenanställning

Det är tydligt att det råder brist på information om egenanställning från myndigheternas sida, och det är också svårt i dagsläget att kombinera egenanställning och a-kassa. Systemet är under revidering, och det ska förhoppningsvis bli enklare och mer flexibelt, och därigenom också vanligare.

Vill du läsa mer om det här? Rapporten är skriven av Fredrik Arvas och finns att ladda ner från Tillväxtverkets webbplats. Du kan också köpa boken.

/Helene