Med företagandet som livsstil – och lite till

Företagande på landsbygden kallas ofta för livsstilsentreprenörskap. Alltså, man tänker sig att andra drivkrafter än ekonomisk vinst står i fokus. Till exempel att få ihop privatliv och företagande. Fast riktigt så enkelt är det inte. Det har bland annat Caroline Wigren-Kristoferson visat i sina studier av landsbygdsföretagare. Att satsa på att få ihop privatliv och företagande behöver inte stå i konflikt med ekonomiska drivkrafter, menar hon.

Under Småföretagsdagarna i Örebro 5-6 februari arrangerade Jordbruksverket en workshop om landsbygdsföretagande med bland andra just Caroline Wigren-Kristoferson. Här deltog även landsbygdsföretagaren Jenny Gille som driver Lerbäcks teater tillsammans med sin man. Deras företag har växt och utvecklats mycket de senaste åren, och de har i dag runt 20 000 besökare per år. Jenny poängterade vikten av att hitta andningshål och tid för reflektion.

Geografiskt avstånd till kunderna, dåliga kommunikationer, svårigheter att rekrytera rätt arbetskraft och höga investeringskostnader brukar lyftas fram som utmaningar för landsbygdsföretagare. Jenny kände igen sig i åtminstone kommunikationsbristen, och önskade bättre turer med länstrafiken. Eller en speciell kulturbuss.

För er som missade workshopen i Örebro, finns en ny chans att stifta bekantskap med Caroline Wigren-Kristofersons forskning i Stockholm 11 mars. Tillsammans med professor Martin Andersson medverkar hon då i Estradföreläsningen ”Företagande på landsbygden – mer än en livsstil” som vi på ESBRI samarrangerar med Jordbruksverket.

Frida Jönsson, som driver en design- och kommunikationsbyrå i Brantevik på Österlen, kommenterar forskarnas resultat. Ska bli spännande att se om hon känner igen sig…

Även Jordbruksverkets landsbygdsstrateg Christel Gustafsson medverkar 11 mars. Tillsammans kommer forskarna och praktikerna att diskutera vilka utmaningar och möjligheter som karaktäriserar entreprenörskap utanför städerna, och vilka strategiska val som är viktiga för verksamhetens utveckling.

Hoppas vi ses 11 mars!

/Jonas

PS. Har du inte möjlighet att delta? Föreläsningen livesänds via Bambuser, och läggs upp som webb-tv efter några dagar. På Twitter använder vi hashtaggen #estrad

Skapa konst, skapa jobb, skapa kreativa företag

I renässansens Florens valde många konstnärer att anpassa sin konst till förmån för betalande kunder. Kunderna dominerade bildindustrins utveckling och konstnärerna arbetade mot deras specifikationer (läs vidare i ”Företagsminnen. Magasinet om näringslivets historia”, nr 5, 2012).

Men vari ligger egentligen konstens värde? I försäljningspriset eller i skapelseprocessen? Är lokala konstkluster, som möjliggör innovativ produktutveckling och intensiv konkurrens mellan konstnärer, att se som en positiv utveckling?

Inom kulturella och konstnärliga utbildningar brottas man med många olika frågeställningar. Inte minst kring hur man överlever på sin konst eller sin kreativa drivkraft.

Hur kan studenter på dessa högskoleutbildningar få verktyg, kunskaper och bra förutsättningar för den fortsatta yrkesverksamheten?

På uppdrag av Tillväxtverket är ESBRI sedan en tid tillbaka koordinator för NEKKU - Nätverket för entreprenörskap i kulturella och kreativa utbildningar. Nätverket riktar sig mot lärare och utbildningsansvariga på kulturella och konstnärliga högre utbildningar i Sverige. Deltagarna har bland annat uttryckt behovet av att, i större omfattning, diskutera och lyfta dessa frågor.

Det resulterade i konferensen Skapa konst, skapa jobb, skapa kreativa företag – Om entreprenörskap på kulturella och kreativa högskoleutbildningar som vi arrangerar 13 mars. Kom gärna dit om du är intresserad av entreprenörskap i kulturella och kreativa utbildningar. Mer info och anmälan.

Även nästa nummer av Entré kommer att handla om konsten att leva på sin konst. Att prenumerera är kostnadsfritt.

/Christina

Läs mer:

Tillväxtverkets uppdrag

Regeringens handlingsplan för kulturella och kreativa näringar

Finfin filantropi

Agneta Trygg, Maria Rankka, Tove Lifvendahl, Pontus Braunerhjelm och Hans Börsvik i diskussion under rubriken Filantropen – samhällsbyggare och välgörare.

ESBRI startade 1997, tack vare finansiering från Leif Lundblad som varit företagare sedan 17 års ålder. Leif är själv ingen akademiker men såg ändå vikten av att sprida forskningsbaserad kunskap om entreprenörskap till en bred allmänhet. Därför tog han initiativet till ESBRI och bidrog med strax över 18 miljoner kronor ur sin privata förmögenhet. De pengarna användes för att bygga upp ESBRI under åren 1997-2004.

Sedan dess har vi sett en rad andra filantropiska handlingar inom forskningsområdet entreprenörskap. Anders Walls stiftelser delar ut stipendier, Sten K Johnson startade sitt Centre for Entrepreneurship vid Lunds universitet, SSES får medel via Familjen Erling-Perssons stiftelse och Global Award for Entrepreneurship Research har finansierats av såväl Rune Andersson som Melker Schörling.

Tove Lifvendahl har skrivit boken ”Att ge – Samtal med svenska filantroper”. Jag hörde henne under Småföretagsdagarna i Örebro. Då berättade hon bland annat att vi i Sverige har en lång tradition av att ge, men att det handlar om relativt små summor. Organisationer som Actionaid, Rädda barnen och Stadsmissionen säljer gåvobevis som innebär att en okänd medmänniska får ett mål mat, en bänk i skolan eller en get. I den slottssal där vi befann oss fanns också små plaketter som angav vem som betalat för respektive stol, en var till exempel sponsrad av en lokal målerifirma.

Lifvendahl menade att det handlar om samma processer när man donerar miljoner till forskning: Man vill göra skillnad. En del vill också ge tillbaka, exempelvis till ett lärosäte där de själva har läst. Filantropi i betydelsen ”donera-massa-dollar-och-få-ett-hus-uppkallat-efter-sig” är vanligare i USA, och där ger det också mer status.

”När rika människor gör stora donationer i Sverige börjar det skava lite. Man undrar varför de ger egentligen – är det bara för att de vill känna sig goda?”, sa Tove Lifvendahl.

Maria Rankka, vd för Stockholms Handelskammare, höll med om att Sverige har haft en stark tradition av filantropi. Särskilt under 1800-talet och början av 1900-talet.

”Det här förändrades först på 1970-talet, men filantropi är alltså inte något främmande i den svenska kulturen! Göteborg är ju byggt av företagare”, sa hon.

Rankka ser starka kopplingar mellan filantropi och en gynnsam utveckling för regionen.

”Det finns samband mellan filantropi och tillväxt, och mellan filantropi och mångfald. Det kan leda till större utbud av kultur och utbildning – vilket bidrar till regioners attraktivitet. Och jag vill göra huvudstadsregionen maximalt attraktiv.”

Vad tycker du? Bör vi underlätta för filantroper eller är det att be om smulor från de rikas bord? Kommentera gärna!

/Åse

Ägarskifte på dödligt allvar…

Kajsa Haag, Leif Melin och Christine Tidåsen.

I går genomförde vi en Estradföreläsning om ägar- och ledarskiften i familjeföretag. Leif Melin, Kajsa Haag och Christine Tidåsen presenterade sin forskning inom området och gav oss både fakta och flera praktiska exempel på hur företagare som de intervjuat hanterat problemet – eller möjligheten. Vilket av alternativen det blir beror på om de inblandade parterna upplever processen som negativ eller positiv.

Det här är ju ett väldigt aktuellt ämne, 180 000 företag skiftar ägare/ledare under en tioårsperiod. Det är många 40-talister som har lämnat, eller är på väg att lämna, sina företag framöver. Just i familjeföretag kan generationsskiften vara extra knepiga eftersom det ofta är en massa känslor inblandade. Företagaren har byggt upp sitt företag från grunden och det kan vara svårt att lämna ifrån sig sin bebis. Det är långt ifrån alla företag som går vidare inom familjen och det kan ha flera olika orsaker.

Exempelvis kan det finnas en rädsla för att arvtagarna inte sköter företaget som grundaren skulle vilja. En annan orsak är att det inte finns någon lämplig arvtagare till företaget inom familjen. Det kan också vara så att grundaren vill sälja företaget och frigöra kapital till något annat.

En av föreläsarna, Christine Tidåsen, hade i sina intervjuer fått synpunkten att ägar- och ledarskiften är en sådan känslig fråga eftersom grundorsaken till ett generationsskifte faktiskt är döden. Och det är ju inte så lätt att prata om. Speciellt inte om man har en familjerelation och står varandra nära.

Ibland kan det vara svårt för seniorerna att släppa taget. En av de intervjuade företagsledarna var i 85-årsåldern och han sa så här: ”OM jag dör måste jag lämna över ledarskapet…” Lite cool inställning i och för sig, men det kan vara krångligt att planera för ett ägarskifte om ägaren ser sig som odödlig.

Visst låter det här intressant? Du kan se föreläsningen helt gratis via webb-tv. Det finns också en massa intressant läsning på vår temasida om familjeföretag.

Har du tips på intressant läsning om det här ämnet? Kommentera gärna!

/Helene

Ägarskiftet som möjlighet (del 2)

Ägarskiftet som möjlighet (del 1)

Varför behövs småföretag egentligen?

Christian Sandström använde företaget Xerox som exempel.

Ett svar är förstås att det är småföretagarna som får den lilla orten, eller kvarteret i storstaden, att funka. De bakar vårt dagliga bröd, klipper våra hår, lämnar ut våra paket och kör vår farmor till läkarbesöket.

Ett annat svar är att de bidrar med dynamik och arbetstillfällen. På samma sätt som att team och hela organisationer gynnas av mångfald, behöver vi också mångfald i näringslivet som helhet. Stora och små, gamla och unga, hi-tech och lo-tech, svenska och utländska företag kompletterar varandra.

Under Småföretagsdagarna i Örebro, 6 februari 2013, utgjorde frågan titeln på en workshop. Undertiteln var ”Ett innovationsperspektiv” och Christian Sandström, forskare vid Ratio, var en av talarna. Han disputerade för ett par år sedan på en avhandling som handlar om disruptiv innovation, med svenska exempel som Facit och Hasselblad. Läs gärna artikeln från Entré nr 4-2010. Joakim Jardenberg har också uppmärksammat Sandströms forskning och drar paralleller mellan ”Facitsjukan” och mediebranschen.

”Allt nytt, all innovation, börjar definitionsmässigt som något litet”, slog Sandström fast.

Han berättade om hur antalet företag minskar när branscher mognar. Tidiga faser kännetecknas av mycket produktinnovation, senare sker ett skifte mot mer processinnovation. I konsoliderade branscher finns inte så mycket innovation över huvud taget, enligt Sandström.

”Storföretag är i regel bra på att förhålla sig till existerande, definierade marknader. Småföretag har en annan förmåga att förändra marknader”, sa Christian Sandström.

Doro var ett av de exempel han nämnde. De tillverkar telefoner anpassade för äldre människor, och det går bra för dem. Varför har inte Apple eller Nokia gett sig på det segmentet? De är för stora och marknaden för liten.

”Doro har helt andra incitament och de tar sig nu vidare på tillväxtresan.”

”Endast små företag klarar av att prioritera små marknader”, konstaterade Sandström.

/Åse

Schysst skifte blåser nytt liv i familjeföretaget

Familjeföretag är världens vanligaste företagsform. Det fick jag lära mig när jag skrev tematexten om just familjeföretagande till Entré nr 4-2012. Konstigt att de möter så mycket fördomar?

Man tänker sig ofta ett patriarkaliskt, traditionellt och trögt företag men faktum är ju att familjeföretagen kommer i alla storlekar och modeller. Det finns fantastiska företag som gått i arv i hundra år eller mer – med ett entreprenörskap som ständigt förnyas och därmed utvecklar verksamheten.

Ett konkret problem som har debatterats mycket de senaste åren är vad som händer med företagen när de skiftas från en generation till en annan. Många är rädda att den yngre generationen ska fördärva arvet från sina föräldrar. Statistiken visar också att det bara är en tredjedel av företagen som följer med till nästa generation. Detta kan tolkas som att familjeföretagen inte överlever. Men det är en sanning med modifikation, sa Leif Melin när jag intervjuade honom för Entréartikeln.

”Det kan vara så att de har blivit uppvaktade av andra företag eller riskkapitalister, sålt företaget och frigjort kapital för att starta något nytt. Det är inget misslyckande”, konstaterade han.

Det kan vara svårt att matcha köpare och säljare, men jag fick precis ett pressmeddelande från Umeå universitet om projektet ”Bli företagare”. De skriver att 30-50 jobb har räddats i länet på grund av att man lyckats para ihop äldre småföretagare med studenter som vill ta över. Bra initiativ!

På tisdag kommer Leif Melin, Kajsa Haag och Christine Tidåsen till Estrad för att dela med sig av sin kunskap kring familjeföretagandets villkor. Det kommer handla om europeisk policy kring ägarskiften, lärandet som sker när flera generationer arbetar sida vid sida, och om hur medarbetare, kunder och andra externa aktörer kan revitalisera familjeföretag. Jag tror det kommer bli lärorikt både för familjeföretagare och andra!

Anmäl dig nu eller följ föreläsningen på webben.

Vill du läsa mer om familjeföretag så finns en aktuell artikel om Jämtlandsflyg i senaste numret av tidningen Entreprenör. ESBRI har också snickrat ihop en temasida i ämnet, med artiklar och boktips från våra publikationer.

/Åse

Plugga på löprundan kanske?

Jag kikade nyligen igenom en bok från Studentlitteratur som är tänkt att användas i undervisningen på Svenska för invandrare. ”Starta eget för nya svenskar” är avsedd att ge både undervisning i svenska och inspiration till att starta företag. Många invandrargrupper är redan i dag egenföretagare i högre grad än den övriga befolkningen i Sverige och man vill med denna bok uppmuntra ännu fler att se sina unika möjligheter.

Boken kombinerar enkel svenskundervisning med en översikt av olika företagsformer samt teoretiska och praktiska övningar i egenföretagande. I boken finns också porträtt av tio framgångsrika företagare med utländsk bakgrund, en del är soloföretagare och andra har företag som vuxit rejält. Tanken är att nyanlända tidigt ska få upp ögonen för vilka möjligheter som finns till företagande i det nya landet.

Läs till exempel om Roxana från Afghanistan som utnyttjade sina unika språkkunskaper och startade ett företag som tolkar och översätter mellan svenska och hemspråket. Företaget är numera verksamt i både Sverige och Afghanistan.

Eller Shadi från Syrien som började producera ljudböcker för högskolestuderande. Han insåg att man kan bli effektivare i sina studier om man kan lyssna på böckerna i stället för att enbart läsa. Man kan också få tid över till annat. Vad sägs om att lösa några ekvationer på löprundan? Företaget är i dag mycket framgångsrikt och har flera anställda.

Sedan har vi Bicky från Indien som startade med att hyra ut tomma studentrum över sommarloven. En dag kunde Bicky köpa sitt eget hotell. Hans verksamhet växte snabbt och i dag äger han Elite Hotels, en hotellgrupp som finns i hela landet. Dessutom äger han ett 30-tal pubar.

Jag tror att boken kan inspirera många, både att lära sig språket och att starta företag!

/Helene

Att mötas över en kopp forskning

I dag avslutades Småföretagsdagarna 2013. På mitt dagsprogram stod exempelvis en workshop arrangerad av Entreprenörskapsforums Ungt forskarforum. Här träffade jag bland andra de ansvariga för forumet: Mikaela Backman, Anna Jenkins och Johanna Palmberg.

Palmberg disputerade för ett par år sedan, är verksam vid Entreprenörskapsforum och KTH och är vår kontaktperson på forskningscentrumet CESIS. Jenkins disputerade i slutet av 2012, en artikel om hennes avhandling kommer i nästa nummer av Entré. Backman disputerar inom kort, och vi kommer säkerligen få tillfälle att rapportera även om hennes forskning framöver.

Under workshopen presenterades ny forskning av Sofia Wixe, doktorand i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Göteborg, och Joakim Wahlberg, doktorand vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Wixe forskar om mångfald och regional tillväxt, och Wahlberg om styrelsearbete och entreprenöriella processer.

Jag hade inte träffat någon av de här fem personerna innan Småföretagsdagarna. Nu har jag träffat dem allihop och ”vi har ett ansikte på varandra”. Anna Jenkins och jag fick till och med tid för en liten fotosession inför artikeln i Entré. Man borde verkligen ta sig utanför kontoret oftare, det är ju här det händer!

/Jonas