Så skapar du nya värden för kunden (del 1)

Företagsmiljön föder flest innovationer

I torsdags var jag på Ratio, på lanseringsseminarium för rapporten ”Var skapades Sveriges 100 främsta innovationer?”. Den är utgiven av Reforminstitutet och författad av Christian Sandström. I seminariet medverkade även Stefan Fölster, Thomas Hedner och Örjan Strandberg.

Fölster berättade om idéerna bakom rapporten:

”Min egen ingång i frågan är att jag känner mig lätt provocerad av regeringens innovationsstrategi. Den är ett välformulerat steg åt rätt håll, men ändå i fluffig ton och med brist på konkretion. Därför skrev jag en alternativ innovationsstrategi som är väldigt konkret. I den processen började jag tänka på vad vi vet om var viktiga innovationer uppstår. I vilka miljöer uppstår de, och vilka personer ligger bakom? Jag hittade ingen svensk genomlysning av detta, bara en amerikansk studie som visade att 6 procent av innovationerna har tagits fram av universitet. De flesta innovationerna verkar komma fram i samspel mellan enskilda uppfinnare/småföretagare och myndigheter. Men det här finns inte alls med i den svenska innovationspolitiska buffén.”

I samma veva blev Stefan Fölster kontaktad av Stockholms innovatörskrets och Sveriges Uppfinnareförening och de började fundera på att genomföra motsvarande studie i Sverige. Det hela landade alltså i att Christian Sandström fick uppdraget.

Sandström har granskat ursprunget till 100 av Sveriges främsta innovationer – från Polhemsknuten 1690 till Spotify 2006. Han finner att 47 procent har uppkommit vid företag, 33 procent via fristående uppfinnare, och 20 procent har koppling till universitet.

Christian Sandström påpekade själv att urvalet är litet och att det finns en del gränsdragningsproblem. Många av innovatörerna har rört sig mellan akademi, näringsliv och egenanställning – därför har det gällt att granska varje fall för att se i vilket skede som innovationen har uppkommit.

I studien finns en del intressanta resultat. En trend i materialet är att de fristående uppfinnarna står för en ökande andel av innovationerna de senaste decennierna. Deras innovationer uppgick till 25 procent under perioden 1955–1979, och till 45 procent under perioden 1981–2006.

Ett annat resultat är att innovationers uppkomst skiljer sig mellan olika sektorer. Universiteten står exempelvis för en begränsad andel av studiens innovationer, men när det gäller medicin och hälsa är deras bidrag stort.

”Om en överväldigande majoritet av Sveriges banbrytande innovationer skapats av enskilda uppfinnare/näringsidkare och individer anställda av företag bör den svenska innovationspolitiken fokusera på dessa aktörer i första hand”, skriver Christian Sandström i rapportens slutsatser.

När man läser om innovationer är perspektivet ofta framåtblickande: Vad blir det nya svarta? Därför är det kul med studier som sätter in innovationerna i en historisk kontext, och synliggör mönstren. Jag hoppas på mer av den varan från Lundaforskarna Karolin Sjöö och Josef Taalbi. De har byggt upp en databas om svenska innovationer från 1970-talet och framåt, och disputerat på varsin avhandling inom området. Jag håller tummarna för att kunna intervjua dem inom kort, och få med en artikel i nästa Entré.

/Åse

PS: Christian Sandström stod för en uppskattad föreläsning om disruptiva innovationer på Estrad i juni 2013. Nu i slutet av september gör han comeback. Temat är då 3D-printning – är tekniken verkligen så revolutionerande som många gör gällande? Kom och diskutera med oss!

Gästblogg: Mötesplats för framtidens entreprenörskapsforskare

ESU, European Network on Entrepreneurship, håller varje år en sommarkurs för doktorander i entreprenörskap. Årets upplaga arrangeras just nu av Sten K Johnson Centre for Entrepreneurship, Lunds universitet. Nedan gästbloggar Lundadoktoranden Gustav Hägg om sina tankar kring årets ESU-konferens. Gustav sitter också med i kommittén som har organiserat konferensen. /Jonas

”En vecka fylld av akademiska utmaningar och nätverkande för 60 doktorander från världens alla hörn”. Det är den korta beskrivningen av ESU, ett koncept som grundades av professor Alain Fayolle i början av 2000-talet. Men eftersom detta är en blogg, räcker det ju inte med en kort tweet-beskrivning…

ESU grundar sig i tanken att samla kommande generationer av entreprenörskapsforskare, mestadels från europeiska universitet, för att diskutera och reflektera kring tvivel, problem, framgångar och forskning. Men än viktigare: det är en mötesplats med nätverkande och kontaktskapande i fokus. Målet är att tidigt bygga relationer med framtida medskribenter och potentiella medarbetare.

Under veckan i Lund har vi doktorander fått ta del av kompetens och erfarenheter från flera betydande professorer, bland andra Mats Alvesson, Ester Barinaga och Alain Fayolle. Det skapar dynamik och ger oss nya insikter i hur olika europeiska universitet bedriver forskning och utbildning inom entreprenörskap. Det är en mångfacetterad skara människor som möts under veckan. Det skapar bra möjligheter för samarbeten och nya insikter om vilken forskning och utbildning som bedrivs i olika länder. Utöver detta består kursen av en rad gästföreläsare som ger sin syn på viktiga delar inom akademins värld, både forskningsmässigt men även med fokus på att bygga relationer med samhället i stort.

 

Gustav Hägg

ESU-veckan som nu börjar lida mot sitt slut, ger mer än bara insikt i framtidens forskningsfrågor. Den skapar möjligheter för oss/mig som ung och relativt oerfaren forskare att komma i kontakt med andra doktorander som har liknande frågetecken om det akademiska livet. Man träffar även seniora forskare som har varit verksamma under en längre period inom fältet. Denna dynamik skapar en grogrund för en mer universell syn på entreprenörskap. Både från ett forskarperspektiv, men också från ett större samhällsperspektiv: entreprenörskap uppfattas olika beroende på var du kommer ifrån. Även om vi i vår utbildning och forskning verkar i ett mycket internationellt sammanhang, så blir den greppbar först när du kommer i kontakt med andra åsikter och synsätt på det ämne, som vi individer (forskare) har målat upp vår egen syn på.  

Min resa började för 5-6 år sedan, då min uppsatshandledare på masternivå föreslog en alternativ karriär inom akademin. Ett beslut som förmodligen har förändrat mig som person på flera plan, både bra och dåliga. Det är förmodligen ett av de mest omvälvande beslut man kan ta (eller rättare sagt, jag kunde ta): att besluta sig för att dyka ner så djupt i ett ämne att man inte ens är säker på att man kommer komma upp till ytan igen.

Så vad har detta med ämnet att göra? Jo, konferenser/doktorandkurser som denna skapar samhörighet. Man inser att man inte är ensam i denna värld, det finns faktiskt fler som lider samma kval och förstår ens tvivel och funderingar. Både ur ett akademiskt perspektiv men också på ett socialt plan, där filosofi och metod blir ens vardag och ”vanliga” människor får svårt att förstå vad man egentligen menar.

Då denna korta beskrivning lider mot sitt slut, skulle jag bara vilja delge vad jag tar med mig från en konferens som denna. Först och främst nätverket som jag har fått ta del av, att inte känna sig som en ensamvarg i en okänd värld. Gemenskapen och vetskapen att det finns andra som har samma funderingar och problem kan tyckas trivial. Men eftersom forskningen är internationell, öppnar det för samarbeten och diskussioner som i framtiden kan leda till bättre insikter om hur vi som forskare kan förmedla våra budskap ut mot omvärlden på ett mera praktiskt och lättförståeligt sätt.

Gustav Hägg

Doktorand vid Sten K Johnson Centre For Entrepreneurship

Lunds universitet

Många mejl blev det…

I måndags, min första arbetsdag efter semestern, fick jag ta itu med en hel del extrajobb. Min inbox var totalt överspammad, jag hade fått mer än 35 000 nya mejl. Nu var det ”bara” att rensa bort skräpet och spara de riktiga mejlen, bland annat anmälningar till höstens första Estradföreläsningar. Vi hade visserligen många deltagare på våra föreläsningar i våras, men inte riktigt så många som 35 000…

Vi inleder med två spännande föreläsningsteman: 4 september delar Per Kristensson med sig av sina insikter från många års forskning om kreativitet, innovation, konsumentbeteende och medskapade tjänster.

Sedan dröjer det några veckor tills nästa tillfälle. 1 oktober handlar Estrad om 3D-printing. Christian Sandström ska ge oss intressanta fakta med utgångspunkt i hörapparatsbranschen. En av hans slutsatser är att hajpen kring 3D-printing kanske borde tonas ned en aning…

Jag ser fram emot spännande forskning och möten på Estraden.

Hoppas vi ses!

/Helene

Hunden Nisse – en maktfaktor

För ett par år sedan skrev jag en tematext om familjeföretagande i Entré. I den intervjuade jag några olika forskare, både seniora och nydisputerade, och försökte redogöra för kunskapsläget inom forskningsfältet.

Förra helgen var jag på 40-årsfest och fick då lite nya insikter om familjemedlemmars position i familjeföretag. Min bordsgranne berättade nämligen att hen sitter i ledningsgruppen för ett större företag som nyligen förvärvat ett litet familjeföretag. Familjeföretaget var ett välkommet tillskott, de anställda bidrar med viktig kompetens och allt borde vara frid och fröjd.

Men det fanns en elefant i rummet. Eller snarare – en hund. Närmare bestämt Nisse.

Nisse var ägarparets lilla baby, en självklar familjemedlem och en mångårig medarbetare i företaget. För han var med varje dag, trots att bestämmelserna egentligen inte tillåter pälsdjur i lokalerna. Vad göra? Min bordsgranne var villrådig. Förbjuda Nisse och förmodligen hamna i konflikt med det nyförvärvade familjeföretaget? Eller se mellan fingrarna och låta hunden jobba kvar?

Det återstår att se hur företaget väljer att hantera fyrbentingen. Själv tyckte jag det var en intressant inblick i en problematik som sällan syns i forskningen, men som kan vara nog så viktig för enskilda företagare.

/Åse

Glad att det är över – vi ses nästa år!

Almedalsveckan är över för i år, och jag sitter på båten mot fastlandet. Efter många intensiva dagar är jag ganska mätt på intryck, kunskap, inspiration, kontaktskapande, samtal och tal. Även om det på många sätt är fantastiskt att vara en del av när det pågår, så är känslan nu framförallt – lättnad.

Under veckan har jag träffat mängder med fantastiska människor, haft så många givande samtal, och gått på massor av seminarier med kloka (nja, kanske inte alltid) samtal och diskussioner. Här, här och här finns blogginlägg baserade på seminarierna.

Det kommer säkerligen fler inlägg när jag har samlat ihop mig lite, och hunnit reflektera över allt jag har varit med om under veckan. En av många höjdpunkter var fyratimmarssamtalet med Sverige 3.0, ett projekt som grundats av bland andra Navid Modiri. Det gav hopp om framtiden. Med så många kloka människor som tänker och säger så många bra saker, då måste det ju ändå kunna gå bra för Sverige...?

Det är samtalet, om många olika saker, mellan många olika människor, som är Almedalens verkliga styrka. Och det är därför jag hoppas att jag får möjlighet att komma tillbaka nästa år igen. Även om jag just nu är ganska glad att det är över.

/Jonas

Kreativa entreprenörer står högt upp på behovstrappan

Jag var nyss på ett seminarium om kreativitetens betydelse som tillväxtmotor, med bland andra Almega som arrangör. Moderatorn Per Schlingmann inledde med att poängtera hur stor betydelse kreativiteten har för tillväxten. Sverige ligger etta på Global Creativity Index, men hur kan vi bli ännu bättre?

Man hade samlat ihop en namnkunnig panel: Christofer Sundberg, grundare och kreativ chef för Avalanche Studios, Viveca Sten, författare, Johan Wester, underhållare och grundare av film- och tv-produktionsbolaget Anagram, Ida Sjöstedt, modedesigner som har grundat och driver företaget Ida Sjöstedt Couture och Lotta Mårdlind, Art Director, Garberg.

Panelen var överens om att Sverige är ett kreativt land, men att det finns saker vi kan göra för att förenkla för dem som vill utveckla sin kreativitet i företagande. Systemet är helt enkelt inte riktigt riggat för den här typen av nya företag.

Christofer Sundberg menade att kreativitet inte uppskattas som det borde i Sverige. Här ses kreativitet lite som lek. I exempelvis USA är de kreativa yrkena mycket mer respekterade, och han hoppades att vi är på väg dit här också. För att nå dit måste vi lyfta upp de här näringarna, och visa att de skapar stora skatteintäkter, och inte bara hylla de individuella stjärnorna. Han ville också lyfta den tekniska undervisningen i skolan och avdramatisera programmering.

Lotta Mårdlind tyckte att vi i Sverige lider av dåligt självförtroende och att vi borde peppa upp oss lite som kreativt land. Vi måste se potentialen och själva tro på att den kreativa verksamheten kan ge resultat. En viktig faktor i Sverige är trygghetssamhället. Lotta ansåg att vi måste återuppbygga känslan av trygghet så att folk vågar vara kreativa.

Johan Wester poängterade att det behövs mer innovativa finansieringsmöjligheter för kreativa företag. Kulturpolitiken har ett föråldrat synsätt, där all kultur ska vara stödfinansierad. Nu när alla vill att allt ska vara gratis måste kulturskaparna hitta nya sätt att ta betalt på. Även om man bara ser det ur en affärsvinkel, borde fler inse värdet av kulturella näringar, menade han. Samtidigt är det viktigt att förklara vilka andra värden kulturen har för samhället, det blir för torftigt att bara prata ekonomi. Inte minst är det en demokratifråga. Han pekade också på den personliga tillfredsställelse som kommer ur att göra något kul, något som drivs av passion. ”Man är ganska högt upp på Maslows behovstrappa…”

Viveca Sten lyfte fram hur viktigt det är med skolbibliotek och musik i skolan. Det är så vi säkerställer att vi har kreativa individer i framtiden. Hon efterlyste också ett gifte mellan kultur- och näringspolitik, med införandet av en kulturnäringsminister. I nuläget skiljer vi på kulturen, som är tärande, och näringslivet, som är närande. Vi måste börja tänka på kulturella och kreativa näringar som just en närande sektor, som bidrar till ett bättre samhälle på sikt. Hon drog exemplet om filmatiseringen av hennes senaste bok under lågsäsongen i Sandhamn. Till ett litet samhälle med 89 bofasta på vintern kommer ett filmteam på 30-40 personer, som behöver boende, mat, transporter med mera. Och allt har sitt ursprung i Vivecas tankar kring vad som skulle hända om ett lik spolades upp på stranden i semesterparadiset. Det är lätt att tänka att kreativitet bara handlar om den besjälade konstnären som sitter och pysslar på kammaren. Men man måste se ringarna på vattnet, de som får sin utkomst av det första lilla pysslet, menade hon.

Ida höll med om att det är skolan det börjar, och att vi måste värna om de kreativa utbildningarna. Inte minst för att det är svårt att hitta kompetent personal i hennes bransch. Hon önskade att det skulle bli lite enklare att vara småföretagare, till exempel när det gäller att anställa. Vi behöver också visa på att även eget företagande kan innebära trygghet, man har större kontroll över sin egen försörjning än om man är anställd.

Panelen var enig om att det inte finns någon motsättning mellan kommersialism och kreativitet. Men att det kommersiella ibland har en dålig stämpel i kulturvärlden.

Läs mer om kulturella och kreativa näringar

/Jonas

Nytt år med nyttiga uppsatser

I år är det femte gången som VINNOVA och ESBRI arrangerar uppsatstävlingen Nytt&Nyttigt, på temat innovation och kommersialisering/nyttiggörande. Förhoppningen är att tävlingens bidrag ska ge en bred belysning av ämnet, med analyser ur en rad olika perspektiv.

Nytt&Nyttigt är öppen för uppsatser/examensarbeten som är framlagda vid svenska högskolor och universitet under läsåret 2013-2014. De tre bästa uppsatserna erhåller resestipendier à 30 000, 20 000 respektive 15 000 kronor.

I fredags var det deadline för inlämning och vi fick in 77 bidrag från ett 20-tal olika lärosäten och en mängd olika discipliner. Jag sitter hemma sommarförkyld och snorar samtidigt som jag läser abstracts. Snart ska bidragen skickas ut till de fem jurygrupperna.

Det märks direkt att det är hög standard på uppsatserna, det kommer att bli svårt för juryn att utse finalisterna i år. Jurymedlemmarna kommer att få en massa intressanta bidrag att läsa under sommaren.

Vinnarna utses på senhösten, i samband med VINNOVAS årskonferens i december. Mer information om konferensen kommer inom kort på VINNOVAs webbplats.

Aaattjjo!

/Helene 

Innovationer faller inte som manna

”Almedalen visar på en av de saker som gör Sverige bäst. Att samla folk från olika spektrum till en veckas diskussion om olika typer av ämnen.”

Det sa Philippe Legrain på Fores seminarium om migration i går Han menade att debatten om migration ofta har alldeles för snävt fokus.

”Den handlar om hur mycket immigranter kostar, om att de tar våra jobb, och om att de snyltar på välfärden – hur man nu får ihop den ekvationen… Det är inte bara debatten som är problemet, utan själva modellerna. Man bortser från migranters bidrag till företagande, innovation och entreprenörskap. Man tänker sig att innovationer faller som manna från himlen. Men exempelvis Silicon Valley skulle inte finnas utan invandrare. De har en avgörande roll för att skapa nya idéer, nya företag, och de bidrar till att öka levnadsstandarden för alla svenskar.”, sa Legrain.

Han pekar på att det ofta är exceptionella personer som bryter upp och beger sig till ett annat land. Att migrera är riskfyllt och kräver massor av olika resurser. Precis som att starta företag.

Vi har tidigare skrivit om Legrains bok Invandrare – vi behöver dem.

Efter Philippe Legrains inlägg följde en diskussion mellan forskarna Joakim Ruist, Andreas Hatzigeorgiou och Karl Wennberg.

/Jonas

Ps. Det här inlägget skrivs samtidigt som Jimmie Åkesson håller sitt tal i Almedalen.

Vad pratar bilar om…?

I går var jag på ett kvällsseminarium här i Almedalen om innovationstävlingen Smart Living Challenge. Ämnet var innovation och hållbarhetsfrågor, speciellt inom temat ”move”, alltså transportsektorn.

Det var ett workshopliknande upplägg, där besökarna diskuterade kring olika frågeställningar, till exempel vad som gör Sverige unikt inom innovation. Några tankar som kom upp här var att Sverige har ett bra och gratis utbildningssystem, att vi gör stora satsningar på klimatinnovationer och att vi är snabba på att ta till oss ny teknik.

En av inspirationstalarna under kvällen var Mikael Ahlström från bland annat Hyper Island. Han gjorde en exposé över vad digitala tjänster som Foursquare, Klout och Facebook betyder för affärsmöjligheter och innovation. Mikael sitter också i Transportstyrelsens styrelse och har bland annat insyn i projektet som ska sätta 100 självkörande Volvobilar på Göteborgs gator. Det stora problemet med projektet är inte tekniken, utan reglerna. Just nu är det nämligen väldigt olagligt att åka i en bil som ingen kör…

Ahlström nämnde också att bilar i framtiden kommer att prata med varandra via internet. Frågan är då, vad kommer bilarna att prata om? Ja, till exempel om trafiksituationen, om de har varit med om en krock till exempel. Sedan är det säkert många företag längs vägarna som gärna också får ett ord med i laget i form av ett erbjudande på exempelvis spolarvätska om bilen säger att den håller på att ta slut…

/Jonas