199 föreläsningar senare

Professor Karl Wennberg var en av talarna på Estrad nummer 199, 13 juni 2018. Temat var ”Misslyckandets dynamik”. Foto: Viktor Aronsson.

Hösten 1997 genomförde vi på ESBRI vår allra första öppna föreläsning. Talare var professor Bill Gartner, då på University of Southern California, USA. Jag hade då inte en susning om att jag 21 år senare skulle ha medverkat till att 24 000 deltagare deltagit i 199 föreläsningar med 329 talare.

I dag är det dags för den 200:e Estradföreläsningen med över 150 personer anmälda. Den sänds förstås också live via vår webbplats. Det känns både fantastiskt och lite overkligt. När det som vi efter några år började kalla ”Estradföreläsningar” startade var det ganska nervöst. Skulle det funka att ha forskare på scen, som får gott om tid att presentera sin forskning för framför allt personer från privata näringslivet?

Till vår stora glädje fungerade det. Och dessutom deltar personer från akademin och policyvärlden, det vill säga de som arbetar med politik antingen som politiker eller tjänstemän i departement och på myndigheter, och även de som arbetar på intresseorganisationer såväl på företagar- och arbetsgivarsidan som på arbetstagarsidan.

Redan efter några år började vi med att arbeta för att föreläsningarna skulle kunna ses av andra än de som deltog på plats i Stockholm. I början var det Telebild (tror jag det hette) och kunde ses på max ett eller två andra ställen. Sedan började internet att fungera, men inte mer än att kapaciteten räckte för upp till ett tiotal ställen.

Vi kämpade på för att intressera personer ute i landet. Tanken var att de skulle bjuda in sina nätverk, och sedan logga in för att se föreläsningen tillsammans. Tekniken var lite svajig och jag kommer fortfarande ihåg ett tillfälle då vi verkligen trodde att det skulle lyfta. Vi hade kontakt med uppemot 10 ställen som skulle följa föreläsningen live, och de hade bjudit in till detta. Självklart fungerade inte tekniken alls den dagen. Det kändes riktigt tungt!

Men när bandbredden ökade så är resten historia. Nu finns över 100 Estradföreläsningar att se på webb-tv-sidan. Ett rätt gediget arkiv av forskning!

Jag skulle kunna berätta om många fler nervösa tillfällen när tekniken svek oss, eller när väder och vind gjorde att föreläsarna knappt hann komma fram i tid. Men – peppar, peppar – hittills har vi aldrig behövt ställa in en föreläsning. Och så blir det inte i dag heller, är jag övertygad om!

Under alla dessa år har jag bara missat ett fåtal Estradföreläsningar. Jag vill passa på att tacka alla talare och deltagare som har deltagit, och de olika finansiärer som har bidragit så att vi har kunnat arrangera Estradföreläsningarna utan kostnad för publiken. Först var det Leif Lundblad som såg till att ESBRI kunde starta, sedan har Tillväxtverket och Vinnova varit långsiktiga finansiärer och stöttat genomförandet av Estrad.

Vill även tacka Åse Karlén och Helene Thorgrimsson, två av mina fantastiska medarbetare som varit med länge och sett till att Estradföreläsningarna såväl genomförts som dokumenterats på olika sätt. Helene har dessutom varit vår stabila projektledare för Estrad under större delen av de 21 åren. Tack!

/Magnus

PS: För närvarande är Tillväxtverket och Vinnova huvudpartners och Länsstyrelsen i Stockholm partner i genomförandet av Estrad. Vi vill gärna ha in fler partners för att kunna fortsätta arrangera Estradföreläsningarna, och göra dem ännu bättre. Är du sugen på att engagera dig och ditt företag/organisation? Hör av dig till mig!

Spexig sommaravslutning med allvarlig underton

Samuel West, Cassandra Marshall och Karl Wennberg föreläste på Estrad 13 juni.

Sommaravslutning med bubbel! Vilken rolig eftermiddag vi fick. Nästan 140 besökare kom till säsongens sista Estrad. Temat var ”Misslyckandets dynamik – vad kan vi lära av plastcykeln, Googleglasögonen och kvinnopennan?” Samuels Wests del av föreläsningen bjöd på en hel del fniss. Men självklart, under ytan på den spexiga pop up-utställningen från Museum of Failure lurar en del större frågor. Till exempel: Vilken typ av klimat vill vi ha på våra arbetsplatser för att människor, produkter och tjänster – och i förlängningen vårt samhälle – ska kunna utvecklas på ett gynnsamt sätt? Och hur ska vi skapa institutionella ramverk för att företag ska våga satsa på innovation, och för att företagare som faktiskt har misslyckats ska få en andra chans?

Det senare var fokus för Karl Wennbergs anförande. Han är gästprofessor i företagsekonomi vid Linköpings universitet, institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI) och knuten till Ratio. Hans forskning handlar om organisationsdynamik, organisationssociologi och regional utveckling, vi har skrivit om den i Entré många gånger.

Karl Wennberg

Wennbergs forskning visar att det är företagare med tidigare erfarenhet av företagande som är de mest framgångsrika – deras företag har högre tillväxt än andra företag. Många är också de entreprenörer som vittnat om vad de lärt sig av sina misslyckanden. Ändå leder konkurser inte sällan till social stigmatisering och avseende det institutionella ramverket lämnar Sverige en del övrigt att önska, enligt Wennberg.

- I Sverige har vi ett klimat som tillåter experimenterande som fritt skolsystem, demokratiskt samhälle och trygghetssystem. Dessutom har attityder till risk förbättrats de senaste 20 åren. Vi uppmuntrar kreativitet och experimenterande, sa han.

Samtidigt har Sverige bland de tuffaste insolvenslagstiftningarna i västvärlden. Benificium, det som man får behålla efter en konkurs, ser olika ut på olika platser. I Florida anses det rimligt att få behålla både huset och två bilar, och skulderna skrivs av.

- I Sverige däremot tar banken huset, bilen, tv-apparaten, stereon… Allt. Och sedan kan man tvingas leva på existensminimum i ett antal år. Med en sådan erfarenhet är det inte många som vågar försöka igen, oavsett om man gjort konkurs för att företagsstarten råkade sammanfalla med Lehman Brothers-krisen.

- Det är remarkabelt att vi i ett land med utvecklade institutioner och välfärdssamhälle är hårdast med att straffa företagare som går i konkurs. Man kanske inte behöver straffa alla företagare, utan kan nöja sig med de som har gjort något brottsligt, sa han.

På arbetsmarknaden finns i dag ofta ett relativt stort svängrum. Medarbetare får anvisningar om vad som ska göras, men hur det ska gå till får man lösa själv. Ofta pratar man om att arbetsplatser ska vara agila – innovatörer ska inte behöva förhålla sig till budgetramar eller tidsplanering.

- Men alla kan inte vara agila. Och det finns metoder för hur det kan manageras. Till exempel genom att ha en innovativ enhet, en kontrollerande enhet och en säljande enhet. Enheterna har olika mål där en jobbar med kvartal, intäkter och kontroll och en annan med nya idéer. Att blanda ihop dem är inte alltid så lyckat, förklarade Wennberg.

Det avgörande, tycker Karl Wennberg, är selektion. Det är genom att arbeta aktivt med att välja vilka idéer man ska satsa på och vilka som ska avvecklas som företag kan driva innovationsprocessen framåt. Vilka idéer som kommer fram är svårare att påverka.

Samuel West är psykolog och arbetade kliniskt innan han skrev sin doktorsavhandling som fokuserar på hur man kan skapa ett bra klimat på arbetsplatser. Vi skrev om den i Entré för ett par år sedan: ”Lek mer på jobbet”.

I Museum of Failure har West samlat ett hundratal misslyckade innovationer för att visa vilken möjlighet till lärande misslyckanden kan vara. Samlingen består av produkter och tjänster från hela världen och ger insikter om det riskfyllda innovationsarbetet. Museet är baserat i Los Angeles, men turnerar och arrangerar pop up-utställningar. 1 juni–9 januari 2019, finns museet på Dunkers kulturhus i Helsingborg för den som är i krokarna.

Samuel West

- I media lyfter man fram lyckade människor och det påverkar oss. Alla framgångshistorier är dessutom väldigt lika; ”Vi var tre grabbar som startade i ett garage och nu är vi miljonärer”. Men vi har mer att lära av misslyckanden. Dessutom är de oändligt mycket mer fascinerande, sa han.

Det är ett av huvudbudskapen för Museum of Failure. Men Samuel West vill också visa på hur många uppfinningar som faktiskt misslyckas och därmed göra besökarna mindre rädda för att våga försöka.

Han gav oss ett flertal exempel, historiska och samtida. Vasaskeppet är ett misslyckande som många svenskar är bekanta med. Betamax videospelare höll högre kvalitet än VHS, men det fanns för få filmer tillgängliga för att Betamax-formatet skulle få genomslag. Bic designade en penna anpassad för kvinnohänder i rosa och ljusblått med glitter på. Cashkortet, som det inte gick att handla med, eller Coca-Cola BlāK– en blandning av kaffe och Coca-Cola, som smakade ungefär som det låter. Kaffeläsken togs fram trots att Coca -Cola Company sannolikt är bland de företag som har bäst koll på sina kunder, enligt Samuel West. Så alla kan göra misstag.

Min egen favorit i utställningen är tortyrmasken som sägs ha föryngrande och utslätande effekt genom att utdela elektriska stötar. Några av utställningsföremålen kan ses i det här videoklippet.

Nåja, det finns mycket att skratta åt. Men faktum är att många misslyckade innovationer leder till en betydelsefull kunskapsuppbyggnad. Nokiatelefonen N-Gage, som samtidigt skulle tjäna som spelkonsol, blev ingen hit på marknaden. Men den banade väg för det finländska spelundret, med en Angry Bird som förgrundsgestalt.

Cassandra Marshall

- När man påbörjar en innovationsresa vet man inte vad den ska leda till, konstaterade Cassandra Marshall, ansvarig för programmet Innovationsledning och organisering på Vinnova.

Vinnova sprider kunskap om hur man skapar förutsättningar, leder och finansierar innovationsarbete.

Även Vinnova kunde visa upp några egna ”failures” – misslyckade satsningar – som att självkörande bilar inte får framföras på allmän väg eftersom de saknar backspeglar.

Föreläsningen var en samproduktion mellan ESBRI, Vinnova och Museum of Failure och hölls på Kulturhuset i Stockholm, 13 juni. Se den!

/Anna-Karin

#fail #cringe #LOL #innovation

I dag avslutar vi Estradvåren med en specialföreläsning på Kulturhuset i Stockholm. Den samarrangeras med Vinnova och Museum of Failure. Temat är "Misslyckandets dynamik - vad kan vi lära av plastcykeln, Googleglasögonen och kvinnopennan?". Talare är Cassandra Marshall, Vinnova, Karl Wennberg, Linköpings universitet och Ratio, samt Samuel West, Museum of Failure. Föreläsningen pågår 13.30-15.00. Välkommen att ta del av den senaste forskningen och en exklusiv pop up-utställning! /Åse

Tema: Team

I förra veckan intervjuade jag supertrevliga Pamela Nowell som är doktorand på Chalmers. Hon intresserar sig för relationsbyggen mellan teammedlemmar i nya företag. Pamela konstaterade att vi vet att teamets samarbete och agerande påverkar hur det går för företaget – men vi vet inte vad det är som påverkar, eller på vilka sätt. Det vill hon ta reda på.

I Entré nr 2 kommer du kunna läsa mer om Pamela Nowells forskning. Hon ingår i ett stort, internationellt forskningsprojekt tillsammans med bland andra Anna Brattström och Frédéric Delmar.

Anna och Frédéric kommer för att berätta om sina delprojekt och -resultat på vår nästa Estradföreläsning, 24 maj. Titeln är ”Ensamma genier bygger inga startups – entreprenörskap är ett grupparbete”. Anmälan är öppen…

Även Karl Wennberg ingår i teamforskningsprojektet, och även han kommer till Estrad i vår. 13 juni föreläser han tillsammans med Cassandra Marshall och Samuel West, men då är det inte entreprenöriella team det handlar om. Föreläsningen har i stället rubriken ”Misslyckandets dynamik – vad kan vi lära av plastcykeln, Googleglasögonen och kvinnopennan?”

Två spännande föreläsningar att se fram emot! Men innan dess: Ha en trevlig långhelg.
/Åse och ESBRI-teamet

Innovationer faller inte som manna

”Almedalen visar på en av de saker som gör Sverige bäst. Att samla folk från olika spektrum till en veckas diskussion om olika typer av ämnen.”

Det sa Philippe Legrain på Fores seminarium om migration i går Han menade att debatten om migration ofta har alldeles för snävt fokus.

”Den handlar om hur mycket immigranter kostar, om att de tar våra jobb, och om att de snyltar på välfärden – hur man nu får ihop den ekvationen… Det är inte bara debatten som är problemet, utan själva modellerna. Man bortser från migranters bidrag till företagande, innovation och entreprenörskap. Man tänker sig att innovationer faller som manna från himlen. Men exempelvis Silicon Valley skulle inte finnas utan invandrare. De har en avgörande roll för att skapa nya idéer, nya företag, och de bidrar till att öka levnadsstandarden för alla svenskar.”, sa Legrain.

Han pekar på att det ofta är exceptionella personer som bryter upp och beger sig till ett annat land. Att migrera är riskfyllt och kräver massor av olika resurser. Precis som att starta företag.

Vi har tidigare skrivit om Legrains bok Invandrare – vi behöver dem.

Efter Philippe Legrains inlägg följde en diskussion mellan forskarna Joakim Ruist, Andreas Hatzigeorgiou och Karl Wennberg.

/Jonas

Ps. Det här inlägget skrivs samtidigt som Jimmie Åkesson håller sitt tal i Almedalen.

Hur kan vi bli bättre på att ta tillvara alla resurser?

Foto: Anna Kopparberg.

Förra veckan deltog jag i Sacos konferens om globalisering, entreprenörskap och kompetens. Dagen innehöll många intressanta presentationer och spännande fakta. En generell slutsats som jag drog var att det finns massor av resurser som i dag inte tas tillvara.

Forskaren Karl Wennberg inledde med att presentera en studie som visar att utrikesfödda startar företag i större utsträckning än infödda. Och företag som startas av barn till utrikesfödda individer växer ofta mycket snabbt. Man kan också se att en liten grupp av snabbväxande företag står för nästan hela nettotillväxten av nya jobb.

Många som anställs i nya, snabbväxande företag är unga, med annan bakgrund, arbetslösa. De här företagen skapar alltså arbetstillfällen för individer som i allmänhet står långt ifrån arbetsmarknaden och har svårt att få en anställning. Det innebär att den här gruppen människor kan få ett mycket bättre utgångsläge om de sedan vill söka sig vidare på arbetsmarknaden. Så bra!

Maroun Aoun berättade om hur IFS arbetar. De har 40 rådgivare från 18 länder anställda, och de är verksamma runt om i Sverige. Numera samarbetar IFS med ALMI, och därigenom har utlåningen av pengar till företagare med utländsk bakgrund ökat markant.

I dag utgör personer med utländsk bakgrund 20 procent av alla företagare. En tydlig trend är att den här målgruppen går in i nya branscher hela tiden, speciellt i storstadsregionerna. Många individer med utländsk bakgrund har ett stort nätverk, speciellt i hemlandet men även i resten av världen. Nätverken är en viktig resurs både för Sverige och företagen och vi borde arbeta för att bli ännu bättre på att ta vara på dem. Aoun har skrivit Åsikten i det kommande numret av Entré, där kan du läsa mer.

Lisa Cooper från norska Leadership Foundation delade med sig av sina erfarenheter från att vara utlandsfödd. När hon flyttade till Norge från New York i slutet av 1980-talet möttes hon av en utbredd diskriminering och okunskap. Med tiden har detta förändrats, delvis tack vare både denna och andra organisationers arbete för att skapa bättre förutsättningar för personer med icke-norsk bakgrund.

Ett projekt som vore kul att kopiera i Sverige är deras Top 10. De utser varje år de tio mest framgångsrika individerna i Norge som har utländsk bakgrund. De blir sedan positiva förebilder och visar på goda exempel, på möjligheterna.

Liknande tankegångar har IFS, som i många år har korat Årets Nybyggare i Sverige. Avsikten är att priset ska gå till en person med invandrarbakgrund som, trots hinder och relativt sämre förutsättningar, har startat eget och bidragit med tillväxt i det nya landet.

Du kan se hela konferensen och ta del av alla intressanta presentationer på Sacos webb-tv. Mycket sevärt!

Vill du läsa mer om entreprenörskap hos personer med utländsk bakgrund? En bra ingång är vår temasida www.esbri.se/utland

Missa inte heller vår Estrad 14 maj.

/Helene

Bakgrunden kan leda till framgång

Förra veckan lyssnade jag till ett intressant seminarium som hölls på Fores. Forskarna Karl Wennberg och Nedim Efendic presenterade en studie som de nyligen genomfört. Syftet med Karls och Nedims projekt har varit att kartlägga omsättningstillväxt i små- och medelstora aktiebolag ledda av utrikesfödda, barn till utrikesfödda samt personer med svensk bakgrund. Trots att intresset för entreprenörskap bland invandrargrupper har ökat saknas studier på förutsättningarna för tillväxt i invandraledda företag.

Efter presentationen genomfördes en paneldebatt där förutom forskarna även Elisabeth Thand Ringqvist, Martin Ådahl och Saeid Esmaeilzadeh deltog.

Personer med utländsk bakgrund startar företag i större utsträckning än infödda svenskar. En av orsakerna är att de har svårare att få en vanlig anställning. Sverige har den största skillnaden i sysselsättning mellan inrikes- och utrikesfödda av alla länder som ingår i OECD. En tänkbar orsak till detta är att vi har relativt generösa regler för invandring och en stor del av dem som invandrar till Sverige är flyktingar. Det tar därför längre tid för dem att etablera sig på arbetsmarknaden. Andra länder har en betydligt hårdare invandringspolitik och tillåter i princip enbart arbetskraftsinvandring.

Hur går det då för dessa företag?

Den mest uppseendeväckande slutsatsen i rapporten är att företag ledda av barn till utrikesfödda personer, så kallade andra generationens invandrare, växer snabbare än alla andra grupper. De företag som drivs av svenskar är i allmänhet större men tillväxten är starkare bland invandrarföretagen.

Det här kan enligt Saeid Esmaeilzadeh bero på att många nyanlända ofta har svårt att hitta arbete. Saeid menar att det är synd att kompetens kastas bort på det här sättet. Möjligen kan detta bidra till en revanschlystnad som sedan kanaliseras till en positiv drivkraft. Andra generationens invandrare har däremot etablerat sig i samhället och ser företagande som en väg till försörjning.

Martin Ådahl anser att det vore en bra åtgärd att sätta ännu större fokus på företagande vid mottagandet av nyanlända. Det är också viktigt att förenkla processen att starta företag så att det blir möjligt att förstå hur man gör. Skatterna är både höga och krångliga.

Elisabeth Thand Ringqvist menar att det fortfarande är svårt att starta företag i Sverige. Det finns en stark vilja att förändra systemet men det finns fortfarande mycket att göra för att förenkla processen. Jag tyckte att Saeid Esmaeilzadeh sa något mycket tänkvärt. Han anser att det behövs en attitydförändring i Sverige. Här är man första och andra generationens invandrare. I USA däremot är man första och andra generationens amerikan.

Rapporten och andra publikationer om migration finns att ladda ner från Fores hemsida.

Seminariet finns inom kort att se på Fores Youtube-kanal.

Du som är intresserad av ämnet kan även kolla in på vår temasida om Företagare med utländsk bakgrund.

/Helene

Få ”studielån” till din affärsidé

Under Almedalsveckan besökte jag Sveriges Ingenjörers seminarium om innovationer och företagande. Både forskare, politiker och företagare medverkade. Diskussionerna rörde vad vi behöver göra för att förbättra villkoren för företag, och hur man kan underlätta processen att hitta finansiering för att kommersialisera sina idéer.

Astrid Friborg, Berries by Astrid, och Pernilla Alexandersson, Add Gender, hade samma erfarenheter när det gäller att finansiera sina affärsidéer. Det går att hitta finansiering under idé- och uppstartsfasen, men om man planerar att växa tar det stopp. Affärsänglar kan finansiera i ett tidigt stadium och riskkapitalister när företaget redan har växt till sig. Mellan dessa stadier finns ett gap, där det uppstår problem att låna pengar och söka investeringar. Det brukar kallas för ”dödens dal”. Det kan också vara mycket svårt att få finansiering för att betala sin egen eller anställdas/konsulters löner. Hur ska man då överleva när man utvecklar sitt koncept och försöker få fart på försäljningen?

Karl Wennberg menar just att det är lätt att starta företag i Sverige, problemen uppstår när företagen vill växa. Det gäller speciellt i företag med komplexa tjänster och minimalt med fasta kostnader. Det är mycket lättare att få pengar för att produktutveckla, än för att betala lönekostnader och konsulttjänster. Stödet är inte anpassat till den verklighet som det är designat för. Optionsbeskattningen bör ändras så att det blir lättare att anställa attraktiv personal, anser Wennberg. Det är svårt för nystartade företag att betala ut en hög lön. Om den anställde i stället kan ta del av en framtida vinst blir det ett fördelaktigt alternativ.

Jessica Polfjärd (M) och Mikael Damberg (S) var överens om att den privata finansieringen bör kompletteras med statligt stöd eller ALMI-pengar. Det gäller att dela på riskerna, bankerna är ofta inte intresserade av att satsa pengar i nya spännande idéer eftersom det också kan innebära en hög risk. Det finns sällan fasta inventarier som bankerna kan använda som säkerhet. Värdet i ett tjänsteföretag är svårare att se. Ett förslag om ett så kallat investeraravdrag har också lagts fram. Tanken är att det ska bli mer lönsamt för privatpersoner att investera i företag.

En tänkbar lösning för att företagare ska kunna försörja sig under uppstartsfasen är att de ska kunna söka ”studielån”, fast det då i stället blir ett ”entreprenörslån”.  Tillsammans med förändringar i optionsbeskattningen och ett investeraravdrag kan situationen beträffande finansiering av nya innovativa företag förbättras rejält.

/Helene

Moving entrepreneurship forward

”Den rätta” är kanske ”första bästa”

Vilka anställs i de snabbväxande företagen? Frågan diskuterades vid ett seminarium, arrangerat av Ratio, på Småföretagsdagarna i dag.

Dan Johansson och Karl Wennberg presenterade ny forskning baserad på SCB-data. Att ett fåtal snabbväxande företag – ibland kallade gaseller – står för en stor del av de nya jobben är en spridd uppfattning. Men vilka är då alla de här människorna som strömmar till?

Johanssons och Wennbergs studie visar att de kunskapsintensiva snabbväxarna inte har tid att vänta på ”den rätta”, det vill säga individer med specifika egenskaper och erfarenheter. I gasellerna finns istället en överrepresentation av mer ”lättillgänglig” arbetskraft: unga, personer med utländsk bakgrund och tidigare arbetslösa. Jobben fördelas också relativt jämnt till män och kvinnor.

- Slutsatsen är att de snabbväxande företagen inte bara är viktiga som allmänna jobbskapare. De skapar också jobb för marginaliserade grupper. Därigenom bidrar de till ett minskat utanförskap, sa Karl Wennberg.

En gasellföretagare och två politiker bidrog också till workshopen. Företagarens berättelse om hur Arbetsmiljöverket kom på oannonserat besök mitt under högsäsong för att snacka skyddsombud och terminalglasögon, föranledde en diskussion om kraven på företagare. För nya företag är det inte alltid självklart att ett visst antal anställda innebär att en jämställdhetsplan måste upprättas. Och att tillhandahålla alla dessa planer och pärmar som krävs tar energi från kärnverksamheten – företagandet.

- Det är viktigt att låta företagare vara företagare också, sa Dan Johansson.

/Åse

Forskare lär av entreprenörer

I går var jag på docentföreläsning på Handelshögskolan i Stockholm. Den första någonsin faktiskt, lärosätet har inte haft den traditionen. Men de två nybakade docenterna, Ebba Sjögren och Karl Wennberg, hoppades att de bidrog till att starta en ny trend.

Karl Wennberg disputerade 2009 på en avhandling om sociala normers betydelse för entreprenörskapet. I går pratade han bland annat om svårigheten att använda demografiska angreppssätt när man letar efter Entreprenören.

Det går inte att säga att entreprenörer är välutbildade män med skägg i 30-årsåldern. Det är beteendet som avgör vem som är entreprenör, och beteende har inte med demografi att göra, menade Wennberg.

Han tog också upp den vanliga definitionen av entreprenörskap, ”att på ett kreativt sätt mobilisera resurser för att exploatera nya möjligheter”, och framhöll att även forskare borde bli mer entreprenöriella. Det finns mycket att lära av att jobba nära entreprenörer, konstaterade Wennberg.

/Jonas

Hårdast konkursregler i Sverige

Jag kom nyss tillbaka från ett intressant lunchseminarium med forskaren Karl Wennberg, Handelshögskolan i Stockholm och Imperial College i London. Han pratade bland annat om företagare i insolvens och menade att insolvensreglerna, alltså reglerna kring konkurser, måste ses över i Sverige. Vi har hårdare reglering än alla andra OECD-länder kring detta. Det är inte ovanligt att företagare drabbas mycket hårt på det personliga planet av en konkurs.

Ett av problemen är att det tar lång tid att få skuldsanering. Den som går i konkurs riskerar att vara borta från arbetsmarknaden i upp till tio år. Och då är det såklart väldigt svårt att komma tillbaka in i matchen. Ett annat problem är att bankerna ensidigt har möjlighet att säga upp sina låneavtal med företag på ganska lösa grunder, som exempelvis allmän osäkerhet eller att de har för mycket kapital uppknutet i en bransch. ”Det är som att stänga av dialysapparaten på en människa”, sa Karl Wennberg.

Wennberg berättade även lite allmänt om sin forskning kring entreprenörskap och tillväxtföretagande. Han menade bland annat att vi inte ska stirra oss blinda på att skapa fler företag. Det är inte nödvändigtvis bättre för tillväxten och det sociala välståndet. De tyska forskarna Michael Fritsch och Alexandra Schroeter har visat att det finns en optimal nivå av antal nystartade företag i samhället.

Vi borde snarare fokusera på att få befintliga företag att växa, enligt Wennberg. Ett fåtal snabbväxande företag står nämligen för majoriteten av alla nya arbetstillfällen: ”Ett eller två till snabbväxande företag skulle göra mer än alla starta eget-bidrag tillsammans”, sa Wennberg. Apropå starta eget-bidrag, läs gärna denna artikel, med pågående kommentarsdebatt på ESBRI:s webbplats.

Att ha en positiv attityd till tillväxt är den absolut viktigaste förutsättningen för att företagen verkligen ska växa. Näst viktigast är tidigare erfarenhet av företagande. Vi borde alltså jobba mer på att främja företagandeerfarenhet. Karl Wennberg nämnde bland annat Handelshögskolans inkubator, SSE Business Lab, som ett gott exempel. Men han vill gärna att det går ännu längre ner i åldrarna: ”Man ska prova tidigt, det brukar jag säga till dagisfröknarna också”.

/ Jonas