Hunden Nisse – en maktfaktor

För ett par år sedan skrev jag en tematext om familjeföretagande i Entré. I den intervjuade jag några olika forskare, både seniora och nydisputerade, och försökte redogöra för kunskapsläget inom forskningsfältet.

Förra helgen var jag på 40-årsfest och fick då lite nya insikter om familjemedlemmars position i familjeföretag. Min bordsgranne berättade nämligen att hen sitter i ledningsgruppen för ett större företag som nyligen förvärvat ett litet familjeföretag. Familjeföretaget var ett välkommet tillskott, de anställda bidrar med viktig kompetens och allt borde vara frid och fröjd.

Men det fanns en elefant i rummet. Eller snarare – en hund. Närmare bestämt Nisse.

Nisse var ägarparets lilla baby, en självklar familjemedlem och en mångårig medarbetare i företaget. För han var med varje dag, trots att bestämmelserna egentligen inte tillåter pälsdjur i lokalerna. Vad göra? Min bordsgranne var villrådig. Förbjuda Nisse och förmodligen hamna i konflikt med det nyförvärvade familjeföretaget? Eller se mellan fingrarna och låta hunden jobba kvar?

Det återstår att se hur företaget väljer att hantera fyrbentingen. Själv tyckte jag det var en intressant inblick i en problematik som sällan syns i forskningen, men som kan vara nog så viktig för enskilda företagare.

/Åse

Glad att det är över – vi ses nästa år!

Almedalsveckan är över för i år, och jag sitter på båten mot fastlandet. Efter många intensiva dagar är jag ganska mätt på intryck, kunskap, inspiration, kontaktskapande, samtal och tal. Även om det på många sätt är fantastiskt att vara en del av när det pågår, så är känslan nu framförallt – lättnad.

Under veckan har jag träffat mängder med fantastiska människor, haft så många givande samtal, och gått på massor av seminarier med kloka (nja, kanske inte alltid) samtal och diskussioner. Här, här och här finns blogginlägg baserade på seminarierna.

Det kommer säkerligen fler inlägg när jag har samlat ihop mig lite, och hunnit reflektera över allt jag har varit med om under veckan. En av många höjdpunkter var fyratimmarssamtalet med Sverige 3.0, ett projekt som grundats av bland andra Navid Modiri. Det gav hopp om framtiden. Med så många kloka människor som tänker och säger så många bra saker, då måste det ju ändå kunna gå bra för Sverige...?

Det är samtalet, om många olika saker, mellan många olika människor, som är Almedalens verkliga styrka. Och det är därför jag hoppas att jag får möjlighet att komma tillbaka nästa år igen. Även om jag just nu är ganska glad att det är över.

/Jonas

Kreativa entreprenörer står högt upp på behovstrappan

Jag var nyss på ett seminarium om kreativitetens betydelse som tillväxtmotor, med bland andra Almega som arrangör. Moderatorn Per Schlingmann inledde med att poängtera hur stor betydelse kreativiteten har för tillväxten. Sverige ligger etta på Global Creativity Index, men hur kan vi bli ännu bättre?

Man hade samlat ihop en namnkunnig panel: Christofer Sundberg, grundare och kreativ chef för Avalanche Studios, Viveca Sten, författare, Johan Wester, underhållare och grundare av film- och tv-produktionsbolaget Anagram, Ida Sjöstedt, modedesigner som har grundat och driver företaget Ida Sjöstedt Couture och Lotta Mårdlind, Art Director, Garberg.

Panelen var överens om att Sverige är ett kreativt land, men att det finns saker vi kan göra för att förenkla för dem som vill utveckla sin kreativitet i företagande. Systemet är helt enkelt inte riktigt riggat för den här typen av nya företag.

Christofer Sundberg menade att kreativitet inte uppskattas som det borde i Sverige. Här ses kreativitet lite som lek. I exempelvis USA är de kreativa yrkena mycket mer respekterade, och han hoppades att vi är på väg dit här också. För att nå dit måste vi lyfta upp de här näringarna, och visa att de skapar stora skatteintäkter, och inte bara hylla de individuella stjärnorna. Han ville också lyfta den tekniska undervisningen i skolan och avdramatisera programmering.

Lotta Mårdlind tyckte att vi i Sverige lider av dåligt självförtroende och att vi borde peppa upp oss lite som kreativt land. Vi måste se potentialen och själva tro på att den kreativa verksamheten kan ge resultat. En viktig faktor i Sverige är trygghetssamhället. Lotta ansåg att vi måste återuppbygga känslan av trygghet så att folk vågar vara kreativa.

Johan Wester poängterade att det behövs mer innovativa finansieringsmöjligheter för kreativa företag. Kulturpolitiken har ett föråldrat synsätt, där all kultur ska vara stödfinansierad. Nu när alla vill att allt ska vara gratis måste kulturskaparna hitta nya sätt att ta betalt på. Även om man bara ser det ur en affärsvinkel, borde fler inse värdet av kulturella näringar, menade han. Samtidigt är det viktigt att förklara vilka andra värden kulturen har för samhället, det blir för torftigt att bara prata ekonomi. Inte minst är det en demokratifråga. Han pekade också på den personliga tillfredsställelse som kommer ur att göra något kul, något som drivs av passion. ”Man är ganska högt upp på Maslows behovstrappa…”

Viveca Sten lyfte fram hur viktigt det är med skolbibliotek och musik i skolan. Det är så vi säkerställer att vi har kreativa individer i framtiden. Hon efterlyste också ett gifte mellan kultur- och näringspolitik, med införandet av en kulturnäringsminister. I nuläget skiljer vi på kulturen, som är tärande, och näringslivet, som är närande. Vi måste börja tänka på kulturella och kreativa näringar som just en närande sektor, som bidrar till ett bättre samhälle på sikt. Hon drog exemplet om filmatiseringen av hennes senaste bok under lågsäsongen i Sandhamn. Till ett litet samhälle med 89 bofasta på vintern kommer ett filmteam på 30-40 personer, som behöver boende, mat, transporter med mera. Och allt har sitt ursprung i Vivecas tankar kring vad som skulle hända om ett lik spolades upp på stranden i semesterparadiset. Det är lätt att tänka att kreativitet bara handlar om den besjälade konstnären som sitter och pysslar på kammaren. Men man måste se ringarna på vattnet, de som får sin utkomst av det första lilla pysslet, menade hon.

Ida höll med om att det är skolan det börjar, och att vi måste värna om de kreativa utbildningarna. Inte minst för att det är svårt att hitta kompetent personal i hennes bransch. Hon önskade att det skulle bli lite enklare att vara småföretagare, till exempel när det gäller att anställa. Vi behöver också visa på att även eget företagande kan innebära trygghet, man har större kontroll över sin egen försörjning än om man är anställd.

Panelen var enig om att det inte finns någon motsättning mellan kommersialism och kreativitet. Men att det kommersiella ibland har en dålig stämpel i kulturvärlden.

Läs mer om kulturella och kreativa näringar

/Jonas

Nytt år med nyttiga uppsatser

I år är det femte gången som VINNOVA och ESBRI arrangerar uppsatstävlingen Nytt&Nyttigt, på temat innovation och kommersialisering/nyttiggörande. Förhoppningen är att tävlingens bidrag ska ge en bred belysning av ämnet, med analyser ur en rad olika perspektiv.

Nytt&Nyttigt är öppen för uppsatser/examensarbeten som är framlagda vid svenska högskolor och universitet under läsåret 2013-2014. De tre bästa uppsatserna erhåller resestipendier à 30 000, 20 000 respektive 15 000 kronor.

I fredags var det deadline för inlämning och vi fick in 77 bidrag från ett 20-tal olika lärosäten och en mängd olika discipliner. Jag sitter hemma sommarförkyld och snorar samtidigt som jag läser abstracts. Snart ska bidragen skickas ut till de fem jurygrupperna.

Det märks direkt att det är hög standard på uppsatserna, det kommer att bli svårt för juryn att utse finalisterna i år. Jurymedlemmarna kommer att få en massa intressanta bidrag att läsa under sommaren.

Vinnarna utses på senhösten, i samband med VINNOVAS årskonferens i december. Mer information om konferensen kommer inom kort på VINNOVAs webbplats.

Aaattjjo!

/Helene 

Innovationer faller inte som manna

”Almedalen visar på en av de saker som gör Sverige bäst. Att samla folk från olika spektrum till en veckas diskussion om olika typer av ämnen.”

Det sa Philippe Legrain på Fores seminarium om migration i går Han menade att debatten om migration ofta har alldeles för snävt fokus.

”Den handlar om hur mycket immigranter kostar, om att de tar våra jobb, och om att de snyltar på välfärden – hur man nu får ihop den ekvationen… Det är inte bara debatten som är problemet, utan själva modellerna. Man bortser från migranters bidrag till företagande, innovation och entreprenörskap. Man tänker sig att innovationer faller som manna från himlen. Men exempelvis Silicon Valley skulle inte finnas utan invandrare. De har en avgörande roll för att skapa nya idéer, nya företag, och de bidrar till att öka levnadsstandarden för alla svenskar.”, sa Legrain.

Han pekar på att det ofta är exceptionella personer som bryter upp och beger sig till ett annat land. Att migrera är riskfyllt och kräver massor av olika resurser. Precis som att starta företag.

Vi har tidigare skrivit om Legrains bok Invandrare – vi behöver dem.

Efter Philippe Legrains inlägg följde en diskussion mellan forskarna Joakim Ruist, Andreas Hatzigeorgiou och Karl Wennberg.

/Jonas

Ps. Det här inlägget skrivs samtidigt som Jimmie Åkesson håller sitt tal i Almedalen.

Vad pratar bilar om…?

I går var jag på ett kvällsseminarium här i Almedalen om innovationstävlingen Smart Living Challenge. Ämnet var innovation och hållbarhetsfrågor, speciellt inom temat ”move”, alltså transportsektorn.

Det var ett workshopliknande upplägg, där besökarna diskuterade kring olika frågeställningar, till exempel vad som gör Sverige unikt inom innovation. Några tankar som kom upp här var att Sverige har ett bra och gratis utbildningssystem, att vi gör stora satsningar på klimatinnovationer och att vi är snabba på att ta till oss ny teknik.

En av inspirationstalarna under kvällen var Mikael Ahlström från bland annat Hyper Island. Han gjorde en exposé över vad digitala tjänster som Foursquare, Klout och Facebook betyder för affärsmöjligheter och innovation. Mikael sitter också i Transportstyrelsens styrelse och har bland annat insyn i projektet som ska sätta 100 självkörande Volvobilar på Göteborgs gator. Det stora problemet med projektet är inte tekniken, utan reglerna. Just nu är det nämligen väldigt olagligt att åka i en bil som ingen kör…

Ahlström nämnde också att bilar i framtiden kommer att prata med varandra via internet. Frågan är då, vad kommer bilarna att prata om? Ja, till exempel om trafiksituationen, om de har varit med om en krock till exempel. Sedan är det säkert många företag längs vägarna som gärna också får ett ord med i laget i form av ett erbjudande på exempelvis spolarvätska om bilen säger att den håller på att ta slut…

/Jonas

Seminariemaraton i Visby

Nu på söndag startar årets politikervecka i Almedalen. Många fastboende flyr Visby, och alla räknar med att det kommer bli större, värre och knökfullare än någonsin tidigare – ”supervalår” som det är. Och det mesta tyder nog på det, över 3 200 registrerade evenemang var det sist jag kollade. Det är i runda slängar 1 000 fler än förra året, då programmet redan kändes rätt övermäktigt…

Jag kommer hursomhelst att vara på plats under veckan och springa på så många intressanta seminarier som det bara är möjligt. Jag kommer framförallt att koncentrera mig på de som handlar om entreprenörskap, innovation eller företagande på ett eller annat sätt.

Ett område som jag tänkte kika lite extra på i år är attraktiva städer/stadsutveckling. Temaartikeln i nya numret av Entré handlar om det, och intresset har bitit sig fast. Några programpunkter jag kollat in är bland annat Rambölls seminarier om just attraktiva städer, Företagarnas seminarium om vilken roll småföretag spelar för utveckling i städer och Västsvenska Arenans seminarium om stadsplanering i Sveriges tre storstäder.

Jag återkommer med rapporter från Almedalen här på esbribloggen under nästa vecka.

Kom gärna med tips på intressanta tillställningar, om städer eller annat!

/Jonas

Förebilder bygger tro på egen förmåga

Susan Duffy. Foto: Sofia Ernerot.

Under den sista eftermiddagen på Global Symposium on Women's Entrepreneurship hördes många intressanta röster (läs tidigare inlägg om konferensen här och här). En av dem var Cassandra Bota, projektledare på Almi Företagspartner. Hon är bland annat ansvarig för projektet iK – Investera i invandrarkvinnor. Det startade 2011 och tanken är att hjälpa invandrade kvinnor att starta och utveckla företag.

Cassandra är också ansvarig för projektet Mentor – fokus import och export med syfte att öka andelen företagare med utländsk bakgrund som importerar eller exporterar.

Efter sista fikat var ämnet entreprenörskapsutbildningar. Susan Duffy och Shima Barakat pratade om hur de lagt upp sina respektive utbildningar, vad som lett till framgång och högre självförtroende hos studenterna, och vilka misstag de gjort.

Susan Duffy jobbar på Babson College i Boston, USA där hon är föreståndare för Center for Women's Entrepreneurial Leadership (CWEL). Babsons entreprenörskapsutbildning anses av många som världsledande.

- På CWEL utbildar, inspirerar och stärker vi kvinnor på många olika sätt. Målet är att de ska nå sin fulla potential och skapa värden för sig själva, för sina organisationer och för samhället, sa Susan Duffy.

Hon rekommenderade den som vill starta en entreprenörskapsutbildning att först och främst tänka igenom sin strategi, och ange 2-3 huvudmål som man vill uppnå.

- Vill ni ha tillväxt, hjälpa kvinnor att växa eller kanske öka antalet företag lokalt? De mål som sätts upp i början påverkar hur ni designar er utbildning.

Genus har alltid betydelse, speciellt när det gäller språk. Det påverkar till exempel hur vi pratar om och med målgruppen. Susan Duffy menade att vi ofta tänker oss att ”one size fits all”, men det gäller att komma ihåg att exempelvis kvinnor som grupp också är individer som kommer från olika klasser, kulturer och tankesätt. Det gäller att inte reproducera det hon kallar den ”maskulina standarden” i kurser för kvinnliga studenter, utan att försöka tänka utanför det som gjorts tidigare. Även om entreprenörskap för ”alla” ofta kan kännas väl maskulint.

- Det handlar inte heller om män vs. kvinnor, för vi människor är mer lika än olika. Det finns också en tendens att fokusera på vad som särskiljer kvinnligt förtagande från manligt, och vilja ”fixa” kvinnorna.

- Studenterna kanske har ett annat perspektiv när de börjar sin utbildning, men vi vill ha ett samtal om detta. Vi lär våra studenter att det inte finns några fel, bara olika ingångar. Det finns många sätt att vara lyckad på!

Och världen behöver företag skapade ur ”kvinnors energi”, enligt Susan Duffy.

Shima Barakat

Shima Barakat kommer från University of Cambridge. Där har de också en entreprenörskapsutbildning som verkligen fokuserar på kvinnor. Utbildningen är gjord av kvinnor, för kvinnor och alla som är inblandade på ett eller annat sätt är kvinnor. Ett val som förstås är väldigt medvetet.

- På Cambridge har vi hundratals kvinnor som studerar, så det finns gott om kunniga, välutbildade kvinnor att tillgå, men få av dem startar företag. Vi vill skapa en miljö och kultur där kvinnor som vill ska kunna starta ett teknikföretag, sa Barakat.

I deras fyradagarsprogram, enterpriseWISE, fokuserar de mycket på det som både Susan Duffy och Shima Barakat kallar ”self-efficacy”, det vill säga upplevd självförmåga. Något som ofta är skrämmande lågt hos unga kvinnor.

I kursen får kvinnorna utmana stereotyper, fundera kring frågor som: ”Vem är jag?” ”Vad vill jag?” ”Vilka andra har gjort det jag vill göra?”

De får chansen att nätverka med kvinnor från Cambridgeklustret, diskutera med varandra och pitcha sin idé.

- Vi vill att kvinnorna ska titta sig i spegeln och tänka: ”Oh yeah, jag kan göra det här”.

Barakat menar att ett av de bästa sätten att skapa och stödja känslan av self-efficacy är att få träffa förebilder. Deras studenter får möta kvinnor som varit företagare bara ett par år. Kvinnor som ännu inte tjänat miljoner eller uppnått idolstatus, utan bara är ett par steg före studenterna själva. De visar att det är möjligt att följa i deras fotspår.

Sista ordet gick till två svenska kvinnor: Anna Lithagen från Tillväxtverket och egenföretagaren Pernilla Ramslöv.

Anna Lithagen, som jobbat specifikt med The Golden Rules of Leadership pratade också om vikten av förebilder. Att kvinnor får se andra kvinnor i medier, möta dem och prata med dem. Det är viktigt att veta att de finns.

- Vi vill öka möjligheten för kvinnor att ta på sig ledarroller, och att se en ledare i sig själva. Vi har intervjuat många framgångsrika kvinnor. Alla berättar att de haft bra förebilder, och om vikten av att ha en mentor eller sponsor för att nå framgång.

Pernilla Ramslöv är ambassadör för kvinnors företagande på Tillväxtverket och har dessutom deltagit i den internationella ledarskapsutbildningen Women Up, där bland andra Hillary Clinton är inblandad. Pernilla tycker att det är en ”win-win” att vara ambassadör eftersom möjligheten att prata med exempelvis studenter om hur det är att driva sitt eget företag ger henne lika mycket tillbaka som hon ger dem.

Pernilla avslutade hela konferensen med en uppmaning till andra kvinnor:

- Det gäller att sätta mål och att ta hjälp av andra för att du ska nå dina mål. Ibland tror jag att vi kvinnor själva är vårt största hinder. Börjar vi med oss själva kommer vi inse vår egen styrka och våra egna möjligheter.

/Hanna Andersson – frilansskribent

Nördarna är klassrummets stjärnor

Ndidi Nnoli-Edozien och Adjoa Boateng. Foto: Sofia Ernerot.

Först ut på dag 2 av GSWE, Global Symposium on Women's Entrepreneurship var en presentation av eXchange – ett program som stöder kvinnors entreprenörskap i Portugal. Det drivs av Peep, en plattform som jobbar för att främja entreprenörskap på olika sätt. Inom eXchange fokuserar man speciellt på att få fler invandrarkvinnor att starta företag.

Nästa programpunkt var Adjoa Boateng, som även deltog under första GSWE-dagen. Den här gången berättade hon mer om företaget hon jobbar på nu, MicroEnsure som är världsledande på mikroförsäkringar. Målet är att erbjuda försäkringar till alla, även de som kanske inte vanligen köper försäkringar.

Afrika som kontinent har låg penetration av försäkringar. ”Få försäkringsbolag vill verka i Afrika, även om människor där verkligen behöver försäkringar”. I Ghana har 7 procent av befolkning en försäkring, i Nigeria 0,68 procent. Så man kan nog lugnt säga att det finns en marknad… MicroEnsure säljer sina produkter via olika mellanhänder som banker, mikrofinansiärer och mobiloperatörer. Så när de väl får till ett bra samarbete blir volymerna snabbt stora. Inom kort planerar de att dra igång ett samarbete med en stor mobiloperatör i Nigeria, och hoppas då kunna sälja 1 000 000 försäkringar de första tre månaderna.

Ndidi Nnoli-Edozien

Ämnet för Adjoas framträdande var ”Developing entrepreneurship at the bottom of the pyramid”, en programpunkt hon delade med Ndidi Nnoli-Edozien från Growing Businesses Foundation, Nigeria. Det första Ndidi lyfte fram var dock att inget i Afrika är triangulärt som i en pyramid – det är snarare cirkulärt.

Ndidi berättade om en ung man som kom till henne och bad om pengar för att starta en rörelse som skulle hjälpa företagande kvinnor i Nigeria. Utan säkerhet, mest på magkänsla, lånade hon ut pengar till honom. Nu 14 år senare har han hjälpt 430 000 kvinnor med finansiering till sina företag. ”Vi planterade det frö som ledde till den utvecklingen. Vad som händer här, påverkar vad som händer där. Allt är cirkulärt.”, sa hon.

Och på temat cirkulärt: Mai-Li Hammargren som var sista talare ut innan lunch, medverkade även på GSWE 2012, då hon live-pitchade sitt företag från scen. Mai-Li är en av grundarna till klockföretaget Mutewatch, som nu lagt ner tillverkningen och sålt slut på hela lagret. Under GSWE 2014 berättade hon storyn bakom sitt företagande, och om hur entreprenörskapet kan vara en väg till förändring, inte minst för unga tjejer och kvinnor.

Ojämlikheter uppstår ofta tidigt i livet, som att söner gärna pushas till att ta större risker än döttrar. ”Det är ett sådant slöseri att halva befolkningen inte får chansen att bli fantastiska. Men jag tror att entreprenörskap är ett sätt att kapa systemet. Jag är 27 nu och har 11 års ledarskapserfarenheter. Ledarskap är nyckeln till så mycket. Men det är svårare att bli en bra ledare utan resurser. Och kvinnor får mycket mindre VC-pengar än män. Det är ett skäl till att vi har färre kvinnliga ledare. ”, sa hon.

Mai-Li Hammargren

Det tog mycket bootstrappande för att utveckla Mutewatch till en färdig produkt. Till exempel ett gäng studenter som kunde jobba samtidigt som de fick sin försörjning via CSN. Mai-Li fick också ihop kapital genom sitt pokernätverk, Mutewatch var pionjärer även inom crowdfunding.

När de precis var redo att börja sälja klockan upptäcktes flera problem och de var tvungna att dra ut på lanseringen. Kommunikationsstrategin till väntande kunder följde devisen ”det finns inga problem, bara ny information”.

Mai-Li avslutade med att berätta om sitt senaste projekt Fuffr, en teknik som gör att det går att styra en smartphone eller padda utan att röra vid skärmen. Tanken är att utvecklare ska kunna använda tekniken för att exempelvis göra sina egna spel. ”Vi vill göra nördarna i klassrummet till stjärnor. Och visa att man faktiskt kan tjäna pengar genom att vara nörd.”

Under förmiddagen talade även Alicia Robb från Kauffman Foundation. Hon berättade om deras olika program, speciellt om dem med bäring på kvinnors entreprenörskap. Jackie Brierton, grundare av Women's Enterprise Scotland, gjorde motsvarande från sitt perspektiv.

/Jonas

”Man måste älska det man gör”

Emy Blixt. Foto: Sofia Ernerot. 

2012 arrangerade vi den första Global Symposium on Women’s Entrepreneurship (GSWE) och i år var det dags för en uppföljare. Vi ville gärna koppla ihop forskargänget som utgör Diana International med det stora praktikernätverk som intresserar sig för frågor som rör kvinnors företagande. Därför valde vi att lägga GSWE direkt efter Dianakonferensen (även om det har lett till lite kaos på ESBRIs HQ de senaste veckorna…)

När Magnus hälsade alla välkomna betonade han att det pågår en mängd olika initiativ i olika länder, och på olika nivåer, för att stötta kvinnors entreprenörskap. Problemet är att det inte finns så många plattformar för att dela kunskap och erfarenheter. GSWE ska vara just en sådan plattform, där vi presenterar ett smörgåsbord av olika aktiviteter och sammanför aktörer från olika länder. Vi har inte riktigt hunnit räkna efter än, men det ser ut som att vi i år har hela 35 nationaliteter representerade!

Den första talaren var Susan Marlow, professor i entreprenörskap på University of Nottingham, Storbritannien, som också deltog i Diana International Research Conference. Hennes anförande hade titeln ”Are female entrepreneurs the new heroes of the economy?” Susan kritiserade några bilder av entreprenörskap som vi ständigt matas med. En av dem är bilden av hjälten – som alltid är en man. En annan är bilden av kvinnor i utvecklingsländer som driver kooperativ/levebrödsföretag.

”Jag är allvarligt oroad över de bilder som sänds ut, och som sätter sig i vårt medvetande. De visar vem som kan vara en entreprenör – och vem som inte kan det”, sa Susan Marlow, och kastade därefter ut ett antal frågor till deltagarna:

Är entreprenörskap i själva verket ett neo-liberalt trick, som lägger ytterligare börda på kvinnors axlar? Ska de nu – vid sidan av alla andra sysslor – också ta ansvar för att utrota fattigdom? Vad är innovation och vem är det som utför den? Charles Babbage eller Ada Lovelace?

”Jag tycker att min roll som akademiker är att problematisera entreprenörskap, och bemöta de evangeliska berättelserna som vi ständigt får höra.”, sa Susan.

GSWE-deltagarna fick i alla fall med sig en mängd icke-stereotypa bilder med sig hem. Under eftermiddagen fick vi höra inspirerande stories från en rad företagsamma kvinnor, och även flera snabba hisspitchar från mer nybakade entreprenörer.

En av våra långväga gäster var Adjoa Boateng från Ghana. Hon berättade om hur det var att kliva in i sin mors köksbordsbaserade företag, Homefoods, och driva upp omsättningen från 100 000 dollar till 5 miljoner på bara fem år. 

”Jag har lärt mig att när man ger respekt, får man respekt. Ghana är väldigt top-down. Men under min utbildning förstod jag att ledarskap handlar om att få med sig alla. Homefoods är ett familjeföretag och det gäller att få de anställda att känna sig som en i familjen. Innan var det mer ’vi’ och ’dem’, men jag införde en ’öppna-dörrar’-policy. De anställda uppmuntrades att komma till mig med både problem och idéer”, sa Adjoa.

En del entreprenörskap verkar bottna i individens medfödda (eller i unga år förvärvade) företagsamhet. Andra entreprenörskap bygger på en passion, där företagandet mer blir ett medel för att kunna ägna sig åt sitt stora intresse. Utifrån Emy Blixts berättelse verkar hon tillhöra den senare kategorin. Hon är grundare och huvuddesigner på Swedish Hasbeens som säljer träskor till celebriteter som Sarah Jessica Parker, Kristen Wiig, Dolly Parton – och vanligt folk, förstås. Närmare bestämt i 22 länder.

Emy berättade om sin långa kärlek till gamla ting, hantverksmässigt kunnande och en speciell estetik som personifierades av 70-talsmorsan Anita i Baskemölla. Ständigt iförd papiljotter, kort solklänning och höga platåträskor (med en Prince som accessoar i mungipan). Emys val att bli företagare var varken självklart eller snabbt men i det hon berättade framträdde ändå hennes starka drivkrafter.

”Man måste älska det man gör, och vara bra på det. Det är också viktigt att tjäna pengar, annars kan man inte fortsätta göra det man älskar”, sa den före detta språkläraren, numera träskomagnaten.

Startskottet för Swedish Hasbeens var 300 originalträskor från 70-talet som Emy köpte och förvarade som en skatt på sin vind. Att komma fram till beslutet att sälja dem, och sedan börja nyproducera enligt gamla principer, var en process.

”Först var jag rädd för glänta på dörren. Men det är inte bra att vara rädd, och att låta rädslan styra en. Det är bättre att se till att vara bäst – och springa snabbt. Vi har valt att ha hög kvalitet, och ett högt pris. Vi vill vara annorlunda, och vi bygger ett koncept runt produkterna”, sa Emy Blixt.

Karin ”Spacegirl” Nilsdotter, vd på Spaceport Sweden, avslutade dagen med att konstatera: ”The sky is no longer the limit. We can all reach for the stars!”

Hon menade att vi står på randen till ny era. Astronauter pratar om ”the overview effect”, att de först är fullt fokuserade på att nå månen. Men när de vänder sig om och tittar ner på jorden får de nästan en andlig upplevelse. Detta kommer fler kunna uppleva inom kort, försäkrade Karin. Om sina egna drivkrafter sa hon:

”Varför jag gör detta? Självklart vill jag ha kul – och tjäna pengar. Men mest av allt vill jag göra skillnad.”

Hela GSWE-programmet ligger på webben, inom kort kommer också talarpresentationer att läggas ut. Och fler blogginlägg! Vi livesände hela konferensen, och de filmerna ligger kvar som klipp på vår Bambusersida. I nästa vecka kan de också avnjutas som webb-tv (det vill säga i bättre kvalitet).

/Åse