199 föreläsningar senare

Professor Karl Wennberg var en av talarna på Estrad nummer 199, 13 juni 2018. Temat var ”Misslyckandets dynamik”. Foto: Viktor Aronsson.

Hösten 1997 genomförde vi på ESBRI vår allra första öppna föreläsning. Talare var professor Bill Gartner, då på University of Southern California, USA. Jag hade då inte en susning om att jag 21 år senare skulle ha medverkat till att 24 000 deltagare deltagit i 199 föreläsningar med 329 talare.

I dag är det dags för den 200:e Estradföreläsningen med över 150 personer anmälda. Den sänds förstås också live via vår webbplats. Det känns både fantastiskt och lite overkligt. När det som vi efter några år började kalla ”Estradföreläsningar” startade var det ganska nervöst. Skulle det funka att ha forskare på scen, som får gott om tid att presentera sin forskning för framför allt personer från privata näringslivet?

Till vår stora glädje fungerade det. Och dessutom deltar personer från akademin och policyvärlden, det vill säga de som arbetar med politik antingen som politiker eller tjänstemän i departement och på myndigheter, och även de som arbetar på intresseorganisationer såväl på företagar- och arbetsgivarsidan som på arbetstagarsidan.

Redan efter några år började vi med att arbeta för att föreläsningarna skulle kunna ses av andra än de som deltog på plats i Stockholm. I början var det Telebild (tror jag det hette) och kunde ses på max ett eller två andra ställen. Sedan började internet att fungera, men inte mer än att kapaciteten räckte för upp till ett tiotal ställen.

Vi kämpade på för att intressera personer ute i landet. Tanken var att de skulle bjuda in sina nätverk, och sedan logga in för att se föreläsningen tillsammans. Tekniken var lite svajig och jag kommer fortfarande ihåg ett tillfälle då vi verkligen trodde att det skulle lyfta. Vi hade kontakt med uppemot 10 ställen som skulle följa föreläsningen live, och de hade bjudit in till detta. Självklart fungerade inte tekniken alls den dagen. Det kändes riktigt tungt!

Men när bandbredden ökade så är resten historia. Nu finns över 100 Estradföreläsningar att se på webb-tv-sidan. Ett rätt gediget arkiv av forskning!

Jag skulle kunna berätta om många fler nervösa tillfällen när tekniken svek oss, eller när väder och vind gjorde att föreläsarna knappt hann komma fram i tid. Men – peppar, peppar – hittills har vi aldrig behövt ställa in en föreläsning. Och så blir det inte i dag heller, är jag övertygad om!

Under alla dessa år har jag bara missat ett fåtal Estradföreläsningar. Jag vill passa på att tacka alla talare och deltagare som har deltagit, och de olika finansiärer som har bidragit så att vi har kunnat arrangera Estradföreläsningarna utan kostnad för publiken. Först var det Leif Lundblad som såg till att ESBRI kunde starta, sedan har Tillväxtverket och Vinnova varit långsiktiga finansiärer och stöttat genomförandet av Estrad.

Vill även tacka Åse Karlén och Helene Thorgrimsson, två av mina fantastiska medarbetare som varit med länge och sett till att Estradföreläsningarna såväl genomförts som dokumenterats på olika sätt. Helene har dessutom varit vår stabila projektledare för Estrad under större delen av de 21 åren. Tack!

/Magnus

PS: För närvarande är Tillväxtverket och Vinnova huvudpartners och Länsstyrelsen i Stockholm partner i genomförandet av Estrad. Vi vill gärna ha in fler partners för att kunna fortsätta arrangera Estradföreläsningarna, och göra dem ännu bättre. Är du sugen på att engagera dig och ditt företag/organisation? Hör av dig till mig!

Din digitala identitet blev just ännu viktigare

Fintech i fokus på Estrad 19 mars 2018. Robin Teigland, Claire Ingram Bogusz och Mats Lewan var några av talarna. Foto: Viktor Aronsson.

Jag såg verkligen fram emot förra veckans Estrad. Och jag var inte ensam. Närmare 170 personer kom till 7A Odenplan för att se föreläsningen om fintech. Ämnet är i hetluften. Hajpen beror sannolikt på att några svenska företag har gjort enastående tillväxtresor. Men digitaliseringen av finansiella tjänster väcker också en rad framtidsfrågor.

Enligt föreläsarna finns knappt 190 fintechföretag i Sverige.

- Men frågan är om antalet är viktigt? Det intressanta är hur de utmanar våra föreställningar om vem som levererar finansiella tjänster, och hur. I framtiden kanske Facebook och Google kommer tillhandahålla finansiella tjänster och bedöma vår kreditvärdighet, spekulerade professor Robin Teigland, Handelshögskolan i Stockholm.

Sverige är ledande inom fintech. Teigland nämner införandet av bankgirot på 1950-talet och bankomaterna i slutet av 1960-talet – två svenska uppfinningar (upphovsmannen till den senare, Leif Lundblad, tog för övrigt också initiativ till ESBRI). Det är en av flera anledningar till att Estradföreläsarna, som också utgör några av författarna till den nya boken The Rise and Development of FinTech. Accounts of Disruption from Sweden and Beyond, tar sin utgångspunkt i Sverige.

Dagens fintechvåg började när några entreprenörer insåg att det fanns kunder med önskemål och behov som bankerna inte kunde tillfredsställa. Entreprenörerna byggde sina företag på några enstaka handplockade tjänster.

- Bankerna trodde inte att företagen skulle få genomslag och växa. Men förändringstakten ökade och bankerna kom på efterkälken. Nu har några banker inlett samarbeten med fintech-entreprenörer och det börjar bildas ett ekosystem kring tjänsterna, sa Teigland.

Föreläsarna behandlade framför allt frågan om tillit i relation till insamling och hantering av data. Mats Lewan är techjournalist och författare. Han har intervjuat fintechföretag om hur de arbetar för att bygga förtroende hos potentiella kunder. En metod är att använda olika ”trovärdighetsmarkörer”. Marknadsföring med kändisar, att synas i medier, banklicens och BankID kan vara sådana markörer.

- De har inget att göra med hur objektivt pålitliga tjänsterna är, men de skapar en upplevelse av pålitlighet, sa Mats Lewan.

Viktigare än markörer är det sociala nätverket. Om det finns problem med säkerheten till exempel, sprids det snabbt via sociala medier. Samma sak gäller det omvända. Ett vanligt resonemang är: ”Har jag inte hört något negativt om en tjänst, är den sannolikt pålitlig”, konstaterade Mats Lewan.

- Vi är inne i ett kulturskifte. Vi lämnar ett samhälle som organiseras i hierarkier till förmån för en peer-to-peer-kultur. De som är födda runt millennieskiftet sprider information på ett friare sätt än äldre personer. Det kommer sannolikt medföra en förändring av hur människor bygger förtroenden. Millenniegenerationen kanske har större tillit till Facebook, Apple eller Google, än till gammelbanken, sa Lewan.

Men fintechföretag behöver inte bara ha förtroende hos användarna. De måste också kunna förlita sig på användarna, att de är kreditvärdiga och att de är de personer som de utger sig för att vara. I det här avseendet har BankID stor betydelse, enligt Lewan.

- Det finns också företag som vill automatisera kreditbetyg genom att analysera en persons sociala kontext med hjälp av data inhämtade från sociala medier, sa han.

Alltså baserat på umgängeskrets, intressen och konsumtionsmönster. Bedömningarna, som görs av en algoritm, uppges ha högre kvalitet än de som görs av människor – eftersom algoritmen är rättvisare. Men många människor känner sig otrygga kring insamlingen av personuppgifter på nätet.

- Det handlar om asymmetri. Man vet inte vem som övervakar. I framtiden kan man tänka sig att övervakaren kan bli synlig. Då kan man själv välja om man vill vara på en viss del av internet, eller om man föredrar darknet, sa Mats Lewan.

Digitala spår är värdefulla för företagen. Ju mer data ett företag har om sina användare, desto mer ökar företagets värde. Ur datan framträder mönster, inom och mellan olika användargrupper, som kan leda till att tjänster utvecklas och förbättras. Men, det finns också anledning att fundera över vad som faktiskt händer med de digitala spår som vi lämnar efter oss, enligt Claire Ingram Bogusz, forskare på Handelshögskolan i Stockholm.

Hon exemplifierade med det brittiska företaget Wonga, som erbjuder snabba krediter i stil med sms-lån. I samma ögonblick som användaren loggar in görs en första kreditbedömning. Användare som surfar med en high-end-apparat erbjuds högre lån, än användare med en gammal billig dito. Sajten iakttar också besökarens beteende. Utifrån beteendet görs ett antagande om hur sannolikt det är att besökaren befinner sig i en ekonomiskt utsatt situation.

Det finns också företag som kartlägger besökarnas beteende för att underlätta positiva beteenden. Dreams, till exempel, är en sajt som uppmuntrar användare att nå sina sparmål.

- Skillnaden handlar om transparens, att användaren förstår vilka data som samlas in och hur den används. Viss information är vi vana att uppge, som namn och adress. Men företagen samlar också in data som vi inte har kontroll över och som är dold för oss. Vi lämnar den kanske frivilligt, men vet inte vad som utläses av den, sa Claire Ingram Bogusz.

Hur stora datasamlingar kan användas på längre sikt, är svårt att veta. Men informationssamlande som inte är transparent kan också leda till en backlash för företag, menar hon. Vilket också blev uppenbart senare under veckan i samband med skandalen kring Facebook och Cambridge Analytica.

- EU-kommissionen funderar på hur man kan reglera internetgiganterna. Kanske blockchain eller andra tekniker gör det möjligt för oss att ta tillbaka våra identiteter på nätet. Det finns tryck både ovanifrån och underifrån kring frågan om hur vi ska hantera detta fortsättningsvis, sa Ingram Bogusz.

Anthony Larsson och Shahryar Siri avslutade med att utlova en till bok om fintech, en del 2, inom ett år. Den ska handla om vilka konsekvenser fintech kan få för framtidens samhällsutveckling. Det är en bok som jag garanterat kommer att hålla utkik efter!

Föreläsningen går att se i sin helhet på vår webb-tv-sida, och vi har också lagt upp föreläsarnas bilder.

/Anna-Karin

Mycket har hänt på 19 år!

I dag är det precis 19 år sedan ESBRI med pompa och ståt invigdes av Kung Carl XVI Gustaf. Det skedde på Stockholms universitet 5 juni 1997. Vi tyckte att vi var lite innovativa då eftersom Kungen inte klippte ett band, utan i stället knöt ihop två band. Det symboliserade vikten av att sammanföra akademin och praktiken. Entreprenören och innovatören Leif Lundblad som grundade ESBRI höll i det ena bandet, och i det andra höll Gustaf Lindencrona, dåvarande rektor för Stockholms universitet.

Detta har sedan dess varit en ledstjärna för oss på ESBRI. Genom alla år har vi på olika sätt arbetat för sammanföra och öka dialogen mellan akademi, företagande och policy. Ibland får jag nypa mig i armen då våra flaggskepp – tidningen Entré och föreläsningsserien Estrad som båda körde igång hösten 1997 – fortfarande finns. Grundkonceptet är detsamma i dag som då, nämligen att vara en plattform för forskning från hela landet. Och intresset och uppskattningen för dessa två aktiviteter har aldrig varit så stort som nu. Extra roligt är att det är så många företagare och entreprenörer som är intresserade av det vi gör.

Det skulle krävas flera avhandlingar för att gå igenom allt som har hänt sedan 1997, och för att redogöra för hur inställningen till företagare, entreprenörer och innovatörer har förändrats i positiv riktning under dessa 19 år. Vi på ESBRI hoppas att vi har bidragit till detta genom att med en outsinlig envishet fortsätta att göra det vi gör.

Att hitta finansiering för våra olika aktiviteter innebär en kontinuerlig utmaning – så hör gärna av dig om du vill stödja oss!

Lite smickrande är det att andra har tagit efter oss, och nu arbetar för att göra forskningen mer tillgänglig. Det visar att vi var rätt på banan från början.

/Magnus

Finfin filantropi

Agneta Trygg, Maria Rankka, Tove Lifvendahl, Pontus Braunerhjelm och Hans Börsvik i diskussion under rubriken Filantropen – samhällsbyggare och välgörare.

ESBRI startade 1997, tack vare finansiering från Leif Lundblad som varit företagare sedan 17 års ålder. Leif är själv ingen akademiker men såg ändå vikten av att sprida forskningsbaserad kunskap om entreprenörskap till en bred allmänhet. Därför tog han initiativet till ESBRI och bidrog med strax över 18 miljoner kronor ur sin privata förmögenhet. De pengarna användes för att bygga upp ESBRI under åren 1997-2004.

Sedan dess har vi sett en rad andra filantropiska handlingar inom forskningsområdet entreprenörskap. Anders Walls stiftelser delar ut stipendier, Sten K Johnson startade sitt Centre for Entrepreneurship vid Lunds universitet, SSES får medel via Familjen Erling-Perssons stiftelse och Global Award for Entrepreneurship Research har finansierats av såväl Rune Andersson som Melker Schörling.

Tove Lifvendahl har skrivit boken ”Att ge – Samtal med svenska filantroper”. Jag hörde henne under Småföretagsdagarna i Örebro. Då berättade hon bland annat att vi i Sverige har en lång tradition av att ge, men att det handlar om relativt små summor. Organisationer som Actionaid, Rädda barnen och Stadsmissionen säljer gåvobevis som innebär att en okänd medmänniska får ett mål mat, en bänk i skolan eller en get. I den slottssal där vi befann oss fanns också små plaketter som angav vem som betalat för respektive stol, en var till exempel sponsrad av en lokal målerifirma.

Lifvendahl menade att det handlar om samma processer när man donerar miljoner till forskning: Man vill göra skillnad. En del vill också ge tillbaka, exempelvis till ett lärosäte där de själva har läst. Filantropi i betydelsen ”donera-massa-dollar-och-få-ett-hus-uppkallat-efter-sig” är vanligare i USA, och där ger det också mer status.

”När rika människor gör stora donationer i Sverige börjar det skava lite. Man undrar varför de ger egentligen – är det bara för att de vill känna sig goda?”, sa Tove Lifvendahl.

Maria Rankka, vd för Stockholms Handelskammare, höll med om att Sverige har haft en stark tradition av filantropi. Särskilt under 1800-talet och början av 1900-talet.

”Det här förändrades först på 1970-talet, men filantropi är alltså inte något främmande i den svenska kulturen! Göteborg är ju byggt av företagare”, sa hon.

Rankka ser starka kopplingar mellan filantropi och en gynnsam utveckling för regionen.

”Det finns samband mellan filantropi och tillväxt, och mellan filantropi och mångfald. Det kan leda till större utbud av kultur och utbildning – vilket bidrar till regioners attraktivitet. Och jag vill göra huvudstadsregionen maximalt attraktiv.”

Vad tycker du? Bör vi underlätta för filantroper eller är det att be om smulor från de rikas bord? Kommentera gärna!

/Åse