3D-printing och science fiction

Christian Sandström intresserar sig för teknologiskiften och hur de påverkar etablerade företag. I onsdags presenterade han sin forskning om utvecklingen av 3D-printing på Estrad. Sandström har utgått från hörapparatsbranschen, en sektor som tidigt ställde om tillverkningen till denna teknik.

Med tidigare produktionsmetoder blev varje enhet billigare ju större mängd man tillverkade. Det var dyrt att skräddarsy och specialtillverka produkter – stordriftsfördelar var grejen.

Hörapparater måste alltid anpassas till individernas öron, och tillverkningen av varje hörapparat krävde många arbetstimmar. Om en apparat sedan gick sönder var man tvungen att börja om från scratch och prova ut en ny, som sedan tillverkades manuellt.

Det fanns alltså ett stort behov av att hitta en billigare och snabbare tillverkningsmetod. 3D-printing gjorde det möjligt att tillverka unika produkter till ett relativt lågt pris. Det gjorde att hörapparatsbranschen var tidigt ute att anamma den nya tekniken. Det fanns stora fördelar: Hälften så många anställda kunde tillverka åtta gånger så mycket, dessutom både snabbare och med bättre kvalitet. 

I medierna fick tekniken mycket uppmärksamhet när det cirkulerade bilder av bland annat 3D-printade vapen. 3D-printing blev sammankopplat med science fiction.

Och den här tekniken sätter ju verkligen fart på fantasin. Blir den snabbt billigare och bättre, kan det som inte var möjligt för några år sedan bli verklighet inom en snar framtid. Vi vet ju inte alls vad som kommer att hända framöver, vi lever i en tid av exponentiell förändring.

Tekniken är redan nu vanlig inom flera områden. Ett exempel är inom medicinen. Man kan med 3D-printing skräddarsy proteser och implantat, vilket förbättrar livskvaliteten för många människor.

Visst låter det här spännande? Föreläsningen finns nu i vårt webb-tv-arkiv. Christians presentation kan du ladda ner här.

Du kan också läsa mer på Christians blogg.

/Helene

Är 3D-printing verkligen en industriell revolution? (del 2)

Är 3D-printing verkligen en industriell revolution? (del 1)

Företagsmiljön föder flest innovationer

I torsdags var jag på Ratio, på lanseringsseminarium för rapporten ”Var skapades Sveriges 100 främsta innovationer?”. Den är utgiven av Reforminstitutet och författad av Christian Sandström. I seminariet medverkade även Stefan Fölster, Thomas Hedner och Örjan Strandberg.

Fölster berättade om idéerna bakom rapporten:

”Min egen ingång i frågan är att jag känner mig lätt provocerad av regeringens innovationsstrategi. Den är ett välformulerat steg åt rätt håll, men ändå i fluffig ton och med brist på konkretion. Därför skrev jag en alternativ innovationsstrategi som är väldigt konkret. I den processen började jag tänka på vad vi vet om var viktiga innovationer uppstår. I vilka miljöer uppstår de, och vilka personer ligger bakom? Jag hittade ingen svensk genomlysning av detta, bara en amerikansk studie som visade att 6 procent av innovationerna har tagits fram av universitet. De flesta innovationerna verkar komma fram i samspel mellan enskilda uppfinnare/småföretagare och myndigheter. Men det här finns inte alls med i den svenska innovationspolitiska buffén.”

I samma veva blev Stefan Fölster kontaktad av Stockholms innovatörskrets och Sveriges Uppfinnareförening och de började fundera på att genomföra motsvarande studie i Sverige. Det hela landade alltså i att Christian Sandström fick uppdraget.

Sandström har granskat ursprunget till 100 av Sveriges främsta innovationer – från Polhemsknuten 1690 till Spotify 2006. Han finner att 47 procent har uppkommit vid företag, 33 procent via fristående uppfinnare, och 20 procent har koppling till universitet.

Christian Sandström påpekade själv att urvalet är litet och att det finns en del gränsdragningsproblem. Många av innovatörerna har rört sig mellan akademi, näringsliv och egenanställning – därför har det gällt att granska varje fall för att se i vilket skede som innovationen har uppkommit.

I studien finns en del intressanta resultat. En trend i materialet är att de fristående uppfinnarna står för en ökande andel av innovationerna de senaste decennierna. Deras innovationer uppgick till 25 procent under perioden 1955–1979, och till 45 procent under perioden 1981–2006.

Ett annat resultat är att innovationers uppkomst skiljer sig mellan olika sektorer. Universiteten står exempelvis för en begränsad andel av studiens innovationer, men när det gäller medicin och hälsa är deras bidrag stort.

”Om en överväldigande majoritet av Sveriges banbrytande innovationer skapats av enskilda uppfinnare/näringsidkare och individer anställda av företag bör den svenska innovationspolitiken fokusera på dessa aktörer i första hand”, skriver Christian Sandström i rapportens slutsatser.

När man läser om innovationer är perspektivet ofta framåtblickande: Vad blir det nya svarta? Därför är det kul med studier som sätter in innovationerna i en historisk kontext, och synliggör mönstren. Jag hoppas på mer av den varan från Lundaforskarna Karolin Sjöö och Josef Taalbi. De har byggt upp en databas om svenska innovationer från 1970-talet och framåt, och disputerat på varsin avhandling inom området. Jag håller tummarna för att kunna intervjua dem inom kort, och få med en artikel i nästa Entré.

/Åse

PS: Christian Sandström stod för en uppskattad föreläsning om disruptiva innovationer på Estrad i juni 2013. Nu i slutet av september gör han comeback. Temat är då 3D-printning – är tekniken verkligen så revolutionerande som många gör gällande? Kom och diskutera med oss!

”Ber man om en billig häst så får man en gris”

I går var det välbesökt säsongsfinal på Estrad, talare var Christian Sandström och ämnet ”Disruptiva innovationer – Om Kodak moments och Nokias kollaps”. Begreppet disruptiva innovationer har rönt mycket uppmärksamhet de senaste åren och kan definieras som ”revolutionerande innovationer som sätter den existerande marknaden i gungning”.

Sandström tog upp flera exempel på företag som hamnat i gungning. Framförallt för att de inte lyckats hänga med i den snabba utvecklingen från analog teknik till digital – och därför slagits ut.

Kodak är ett exempel. De hade under lång tid totalt monopol på marknaden beträffande film. Sandström menar att företag som befinner sig i en monopolsituation ofta struntar i att vårda sina kunder och se över sina kostnader. Verksamheten rullar på i alla fall och man har ingen konkurrens. När det sedan uppstår en konkurrenssituation kan de inte hantera den och företaget får stora problem.

Facit upplevde en liknande situation beträffande kalkylmaskiner. Och Nokia hamnade totalt på efterkälken när de smarta telefonerna lanserades.

Enligt Christian Sandström är det inte säkert att dessa företag hade lyckats bättre, även om de tidigt lyckats framställa egna produkter med den nya digitala tekniken. Branschstrukturen förändras totalt med den nya tekniken och det uppstår en mördande konkurrens.

Så vad kan man då göra för att undvika att sådant här inträffar? Ett sätt är att dela upp företaget så att man undviker de stora kolosserna där förändringar tar lång tid. Underbolagen ska ges frihet att utveckla nya produkter och rikta sig mot mindre marknadssegment, anser Sandström.

Är det till någon hjälp att staten upphandlar innovation? Hur bör det i så fall göras? Christian Sandström framhöll att det måste genomföras på rätt sätt – det funkar till exempel inte att vara teknologispecifik. Betänk att det tog 20 år av experimentell forskning innan man kom fram till hur en digitalkamera ska se ut. 20 år! Då är det svårt att från myndighetshåll specificera exakt vad som ska utvecklas, och hur det ska göras.

Som Christian sa: ”Om man ber om en billig häst får man en gris…” Lösningen kanske inte alls är en billig häst, utan något helt annat som ingen ännu har tänkt på.

Visst låter det här intressant? Vill du se hela presentationen? Det kan du göra här. På vår webbplats finns en artikel om Sandströms avhandling och vi skrev om honom på bloggen tidigare i år.

/Helene

Disruptiva innovationer – om Kodak moments och Nokias kollaps

Kodak missade klustertåget

I morse intervjuade jag supertrevliga Maryann Feldman, professor vid University of North Carolina at Chapel Hill. I eftermiddag mottar hon årets Global Award for Entrepreneurship Research vid en ceremoni i Konserthuset i Stockholm.

Feldmans forskning handlar bland annat om varför vissa regioner blomstrar medan andra vissnar. Hon intresserar sig för klusters framväxt och myntade i sin avhandling begreppet ”The geography of innovation” som fått bred spridning inom entreprenörskapsforskningen.

Under vårt möte pratade Maryann Feldman en hel del om vikten av öppenhet och kunskapsspridning om det ska bli några nya innovationer. En del stora företag försöker hindra sina anställda från att göra avknoppningar. De gräver sin egen grav, menar Feldman, och tog Eastman Kodak som exempel:

”De verkade väldigt isolerat och stoppade alla anställda som ville starta egna företag, även om de byggde på perifer teknologi. Frågan är vad som hade hänt om de hade varit mer öppna. Då hade det kanske vuxit fram ett livskraftigt kluster runt Kodak, och företaget hade kunnat snappa upp den nya, digitala teknologin.”

En porträttartikel på Maryann Feldman kommer i Entré nr 2-2013. Och vill du höra mer om Kodaks uppgång och fall rekommenderar jag Estrad 4 juni. Då kommer Christian Sandström och pratar om disruptiva innovationer.

/Åse

Varför behövs småföretag egentligen?

Christian Sandström använde företaget Xerox som exempel.

Ett svar är förstås att det är småföretagarna som får den lilla orten, eller kvarteret i storstaden, att funka. De bakar vårt dagliga bröd, klipper våra hår, lämnar ut våra paket och kör vår farmor till läkarbesöket.

Ett annat svar är att de bidrar med dynamik och arbetstillfällen. På samma sätt som att team och hela organisationer gynnas av mångfald, behöver vi också mångfald i näringslivet som helhet. Stora och små, gamla och unga, hi-tech och lo-tech, svenska och utländska företag kompletterar varandra.

Under Småföretagsdagarna i Örebro, 6 februari 2013, utgjorde frågan titeln på en workshop. Undertiteln var ”Ett innovationsperspektiv” och Christian Sandström, forskare vid Ratio, var en av talarna. Han disputerade för ett par år sedan på en avhandling som handlar om disruptiv innovation, med svenska exempel som Facit och Hasselblad. Läs gärna artikeln från Entré nr 4-2010. Joakim Jardenberg har också uppmärksammat Sandströms forskning och drar paralleller mellan ”Facitsjukan” och mediebranschen.

”Allt nytt, all innovation, börjar definitionsmässigt som något litet”, slog Sandström fast.

Han berättade om hur antalet företag minskar när branscher mognar. Tidiga faser kännetecknas av mycket produktinnovation, senare sker ett skifte mot mer processinnovation. I konsoliderade branscher finns inte så mycket innovation över huvud taget, enligt Sandström.

”Storföretag är i regel bra på att förhålla sig till existerande, definierade marknader. Småföretag har en annan förmåga att förändra marknader”, sa Christian Sandström.

Doro var ett av de exempel han nämnde. De tillverkar telefoner anpassade för äldre människor, och det går bra för dem. Varför har inte Apple eller Nokia gett sig på det segmentet? De är för stora och marknaden för liten.

”Doro har helt andra incitament och de tar sig nu vidare på tillväxtresan.”

”Endast små företag klarar av att prioritera små marknader”, konstaterade Sandström.

/Åse