Grundförutsättningarna viktigast för att stärka entreprenörskapet

I går arrangerade vi höstens första Estradföreläsning, det skedde i samarbete med mässan Ekonomi & Företag. Vi befann oss mitt i ett myller av utställningar och seminarier, och deltagarna bestod av både mässbesökare och vår vanliga Estradpublik. Det var jätteroligt och annorlunda!

Niklas Elert och Magnus Henrekson presenterade resultat och reformförslag utifrån en europeisk forskningsstudie, FIRES (Financial and Institutional Reforms for the Entrepreneurial Society). Studien har resulterat i boken ”The Entreprenurial Society: A Reform Agenda for the European Union”(Springer 2019). Läs mer om boken och ladda ner den kostnadsfritt.

Så hur är läget när det gäller entreprenörskap och innovation inom EU? Enligt Elerts och Henreksons forskning är det inget vidare, även om vi i de nordiska länderna ligger bättre till än många andra länder. Det har flera orsaker enligt talarna: Tillgång till finansiering är en viktig faktor. Entreprenörer har sällan tillräckligt med eget kapital så därför behövs kompletterande finansiering från exempelvis familj, vänner eller i vissa fall riskkapitalister. Sparandet kanaliseras i dag till stora institutionella aktörer, exempelvis pensionsbolag. Att istället slussa detta kapital (eller i alla fall delar av det) till små, innovativa företag skulle underlätta kapitalförsörjningen, menar de.

Kultur och attityder är också viktiga. Men det fungerar inte att åka iväg någonstans – till exempel till Silicon Valley – och få inspiration för att sedan åka hem och göra likadant. Inte heller att jämföra med företag som har lyckats. Åtgärder uppifrån brukar sällan vara lyckosamma.

I stället bör myndigheterna underlätta för entreprenöriella individer som vill förverkliga sina idéer, enligt Elert och Henrekson. Och då behövs reformer. Grundförutsättningarna måste ordnas, annars är det inte så stor vits att göra enskilda insatser. Socialförsäkringssystem och alla andra komponenter hänger ihop och påverkar varandra. Det går inte att isolera en faktor för att öka innovation och entreprenörskap.

Skattesystemet ska vara så neutralt som möjligt och konkurslagstiftningen måste anpassas. Det finns i dag ett stigma runt misslyckanden. Det ska vara lätt att ge sig in på en ny marknad – men man ska också kunna misslyckas.

Även utbildningssystemet bör ses över – alla ska tillgodogöra sig de nödvändiga kunskaperna men det måste också finnas plats för nytänkare. Alla elever ska inte tryckas in alla i samma mall.

Det här var ett litet axplock av de förändringsförslag som Niklas Elert och Magnus Henrekson lyfte fram. Läs också IFN:s artikel om föreläsningstillfället, och se gärna hela föreläsningen som webb-tv. Då kan du också ta del av den avslutande frågestunden som var mycket spännande.

/Helene

Gästblogg: Den mörka sidan av självfinansierad tillväxt

Daniel Tolstoy, Handelshögskolan i Stockholm. Foto: Juliana Wiklund.

Daniel Tolstoy forskar om internationalisering och entreprenörskap på Handelshögskolan i Stockholm. Han disputerade 2010, vi skrev om hans avhandling i Entré nummer 3, 2010. I sin gästblogg diskuterar han om själv verkligen är bäste dräng, och menar att det finns en fara i att idealisera organisk tillväxt. God läsning! /Åse

”Vi har aldrig lånat en krona eller vuxit genom förvärv. Istället har vi jobbat med en hög växel ifrån start.” Uttalandet kommer från en av pristagarna i tävlingen Årets gasell som arrangeras av tidningen Dagens Industri.

Visst har vi hört liknande utspel från framgångsrika entreprenörer förut? Formuleringarna har varierat, men andemeningen har varit densamma: Det finns inga genvägar för att lyckas med sitt företagande – själv är bäste dräng. Den första impulsen är ju därför inte heller att ifrågasätta entreprenörernas beskrivningar om fördelarna med självfinansiering. Framgången i sig talar sitt tydliga språk.

Jag tror ändå att det räcker med att ta ett par steg tillbaka för att inse att externt kapital kan ha vissa fördelar för att främja tillväxt. Statistik från SCB visar tydligt att mindre företag har svårt att skala upp sina verksamheter och växa (även om det förstås ska understrykas att långt ifrån alla företag strävar efter tillväxt).

När det gäller internationaliserande små och mellanstora företag – som jag forskar på – pekar visserligen statistiken på en tillväxt i deras utlandsförsäljning. Men granskar man det hela lite närmare finner man att den ökningen, i faktiska kronor och ören, fortfarande är ganska låg. Det handlar alltså om marginella ökningar och inte den typen av tillväxt som skapar stora multinationella företag.

Vad beror det då på att det är så svårt för företag att öka sin verksamhetsvolym på ett betydande sätt? När det gäller företag som vill etablera sig utomlands handlar det ofta om att de saknar tillräckliga resurser för att utveckla egna organisationer på nya marknader. Som en följd av det hamnar företagen ofta i beroendeställning till utländska distributörer som sköter allt kring deras marknadsföring och försäljning.

Det här upplägget fungerar sällan, eftersom mellanhänderna som företagen förlitar sig på ofta saknar nödvändig kompetens. De misslyckas exempelvis med att välja ut rätt kundsegment på marknaden, och med att på ett övertygande sätt förklara värdet av företagens olika produkter och tjänster. Företag blir extra lidande när deras marknadserbjudanden involverar ny teknik som måste inarbetas metodiskt och målinriktat för att få fäste på marknaden.

Många av de här problemen skulle kunna avhjälpas om företag som har verklig lönsamhetspotential skulle få mer stöd genom extern finansiering. Om kapital injiceras i dessa företag kan de bygga upp sina organisationer från grunden. De kan därmed intensifiera och bredda sin distribution, implementera effektivare försäljningsstrategier och skapa sig en tydligare position på de marknader där de är verksamma.

Om vi nu återgår till det citat som inledde den här texten: Bör vi ändå inte lyssna på alla de lyckade entreprenörer som talar sig varma för att skapa tillväxt utifrån egna intjänade medel? Även om framgång bevisligen går att uppnå på det sättet, är det av avgörande betydelse att förstå att den här typen av utsagor är föremål för ”selection bias”. Det innebär i korthet att vi låter vinnarna skriva historien.

För varje lyckad Ingvar Kamprad döljer sig sannolikt tusentals mindre lyckade entreprenörer vars affärer har gått i kras – ibland helt i onödan. Min tes är att många brustna drömmar skulle ha kunnat undvikas om företagarna hade haft kapital i ryggen. Det hade gett dem större kontroll över sina verksamheter. Det skulle också ha gjort det möjligt för företagen att knyta sina kunder närmare till sig och bygga egna värdekedjor. Kapitalet skulle ha fungerat som bränsle för att upprätthålla en snabb innovationstakt, något som blir allt mer nödvändigt för att klara sig i konkurrensen.

Min slutsats är att det kan vara farligt att idealisera bilden av organisk tillväxt. Externt kapital kan ge entreprenörer en inledande knuff för att få styrfart nog att skapa en position på marknaden. För att inte riskera att fastna i myten om självfinansierings dygder bör en attitydsförskjutning ske. Det skulle skapa en mer balanserad bild bland företagare och investerare i den här frågan.

/Daniel Tolstoy