Gästblogg: Den mörka sidan av självfinansierad tillväxt

Daniel Tolstoy, Handelshögskolan i Stockholm. Foto: Juliana Wiklund.

Daniel Tolstoy forskar om internationalisering och entreprenörskap på Handelshögskolan i Stockholm. Han disputerade 2010, vi skrev om hans avhandling i Entré nummer 3, 2010. I sin gästblogg diskuterar han om själv verkligen är bäste dräng, och menar att det finns en fara i att idealisera organisk tillväxt. God läsning! /Åse

”Vi har aldrig lånat en krona eller vuxit genom förvärv. Istället har vi jobbat med en hög växel ifrån start.” Uttalandet kommer från en av pristagarna i tävlingen Årets gasell som arrangeras av tidningen Dagens Industri.

Visst har vi hört liknande utspel från framgångsrika entreprenörer förut? Formuleringarna har varierat, men andemeningen har varit densamma: Det finns inga genvägar för att lyckas med sitt företagande – själv är bäste dräng. Den första impulsen är ju därför inte heller att ifrågasätta entreprenörernas beskrivningar om fördelarna med självfinansiering. Framgången i sig talar sitt tydliga språk.

Jag tror ändå att det räcker med att ta ett par steg tillbaka för att inse att externt kapital kan ha vissa fördelar för att främja tillväxt. Statistik från SCB visar tydligt att mindre företag har svårt att skala upp sina verksamheter och växa (även om det förstås ska understrykas att långt ifrån alla företag strävar efter tillväxt).

När det gäller internationaliserande små och mellanstora företag – som jag forskar på – pekar visserligen statistiken på en tillväxt i deras utlandsförsäljning. Men granskar man det hela lite närmare finner man att den ökningen, i faktiska kronor och ören, fortfarande är ganska låg. Det handlar alltså om marginella ökningar och inte den typen av tillväxt som skapar stora multinationella företag.

Vad beror det då på att det är så svårt för företag att öka sin verksamhetsvolym på ett betydande sätt? När det gäller företag som vill etablera sig utomlands handlar det ofta om att de saknar tillräckliga resurser för att utveckla egna organisationer på nya marknader. Som en följd av det hamnar företagen ofta i beroendeställning till utländska distributörer som sköter allt kring deras marknadsföring och försäljning.

Det här upplägget fungerar sällan, eftersom mellanhänderna som företagen förlitar sig på ofta saknar nödvändig kompetens. De misslyckas exempelvis med att välja ut rätt kundsegment på marknaden, och med att på ett övertygande sätt förklara värdet av företagens olika produkter och tjänster. Företag blir extra lidande när deras marknadserbjudanden involverar ny teknik som måste inarbetas metodiskt och målinriktat för att få fäste på marknaden.

Många av de här problemen skulle kunna avhjälpas om företag som har verklig lönsamhetspotential skulle få mer stöd genom extern finansiering. Om kapital injiceras i dessa företag kan de bygga upp sina organisationer från grunden. De kan därmed intensifiera och bredda sin distribution, implementera effektivare försäljningsstrategier och skapa sig en tydligare position på de marknader där de är verksamma.

Om vi nu återgår till det citat som inledde den här texten: Bör vi ändå inte lyssna på alla de lyckade entreprenörer som talar sig varma för att skapa tillväxt utifrån egna intjänade medel? Även om framgång bevisligen går att uppnå på det sättet, är det av avgörande betydelse att förstå att den här typen av utsagor är föremål för ”selection bias”. Det innebär i korthet att vi låter vinnarna skriva historien.

För varje lyckad Ingvar Kamprad döljer sig sannolikt tusentals mindre lyckade entreprenörer vars affärer har gått i kras – ibland helt i onödan. Min tes är att många brustna drömmar skulle ha kunnat undvikas om företagarna hade haft kapital i ryggen. Det hade gett dem större kontroll över sina verksamheter. Det skulle också ha gjort det möjligt för företagen att knyta sina kunder närmare till sig och bygga egna värdekedjor. Kapitalet skulle ha fungerat som bränsle för att upprätthålla en snabb innovationstakt, något som blir allt mer nödvändigt för att klara sig i konkurrensen.

Min slutsats är att det kan vara farligt att idealisera bilden av organisk tillväxt. Externt kapital kan ge entreprenörer en inledande knuff för att få styrfart nog att skapa en position på marknaden. För att inte riskera att fastna i myten om självfinansierings dygder bör en attitydsförskjutning ske. Det skulle skapa en mer balanserad bild bland företagare och investerare i den här frågan.

/Daniel Tolstoy

Gästblogg: Tänd gnistan hos entreprenörerna och ge dem incitament att växa

Foto: Ethan Hoover/Unsplash

Årligen betalar den svenska staten ut 27 miljarder kronor i företagsstöd, men bara en bråkdel går till små och medelstora företag. Det är helt uppåt väggarna, anser Anette Rhudin som brinner för att få mindre företag att växa. Hon var drivkraften bakom succéprojektet Tillväxtmotor/Business Generator i Värmland, som fick pris av EU-kommissionen för ett år sedan. Nu skalar Anette upp projektet under namnet Navigator Scaleup. Kontakta henne om du vill veta mer – men läs först hennes gästblogg! /Åse

”Större företag har större framtidstro”
”Vanligare med hållbarhetsarbete i större företag”
”Ju större företag desto vanligare med innovation”
”Större företag är i högre utsträckning digitaliserade”

Citaten ovan är hämtade ur Tillväxtverkets skrift Företagens villkor och verklighet 2017. Det är tydliga indikationer på att det finns fördelar med att växa som företag. Det finns därför en stor samhällsvinst i att stötta små och medelstora företags kliv uppåt, på skalbarhetens stege. Det skapar hållbar tillväxt – på riktigt.

Man kan även läsa i samma skrift att majoriteten av företagen vill växa:

”Av småföretagen är det nästan 70 procent som vill växa antingen genom att öka både omsättning och antalet anställda […] men trenden sedan 2005 har varit en sjunkande tillväxtvilja.”

Det sistnämnda är ju lite oroväckande. Det mest naturliga och drivkraften i en entreprenörs liv avtar. Det måste förändras och vändas.

Förra året vid den här tiden var Tillväxtmotor/Business Generator, ett EU-projekt från Värmland, nominerat som Sveriges bidrag till EEPA 2017, European Enterprise Promotion Awards. I en hel vecka deltog vi i EU-kommissionens evenemang SME Assembly, och fick frottera oss med Europas drivkrafter i tillväxtfrågor.

De uttalade tydligt och klart, under hela veckan, att Europas tillväxt skapas av små och medelstora företag (SME). Vill man fördjupa sig i detta så finns allt i ramverket The Small Business Act (SBA) som skapats för att se till att vi stöttar och motiverar entreprenörer utifrån deras behov och motivationsfaktorer.

Tänk om alla länders trendspaning stämmer? Tänk om vi skulle göra som ramverket anger? Tänk om vi kan tända gnistan hos våra entreprenörer och ge dem incitament att växa? Jag tror att det kan ge full pott tillbaka till samhället.

I Sverige har vi totalt 1 119 813 registrerade bolag med 0–249 anställda. Tillväxtverkets rapport visar att det finns 819 999 bolag med noll anställda, och av dem är det 24 procent som kan tänka sig att växa – både vad gäller antal anställda och omsättning! Om dessa 24 procent skulle växa och anställa en person, då pratar vi om 197 000 arbetstillfällen. (I Värmland finns det ungefär 30 000 företag med noll anställda. Det skulle innebära 7 200 arbetstillfällen om 24 procent skulle ta ett kliv uppåt och anställa en person.)

Vidare är det 45 procent av mikroföretagen (1–9 anställda) som anger samma sak – det skulle innebära ytterligare 116 572 arbetstillfällen. Småföretagen (10–49 anställda) är totalt 34 117 stycken och hela 67 procent av dem kan tänka sig samma resa som ovan. Det innebär att vi kan addera ytterligare 22 858 arbeten. Slutligen, i medelstora företag (50–249 anställda) har vi 73 procent som ser en potential i att växa. Det motsvarar ytterligare 4 080 stycken arbetstillfällen.

Tillsammans blir detta inte mindre än 340 310 nya arbetstillfällen!

En svensk snittlön uppgick 2017 till 278 954 kronor. Enligt skattesnurran, inklusive arbetsgivaravgifter, blir det 153 636 kronor i olika skatter per år. Om du fortfarande hänger med i texten och alla siffror, inser du att det blir en väldig massa skattepengar tillbaka till välfärden: hela 52 283 867 160 kronor.

SME Assembly-veckan avslutade med tävlingen EEPA 2017. Vi vann med projektet Business Generator, i kategorin ”Investing in Entrepreneurial skills”. Ett EU-projekt i Värmland, som startade utifrån två forskningsbaserade artiklar i tidningen Entré…

Projektet avslutades med tillväxtsiffror som har fått de flesta att tappa hakan. De 20 deltagande bolagen hade i snitt 7,5 anställda, och lyckades öka antalet anställda med 25 procent. Det motsvarar hela 45 riktiga jobb. Löneutbetalningarna ökade med 22 miljoner och skatteutbetalningarna med ca 15 miljoner kronor. För en region som Värmland, så är detta ett riktigt hjältedåd.

Varje år betalar svenska staten ut 27 miljarder kronor i företagsstöd. Knappt en miljard av dessa går till de små och medelstora företagen (se Riksrevisionens rapport Statliga stöd till innovation och företagande).

SME-kategorin må kallas för småföretag – ett begrepp jag starkt ogillar – men tillsammans är de giganter. De kan göra så oerhört stor skillnad lokalt, regionalt, i Sverige, i Europa och världen. Använd pengarna för att tända den entreprenöriella gnistan och ni kommer att få se på positiva förändringar i vår värld.

/Anette Rhudin

Att vänta på något gott kan kännas för länge

En smygtitt på temaartikeln i Entré nummer 3-2018

Processen att göra en fysisk tidning är fortfarande både kul och fascinerande tycker jag. Vi börjar med 24 blanka sidor och tänker: ”Hur ska vi fylla det här?”. Men så kommer de intrillande successivt: idéerna, texterna, bilderna och illustrationerna…

Sedan återstår att korrläsa och finslipa tills man är så trött på innehållet att man nästan kan det utantill. Efter att vi har sagt OK till tryckeriet och pressarna kör igång tar det egentligen bara några dagar tills vi står med den färdiga tidningen i handen – men den väntan kan kännas oändlig.

Just nu befinner vi oss i ett mellanläge: Vi väntar spänt på Entré nummer 3-2018 som snart kommer från tryckeriet (blev det lika snyggt som vi hoppas?!) och samtidigt är planeringen av nummer 4-2018 i full gång.

I Entré nummer 3 kommer du kunna läsa om hur digitala entreprenörer navigerar i okänd terräng, bra bråk som stärker team, fyra vägar till tillväxt, en internationell havsdrake med förankring i Göteborgstrakten – och mycket, mycket mer. Tidningen bör landa i din brevlåda på fredag eller möjligen måndag, om du prenumererar alltså. Gör du det inte är det enkelt ordnat.

Vad nummer 4 kommer att innehålla får vara en hemlighet ett tag till. Men du kan räkna med aktuella och intressanta forskningsresultat om entreprenörskap, innovation och småföretagande – som vanligt alltså…

Har du tips om forskning som vi borde uppmärksamma? Hör gärna av dig!

/Åse

Hitta rätt medarbetare – och rätt medgrundare

Entreprenöriella erfarenheter delades på IVA i går. Från vänster: Johanna Wollert Melin, Mia Odabas (moderator), Alan Mamedi, Lena Apler och Carl Pei.

Hög energi, klokskaper och en härlig stämning. Så kan gårdagens Prins Daniels Entreprenörsdag sammanfattas.

Detta var fjärde året som dagen arrangerades som en del av Prins Daniels Fellowship som Prinsen driver i samarbete med IVA. Vi på ESBRI är, tillsammans med några andra organisationer, med och nominerar yngre entreprenörer till dagen. Ett hundratal av de nominerade får sedan delta i Prins Daniels Entreprenörsdag.

Programmet inleddes med fyra etablerade entreprenörer: Alan Mamedi, Truecaller, Johanna Wollert Melin, Trice Imaging, Carl Pei, OnePlus och Lena Apler, Collector Bank. Samtliga delade med sig, mycket personligt, av sina erfarenheter av att bygga bolag.

Alan Mamedi berättade att han har kommit överens med sin medgrundare Nami Zarringhalam om att någon av dem alltid ska vara den positiva – oavsett hur illa läget är. Under Truecallers uppbyggnad har det sett mörkt ut flera gånger, men de har aldrig gett upp. För några år sedan var de tvungna att bromsa och göra sig av med en del anställda. Truecaller ändrade inriktning från att växa snabbt utan intäkter, till att växa långsammare och fokusera på intäkter – och lyckades.

Just detta med intäkter och att vara kassaflödespositiv tryckte Lena Apler på. Hon anser sig själv vara riskavert och ”old school”. Det gäller enligt henne att ta kalkylerade risker, vilket innebär att alltid ställa frågan om hur mycket kan vi förlora på affären. Hon poängterade även att det inte finns någon perfekt affärsmodell utan den måste ändras hela tiden. (Om du vill veta mer om forskningen kring föränderliga affärsmodeller hittar du en intressant artikel på sidorna 12–14 i det senaste numret av Entré)

Johanna Wollert Melin berättade om hur hon försökt ta Trice Imaging till USA utan att först göra hemläxan ordentligt. Först när de hade landat insåg de att som medicinteknikbolag behövdes ett tillstånd av U.S. Food and Drug Administration. En annan erfarenhet var att de borde ha rekryterat någon på plats som hade kontakterna, och som kunde marknaden. För Trice Imaging blev det kanske lite för mycket ”trial and error” de första åren.

Flera av entreprenörerna lyfte fram hur viktigt det är med rekrytering och att hitta rätt personer. Den gemensamma lärdomen var att rätt personlighet och inställning betyder mer än rätt CV.

Carl Pei tipsade om hur man kan uppmuntra medarbetare som har varit med ett tag. Inom OnePlus är det i första hand de ”äldre” medarbetarna som får chansen att vara med när nya initiativ ska tas, medan nyare anställda får ta över ”gamla” arbetsuppgifter. Ofta är det ju tvärtom. Carl Pei slog även ett slag för att det saknas kännedom om Kina och vad som faktiskt händer där. Han menade att epicentrum för innovation i framtiden mycket väl kan vara Kina, och uppmanade alla att lära sig mer om landet. Själv har han tagit initiativ till ett program som ska ta ett antal studenter till Kina och visa dem vad som är på gång där.

En sak som de fyra talarna har gemensamt är att de har startat företag tillsammans med någon medgrundare. Det är helt klart något att ha i åtanke för dig som funderar på att starta ett bolag, särskilt om du har tillväxtambitioner.

Under den senare delen av Prins Daniels Entreprenörsdag fick de inbjudna yngre entreprenörerna tillfälle att, i mindre grupper, diskutera olika frågeställningar och utmaningar med mer erfarna entreprenörer.

Förutom Prins Daniels Entreprenörsdag omfattar Prins Daniels Fellowship ett mentorprogram och inspirationsbesök på universitet och högskolor samt gymnasier.

/Magnus

Blått är flott och rött är sött

Grön, röd, orange, blå, svart, gul… eller något helt annat? Vilken färg ”Entré” ska ha är en av många funderingar när vi skapar ett nytt nummer av tidningen. Men nu är det bestämt, och årets första nummer är skickat till tryck! Vad det blev för färg till slut får alla prenumeranter se om ett par veckor då tidningen landar i brevlådorna.

Entré nummer 1–2018 bjuder på en massa intressant, forskningsbaserad läsning. Vi skriver bland annat om den kaotiska tillväxtresan, reflektivt tänkande i utbildningen, affärsmodellen som en innovativ kraft, och om de entreprenöriella metoderna som nästan har blivit religion i startupsvängen.

Vi har som mål att varje nummer ska innehålla forskning på olika teman, från olika discipliner och olika lärosäten. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Lunds universitet, Nord University i Norge, Chalmers, Karlstads universitet, University of Oulu i Finland, Luleå tekniska universitet, Handelshögskolan i Stockholm och Internationella handelshögskolan i Jönköping är bara några som finns representerade den här gången.

Vill du tipsa om ny forskning som vi bör skriva om? En avhandling, rapport, bok, eller publicerad artikel? Tveka inte att höra av dig!

/Åse

En Tillväxtmotor ger extern dragkraft till företagen

För ett år sedan gästbloggade projektledaren Anette Rhudin om hur hon fick idén till den jobbskapande succén Tillväxtmotor i Värmland. Nyligen utsågs projektet till vinnare i kategorin ”Investing in entrepreneurial skills” på en stor EU-konferens, ett fantastiskt erkännande! Tillväxtmotor hjälper företag att skala upp, och nu vill Anette skala upp själva projektet. Läs hennes nya blogginlägg och kontakta henne om du vill veta mer. /Åse

Projektet Tillväxtmotor (Business Generator) utsågs till bästa projekt i European Enterprise Promotion Awards, EEPA, som avgjordes vid ett stort EU-event i Tallinn 23 november. Det betyder att projektet de senaste tre åren har bevisat något utöver det vanliga när det gäller möjligheterna för ökad tillväxt i små och medelstora företag.

Vad är då en Tillväxtmotor?

Tänk dig att två kompisgäng, med fyra personer i varje, går på bio och ser en film som de senare återberättar för någon som inte har sett den.

I det ena gänget har alla personer ungefär samma bakgrund. Gänget liknar alltså en traditionell företagsstyrelse med jämnåriga män med liknande erfarenheter och samma personlighet. Vi kan också konstatera att oavsett vem i gruppen vi lyssnat på, så hade vi fått ungefär samma berättelse. Och bara en del av hela verkligheten.

I den andra gruppen är det två kvinnor och två män. Enbart denna genusskillnad gör att gängets gemensamma upplevelse av filmen skiljer sig från den första gruppens. Den som lyssnar på deras recensioner undrar förmodligen om de ens sett samma film.

Ponera att kvinnorna och männen i den andra gruppen dessutom har olika personligheter. En är den analytiska typen med fokus på fakta och detaljer. En annan är empatiker med stort intresse och känsla för människor. En tredje person utmärker sig för sin drivkraft med tydligt målfokus. Och så har vi den expressiva personen som målar tillvaron med himlens alla färger och ser in i framtiden. Vad händer då?

För analytikern tar filmen, som tog en timma att se, tre timmar att återberätta. Alla detaljer är viktiga och har analyserats ordentligt. Det krävs en tålmodig lyssnare. Vår känslomänniska berättar om sitt biobesök med inlevelse och hög grad av empati med storyns karaktärer. Lyssnaren måste ju få en chans att verkligen förstå varför den ena och den andra rollkaraktären agerade som den gjorde. Personen känd för sin starka drivkraft berättar om filmen på fem minuter. Hen konstaterar krasst att ”så här var det”. Punkt slut. Inga detaljer, ingen analys, inga känslor, ingen empati.

Den expressiva biobesökaren har som vanligt svårt att hålla sig till en röd tråd i sin berättelse. Hen gör utsvävningar, kommer in på stickspår, har idéer om dolda budskap, kopplar innehållet till egna erfarenheter, funderar på om storyn hade vunnit på att filmas ur ett annat perspektiv – kanske från månen ner mot jorden – och avslutar genom att rekommendera en helt annan film.

Om vi översätter liknelsen, och i stället pratar om utveckling av små och medelstora företag, så är det exakt detta som projekt Tillväxtmotor har tagit fasta på. Vi vet att det traditionella sättet att samla rådgivare kring sig låser företagare till ett visst tankemönster. Jämställdhet och mångfald – å andra sidan – öppnar upp för nya sätt att tänka, agera och se på omvärlden. Det skapar dynamik. Och det skapar välmående och växande företag. Vi kan inte navigera med bara en del av kartan.

På EU-kommissionens webbplats finns följande text (min översättning): ”De viktigaste anställningskällorna i EU är små och medelstora företag”. Detta behöver vi uppmärksamma! Här finns en stor grupp som har lite tid och bristande resurser, men som samtidigt står för en otrolig potential i vårt samhälle. Med små medel kan vi få dem att skala upp.

Vi har konkreta bevis på att detta är sant. Nu vill vi att Tillväxtmotorn kommer många fler företag till godo – i Värmland, i Sverige och i EU. Och därmed också för kommande generationers arbetssökande. Vill du vara med och bidra till ökad tillväxt? Häng med på den fortsatta resan med Tillväxtmotorn och Business Generator!

/Anette Rhudin

Bristande arbetskraft hindrar småföretagen

I morse var jag på lanseringen av småföretagsbarometern, en årlig konjunkturrapport som görs av Företagarna, Swedbank och Sparbankerna. Jag vill lyfta fram några saker från presentationerna och kan rekommendera att se diskussionen i sin helhet.

Det var en mycket positiv bild som Daniel Wiberg, chefsekonom på Företagarna, och Johan Kreicbergs, företagarekonom på Swedbank, målade upp. Konjunkturbarometern visar att småföretagen är mycket positiva inför 2018. Sju av tio ser expansionsmöjligheter, och nio av tio vill växa. Orosmolnet på himlen är arbetskraftsbristen. Den har inneburit att fyra av tio företag har tackat nej till ordrar de senaste 12 månaderna.

Tre företagare: Ida Karlbom, Unikon, Anna Molin, Temakonsult, och Arto Lassila, ELTT, var inbjudna för att kommentera rapporten och ge medskick till näringsminister Mikael Damberg och centerns ekonomisk-politiska talesperson Emil Källström. Eftersom de kom från olika branscher upplevde de olika typer av problem. Bland utmaningarna fanns, precis som rapporten pekar på, arbetskraftsbrist. Ett annat tillväxthinder som nämndes var kommunikationen i den egna kommunen. Det är positivt att en kommun expanderar, men för ett företag kan det innebära att det tar längre tid att få olika tillstånd eftersom kön på ärenden också växer.

Först ut av politikerna var Mikael Damberg. Han var glad över konjunkturläget för småföretagen och menade att det var en ”imponerande läsning att sju av tio ser expansionsmöjligheter och att nio av tio vill växa”. Han lyfte fram att det viktigaste för tillväxten är en fungerande bostads-, infrastruktur-, och utbildningspolitik. Kring det senare betonade han regeringens satsning i den kommande budgeten som en ”exempellös utbildningssatsning”. Damberg berättade också om att det från årsskiftet blir förmånligare regler kring personaloptioner i nystartade företag.

Avslutningsvis delade Mikael Damberg med sig av hur svårt det kan vara att nå ut med politik. Han hade nyligen varit och pratat inför 300 personer och frågat hur många som kände till det nya Växa-stödet (det som innebär en rabatt på arbetsgivaravgiften på den första som anställs i ett företag). Ingen räckte upp handen…

Emil Källström höll med om att det är positiva siffror i rapporten, och menade att det känns när han är ute i landet och pratar med företagare. Men enligt Källström måste vi göra mer för att rusta oss för vintern som kommer. Han var besviken över att det har saknats ett reformtempo de senaste sju åren. En lösning när det gäller att skapa ett bättre företagarklimat vore, enligt Emil Källström, att riksdagspartierna från höger till vänster kom överens om att det hela tiden skulle bli lite bättre för företagarna.

Seminariet avslutades med en spänstig diskussion mellan Mikael Damberg och Emil Källström som börjar 1.10 in i filmen. Se gärna den om du har tid!

/Magnus