Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum 2016 (part 4)

Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum 2016 (part 3)

Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum 2016 (part 2)

Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum 2016 (part 1)

Nu är vi igång med årets Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum! Följ oss här hela dagen. På Twitter hittar du oss under #sweus, där går det också bra att ställa frågor till talarna. Hela programmet hittar du här.

/Jonas

Företagsfinansierad forskning?

Tidningen Curie publicerar en artikelserie om företagsfinansierad forskning. Är det en omistlig del i forskningens samhällsnytta? Riskeras forskningens oberoende?

I en av artiklarna uttalar sig ”Ikeaprofessorn” Saara Taalas: ”Du kan finansiera akademisk forskning, men inte köpa resultat, säger hon. Hon menar att finansieringen från Ikea inte bara handlar om kalla cash, utan även om kontakter. ”Alla våra forskningsprojekt leder till vetenskapliga artiklar och akademiska examina. Alla resultat granskas öppet”

För ett tag sedan intervjuade jag CIRCLEs nya föreståndare Jerker Moodysson till en artikel i nästa nummer av Entré. Vi pratade bland annat en hel del om just forskningsfinansiering, fast framförallt från statligt håll. Moodysson vill se en närmare koppling mellan forskning och policy och är inte rädd för att en sådan skulle urholka oberoende resultat eller leda till alltför tillämpad forskning. Även han var inne på att en ökad samverkan är bra för alla: ”Gränserna mellan policy och forskning är lite för skarpa, det behövs mer dialog. Vinnova är våra finansiärer, men de är också i högsta grad våra studieobjekt. Båda parter skulle tjäna på mer samspel.”

Forskningens finansiering är alltid på tapeten, inte minst nu i samband med Macchiarini-affären. Vad tycker ni, hur ska framtidens mest relevanta forskning finansieras?

/Jonas

Ps Taalas föreläste på Estrad förra våren.

Späckat med spännande teman i Estradvårens program

Foto: Johanna Hanno.

Den senaste tiden har jag arbetat med att boka in teman och föreläsare till vårens Estradföreläsningar. Det gäller att hitta en bra mix av ämnen, lärosäten, och se till att det är en någorlunda jämn fördelning mellan män och kvinnor som föreläser.

Inför våren var det också nödvändigt att hitta en ny lokal, eftersom den konferenslokal som vi har bokat de senaste åren har stängt för totalrenovering.

Men nu är allt på plats och vi arrangerar den första föreläsningen i nya lokaler den 26 februari. Just denna Estrad genomförs också på en annan tid, klockan 10.00–12.00. Våra föreläsningar arrangeras annars (nästan) alltid på eftermiddagen, klockan 15.00–17.00.

Det blir en utmaning att se till att ingen av gammal vana går till vår förra lokal – på fel tid!

Nåväl, så här ser vårens program ut. Jag känner mig väldig förväntansfull inför att få ta del av så mycket spännande forskning.

26 februari: Open Innovation – How can I use the crowd?

Talare är Karim Lakhani, Harvard Business School

15 mars: Hur blir man mer kreativ på jobbet?

Talare är Leif Denti, Göteborgs universitet

20 april: Design thinking

Talare är Lisa Carlgren och Maria Elmquist, Chalmers tekniska högskola

16 maj: Entreprenöriellt experimenterande: Nyckelfunktion i entreprenöriella innovationssystem

Talare är Åsa Lindholm-Dahlstrand, Lunds universitet

2 juni: Digital Innovation

Talare är Katrin Jonsson och Ulrika Westergren, Swedish Center for Digital Innovation (SCDI)

Hoppas att vi ses på några av vårens föreläsningar!

/Helene

Frigörelse från elfenbenstornet

Akademin har sedan 1977 en tredje uppgift; att nå ut med sina forskningsresultat till en bredare allmänhet. Vi på ESBRI tycker att det här är viktigt – på riktigt – och vi hjälper gärna till. Det är ju faktiskt kärnan i vår verksamhet. Ibland muttrar vi säkert saker som att ”forskarna borde visa ett större engagemang, vill de inte nå ut eller?”.

Men det som verkligen betalar sig i forskarvärlden, i anslag, tjänster och meriter, är att publicera sig i de tuffaste vetenskapliga tidskrifterna. Agneta Berge skriver om ämnet i senaste Fokus – under rubriken Släpp forskarna loss. Och det kanske är så vi måste se på den tredje uppgiften: Som en nödvändig frigörelse från elfenbenstornet, som alla forskare kan vara en del av. Men då måste det som sagt till en systemförändring. Annars ser nog många bara den tredje uppgiften som ytterligare en arbetsbörda.

/Jonas

Slöjd är mer än smörknivar

”Hur många smörknivar tål Sverige?” frågade Ann-Charlotte Marteus retoriskt i Expressen 5 januari. Av texten framgick att hon själv tyckte att kvoten var nådd: Marteus vill att slöjdobligatoriet ska slopas i den svenska skolan.

”Slöjd är så mycket mer än en skönt sandpapprad smörkniv, det är ett förhållningssätt till naturen, kulturen, människans uppfinningsrikedom och skaparlusta” kontrade Åsa Linderborg i Aftonbladet 8 januari.

Lärarförbundet Stockholm gav ett rakt svar på frågan: ”Sverige tål hur många smörknivar som helst; och slöjdpåsar och grytlappar!” De länkar också till mer läsning i ämnet.

I går replikerade även Konstfacks rektor Maria Lantz: ”Kanske är det mer slöjd som behövs i en industrination och kanske är det slöjden som ligger bakom det faktum att de nordiska länderna är kända för både sin högteknologi och sin design.” Lantz fortsatte: ”Slöjd har alltid varit och är en förutsättning för ett hållbart tänkande och innovation.”

Konstfack tog över slöjdutbildningen från Stockholms universitet 2012. Och skolans synsätt verkar överensstämma med den bild av finländsk skolslöjd som jag fick när jag intervjuade Janne Elo i Entré nr 3-2015. Han sa bland annat: ”Företagsamhet definieras bland annat som ’förmågan att omsätta idéer i verksamhet’. Inom den finländska skolslöjden är det just det vi gör. Eleverna designar och tillverkar olika föremål utifrån egna idéer. Slöjdprocessen är till sin karaktär en företagsam och entreprenöriell process.”

Själv fick jag i går en försenad julklapp från min sexåring (den hade varit på villovägar hos en klasskompis under jullovet). Det var ett brunt, lurvigt miniatyrgosedjur som mitt barn hade designat, stoppat och sytt helt själv – på fritids, han har inte börjat med slöjd i skolan ännu. Och han hade en klar idé om användarens (min) nytta: ”Du ska ha den i sängen när du sover, den är mjuk och gosig att ha mot kinden”.

Det bådar gott för framtiden. Bring on the slöjdföremål!

Edit: "Må smörknivsaktivismen frodas!" skriver Sara Meidell i Västerbottens-kuriren och tipsar om Smörknivsupproret på Facebook. Fritt fram att slipa på ditt inlägg i slöjddebatten, eller ta del av andras kreativa knivar. Smörknivar må vara slöa, men Facebooksidan visar att de också kan vara riktigt vassa protestverktyg.

/Åse

Gott nytt 2016!

Hoppas att du har haft det fint under helgerna, och att du har fått en bra start på 2016. Vi på ESBRI har flera evenemang inplanerande nu under årets första månader. Vad sägs om:

23 februari: Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum. Det är tolfte gången vi arrangerar denna mötesplats för svenska och amerikanska entreprenörer och finansiärer, och intresset är fortfarande stort. Läs mer och säkra din plats till early bird-pris.

26 februari: Estradföreläsning om öppen innovation. Föreläsare är docent Karim Lakhani från Harvard Business School.

15 mars: Hur blir man mer kreativ på jobbet? Filosofie doktor Leif Denti, psykologiska institutionen på Göteborgs universitet, tipsar på Estrad.

20 april: Estradföreläsning på temat ”design thinking”. Vad är det, och hur kan det användas? Talare är teknologie doktor Lisa Carlgren och professor Maria Elmquist, Chalmers tekniska högskola.

Varmt välkommen med din(a) anmälning(ar), och tipsa gärna kollegor och vänner!

/Åse

Lyxig butik mitt i röran

Jag befinner mig på resa i Colombia för att hälsa på min sambos släktingar i några veckor. Vi har rest runt till flera olika städer och en av dem var Puerto Asis, en liten stad nära Amazonas. Där bor min sambos äldsta syster med sin familj.

Tyvärr förekommer mycket korruption i området så staden är inte alls väl underhållen. Trots att staten har bidragit med mycket pengar för att reparera och asfaltera gatorna finns stora områden som är helt förslummade. De boende måste själva reparera ”sin” del av gatan, och eftersom många är fattiga och saknar möjlighet att betala får gatan fortsätta vara både lerig och gropig. Det var deprimerande att se när man vet att de pengar som var avsedda för underhåll i stället har hamnat i någons privata fickor.

Mitt i denna röriga miljö driver min sambos syster en butik där hon säljer underkläder, t-shirts och lättare kläder av fin kvalitet. Hon har drivit butiken i nästan 20 år och med tiden har hennes varor fått bra rykte. Butiken har utökat och hon har många återkommande kunder från både närområdet och mer avlägsna platser. När vi var på besök kom till exempel en familj från Equador och handlade kläder till alla familjemedlemmarna. Butiken ligger i bottenvåningen på deras hus så det är inte så noga med öppettiderna. Systern skulle hellre vilja bo i en större stad med mer behagligt klimat men där är också konkurrensen större och det är svårare att driva butik.

I Colombia är nödvändighetsentreprenörskap vanligt. De flesta driver företag i stor eller liten skala för att försörja sig eftersom det knappt finns några trygga anställningar.

Hela min sambos familj är mycket företagsam. Jag har tidigare bloggat om den andra systern, som driver snabbmatsrestaurang. Båda föräldrarna drev företag när de var yngre, de hade då både matvaruaffär och ett mindre apotek. Och min sambo driver eget i Sverige. Såklart.

/Helene