Vi hade i alla fall tur med vädret! (Och resten ordnade våra skickliga talare)

I år var det Almedalspremiär, både för mig personligen och för ESBRI som evenemangsarrangör. Mycket lyckat i båda fallen!

Vi arrangerade ett seminarium på onsdagen, 3 juli. Temat var ”Skapa konst, skapa jobb, skapa kreativa företag” och vi höll till i en trädgård på Mellangatan. Lite nervöst att som arrangör dra ihop ett event i en ny (nåja) stad, i en ny lokal – dessutom utomhus – med oprövad teknik och utan förhandsanmälan. Men allt förlöpte som sagt väl: Solen sken, vi hade uppåt 70 deltagare och en superskärpt talarskara från KKN-sfärens alla hörn.

Här kommer hela listan:

Sven-Olof Bodenfors, fd ordförande för regeringens råd för KKN

Birgitta Englin, vd Riksteatern

Lena Gustafsson, rektor Umeå universitet

Maria Lantz, rektor Konstfack

Olof Lavesson, riksdagsledamot (M)

Emma Stenström, docent Handelshögskolan i Stockholm

Per Strömbäck, talesperson för Dataspelsbranschen

Karin Thomasson, kommunalråd i Östersund (Mp)

Elisabet Widlund, vd för Musiksverige

ESBRIs Magnus Aronsson och Tillväxtverkets Klas Rabe modererade diskussionen som varade i 90 minuter, och sedan övergick i ett jordgubbsmingel.

En mätning från 2010 visar att det i Sverige finns ca 117 000 företag som räknas till de kulturella och kreativa näringarna (KKN), och de anställer 146 000 personer. De flesta är alltså mycket små. Enligt ny forskning, till exempel Zara Daghbashyans avhandling som vi skrev om i senaste Entré, väljer konststudenter att bli heltidsföretagare efter examen i högre grad än till exempel ingenjörer och samhällsvetare. Vad är viktigt i deras företagande? Hur stöttar vi dem på bästa sätt? Och vad krävs för att fler ska vilja växa sina företag?

Detta var några av de frågor som behandlades under seminariet, och det är omöjligt att i detalj återge hela diskussionen här. Några axplock av det som talarna lyfte fram:

Emma Stenström inledde hela seminariet och konstaterade att det kanske förväntades att hon som ekonom skulle presentera ett ”facit” eller en ”sanning” – gärna i form av en siffra. Det ville hon inte göra. ”Jag tillhör den genre av ekonomer som inte gillar starka förenklingar av komplexa samband”, sa hon. Studier har visat att om det finns många kulturutövare på en plats blir det också tillväxt på samma plats. ”Det är kanske en korrelation, men inte ett kausalsamband. Det är en höna-ägget-grej, med många hönor och tuppar också”, sa Stenström. Hon presenterade även sina tankar kring kultur och hållbarhet, hälsa och hushållning. Läs mer i inlägget ”Allt faller på plats i Almedalen”

Elisabet Widlund menade att de största hindren för svenska företagare inom musikbranschen relaterar till export, upphovsrätt och utbildning. Bland intresseorganisationen Musiksveriges medlemmar finns allt från musiklärare som skriver lite låtar vid sidan av, till företag som omsätter miljarder. Denna dynamik och spännvidd matchas inte av regelverken. ”Systemen är inte utvecklade för born globals, nätverksföretag eller kombinatörer som får sin inkomst från olika håll”, sa Widlund. Hon konstaterade också att kommunikationskunskaper, bland annat inom sociala medier, efterfrågas av hela musikbranschen. Men musiker behöver också musikbranschkunskap och praktisk erfarenhet. De behöver förstå upphovsrätten och hur man skapar intäkter.

Per Strömbäck berättade om spelreglerna i spelbranschen. Han slog fast att tjatet om att det går så bra för den svenska spelbranschen faktiskt stämmer. ”För 12-13 år sedan började vi sälja spel till nördar i andra delar av världen. I dag är medelålders pendlare en av de största målgrupperna. Det skapar annorlunda förutsättningar – kartan har ritats om”, sa han. Strömbäck efterlyste mer samverkan och stöd från myndigheter kring internationalisering och innovation. ”Våra företag går globalt direkt. Riskkapital hämtas många gånger från Storbritannien, Silicon Valley och Japan.” Han framhöll också vikten av det estetiska: spelbranschen behöver inte bara programmerare utan även designers, regissörer och musiker. ”Högskolorna ska inte försöka hänga med i svängarna, för det gör vi inte själva. Vi behöver människor med generella kunskaper som vi kan fånga upp och utveckla”, sa Strömbäck.

Karin Thomasson delade med sig av sina erfarenheter som kommunalpolitiker. ”För mig är inte företagare siffror i en kolumn. Det är personer som kommer till oss och berättar om sina idéer. Vi har en mäklarfunktion, vi hjälper till att lotsa dem fram till exempelvis Almi eller en inkubator. Det handlar också om samverkan med det ’traditionella’ näringslivet, för några ska ju vara kulturföretagarnas kunder”, sa hon. Thomasson såg en utmaning för kulturskolor att bredda utbudet, som i dag till stor del handlar om musik, och införa mer entreprenörskap. Hon tog också upp den snävhet som ibland präglar synen på konstnärlig verksamhet. I hennes egen kommun, Östersund, kom frågan upp om att gå in och stötta ett filmprojekt. Det rann ut i sanden, mycket för att ansvariga politiker inte kunde se hela nyttan med det. Det förstod inte att filmen skulle generera intäkter för regionens chaufförer, tekniker, cateringfirmor och andra som kunde leverera till filmfolket.

Olof Lavesson pekade på en sammanblandning av begreppen. ”Kultur är inte kreativa näringar, men det är en förutsättning för dem”. Han menade att statens roll är att bidra med den tekniska infrastruktur och de fysiska mötesplatser som kulturella och kreativa företagare behöver. ”Vi ska inte hålla på och mecka med branschstöd, eller försöka hitta de företag som kommer att lyckas. Däremot ska vi se till att till exempel skattereglerna fungerar för människor som inte jobbar i traditionella branscher”, sa han. Lavesson identifierade en svårighet i att nå företagare ”utanför boxen”. KKN-företagare är ofta inte med i Svenskt Näringsliv, Företagarna, Rotary eller Handelskammaren utan får sin information från andra håll. ”Vi tror kanske att folk följer med i de reformer som görs, exempelvis kring arbetskraftsmigration, men det är inte säkert. Därför måste vi ut och berätta om dem.”

Lena Gustafsson slog fast att utbildning är en förutsättning för kreativa näringar. Hon berättade att Umeå universitet har satsat stort på ett konstnärligt campus, i nära samverkan med kommunen och privata organisationer. ”Vi tror att många olika typer av samverkan är bra för våra studenter, för utbildningen och för forskningen. Studenter inom arkitektur, design och fri konst möts i en interaktiv miljö, vi har lokal samverkan men är också extremt internationella”, sa hon.

Är konsten kidnappad? Tagen som gisslan av penninghungriga KKN-ivrare? Frågan lyftes i seminariets början och besvarades av Maria Lantz: ”Det tror jag inte. Konsten är fri och står för sig själv. Men den blir ofta missförstådd.” Hon menade att Konstfacksstudenter förenas i att de inte tänker på vinstmaximering i alla lägen. Gjorde de det skulle de söka sig till en annan bransch. ”Ändå kan det bli så att de tjänar pengar i slutändan. Många driver företag, inte för vinsten utan för att undersöka världen och vad det är att vara människa. Och ställa jävligt jobbiga frågor”, sa Lantz. Hon menade att om vi tillåter konstnärer att utveckla helt nya sätt att tänka får det ringar på vattnet. Men för att konststudenter ska kunna ta steget från skolan till egenföretagande behövs kreativa rum. ”Nu vänder jag mig till er som är kommunalpolitiker. Det behövs replokaler, ateljéer, kontor där man tillåts testa saker. Detta kan ni bidra med.” Lantz pekade också på en stor försämring i regelverket som gjort att Konstfack i dag måste ta betalt av studenter från andra länder. ”Vi har gått från ett 40-tal till tre utländska studenter. Att vi isolerar oss gynnar inte de kreativa näringarna! Det kostar 265 000 om året att gå på Konstfack – så nu är det bara barn till diktatorer och knarklangare som kan gå hos oss.”

Sven-Olof Bodenfors varnade för att förväxla ”kultur” med ”näring” – själv gillar han begreppet ”affärskultur”. Han har haft i uppdrag av regeringen att leda en expertgrupp kring KKN-frågor och verkade ganska nöjd över att ha kommit ur det med livet i behåll. Bodenfors menade att man, för att kunna diskutera och lyfta frågor kring KKN, har slagit en ring runt begreppet. Men det kommer att dras isär och diskuteras vidare. ”Vi kommer att få se tillväxt, men frågan är hur vi kommer att hantera tillväxt som inte är enbart ekonomisk, utan social och hållbar”, sa han.

Birgitta Englin höll med Maria Lantz om att konsten är fri. ”Men jag tror att många konstutövare känner sig hotade fortfarande”, tillade hon. ”Vi som håller på med det här vet att så många arbeten kommer att skötas av datorer framöver. Vi måste skapa våra egna jobb.”

Vi filmade hela seminariet och har nu lagt ut det på vår webb-tv-sida. Välkommen in och se reprisen!

/Åse

Vilken entreprenörstyp är du?

Tidningen Entreprenör har tillsammans med Stefan Lindström och Hans Olle Frummerin skapat ett entreprenörsprofiltest på sin webbplats. Testet har använts i två års tid och fungerar ungefär som ett personlighetstest med 21 frågor. Avsikten är att hitta ett mönster i olika typer av entreprenörer. De som passar in i en speciell profil har sedan fått en enkät som kartlägger bland annat utbildningsnivå och plats i syskonskaran.

Undersökningen visar att det ofta är den förstfödda i en syskonskara som startar företag. 42 procent av dem som har besvarat enkäten uppger att de är äldst i en syskonskara (jämfört med 33 procent av Sveriges totala befolkning). Det är också betydligt vanligare med högskoleutbildning bland dem som startar företag jämfört med befolkningen i allmänhet. Drygt 56 procent av dem som svarat har en universitetsutbildning. Rikssnittet ligger på 32 procent. Detta är ju intressanta siffror eftersom entreprenörer ofta antas ha lägre utbildning. Så verkar alltså inte vara fallet.

Man kan urskilja sex olika arketyper, baserade på hur individer tänker och fungerar i sitt entreprenörskap.

Den professionella entreprenören arbetar långsiktigt och vill att företaget ska överleva honom/henne. Serientreprenören bygger ett antal standardföretag som säljs till en annan entreprenör eller en större koncern. Uppfinnaren saknar ofta finansiella kunskaper och kundfokus och behöver därför komplettera med personer som har dessa förmågor. Livsstilsentreprenörens företag är till för entreprenören och skapas för att upprätthålla en speciell livsstil. Arbetsstilsentreprenören gör precis tvärtom, för honom/henne är arbetet själva drivkraften. Startaren är närmast att beskriva som besatt av den kreativa processen, startar gärna bolag, bygger upp det snabbt och tröttnar lätt.

Kul kartläggning tycker jag! Vilken typ av entreprenör är du? Jag är ingen entreprenör, men så är jag ju också yngst i syskonskaran…

/Helene

Kultur ger innovationer!

Almedalsveckan 2013 är slut sedan några dagar tillbaka. På väg till veckan är man full av tillförsikt inför alla intressanta seminarier och möten som väntar. På väg därifrån handlar det mest om att försöka smälta allt man varit med om.

Den här bloggen var tänkt att vara färdig direkt efter veckans slut, men som så många andra har jag lidit av viss post Almedalssyndrom. Efter en kortare Gotlandsturné med familjen börjar den klinga av så smått.

Förutom att vi på ESBRI arrangerade ett eget seminarium om kulturella och kreativa näringar (KKN), sprang vi på många andras. Helene var till exempel på ett som hette Från idé till innovation –Astrids utovation.

Jag gick på flera seminarier inom just kultur och kreativitet, till exempel ett som Länsteatrarna arrangerade om kulturens roll idet moderna samhället. En av de medverkande var den kända kulturekonomen Pier Luigi Sacco. Han pekade bland annat på konstens viktiga roll inom företagande och innovationer. Konstnärer som kliver in som ”konsulter” i företag kan få de anställda att tänka som att det inte ens fanns någon låda. Han lyfte också fram kopplingen mellan kulturellt deltagande och innovationsgrad i ett land. Alltså ju fler som tar del av kulturen, desto fler innovationer. Det här skrev vi om i tidningen Entrés temanummer om Kultur. Alla texter och en hel del extramaterial finns samlat här.

Sacco menade vidare att Sverige har en särställning i Europa när det gäller kulturfrågor. Här finns en öppenhet som saknas i många andra länder.

En annan fråga som berördes var hur sammanlänkade olika kulturyttringar är, inte minst när det gäller KKN. Politikerna får inte tro att de kan dra ner på satsningar på klassisk musik och lägga allt krut på exempelvis dataspel för att det är där pengarna finns. Dataspelsbranschen är helt beroende av skolade musiker (och av bra berättare, designers etc). Den här sammanlänkningen kommer att öka i framtiden, slog Sacco fast.

Seminariet var upplagt som ett samtal mellan Pier Luigi Sacco och Svenskt Näringslivs ordförande Jens Spendrup. Även om stämningen dem emellan hela tiden var artig, så hördes en hel del upprörda röster bland publiken. Och det var väl inte främst Saccos uttalanden man upprördes över…

Efter samtalet följde en diskussion med Christer Gustafsson, professor Uppsala universitet, David Karlsson, idéhistoriker Nätverkstan, Nima Sanandaji, Samhällsdebattör och Lisa Pelling, programchef Global utmaning. Hela seminariet finns att se här.

Även ESBRIs seminarium ”Skapa konst, skapa jobb, skapa kreativa företag” filmades och finns att se på vår Bambusersida. Tyvärr hade vi lite teknikstrul, så det är uppdelat på flera klipp. Småningom hoppas vi kunna lägga upp en bättre version direkt på vår webb-tv.

/Jonas

Få ”studielån” till din affärsidé

Under Almedalsveckan besökte jag Sveriges Ingenjörers seminarium om innovationer och företagande. Både forskare, politiker och företagare medverkade. Diskussionerna rörde vad vi behöver göra för att förbättra villkoren för företag, och hur man kan underlätta processen att hitta finansiering för att kommersialisera sina idéer.

Astrid Friborg, Berries by Astrid, och Pernilla Alexandersson, Add Gender, hade samma erfarenheter när det gäller att finansiera sina affärsidéer. Det går att hitta finansiering under idé- och uppstartsfasen, men om man planerar att växa tar det stopp. Affärsänglar kan finansiera i ett tidigt stadium och riskkapitalister när företaget redan har växt till sig. Mellan dessa stadier finns ett gap, där det uppstår problem att låna pengar och söka investeringar. Det brukar kallas för ”dödens dal”. Det kan också vara mycket svårt att få finansiering för att betala sin egen eller anställdas/konsulters löner. Hur ska man då överleva när man utvecklar sitt koncept och försöker få fart på försäljningen?

Karl Wennberg menar just att det är lätt att starta företag i Sverige, problemen uppstår när företagen vill växa. Det gäller speciellt i företag med komplexa tjänster och minimalt med fasta kostnader. Det är mycket lättare att få pengar för att produktutveckla, än för att betala lönekostnader och konsulttjänster. Stödet är inte anpassat till den verklighet som det är designat för. Optionsbeskattningen bör ändras så att det blir lättare att anställa attraktiv personal, anser Wennberg. Det är svårt för nystartade företag att betala ut en hög lön. Om den anställde i stället kan ta del av en framtida vinst blir det ett fördelaktigt alternativ.

Jessica Polfjärd (M) och Mikael Damberg (S) var överens om att den privata finansieringen bör kompletteras med statligt stöd eller ALMI-pengar. Det gäller att dela på riskerna, bankerna är ofta inte intresserade av att satsa pengar i nya spännande idéer eftersom det också kan innebära en hög risk. Det finns sällan fasta inventarier som bankerna kan använda som säkerhet. Värdet i ett tjänsteföretag är svårare att se. Ett förslag om ett så kallat investeraravdrag har också lagts fram. Tanken är att det ska bli mer lönsamt för privatpersoner att investera i företag.

En tänkbar lösning för att företagare ska kunna försörja sig under uppstartsfasen är att de ska kunna söka ”studielån”, fast det då i stället blir ett ”entreprenörslån”.  Tillsammans med förändringar i optionsbeskattningen och ett investeraravdrag kan situationen beträffande finansiering av nya innovativa företag förbättras rejält.

/Helene

ESBRI i Almedalen: Skapa konst, skapa jobb, skapa kreativa företag

Skapa konst… och några andra almedarlingar

Almedalsveckans kanske viktigaste och mest intressanta seminarium. I alla fall när det gäller ämnet kulturella och kreativa näringar, KKN. Arrangerat av yours truly, ESBRI. Vi ses där!

Vi har lämnat det relativa lugnet i Nynäshamn och är på väg mot ett almedalsveckohektiskt Visby. Vi i det här fallet är en båtlast med roll up-beväpnade kommunikatörer, organisationsfolk, tjänstemän, pr-människor, journalister, politiker, frivilligarbetare och andra på väg till den så kallade politikerveckan. En och annan vanlig turist lyckades säkert också klämma sig in bland alla almedalare, men inte är de många.

Vår vd Magnus Aronsson är redan på plats i Visby, jag är som sagt på väg, och övriga ESBRIare dräller in med jämna mellanrum under veckan. Totalt är vi fem på plats på onsdag kl 13.00 när vi kör vårt seminarium om kulturella och kreativa näringar. Om du är på plats i Visby tycker jag absolut att du ska komma förbi – vi har lyckats få ihop en smått fantastisk line up. Tycker vi själva i alla fall.

Det blir också gott om tid för nätverkande efter seminariet. Stäm gärna träff med dina kontakter i vår trevliga trädgård – vi står för jordgubbarna. Här finns eventet på Facebook för enklare spridning.

Jag kommer såklart även springa på andras evenemang under veckan. Ett av ämnena jag siktar in mig på är just de kulturella och kreativa näringarna, KKN. Jag slängde ihop en lista, med Hittas nya listfunktion, över några evenemang jag tycker verkar värda ett besök. Tipsa gärna om fler i en kommentar om ni tycker att jag har missat något.

I övrigt tänkte jag ägna resten av båtfärden för att försöka få någon ordning på veckoplaneringen. Efter en snabbkoll känns det som att det är minst fem intressanta seminarier på gång hela tiden, varje dag, hela veckan. Och samma sak med trevliga mingel och fester.

I kväll ska jag i alla fall förhoppningsvis ta mig in till Hjärna.Hjärta.Cash event/mingel. Beräknad ankomst 16.05 – hoppas vi ses under veckan!

/Jonas

Nytt nyttigt år med innovation

VINNOVA och ESBRI arrangerar för fjärde gången uppsatstävlingen Nytt&Nyttigt, på temat innovation och kommersialisering/nyttiggörande. Förhoppningen är att tävlingens bidrag ska ge en bred belysning av ämnet, med analyser ur en rad olika perspektiv.

Nytt&Nyttigt är öppen för uppsatser/examensarbeten som är framlagda vid svenska högskolor och universitet under läsåret 2012-2013. De tre bästa uppsatserna erhåller resestipendier à 30 000, 20 000 respektive 15 000 kronor.

På midsommarafton var det deadline för inlämning och det har varit ett rekordstort intresse i år. Hela 77 intressanta bidrag har kommit in från 23 lärosäten. Nu ligger det fem prydliga högar med uppsatser på kontoret, färdiga att skickas ut till juryn.

Det kommer att bli svårt att utse finalisterna bland uppsatserna, och jurymedlemmarna har spännande sommarläsning att se fram emot!

Vinnarna utses i höst, i samband med VINNOVAs årskonferens i november.

/Helene