Dystert läge för kvinnors företagande i nya GEM-rapporten

Panelen som presenterade GEM-rapporten, från vänster: Pernilla Norlin, Ylva Skoogberg, Pontus Braunerhjelm, Carin Holmquist, Jane Walerud, Maria Mattson Mähl och Saeid Esmaeilzadeh.

I går lanserade Entreprenörskapsforum årets nationella rapport från Global Entrepreneurship Monitor (GEM), ett världsomspännande forskningsprojekt som årligen mäter och analyserar entreprenöriella aktiviteter, ambitioner och attityder. 2017 medverkade 54 länder.

Rapporten innehöll inte jätteroliga resultat. Sedan den förra mätningen har det skett en nergång i den totala entreprenöriella aktiviteten i Sverige. Den största orsaken till detta är ett minskat entreprenörskap bland kvinnor.

Enligt Pontus Braunerhjelm kan det hänga ihop med den pågående diskussionen om vinster i välfärden. 2014 kunde man se en ännu större nergång just när det gällde kvinnors företagande, och då pågick en liknande diskussion. Sedan dess har andelen kvinnor som startat företag ökat i ett par år. Men nu är vi där igen, det är val i höst och osäkerheten runt de grundläggande förutsättningarna beträffande företag inom skola, vård och omsorg är stor.

Carin Holmquist visade att kvinnors företagande ligger lägre än mäns över hela världen och att det har varit så en längre tid. Hon menade att kvinnor inte är mer intresserade av att driva sociala företag eller bli entreprenörer inom vård och omsorg. De startar alla möjliga företag. Kvinnors företagande är dock vanligast inom vissa branscher: juridik, personlig service, handel, besöksnäring, vård, omsorg och utbildning. Det här är oftast svåra företag att skala upp och vinstmarginalerna är låga. Därför påverkas naturligtvis de här sektorerna av de signaler som den ekonomiska politiken sänder ut.

Men några positiva resultat fanns trots allt i rapporten. Andelen affärsänglar har ökat, och fortsätter att öka. De är mycket viktiga för företagandets tidiga faser. I Sverige finns också en stor optimism när det gäller att identifiera affärsmöjligheter. Svenskarna ser sig själva som innovativa men det är tyvärr få som omvandlar idéerna till kommersiella företag.

Vill du läsa mer om den entreprenöriella aktiviteten i Sverige? Ladda ner GEM-rapporten.

Trevlig helg!

/Helene

Pinsamma siffor för riskkapitalet

Professor Candy Brush på Estrad.

I måndags lanserade Allbright en rapport om jämställdhet i den svenska riskkapitalbranschen. Resultaten är minst sagt nedslående. Bara tre procent av alla partners i branschen är kvinnor. Andelen kvinnor i investeringsteamen är 14 procent. Och det i en bransch som har stor makt genom sitt ägande. Total omsättning är 300 miljarder kronor eller åtta procent av Sveriges BNP, berättar rapporten.

Det här är såklart helt uppåt väggarna, av flera skäl. Först och främst är det trångsynt och pinsamt ur jämställdhetssynvinkel. Det är också ett samhällsproblem, en inte försumbar del av riskkapitalet kommer från pensionsfonder och pengarna investeras i företag som sysslar med vår välfärd. För riskkapitalbranschens egen del innebär det missade perspektiv – och därmed vinst. För kvinnor som driver företag minskar möjligheterna att få ta del av investeringar – män placerar ofta pengarna hos andra män.

Och bilden riskerar att fortplantas. Förebilderna som är kvinnor är få, och vem vill jobba i en bransch där trångsynthet verkar vara legio?

Om det här pratade Candida Brush när vi intervjuade henne för en porträttartikel till kommande numret av Entré. Candy, som hon kallas, är en av forskarna bakom Diana, ett av de första och största forskningsprojekten om kvinnors företagande. Hon besökte ESBRI och Estrad i december.

ESBRI var medgrundare till Dianaprojeket. Vi har genom åren gjort en hel del insatser för att skapa och sprida kunskap om kvinnors företagande. Här finns en del av det samlat.

Det finns jämställdhetsproblem (eller -utmaningar) att ta tag i på många ställen i samhället och i många branscher. Men läget verkar extra akut i riskkapitalbranschen.

/Jonas

PS. Det som studeras i Allbrightrapporten är 18 företag i den så kallade buyout-sektorn. Kan vi hoppas på att siffrorna ser bättre ut på venture capital-sidan?

Kvinnors entreprenörskap i fokus

I början av veckan hölls den åttonde International Women Entrepreneurial Challenge i Stockholm med Chamber Trade Sweden som värd.

Undet temat ”Ensuring the Health of Your Business in a Global Competitive Market” diskuterades frågor om global ekonomi, handel och investeringar. Även frågor om tillväxtstrategier och framgångsfaktorer var på agendan. Grunden för konferensen, som samlade runt 150 personer, var de 34 framgångsrika entreprenörer från 17 länder som var årets ”awardees”. Bland pristagarna fanns tre svenska entreprenörer: Emy Blixt, Swedish Hasbeens, Karin Bodin, Polarbröd och Karin Söderlind, House of Dagmar.

Extra roligt tyckte jag det var att två personer som varit med som talare på ESBRIs Global Symposium on Women’s Entrepreneurship var bland pristagarna, nämligen Emy Blixt som var med 2014 och Divine Simbi-Ndhlukula som var med 2012.

I dag firar Global Entrepreneurship Week (GEW) Women’s Entrepreneurship Day (WED) med bland annat en rad aktiviteter runt om i världen. I New York hålls en stor konferens.

/Magnus

Förebilder bygger tro på egen förmåga

Susan Duffy. Foto: Sofia Ernerot.

Under den sista eftermiddagen på Global Symposium on Women's Entrepreneurship hördes många intressanta röster (läs tidigare inlägg om konferensen här och här). En av dem var Cassandra Bota, projektledare på Almi Företagspartner. Hon är bland annat ansvarig för projektet iK – Investera i invandrarkvinnor. Det startade 2011 och tanken är att hjälpa invandrade kvinnor att starta och utveckla företag.

Cassandra är också ansvarig för projektet Mentor – fokus import och export med syfte att öka andelen företagare med utländsk bakgrund som importerar eller exporterar.

Efter sista fikat var ämnet entreprenörskapsutbildningar. Susan Duffy och Shima Barakat pratade om hur de lagt upp sina respektive utbildningar, vad som lett till framgång och högre självförtroende hos studenterna, och vilka misstag de gjort.

Susan Duffy jobbar på Babson College i Boston, USA där hon är föreståndare för Center for Women's Entrepreneurial Leadership (CWEL). Babsons entreprenörskapsutbildning anses av många som världsledande.

- På CWEL utbildar, inspirerar och stärker vi kvinnor på många olika sätt. Målet är att de ska nå sin fulla potential och skapa värden för sig själva, för sina organisationer och för samhället, sa Susan Duffy.

Hon rekommenderade den som vill starta en entreprenörskapsutbildning att först och främst tänka igenom sin strategi, och ange 2-3 huvudmål som man vill uppnå.

- Vill ni ha tillväxt, hjälpa kvinnor att växa eller kanske öka antalet företag lokalt? De mål som sätts upp i början påverkar hur ni designar er utbildning.

Genus har alltid betydelse, speciellt när det gäller språk. Det påverkar till exempel hur vi pratar om och med målgruppen. Susan Duffy menade att vi ofta tänker oss att ”one size fits all”, men det gäller att komma ihåg att exempelvis kvinnor som grupp också är individer som kommer från olika klasser, kulturer och tankesätt. Det gäller att inte reproducera det hon kallar den ”maskulina standarden” i kurser för kvinnliga studenter, utan att försöka tänka utanför det som gjorts tidigare. Även om entreprenörskap för ”alla” ofta kan kännas väl maskulint.

- Det handlar inte heller om män vs. kvinnor, för vi människor är mer lika än olika. Det finns också en tendens att fokusera på vad som särskiljer kvinnligt förtagande från manligt, och vilja ”fixa” kvinnorna.

- Studenterna kanske har ett annat perspektiv när de börjar sin utbildning, men vi vill ha ett samtal om detta. Vi lär våra studenter att det inte finns några fel, bara olika ingångar. Det finns många sätt att vara lyckad på!

Och världen behöver företag skapade ur ”kvinnors energi”, enligt Susan Duffy.

Shima Barakat

Shima Barakat kommer från University of Cambridge. Där har de också en entreprenörskapsutbildning som verkligen fokuserar på kvinnor. Utbildningen är gjord av kvinnor, för kvinnor och alla som är inblandade på ett eller annat sätt är kvinnor. Ett val som förstås är väldigt medvetet.

- På Cambridge har vi hundratals kvinnor som studerar, så det finns gott om kunniga, välutbildade kvinnor att tillgå, men få av dem startar företag. Vi vill skapa en miljö och kultur där kvinnor som vill ska kunna starta ett teknikföretag, sa Barakat.

I deras fyradagarsprogram, enterpriseWISE, fokuserar de mycket på det som både Susan Duffy och Shima Barakat kallar ”self-efficacy”, det vill säga upplevd självförmåga. Något som ofta är skrämmande lågt hos unga kvinnor.

I kursen får kvinnorna utmana stereotyper, fundera kring frågor som: ”Vem är jag?” ”Vad vill jag?” ”Vilka andra har gjort det jag vill göra?”

De får chansen att nätverka med kvinnor från Cambridgeklustret, diskutera med varandra och pitcha sin idé.

- Vi vill att kvinnorna ska titta sig i spegeln och tänka: ”Oh yeah, jag kan göra det här”.

Barakat menar att ett av de bästa sätten att skapa och stödja känslan av self-efficacy är att få träffa förebilder. Deras studenter får möta kvinnor som varit företagare bara ett par år. Kvinnor som ännu inte tjänat miljoner eller uppnått idolstatus, utan bara är ett par steg före studenterna själva. De visar att det är möjligt att följa i deras fotspår.

Sista ordet gick till två svenska kvinnor: Anna Lithagen från Tillväxtverket och egenföretagaren Pernilla Ramslöv.

Anna Lithagen, som jobbat specifikt med The Golden Rules of Leadership pratade också om vikten av förebilder. Att kvinnor får se andra kvinnor i medier, möta dem och prata med dem. Det är viktigt att veta att de finns.

- Vi vill öka möjligheten för kvinnor att ta på sig ledarroller, och att se en ledare i sig själva. Vi har intervjuat många framgångsrika kvinnor. Alla berättar att de haft bra förebilder, och om vikten av att ha en mentor eller sponsor för att nå framgång.

Pernilla Ramslöv är ambassadör för kvinnors företagande på Tillväxtverket och har dessutom deltagit i den internationella ledarskapsutbildningen Women Up, där bland andra Hillary Clinton är inblandad. Pernilla tycker att det är en ”win-win” att vara ambassadör eftersom möjligheten att prata med exempelvis studenter om hur det är att driva sitt eget företag ger henne lika mycket tillbaka som hon ger dem.

Pernilla avslutade hela konferensen med en uppmaning till andra kvinnor:

- Det gäller att sätta mål och att ta hjälp av andra för att du ska nå dina mål. Ibland tror jag att vi kvinnor själva är vårt största hinder. Börjar vi med oss själva kommer vi inse vår egen styrka och våra egna möjligheter.

/Hanna Andersson – frilansskribent

”Man måste älska det man gör”

Emy Blixt. Foto: Sofia Ernerot. 

2012 arrangerade vi den första Global Symposium on Women’s Entrepreneurship (GSWE) och i år var det dags för en uppföljare. Vi ville gärna koppla ihop forskargänget som utgör Diana International med det stora praktikernätverk som intresserar sig för frågor som rör kvinnors företagande. Därför valde vi att lägga GSWE direkt efter Dianakonferensen (även om det har lett till lite kaos på ESBRIs HQ de senaste veckorna…)

När Magnus hälsade alla välkomna betonade han att det pågår en mängd olika initiativ i olika länder, och på olika nivåer, för att stötta kvinnors entreprenörskap. Problemet är att det inte finns så många plattformar för att dela kunskap och erfarenheter. GSWE ska vara just en sådan plattform, där vi presenterar ett smörgåsbord av olika aktiviteter och sammanför aktörer från olika länder. Vi har inte riktigt hunnit räkna efter än, men det ser ut som att vi i år har hela 35 nationaliteter representerade!

Den första talaren var Susan Marlow, professor i entreprenörskap på University of Nottingham, Storbritannien, som också deltog i Diana International Research Conference. Hennes anförande hade titeln ”Are female entrepreneurs the new heroes of the economy?” Susan kritiserade några bilder av entreprenörskap som vi ständigt matas med. En av dem är bilden av hjälten – som alltid är en man. En annan är bilden av kvinnor i utvecklingsländer som driver kooperativ/levebrödsföretag.

”Jag är allvarligt oroad över de bilder som sänds ut, och som sätter sig i vårt medvetande. De visar vem som kan vara en entreprenör – och vem som inte kan det”, sa Susan Marlow, och kastade därefter ut ett antal frågor till deltagarna:

Är entreprenörskap i själva verket ett neo-liberalt trick, som lägger ytterligare börda på kvinnors axlar? Ska de nu – vid sidan av alla andra sysslor – också ta ansvar för att utrota fattigdom? Vad är innovation och vem är det som utför den? Charles Babbage eller Ada Lovelace?

”Jag tycker att min roll som akademiker är att problematisera entreprenörskap, och bemöta de evangeliska berättelserna som vi ständigt får höra.”, sa Susan.

GSWE-deltagarna fick i alla fall med sig en mängd icke-stereotypa bilder med sig hem. Under eftermiddagen fick vi höra inspirerande stories från en rad företagsamma kvinnor, och även flera snabba hisspitchar från mer nybakade entreprenörer.

En av våra långväga gäster var Adjoa Boateng från Ghana. Hon berättade om hur det var att kliva in i sin mors köksbordsbaserade företag, Homefoods, och driva upp omsättningen från 100 000 dollar till 5 miljoner på bara fem år. 

”Jag har lärt mig att när man ger respekt, får man respekt. Ghana är väldigt top-down. Men under min utbildning förstod jag att ledarskap handlar om att få med sig alla. Homefoods är ett familjeföretag och det gäller att få de anställda att känna sig som en i familjen. Innan var det mer ’vi’ och ’dem’, men jag införde en ’öppna-dörrar’-policy. De anställda uppmuntrades att komma till mig med både problem och idéer”, sa Adjoa.

En del entreprenörskap verkar bottna i individens medfödda (eller i unga år förvärvade) företagsamhet. Andra entreprenörskap bygger på en passion, där företagandet mer blir ett medel för att kunna ägna sig åt sitt stora intresse. Utifrån Emy Blixts berättelse verkar hon tillhöra den senare kategorin. Hon är grundare och huvuddesigner på Swedish Hasbeens som säljer träskor till celebriteter som Sarah Jessica Parker, Kristen Wiig, Dolly Parton – och vanligt folk, förstås. Närmare bestämt i 22 länder.

Emy berättade om sin långa kärlek till gamla ting, hantverksmässigt kunnande och en speciell estetik som personifierades av 70-talsmorsan Anita i Baskemölla. Ständigt iförd papiljotter, kort solklänning och höga platåträskor (med en Prince som accessoar i mungipan). Emys val att bli företagare var varken självklart eller snabbt men i det hon berättade framträdde ändå hennes starka drivkrafter.

”Man måste älska det man gör, och vara bra på det. Det är också viktigt att tjäna pengar, annars kan man inte fortsätta göra det man älskar”, sa den före detta språkläraren, numera träskomagnaten.

Startskottet för Swedish Hasbeens var 300 originalträskor från 70-talet som Emy köpte och förvarade som en skatt på sin vind. Att komma fram till beslutet att sälja dem, och sedan börja nyproducera enligt gamla principer, var en process.

”Först var jag rädd för glänta på dörren. Men det är inte bra att vara rädd, och att låta rädslan styra en. Det är bättre att se till att vara bäst – och springa snabbt. Vi har valt att ha hög kvalitet, och ett högt pris. Vi vill vara annorlunda, och vi bygger ett koncept runt produkterna”, sa Emy Blixt.

Karin ”Spacegirl” Nilsdotter, vd på Spaceport Sweden, avslutade dagen med att konstatera: ”The sky is no longer the limit. We can all reach for the stars!”

Hon menade att vi står på randen till ny era. Astronauter pratar om ”the overview effect”, att de först är fullt fokuserade på att nå månen. Men när de vänder sig om och tittar ner på jorden får de nästan en andlig upplevelse. Detta kommer fler kunna uppleva inom kort, försäkrade Karin. Om sina egna drivkrafter sa hon:

”Varför jag gör detta? Självklart vill jag ha kul – och tjäna pengar. Men mest av allt vill jag göra skillnad.”

Hela GSWE-programmet ligger på webben, inom kort kommer också talarpresentationer att läggas ut. Och fler blogginlägg! Vi livesände hela konferensen, och de filmerna ligger kvar som klipp på vår Bambusersida. I nästa vecka kan de också avnjutas som webb-tv (det vill säga i bättre kvalitet).

/Åse 

Choklad – passion, njutning och ingenjörskonst i ett

I veckan hölls den andra årliga Women Investing in Women Nordic Summit i Stockholm. Syftet med evenemanget var att svara på frågan: Varför är det bra att investera i kvinnors entreprenörskap? Dessutom var det ett tillfälle att främja kvinnors företagande, samt att visa upp kvinnliga förebilder och lyfta fram deras inspirerande erfarenheter. Den övergripande känslan kring evenemanget var en positiv atmosfär, tolerans, erfarenhetsutbyte och nätverkande.

Under en och halv dag samlades kvinnliga ledare med imponerande meriter och spännande professionella historier. Det pratades om private equity, crowdfunding och balans i livet – bland annat. Men det handlade också en hel del om inspiration och deras personliga resor som företagare.

En av de mest spännande berättelserna var den bakom Gefle Chocolaterie. Grundare Anna-Sofia Winroth är utbildad ingenjör, ett yrke som hon har haft svårt att förena med sin stora passion för konst. Men i chokladtillverkningen lyckades Anna-Sofia äntligen hitta ett sätt att kombinera teknikliknande precision med konstnärlig passion och ren njutning.

”Att producera god choklad måste samtidigt vara att ta ett aktivt ansvar för vår jords naturtillgångar och för människorna som äger dessa”, sa Anna-Sofia. För att kunna göra det behövs en hållbar strategi på varje nivå av arbetet. Därför lägger hon mycket energi på att förbättra förutsättningarna i kakaoproduktionen. Hon vågar också ifrågasätta de etablerade krafterna inom chokladindustrin.

Är du intresserad av att höra fler inspirerande historier om kvinnors entreprenörskap? Håller du på att starta eget, eller driver du redan företag, och vill lära dig mer av – och nätverka med – internationella experter? Missa i så fall inte ESBRIs Global Symposium on Women’s Entrepreneurship (GSWE) 17-18 juni i Stockholm.

/Jelena

Kvinnor som företagare filtreras bort

Historieböckerna kryllar kanske inte precis av exempel på kvinnor som ledare för företag, organisationer eller länder. Varför är det så? Beror det på, som Jens Spendrup antydde nyligen (och sedan pudlade om), att det råder/har rått brist på kompetenta kvinnor? Eller har kvinnorna medvetet osynliggjorts av de, oftast män, som skrivit historien? En tredje förklaringsmodell presenteras i dag på DN Debatt.

Det är författarna till boken ”Den dolda kvinnomakten – 500 år på Skarhults slott”, med redaktören Alexandra von Schwerin i spetsen, som menar att frånvaron av kvinnor kan bero på att: ”vi har skådat historien med nutidens glasögon och i förväg bestämt oss att för att det måste ha varit männen som alltid härskade, eftersom det har varit så under industrialiseringen och urbaniseringen på 1800- och 1900-talen” [sic]. Vi betraktar helt enkelt historien ur ett manligt filter, något vi såklart alla skulle tjäna på att sluta upp med.

Nationalekonomen Anita Du Rietz drog sitt strå till stacken för att synliggöra historiska kvinnoentreprenörer i boken ”Kvinnors entreprenörskap under 400 år”, som kom förra året.

15-18 juni arrangerar ESBRI två sammanhängande konferenser på temat kvinnors företagande, en forskarkonferens och en som riktar sig mot praktiker och företagare. Där kanske vi åtminstone kan bidra till en mer rättvis nutidshistoria.

Boken ”Den dolda kvinnomakten” släpps på Internationella kvinnodagen 8 mars.

/Jonas

När Barbie och Batman blir företagare

I fredags var jag på Tillväxtverkets konferens Kvinnors företagande – en nyckel till hållbar tillväxt. En av de stora snackisarna var Golden Rules of Leadership, ett initiativ för att öka jämställdheten inom ledar- och entreprenörskap. Hillary Rodham Clinton initierade och i Sverige har bland andra Annie Lööf och Sven Hagströmer skrivit på.

Gunilla Nordlöf, som tillträder som Tillväxtverkets gd 1 juni, hälsade välkomna och passade på att signa upp från sin upphöjda plats på scenen. Hennes blivande kollega Gunilla Thorstensson lovade att också skriva på de gyllene reglerna inom kort.

Nordlöf berättade att 35 procent av alla svenska företagare är kvinnor. Här finns en potential, och kvinnors företagande är en viktig tillväxtfråga. ”De som vill och kan starta företag ska få stöd så att de kan göra det”, sa hon. Men företagande är ju inte det enda sättet att göra skillnad. ”Själv har jag blivit en riktig centralbyråkrat!”, konstaterade hon glatt.

Anders W Johansson och Malin Lindberg

Under dagen diskuterades bland annat tjänsteinnovation, hållbar tillväxt och genusmedveten företagsrådgivning. Bidrar det sistnämnda till att motverka den könsmaktsordning som segregerar män och kvinnor inom olika branscher? Än så länge finns inte så mycket forskning i ämnet, konstaterade Malin Lindberg, Luleå tekniska universitet, och Anders W Johansson, Linnéuniversitetet. De har gått igenom befintlig litteratur och fann bara åtta artiklar i ämnet, varav tre är svenska. Potential för mer forskning, alltså!

Ett annat återkommande tema under konferensen, såväl i plenum som i toakön och vid lunchbordet, var språkbruket kring kvinnors företagande. ”Kvinnor måste våga starta företag” säger vi ofta. Men är det verkligen mindre farligt för män? Och när kvinnor som är företagsledare intervjuas i medier är det fortfarande nästan obligatoriskt med en fråga om hur de lyckas balansera jobb- och familjeliv. Varför får inte män i ledande position samma fråga? Flera konferensdeltagare berättade också om hur de av rådgivare bombarderats med varningar om det tunga, dyra och svåra företagarlivet. Visst är det tufft att vara företagare, men det finns ju onekligen uppsidor också. Kanske vore det smart att prata om både det negativa och det positiva – oavsett om det är en man eller en kvinna som kommer och presenterar sin affärsidé.

Språkbruk, tonfall och ordval blir extra viktigt när vi pratar med våra barn. Hur medveten man än är går man i genusfällorna titt som tätt, tycker jag! Dagens höjdpunkt för mig var därför seminariet ”Företagsfrämjandet börjar i sandlådan” med Marie Tomicic. Hon är en av grundarna av Olika förlag och en av författarna till ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2”. Det är verkligen en fantastiskt vettig, praktisk och rolig bok som jag har tipsat om på bloggen tidigare.

Marie Tomicic

Marie Tomicic är disputerad i företagsekonomi och har forskat om beslutsfattande och förändring. Hennes väg till företagande var inte spikrakt målmedveten, den gick via tjänstledighet och föräldraledighet. Sedan bestämde hon sig för att satsa helhjärtat på det hon brinner för: Böcker som utmanar stereotyper och förlegade normer.

Under seminariet diskuterade hon hur vi bemöts olika beroende på om vi har snippa eller snopp – och vad det får för konsekvenser, till exempel för vår företagsamhet. Fundera till exempel över skillnaden mellan ”pyssla” och ”uppfinna” – och vilket ord vi använder mest till flickor respektive pojkar. Pojkars actiondockor är designade för att göra saker: flyga, slåss, klättra. Flickors dockor är designade för att vara söta och bli av- och påklädda. Men det finns hopp!

Tomicic menar inte att något barn ska fråntas rätten att leka med den ena eller andra leksaken. Däremot kan man som förälder uppmuntra till lekar och fantasier utöver de uppenbara. Batmobilen är ju till exempel toppen när alla batungarna ska hämtas på förskolan. Och Barbie, med sina långa ben, trippande gång och stora ögon, kan ju bli en fantastisk smygande spion.

”Som flicka lär man sig att vara duktig, och att anpassa sig. Det är bra att kunna som företagare – men man behöver också pepp, och att någon säger ’Nu kör vi vidare’”, sa Marie Tomicic.

/Åse

Kvinnors innovationer riskerar stanna i idéstadiet

I dag är det Internationella kvinnodagen. Dagens gästbloggare är riksdagsledamoten Margareta Cederfeldt (M). Hon skriver om kvinnors innovationskraft, och efterfrågar en breddning av synen på innovationer. Genom att enbart fokusera på traditionellt manliga områden riskerar vi att missa viktiga innovationer. Vad tycker du? Läs och kommentera gärna hennes blogginlägg. /Åse

Idérika individer som driver samhället framåt med innovativa lösningar är centralt för Sveriges framtida välstånd. I dag finns en bredare syn på innovationer, men fortfarande ses kvinnor sällan som ett naturligt inslag inom teknik och innovation. Trenden pekar på att kvinnor i mindre omfattning får genomslag för sina idéer, och deras innovationer når också mer sällan ut till marknaden. Endast fem procent av alla svenska patent tas av kvinnor. Att kvinnor på så sätt inte är med och formar teknik och samhälle i lika hög grad som män är problematiskt.

Män och kvinnor har ofta olika behov och därför behövs ett varierat produktutbud. Det förutsätter att kvinnor och män på lika villkor kan etablera sig som företagare och kommersialisera sina innovationer. När det gäller kvinnors innovationer saknas många gånger ett erkännande för deras uppfinningar eller verksamhet. Forskning har pekat på att detta i stor omfattning beror på att kvinnors innovationer sällan betraktas som tillräckligt tekniskt sofistikerade. Innovationer som antingen är gjorda av kvinnor, eller tillhör ett område som traditionellt sett betraktas som mer kvinnligt, får mer sällan gehör.

Innovationer förknippas vanligen med högteknologiska framsteg inom industrierna. Det är en alltför snäv syn om vi på ett tillfredställande sätt ska kunna förstå hela innovationskedjan. Faktum är att år 2007, före finanskrisen, uppgick den högteknologiska tillverkningsindustrin produktionsandel i privat sektor till endast 3,5 procent. I dag återfinns drygt 60 procent av Sveriges företag i stället inom tjänstenäringen. För tjänsteföretagen är effektivare processer inom företaget, nya produktvariationer eller nya arbetsmetoder också exempel på innovationer. Kvinnor är dessutom särskilt verksamma inom tjänstenäringarna där många av morgondagens innovationer kommer att framställas. Inom till exempel vård- och omsorgsyrket, där kvinnor dominerar, har innovationer potential att förbättra vårdkvaliteten betydligt. Att kvinnor uppmuntras att vara innovativa, både genom egen företagsamhet och i sin direkta arbetsmiljö är därför centralt för att möta framtidens behov.

Kvinnor har vanligtvis också sämre nätverk för att förverkliga och nå ut med sina idéer. Kvinnliga innovatörer har bland annat berättat hur de använt så kallade ”trojanska hästar” i form av en make eller annan manlig bekant för att sälja in sin idé hos entreprenörer och investerare. Det skapas på så sätt trösklar för kvinnliga innovatörer. I längden riskerar deras produkter att inte nå ut till marknaden. På så sätt kan innovationer och kompetens gå till spillo.

Detta kräver att synen på innovationer breddas ytterligare och inkluderar uppfinningar utöver traditionellt sett manliga innovationsområden. Regeringen satsar 100 miljoner varje år på kvinnors företagande, där en särskild del avsätts för kvinnors innovationer. Det har lett till flera initiativ av kvinnor som tagit steget och förverkligat sina idéer, även om utmaningar kvarstår. Till exempel bör ytterligare satsningar på att inkludera kvinnor i befintliga klustermiljöer för innovation göras. Det stimulerar både tillgången till nätverk i form av entreprenörer och mentorskap samt inkluderar kvinnor i innovationsprocessen i ett tidigt stadium.

/Margareta Cederfelt (M)

TEDxWomen: Med stärkt egenmakt

Filippa Malmgård, en av många inspirerande talare på TEDxWomen i Stockholm i helgen.

På temat Creative Empowerment arrangerades i helgen Sveriges första TEDxWomen i Stockholm. Samtidigt hölls ungefär 150 andra liknande event runt om i världen, det största i Washington DC, varifrån vi i Stockholm kunde se i alla fall ett livestreamat föredrag. Det kändes som en inspirerande och bra början på den mörka decembermånanaden.

Alla talarna var från Sverige, men lyckades bra att på engelska framföra sina väl förberedda presentationer.

Empowerment, som kan översättas ungefär till "ge egenmakt", kan vara att prata om psykologin bakom att hitta inre styrka, men det kan också vara att visa genom eget exempel. Vilket Josefin Uhnbom gjorde med den äran. Hon presenterade sin bakgrund som jobbcoach på arbetsförmedlingen, där hon hela tiden kände sig frustrerad och hjälplös inför den massiva arbetslösheten hon dagligen mötte.

- I stället för att leta efter jobb kan man gå ut och skapa dem, sa hon.

Och det var det hon gjorde. Hon kombinerade sitt eget intresse för mat med idén om att hitta arbete till de långtidsarbetslösa invandrarkvinnor som hon arbetat med. De var kanske inte så bra på svenska, och till viss del outbildade, men självsäkra i sitt eget kök. Framförallt var de kunniga inom sin egen matkultur. Hon startade cateringfirman Food for thought i Botkyrka, en mångkulturell arbetsplats men också ett bra exempel på socialt entreprenörskap med en vision att ge några av Sveriges 370 000 arbetslösa möjlighet att försörja sig själva.

Vi fick också höra:

• Linda Johansson, projektledare på Karolinska Institutet, pratade om att förhålla sig och acceptera osäkerhet.
• Louise Hamilton presenterade Young Art, ett företag som utmanar det hon kallade det "pretentiösa konstsverige".
• Darja Isaksson, som jag kände igen från GoodMorning-panelen häromveckan. Hon presenterade sina bästa strategier för att hitta inre motivation, hämtade mestadels från hennes pappa.
• Filippa Malmegård , berättade hur skapandet hjälpt henne att må bättre och hur hon genom sin mycket coola blog Scraphacker, inte bara vill inspirera utan även motivera människor att själva göra, förändra och vara kreativa.
• Linda Portnoff, ekonomie doktor, avslutade med tankar om musikindustrins kamp för överlevnad.

Dessutom fick vi höra Lovisa Ståhl sjunga, bland annat sången Thousand miles.

Man kan bara hoppas att det blir fler TedXStockholm snart. Deras aktiviter i helgen, samt tidigare i Hornstull och på Kulturhuset under hösten, har verkligen gett mersmak. Nu gäller det bara att ta sig tid att titta på den inspelade videoinspirationen från TEDxWomen globalt.

/Hanna

”Pappaprogram” förutsättning för kvinnors företagande

Chamber Trade Swedens rapport: ”Women’s
 Economic Empowerment – Building
Sustainable Business Organisations for
Women Entrepreneurs” presenterades
under seminariumet.

I tisdags bjöd Chamber Trade, i samarbete med Sida, in till seminariet ”Women’s Business Organisations and Development”, om förutsättningar för kvinnors företagande och utveckling. Inbjudna talare var bland annat företagande kvinnor från hela världen.

Att kvinnors ekonomiska deltagande främjar ett lands tillväxt är knappast någon nyhet. Vissa menar att det till och med leder till en "smart ekonomi", då hushållet ofta gynnas när kvinnor fokuserar på familjemedlemmars välfärd. Men utmaningarna för kvinnors företagande är fortfarande många. Låg- och medelinkomstländer är inget undantag.

Fray Shibabaw har grundat Amhara Women Entrepreneurs’ Association i Etiopien. Hon har även startat företag med inriktning på att underlätta utbildning. Inom detta förser hon bland annat lokala skolor med elevluncher. Hon menade att utmaningarna att vara kvinna och företagare är många, men att en av de främsta är frågan om hur ett samhälle kan satsa inom ett fält, utan att förstöra ett annat.

– När män inte ens är tillåtna att vara i köket, eller att ta hand om barnen, är det inte konstigt att de räds sin överlevnad om kvinnan ska vara företagare.

Hon menade att resurser behövs för utbildning på flera plan än enbart på kvinnan som företagare.

– Kvinnor måste utbildas inom olika områden, men det måste också män. För att inte samhället ska kollapsa, måste män utbildas i något slags ”National Fatherhood Program”, så att både män och kvinnor kan ta arbete utanför och i hemmet.

Även Viola Manuel, från Southern Cape Chamber of Commerce i Sydafrika, uttryckte behov av att förändra en genusbild för en hållbar utveckling för kvinnors företagande:

– Det skulle vara ignorant att säga att det inte finns kulturella och genusbetingade hinder för kvinnor att driva företag. När en lågkonjunktur träder in, och fler män förlorar sitt arbete, måste bilden av att de kan stanna hemma och kvinnan arbeta växa fram?????

I expertpanelen ingick bland andra Peter Davis. Även han uttryckte att kvinnors företagande inte är underminerat av en slump. Ingen har tidigare tänkt tanken att de kan vara företagsamma.

– Att försöka utveckla ett land men bara låta 50 procent av befolkningen vara delaktig är som att försöka springa med ett ben.

– Det finns nästan alltid en orsak till varför utvecklingsländer är just utvecklingsländer. Om det inte finns en väg där det borde finnas en väg kan det mycket väl vara så att det finns en orsak till det. Man behöver se helheten i ett samhälle och även se problem som kan finnas, mellan olika grupper exempelvis. Man kan heller inte bara bygga skolor, utan behöver förstå vägen till resultat. Man behöver agera tvärs över gränser.

– Men det finns inga quick fixes i något samhälle. Man behöver gräva djupare för att se var problemen rotar sig. Det gäller att adressera de underliggande orsakerna snarare än symptomen, sa Davis.

/Christina

Välkommen på symposium

1-2 juni sjösätter vi ett nytt initiativ: Global Symposium on Women’s Entrepreneurship. Det bygger på det arbete som ESBRI gjorde under första halvan av 2000-talet tillsammans med de amerikanska forskarna bakom Diana-projektet. Det resulterade i ett nätverk av forskare som är intresserade av olika aspekter på kvinnors företagande.

Symposiet i juni genomförs av ESBRI, i samarbete med Tillväxtverket och VINNOVA samt med stöd från Regeringskansliet. Det utgör startskottet för det långsiktiga arbete som ska bygga ett globalt nätverk av ”thought leaders and action leaders” kring kvinnors innovation och entreprenörskap. I grunden handlar det om att dela med sig av erfarenheter och lära sig av varandra.

Under de två dagarna finns möjlighet att lyssna till, och diskutera med, en rad spännande personer. Bland annat kommer Divine Ndhlukula som 2011 utsågs till Årets Entreprenör i Afrika, och Laurie Fulton, USAs ambassadör i Danmark.

Vi kommer att diskutera erfarenheter av att bygga och finansiera tillväxtföretag, hur kvinnor som är företagare gör skillnad i olika länder och mycket mer. Vi kommer även att få ta del av hur olika privata och offentliga organisationer arbetar med de här frågorna.

Det blir två spännande dagar dit du är inbjuden. Anmäl dig senast 16 maj till pangpriset 700 kronor!

Har du idéer eller frågor? Hör av dig!

/Magnus

Mauds avsked till sina ambassadörer

I förmiddags lyssnade jag på Maud Olofsson som talade inför sin fanclub bestående av ambassadörer för kvinnors företagande. Uppemot 400 av de över 800 ambassadörerna var samlade i Stockholm.

Något som gjorde mig mindre upplyft var det exempel som Maud hämtade från mitt hemlän Jämtland: En kvinna ville ta över ett tillverkande företag och besökte banken för att diskutera ett lån, varpå bankmannen frågade ”Vet din man om att du är här?”

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Desto mer upplyftande var det att Maud adresserade två frågor som jag tycker är viktiga. Den första frågan handlar om vår inställning till misslyckande, och att den måste ändras i Sverige. Hon jämförde med Silicon Valley där ett misslyckande leder till att andra frågar ”Vad har du lärt dig?”. Denna fråga har jag själv lyft fram ett antal gånger i denna blogg

Den andra frågan handlar om att kvinnors företagande är en tillväxtfråga. Och då inte bara att fler kvinnor som startar och driver företag leder till tillväxt i samhället, utan att det behöver bli fler kvinnor som startar och driver tillväxtföretag. Detta tycker jag personligen är mycket angeläget, och det har jag och mina kollegor på ESBRI lyft fram i olika sammanhang sedan 10 år tillbaka. Inte minst i samarbetet med det amerikanska Diana-projektet.

Till sist en fundering: Är det bara kvinnor som får vara ambassadörer för kvinnors företagande…?

/Magnus

Om hon kan, kan jag också!

Gunilla Thorstensson och Helene Ahl diskuterade vikten av förebilder under en ICSB-workshop. Foto: Åse Karlén

På torsdagseftermiddagen hamnade jag på en intressant workshop om förebilder för kvinnors företagande. Titeln var "If she can – so can I".

Tillväxtverkets Gunilla Thorstensson inledde genom att konstatera att entreprenörskap är ”könstaggat”. Över hela världen dominerar män som entreprenörer, och att driva och äga företag förknippas med män.

- Den stereotypa bilden – som ofta reproduceras i medierna – är att entreprenörskap innebär att ta risker, fatta snabba och korrekta beslut, samt att jobba 80 timmar per vecka, sa Thorstensson.

Detta är en bild som många, och kanske särskilt kvinnor, har svårt att identifiera sig med. Därför behövs nya förebilder. Tillväxtverket arbetar för att på olika sätt synliggöra kvinnors entreprenörskap, exempelvis genom att bygga upp ett nätverk av entreprenörer som fungerar som ambassadörer.

- Färre kvinnor än män är entreprenörer, och de som finns behöver bli mer synliga. Vi måste utmana myterna och visa på förebilder som föder tanken: ”Om hon kan, kan jag också!”. Män och kvinnor ska ha lika möjligheter att vara entreprenörer, sa Gunilla Thorstensson.

Professor Helene Ahl, Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping, har länge forskat om genus och företagande (vi porträtterade henne i Entré nr 1-2011). Hon höll med om att entreprenörskap är könskodat.

- Att vara kvinna är associerat med en rad egenskaper – och de går på tvärs med de egenskaper som entreprenörer traditionellt förknippas med. Det finns alltså en konflikt som gör att det inte går att vara framgångsrik kvinna OCH entreprenör som det ser ut idag, sa Ahl.

Hon menade att vi måste ompröva vad vi anser vara ”manligt”, ”kvinnligt” och ”entreprenöriellt” om vi ska komma någon vart. Enligt Ahl skolas vi in de traditionella könsrollerna redan i späd ålder.

- Nyfödda bebisar är helt enkelt inte söta, de är kladdiga och håriga och tillplattade. Min dotter hade legat i magen tre veckor för länge, hon såg ut som en liten gorilla när hon kom ut. Ändå var det första hon fick höra från barnmorskan: ”Åh vilken söt liten prinsessa…”

Helene Ahl visade hur barn styrs in i ”flicklek” och ”pojklek”. De stora leksaksfabrikanterna pekar med hela handen mot omvårdande docklek, respektive actionfylld krigslek. Och hon menade att det övertydliga bildspråket fortsätter även i vuxenlivet. Tidningar framställer mannen som målmedveten, framåtriktad och stark medan kvinnan är mer drömsk, behaglig och vacker.

En av Ahls forskarkollegor har studerat inkubatorers webbplatser och där hittar man många gånger enbart män på bild. Det är håriga händer, slipsar och kostymer som får representera företagandet. Och om en kvinna dyker upp är det ofta i rollen som sekreterare.

- Mer måste göras om vi ska få fler kvinnor att bli entreprenörer, sa Helene Ahl.

Nästa talare var Julie Weeks, vd för Womenable i USA. Hon såg också en stor poäng i att lyfta fram entreprenörskvinnor som förebilder: ”If you can see it – be it”, som hon uttryckte det.

Weeks pekade på olika sätt att synliggöra kvinnor. Ett populärt tillvägagångssätt är att lista dem. Forbes listar till exempel världens 100 mäktigaste kvinnor, medan Fortune 500 nöjer sig med 50.

- Listorna handlar väldigt mycket om hur mycket pengar man har tjänat. Ett annat sätt att synliggöra är att dela ut priser, och då blir det inte lika stort fokus på pengarna. En tredje väg att lyfta fram entreprenörskap hos kvinnor är helt enkelt genom att berätta historier, till exempel om hur man lyckades som företagare, sa Julie Weeks.

Ett exempel på ett svenskt pris till företagande kvinnor är Beautiful Business Award, som vi skrivit om flera gånger här på bloggen.

Henrietta Schönenstern, Tillväxtverket, leder ambassadörsprojektet i Sverige. Hon berättade att det är inne på fjärde året och att ambassadörerna sammanlagt har varit ute och träffat över 80 000 svenskar. Nu finns 919 entreprenörer i nätverket, de är verksamma inom olika branscher, i olika delar av landet, och driver olika stora företag. Ambassadörerna jobbar ideellt och besöker bland annat skolor och sitter med i paneldebatter. Där berättar de om hur de startade företag eller hur de skaffar kunder – och det är både kvinnor och män, flickor och pojkar som kommer och lyssnar.

- Ambassadörerna ska reflektera samhället i stort, inte bara den absoluta företagartoppen. Maud Olofsson fungerar som en förebild för förebilderna, hon tar en aktiv del i nätverket, sa Schönenstern.

Inom projektet jobbar hon och hennes kollegor också med att ta fram statistik, böcker och filmer om kvinnors entreprenörskap. Via en Facebookapp – Förebilden – har hittills 720 kvinnor nominerats som förebilder. Och förra året räknade man till 410 pressklipp om ambassadörerna för kvinnors entreprenörskap.

- Succén ligger i att lära genom att göra, sa Henrietta Schönenstern.

Camilla Wagner är journalist på Veckans Affärer och delade med sig av hur tidningen jobbar för att synliggöra kvinnor i näringslivet.

- Medierna spelar en viktig roll för att förändra attityder, och jag tycker inte att de svenska medierna axlar det ansvaret. Många gömmer sig bakom förklaringar som att de ”bara reflekterar hur det ser ut i samhället”. Det stämmer inte.

- När folk sa att det inte fanns några mäktiga företagarkvinnor i Sverige började Veckans Affärer lista de 125 främsta. Vi delar också ut pris, sa Wagner.

Hon berättade att tidningen har en uttalad policy om att växla mellan män och kvinnor på omslaget, men det blir snarare var tredje än varannan kvinna. Och då ligger Veckans Affärer ändå långt före sina konkurrenter på det här området.

Wagner ställde en rad omslag från Veckans Affärer mot varandra, och hon var kritisk i sin granskning. Fast medvetenheten är stor på redaktionen pekade hon på att rubrikval, pose, klädsel och artikelvinkel bidrar till göra kvinnor söta och flickiga, medan männen framställs som starka och seniora.

- När jag gjorde research inför den här workshopen hade svårt att hitta artiklar om kvinnor som är entreprenörer. Jag tänkte att vi nog inte skriver om män som entreprenörer heller – men det gör vi.

- Vi värderar inte kvinnodominerade branscher lika högt. Tjänster, smycken och mode är inte så attraktivt. De traditionellt manliga sektorerna anses lite coolare, sa Camilla Wagner.

Under workshopen diskuterades kvinnligt och manligt könat entreprenörskap i olika länder. Vi fick till exempel höra att det i Frankrike inte existerar några böcker om mäktiga kvinnor – särskilt inte om entreprenörer.

I Skottland föredrar man att prata om att kvinnor är ”risk aware”, snarare än ”risk averse”. Man menar att det i grunden är positivt att kvinnor är realistiska i värderingen av det egna företaget. I mötet med venture capital-bolag kan detta dock vara en stor nackdel. Riskkapitalister drar vanemässigt av 30 procent från de saltade siffror som entreprenörsmän ofta presenterar, menade en deltagare. När de drar av lika mycket från kvinnornas kalkyler blir det ingen business kvar.

”Mompreneurs”, eller ”mammprenörer” på svenska, upptog också en del av diskussionen. Ordet är förstås en sammanslagning av mamma och entreprenör och används om kvinnor som passar på att starta företag i samband med att de får barn. Ibland är syftet att styra sin egen tid, jobba hemma och umgås mer med barnen – ibland utgår företaget från ett upplevt behov som inte möts av marknaden. Oavsett vilket har begreppet ”mammprenör” en gullig klang, och det riskerar att spä på myten om kvinnors företag som mjuka och oviktiga.

Anneli Sjögren deltog tidigare under dagen i prisceremonin kring årets Global Award for Entrepreneurship Research (se tidigare blogginlägg). Hon representerar Tillväxtverket som är en av instiftarna till detta pris, och även till det Unga forskarpriset.

- Jag reflekterar förstås över att det globala priset har tilldelats män alla gånger utom en. Och den gången gick det till Dianaprojektet, vilket innebar att fem kvinnor fick dela på prissumman.

- Det Unga forskarpriset ger vi vartannat år till en kvinna, vartannat år till en man. Men i år var det två kvinnor som fick dela på det, konstaterade Anneli Sjögren.

Sammantaget var det många intressanta frågor som ventilerades under workshopen, och jag hoppas att vi får tillfälle att återkomma till några av dem under den heldagskonferens som ESBRI och VINNOVA arrangerar 2 september. Håll utkik efter mer info på vår webbplats!

Törstar du efter mer forskningsbaserad kunskap om kvinnors entreprenörskap redan nu kan du hitta den här.

/Åse

Mannen fortfarande norm för företagaren

I dag, på Internationella kvinnodagen, passar vi på att ställa några frågor om kvinnors företagande till Helene Ahl. Hon är, sedan 1 januari, professor i företagsekonomi med inriktning mot lärande och genus vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Hon är även chef och forskningsledare för Encell, Nationellt centrum för livslångt lärande, vid samma lärosäte.

Helene disputerade 2002 med ”The making of the female entrepreneur – A discourse analysis of research texts on women’s entrepreneurship”. Avhandlingen undersöker hur kön konstrueras i forskningsartiklar om entreprenörskap. Den visar bland annat att artiklarna ser kvinnor som en betydelsefull resurs, men på ett sätt som befäster kvinnors underordning i samhället. Artikelförfattarna utgår ofta från givna antaganden om att om det finns skillnader mellan män och kvinnor. 

Är det någon skillnad på hur kvinnor som är företagare presenteras i forskningstexter i dag, åtta år efter din avhandling? 

– Karin Berglund gjorde ju en uppdatering av min översikt för något år sedan, och hon fann att mönstret i det stora hela var detsamma. Fokus var på jämförelser med män. Kvinnorna och deras företag antas vara en "annan sort" och det här med att kvinnor kan föda barn verkar särskilt bekymmersamt. Mannen som norm för företagaren är tämligen ohotad. Men alternativ forskning börjar faktiskt så smått dyka upp, inte minst i den nystartade tidskriften "International Journal of Gender and Entrepreneurship". Det kommande aprilnumret innehåller fem artiklar som använder institutionell teori, och två handlar om Sverige. Ansedda "Academy of Management Review" hade förra året en bra och kritisk artikel av Calas, Smircich och Bourne. Jag är också övertygad om att Vinnovas pågående forskningsprogram kommer att sätta avtryck även i den internationella forskningslitteraturen. 

Hur tycker du att kvinnors företagande lyfts fram i andra medier? Har det förändrats under de senaste 10 åren? 

– I svensk dagspress skrivs det inte särskilt mycket om kvinnor som företagare, det är än så länge en icke-fråga. Däremot är det vanligare med artiklar om kvinnor som ledare, och där tycker jag faktiskt att man överlag har skärpt sig. De riktiga grodorna är inte så vanliga längre. Jag minns när Birgitta Johansson-Hedberg presenterades som ny bank-vd i Dagens Industri, då var rubriken "Bländad av kvinnlig fägring". Något sådant förefaller svårare att skriva i dag. I övrigt tycker jag att kvoteringsmotståndarna är beundransvärt uthålliga i sitt framhärdande av att kompetens måste gå före kön, som om inte motsatsen gällt alltför länge. 

Hur ser könsfördelningen ut inom entreprenörskapsforskningsfältet? 

– Även i forskningsfältet har vi "forskning om entreprenörskap" och så ett sidoordnat "forskning om kvinnors företagande", som om bara kvinnor hade ett kön. Under årens lopp har jag varit deltagare eller arrangör på ganska många internationella konferenser eller konferensspår om kvinnors företagande, och där är männen fortfarande tämligen sällsynta. Samma sak gäller inom det genusteoretiska fältet överhuvudtaget. De män som väljer att anlägga ett genusteoretiskt perspektiv brukar vara väldigt välkomna och uppskattade och även citeras flitigt, så här finns utmärkta möjligheter för manliga kolleger att göra sig ett namn. "Opportunity recognition" är med andra ord redan fixad – nu gäller det bara att göra något av det! 

Behövs särskilt stöd till kvinnors företagande, och i så fall vilket? Är till exempel Tillväxtverkets/Maud Olofssons satsning på 880 ambassadörer för kvinnors företagande en god idé? 

– Eftersom jag forskar i frågan för tillfället ber jag att få återkomma med svar vid ett senare tillfälle. Om ambassadörerna kan man säga att tanken är god – förebilder behövs definitivt! Om man skall fundera på en karriär måste man ju först få veta att den överhuvudtaget existerar, och att andra, som är åtminstone lite lika mig själv, har gjort det tidigare. Själv började jag träna simhopp när Ulrika Knape vann OS 1972. Förebilder funkar. Däremot undrar jag hur stort genomslaget blir. Om jag är rätt informerad får de inte betalt för sitt arbete, och hur mycket tid kan de då lägga ner på det? Det kanske skulle vara effektivare att satsa på en tv-sänd reality-såpa? Å andra sidan är kanske inte företagarens vardag särskilt tv-mässig... Men visst vore det roligt att få se vad det blev av alla de företagsidéer som investerarna i Draknästet valde att satsa på. Tjejen som uppfann den nya knappen, till exempel – har hon startat sitt företag? Hur gick det till? Hur ordnade hon lokal, tillverkning, marknadsföring, försäljning? Vilka svårigheter stötte hon på? Det tycker jag skulle vara jätteroligt att få ta del av. 

Vad tycker du? Varför är det mest kvinnor som vill forska om kvinnors entreprenörskap? Stöter företagsamma kvinnor på särskilda hinder? Och är det överhuvudtaget vettigt att prata om ”företagande” respektive ”kvinnors företagande”, som om det vore två väsensskilda aktiviteter? Lämna gärna dina kommentarer nedan.

Läs även Helenes blogginlägg på nyttforetag.com

Uppdatering: Dagens ledare i DN handlar om detta.

/Åse

Det är drag i förebilderna!

ESBRI har under årens lopp arbetat mycket för att främja kvinnors företagande. Den förra Estradföreläsningen handlade om attityder till – och förebilder för – kvinnliga företagare.

Vi hade bjudit in både en forskare (Patricia Greene, Babson College), en representant från policysidan (Gunilla Thorstensson, Tillväxtverket) och en kvinnlig företagare (Kristina Theander, Middagsfrid).

En av de sakerna som jag minns från Estradföreläsningen var Kristinas berättelse om att hon mött mycket motstånd när hon startade Middagsfrid. Hon trodde dock stenhårt på sin affärsidé och företaget är numera mycket framgångsrikt. Hade hon lyssnat på de negativa rösterna hade hon aldrig lyckats.

Jag skulle vilja lyfta fram ett annat exempel på att allt är möjligt om man brinner för det. YoMama crew  ska vara en inspiration för oss kvinnor, att agera, att ta för sig!

Rosie Millberg från YoMama crew var den första kvinnan i Sverige som tävlade i dragracing, året var 1974. Hon vann sensationellt över grabbarna i många dragracingtävlingar, men tyvärr blev hennes karriär kort eftersom hennes son föddes med en hjärnblödning och tiden helt enkelt inte räckte till. Som ensamstående mamma och mormor återupptar Rosie nu sin dragracingkarriär.

Hon fortsätter där hon slutade för 30 år sedan och förverkligar sin dröm. I sommar ska hon köra för att vinna, både för att utmana sig själv och bevisa att livet inte tar slut efter 50. Hon har bestämt sig för att ha roligt nu och utmana både sig själv – och andra mormödrar.

Nästa gång jag tvekar inför ett stort projekt i livet – det kan vara i arbetet eller privat, då ska jag tänka: kan hon så kan jag!

Helene Thorgrimsson, projektledare på ESBRI

PS: Nästa Estradtillfälle blir nu på tisdag, 8 december. Föreläsningen har titeln ”Håller företagsidén? – Så klarar du hundåren”, och den är glädjande nog helt fulltecknad! Om du inte haft turen att knipa en plats får du besöka vår webbplats om några dagar för att ta del av föreläsarnas klokskap via webb-tv, referat och presentationsmaterialet.

Kvinnors företagande engagerar!

I måndags arrangerade ESBRI en Estradföreläsning. Ett hundratal besökare samlades för att både lyssna och knyta nya kontakter. Temat denna gång var kvinnors företagande. Vi har under årens lopp fått många önskemål om att emellanåt bjuda in ”det verkliga livet” att medverka i våra föreläsningar. Den här gången hade vi representanter från företagsvärlden, policy och forskningen.

Först på scenen var Gunilla Thorstensson från Tillväxtverket. Hon är ansvarig för programmet ”Främja kvinnors företagande”. I programmet ingår bland annat 880 ambassadörer, deras uppgift är att bland annat att vara förebilder och inspirera fler kvinnor att bli företagare.

Sedan presenterade Kristina Theander sitt företag ”Middagsfrid”. Tidigare i år vann hon i kategorin ”Årets tjänsteutvecklare” i Beautiful Business Award. Affärsidén är att leverera ingredienser och recept till fem middagar för fyra personer. Maten ska vara klimatsmart och billig.

Sist ut i raden av intressanta presentatörer var professor Patricia Greene, en av grundarna till Dianaprojektet. Hon har under många år forskat om kvinnors företagande med speciellt fokus på tillgång till kapital och tillväxt.

Det blev ett seminarium med mycket diskussioner, både under pausen, då sorlet var högt, och under paneldebatten som följde efter presentationerna. Kvinnors företagande engagerar!

Låter det intressant? Föreläsningen finns nu att se via webb-tv

Här bloggar Anna Skarin om föreläsningen

Helene Thorgrimsson, projektledare på ESBRI

Näringsministern avslöjar sin affärsidé

I samband med ett av Handelshögskolan i Stockholms jubileumsseminarier (skolan fyller 100 år i år) avslöjade Maud Olofsson den affärsidé som hon ska ta tag i efter näringsministrandet.

Innan hennes avslöjande hade professor Carin Holmquist föreläst på temat ”Kvinnors företagande – kan det och bör det öka?”

Carin gav ett tips till alla som är intresserade av området: Om du säger ”kvinnligt företagande” visar du att du inte hänger med, begreppet som ska användas är ”kvinnors företagande”. En snabb googling visar att det fortfarande är många som skriver ”kvinnligt företagande”, inte minst i medierna. Så mer finns att göra!

Carin lyfte bland annat fram Dianaprojektet där jag själv har varit involverad i att, tillsammans med fem amerikanska professorer, skapa ett globalt nätverk av forskare för att bättre förstå frågor om kvinnors företagande. Dianaprojektet fokuserar speciellt på tillväxt och finansiering i kvinnodrivna företag.

Ett område som Carin lyfte fram, och som även Maud framhöll som mycket viktig, är att det finns många strukturer i samhället som måste påverkas för att det ska bli någon egentlig förbättring på sikt. Maud nämnde bland annat det förslag som är på gång avseende sociala trygghetssystem för företagare. Företagare betalar i dag en hel del avgifter till socialförsäkringen, men kan i praktiken inte nyttja flera av försäkringarna.

Vill du läsa mer om vad Carin och Maud sa, hittar du en lajvrapportering på ESBRIs twitter.

Till sist då Mauds affärsidé: En ny form av trådlös mikrofon, ”mygga”, som är anpassad för kvinnor. I dag är de gjorda för att ligga i fickan på en kavaj. Maud menade att de borde kunna bli smidigare och med en bättre fästanordning (och gärna i olika modeller med ädelstenar som dekoration...)

Magnus Aronsson, vd för ESBRI