Skapa, fånga och leverera värde i en cirkulär ekonomi

Thomas Nyström, Ann-Charlotte Mellquist och Derek Diener föreläste om ”Cirkulära affärsmodeller för entreprenörer” 20 februari. Foto: Viktor Aronsson.

I Sverige lever vi livet som om vi skulle ha fyra jordklot. Men det finns bara ett enda, och de ekologiska fotavtrycken på klotet är enorma. Därför är cirkulär ekonomi ett hett ämne, och många företag förstår att de inte har någon tid att spilla. De måste ställa om från en linjär affärsmodellslogik till en mer cirkulär logik.

RISE-forskarna Derek Diener, Ann-Charlotte Mellquist och Thomas Nyström föreläste 20 februari på Estrad om viktiga vägval och möjligheter vid en omställning. Med praktiska exempel på affärsmodellsinnovation hämtade från branscher som fordon, tunga fordonsdäck och kontorsmöbler gav de en bild av utmaningarna och möjligheterna i att övergå till en cirkulär affärsmodell.

Thomas Nyström pratade om cirkulär ekonomi utifrån perspektivet affärsidé och beskrev två typer av cirkularitet. En relativ cirkularitet handlar om att göra mindre skada, medan en absolut cirkularitet handlar om att skapa produkter helt och hållet av material som redan är producerat.

– Vi behöver gå mot den absoluta cirkulariteten. Det handlar inte om att den visionen skulle minska antalet produkter, utan om hur vi kan fånga produkter som finns i omlopp ute i samhället, sa Nyström.

Han menar att det är helt centralt att förankra transformationen till en cirkulär affärslogik i ledningen. Ofta förstår ledningen att omvärlden förändras och att en ny logik måste till i företaget. Utmaningen är att få ledningen att ändra en redan fungerande logik.

– Det är svårt att komma igenom med nya idéer om man inte kan bevisa att de är lönsamma. Men det är det vi hjälper till med, sa Thomas Nyström.

Och det är ju det som är grejen med cirkulär ekonomi – att lönsamheten inte är linjär. Det tar några år innan investeringar ger resultat. Enligt Thomas Nyström behöver företagsledare tänka som entreprenörer för att lyckas ställa om till en annan logik. Han menar att man behöver vara kreativ och frikoppla sig från den etablerade logiken för att hitta betalningsvilja i det cirkulära erbjudandet.

– Företag behöver räkna på de ekonomiska konsekvenserna. Det är några år innan det ger resultat, men underlättar om man anpassar produkten – och om det är enkelt att uppgradera. Bilar till exempel, som har en snabb värdekurva neråt, skulle man kunna uppgradera under tidens gång genom att byta ut komponenter. På så sätt kan värdet behållas över längre tid.

– Ett företags interna utmaningar handlar om hur de ska skapa, fånga och leverera ett värde, sa Nyström.

Om man tittar på utmaningar utanför företaget, så kräver cirkulära system många fler flöden och samarbeten än vad linjära affärsmodeller gör.

– Alla som samarbetar har olika affärsmodeller som måste samordnas, sa Ann-Charlotte Mellquist.

– Utmaningen blir att alla aktörer går tillsammans och erbjuder ett gemensamt värdeerbjudande. Man går från samarbete till samskapande. Och vem äger då erbjudandet?

Mellquist och hennes kollegor jobbar även med sådana frågor, om hur affärsekosystemet kan se ut och hur samskapandet kan gå till. För att förstå hur ekosystemet hänger ihop och lyckas gå mot en cirkulär affärsmodell behöver strategi och vision hänga ihop.

– Man måste alltid börja internt med affärsmodellen, och sedan jobba parallellt med flera modeller för att förstå ekosystemet och dess utmaningar, sa Ann-Charlotte Mellquist.

Slutligen talade Derek Diener om vikten av att mäta klimatavtrycken under transformationen mot en cirkulär affärslogik. Detta för att veta att man är på rätt väg.

– Vårt budskap här i dag är att genom att öka livslängden och därmed funktionen, kan man åstadkomma produkter som har bättre miljöprestanda än de som redan finns. Cirkulära affärsmodeller kan underlätta ett sådant utfall, sa Derek Diener.

Se hela föreläsningen som webb-tv och ta del av föreläsarnas presentation!

/Maria

Gästblogg: Klimatkonferens i Barcelona

Deltagare på Climate Alliance International Conference i Barcelona 1–3 oktober 2018.

Tillsammans med Vinnova arrangerar ESBRI uppsatstävlingen Nytt&Nyttigt. Pristagarna får resebidrag som ska utnyttjas i fortbildningssyfte. Filippa Egnér och Lina Trosvik skrev sin uppsats på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. De knep förstaplatsen förra året och valde att lägga sina vinstpengar på en konferens- och studieresa till Barcelona. Nedan följer en gästblogg om deras upplevelser och lärdomar. /Helene

I början av oktober åkte vi på en studieresa till Barcelona för att lära oss mer om lokalt klimatagerande och hållbar innovation. Vi besökte konferensen Climate Alliance International Conference och utforskade även Barcelonas innovationsdistrikt, 22@Barcelona. Studieresan var möjlig tack vare att vi fått ett resestipendium från ESBRI och Vinnova efter att ha vunnit första pris i deras uppsatstävling Nytt&Nyttigt.

Att göra en studieresa där vi hade chans att utveckla våra kunskaper inom hållbar utveckling kändes ganska självklart för oss. Det kändes relevant både utifrån våra intresseområden och utifrån ämnet på vår uppsats, vilket var att undersöka hur lokala styrmedel i svenska kommuner har påverkat utvecklingen av elbilar. Då vi båda dessutom arbetar med ämnen som rör miljömässig och social hållbarhet känns det väldigt viktigt att ha en god insikt om vilka utmaningar, möjligheter och drivkrafter som finns kring klimatagerande, både på lokal, nationell och internationell nivå.

Konferensen hölls i den arkitektoniskt fina och speciella byggnaden Recinte Modernista de Sant Pau och den anordnades av Climate Alliance, en organisation bestående av huvudsakligen europeiska kommuner med syftet att arbeta med klimatagerande från ett lokalt perspektiv. Utgångspunkten är att globala nätverk för lokala aktörer är en förutsättning i arbetet med att driva lokalt klimatagerande framåt. Varje år anordnas konferensen och den samlar representanter från medlemskommunerna och andra intresserade för att fördjupa sig inom aktuella/heta ämnen såsom klimatåtgärder, innovativa lösningar och klimaträttvisa.

Konferensen skapar samtidigt ett tillfälle för deltagarna att dela kunskap och erfarenheter med varandra. Programpunkterna på konferensen bestod av olika föredrag, paneldiskussioner, ”connecting circles” och ”climate action talks”. Vi fick även chans att mingla med de övriga deltagarna under lunch och kaffepauser i lokalens mysiga källare. Lunchen bestod endast av små tapas som personalen delade ut, men det kompenserades upp med att det fanns generöst med vin.

Det betonades att lokala åtgärder behövs för att lösa våra globala problem, att vi måste förändra vår livsstil och vårt sätt att tänka, att planeten är den enda vi har och situationen är brådskande – att vi måste agera nu. Vikten av samarbete mellan lokala aktörer och nationella/internationella organisationer lyftes samt behovet av finansiellt stöd på lokal nivå. De argumenterade för betydelsen av ”bottom-up approaches” och hur viktigt det är med kunskapen som finns på lokal nivå. Problematiken ligger dock i hur den kunskapen ska lyckas inkorporeras i de politiska åtgärder som implementeras på nationell och internationell nivå.

För oss bidrog framför allt konferensen till ökade insikter i kommunernas perspektiv. Ett problem verkar vara att de lokala aktörerna upplever att de inte blir tillräckligt sedda eller bekräftade och att deras förmåga inte tas på allvar av organisationer på nationell och internationell nivå. Även om viljan finns på lokal nivå finns det också barriärer som inte går att komma runt endast på lokal nivå. Talarna frågade sig vad kommunerna kan göra för att klimatfrågan ska få en högre prioritet och enades om att den rådande konferensen var ett sådant exempel som kan signalera till politikerna på högre position.

Vi besökte även Barcelonas innovationsdistrikt, 22@Barcelona, ett urbant laboratorium som är tillgängligt för företag med innovativa produkter med en tydlig nytta för medborgarna. Initiativet tillåter användning av offentliga platser för genomförandet av innovativa pilotprojekt, och tanken är att det ska underlätta inträdet till den verkliga marknaden. Vi besökte ett av deras kontor, där vi bland annat pratade om hur de arbetar inom distriktet och om vilka pilotprojekt som vi kunde besöka.

Överallt i området fanns det till exempel varierande typer av cykelbanor som används för att undersöka vilka av dem som bäst bidrar till förbättrad rörlighet och säkerhet för cyklister, samtidigt som de inte begränsar biltrafikens framkomlighet. Vi studerade även solcells- och vindturbinsdriven gatubelysning med sensorer för bland annat temperatur och fuktighet. Ett annat pilotprojekt vi kollade på var laddstationer, vilket i våra ögon inte uppfattas som sådär väldigt innovativt. Men det var kul att se hur de har arbetat med att synliggöra laddstationerna.

Något vi tog med oss från konferensen och vårt besök i Barcelona är att det blev tydligt att det finns väldigt starka drivkrafter på lokal nivå som arbetar för klimatet. I en tid med alarmerande rapporter om klimatförändringarnas utveckling kändes det hoppfullt att få känna av den drivkraften. Vi lämnade Barcelona med fler insikter men också med mer inspiration för fortsatt arbete.

Allt som allt så hade vi en väldigt rolig och utvecklande resa och vill avsluta med att tacka Vinnova och ESBRI för att vi fick denna möjlighet!

/Lina Trosvik & Filippa Egnér

Samarbete modellen för systemisk innovation

Systemisk innovation är komplext och tar lång tid att genomföra, trots att det brinner i knutarna när det gäller att förbättra miljön.

Vad är då systemiska innovationer, vilka hinder möter de, och hur kan de hjälpa oss att tackla stora samhällsutmaningar? För att få svar på de frågorna bjöd vi in forskarna Fredric Bauer och Stefan Tongur till vår Estradföreläsning 13 november. Fredric har forskat på möjligheter med bioraffinaderier och Stefan har studerat elvägar. Båda innebär enorma satsningar som kräver mycket kapital – men de är oerhört viktiga.

Fredric Bauer inledde med att förklara vad bioraffinaderier är – fabriker som omvandlar förnybar biomassa till drivmedel och olika kemikalier. Därmed kan man frångå de traditionella raffinaderierna, som har råolja som råvara. Bioraffinaderier är alltså ett helhetskoncept för omvandling av bioråvara till ett spektrum av värdefulla produkter.

Systemisk innovation följer inte en klassisk kronologi – forskning och utbildning, utveckling, demonstration och spridning – utan rör sig mellan ett antal olika processer samtidigt. Man måste ta hänsyn till lagar, aktörer, institutioner och nätverk. Det säger sig självt att det är komplicerat och kräver olika former av samarbeten. Det pågår för närvarande många initiativ, men få är i större skala. Fredric Bauer menade att omställningar historiskt sett är en långsam process eftersom de är väldigt omfattande och griper in i våra liv på många olika sätt.

Stefan Tongur fortsatte med att ge en överblick över hur framtidens transporter kan se ut. Ungefär 90 procent av alla godstransporter i Sverige sker i dag med lastbil, och mängden gods antas öka. Lastbilar kommer även fortsättningsvis att stå för en stor del av transporterna vilket är mycket negativt för miljön. Trots att det har skett en energieffektivisering beträffande drivmedel är klimatpåverkan stor. Övrig biltrafik har delvis övergått till el som energikälla, men lastbilar kan inte drivas med batterier – de skulle behöva vara enormt tunga för att orka driva så stora fordon.

Ett alternativ är elvägar – elektrifiering av vägar som gör det möjligt att driva fordon på väg med el. Det finns olika tekniker för detta. Ett alternativ är att transporten sker i en avskild miljö vilket är relativt enkelt och hanterbart. Däremot ställs helt andra krav på systemet om de ska finnas på allmänna vägar med många användare. Man måste exempelvis tänka på betalning och säkerhet.

Stefan Tongur menar att det redan från början gäller att tänka på affärsmodellen. Finns det kunder som är villiga att betala för den här typen av transporter? Är det ekonomiskt attraktivt för användare? Finns en möjlig besparing med den nya tekniken? Han menar att om affärstänket inte är med från början, kan avgörande faktorer för att det ska fungera i praktiken förbises.

Låt oss hoppas att olika samarbeten leder till lyckade projekt i större skala, och att vi inom en snar framtid kan se en förbättring av utsläppsnivåerna.

Min kollega Anna-Karin intervjuade båda forskarna i våras, läs hennes artikel. På vår webbplats kan du ta del av de bilder de visade, och se hela föreläsningen som webb-tv.

Föreläsningen ingick i årets Global Entrepreneurship Week (GEW).

/Helene

Systemiska innovationer för ett fossilfritt samhälle

Foto: Alexander Popov/Unsplash

Jag trodde länge att innovatörer, entreprenörer, politiker och konsumenter tillsammans skulle kunna lösa klimatfrågan på ett konstruktivt sätt - och i rimlig tid. Tekniska lösningar finns ju redan. Frågans komplexitet har genom åren blivit allt mer uppenbar. Och omställningen till ett fossilfritt samhälle verkar gå ohyggligt långsamt. Varför, kan man undra? Vad väntar vi på egentligen?

På nästa Estradföreläsning den 13 november kommer teknologie doktor Stefan Tongur och filosofie doktor Fredric Bauer ge oss några svar – och ganska många förslag till lösningar – på vad som kan göras för att öka förändringstakten.

Till Entré nr 2, 2018 intervjuade jag Stefan och Fredric som båda har byggt sina avhandlingar på empiri från innovationer som skulle kunna ha betydande effekter på vårt samlade koldioxidavtryck. Min ingång var dock inte alls klimatet utan systemisk innovation – genomgripande teknikskiften som påverkar hela samhället; beteendemönster, attityder, affärsmodeller och regelverk. Det var temat för det aktuella numret.

Aktörer som på olika sätt är involverade i systemisk innovation är till exempel policyaktörer, myndigheter, stora industrier, entreprenörer, innovatörer, forskare och finansiärer. De ska samverka för att driva utvecklingen framåt. Alla parter ska ha en samsyn kring problemformulering och möjliga lösningar, och ofta krävs stora investeringar och specialistkompetens. Utmaningarna är minst sagt komplexa.

I sin avhandling skriver Stefan Tongur om möjligheter med affärsmodellering vid systemisk innovation. Hans fallstudie är gjord på elvägar – elektrifiering av vägar som gör det möjligt att driva fordon på väg med el.

Fredric Bauer har skrivit om bioraffinaderier som kan framställa olika kemikalier från cellulosa och därmed ersätta en rad oljebaserade produkter. Han konstaterar i sin avhandling att tekniken inte är den stora utmaningen. Snarare är det formerna för hur vi organiserar oss och samarbetar kring den här typen av innovationer som lämnar utrymme för förbättring.

I vad dessa förbättringar består, och om entreprenörers och småföretagares roll vid systemisk innovation kan du alltså höra mer på Estrad. Vill du ha en försmak kan du alltid läsa artikeln ”Lokalt, globalt och radikalt – när innovationer påverkar hela samhället”. Har du frågor som inte besvaras i artikeln? Kom till Estrad och ställ dem direkt till experterna.

Har du inte möjlighet att närvara? Självklart sänds föreläsningen live. Du hittar den på ESBRIs startsida och Youtubekanal.

Föreläsningen är en del av Global Entrepreneurship Week (GEW).

/Anna-Karin