Gästblogg: Dagens hållbarhetsparadigm håller inte

”Hållbarhet” har blivit ett honnörsord för de flesta verksamheter, men vad inkluderar de i begreppet? Och vad missar de? Per Frankelius är forskare vid Linköpings universitet och en drivande kraft i Grönovation. I sin gästblogg diskuterar han hållbarhet i en bredare bemärkelse där även ekonomi och djurvälfärd ingår. /Åse

I boken ”Marknadsföring: Vetenskap och praktik”, här förevisad i Tiger World, kritiseras dagens hållbarhetsparadigm. I den boken finns Kolmården med som ett av praktikfallen. Grunden till Kolmårdens djurpark – som betytt oerhört mycket för bevarandet av utrotningshotade djurarter – var Ulf Svenssons vilja att förbättra ekonomin i den lilla orten Kolmården. Foto: Visitoria Carbonmarten

Opinionsbildare av alla de slag tävlar idag om att sätta hållbarhet i centrum. Ordet hållbar ingick i beskrivningen av inte mindre än 1 028 seminarier i årets Almedalen. Men många synes inte ha förstått begreppets innebörd.

I en majoritet av resonemangen i debatten, relateras hållbarhet bara till miljön. Fokus på klimatet är vanligare än fokus på ekologisk mångfald. Ibland väver man in också social hållbarhet.

Problemet är att denna bild inte överensstämmer med begreppets betydelse såsom FN definierade det från början. För FN var hållbarhet en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Underlaget var Gro Harlem Brundtlands rapport ”Our Common Future” 1987.

Där talades om ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Alla tre delarna måste fungera i samklang för att hållbarhet ska uppnås. Brundtland insåg inte minst ekonomins betydelse för hållbarheten och skrev:

”Poverty is a major cause and effect of global environmental problems. It is therefore futile to attempt to deal with environmental problems without a broader perspective that encompasses the factors underlying world poverty and international inequality.” (s 12)

Brundtlandrapporten baserades delvis på agronomen Lester Brown, född på en bondgård i Bridgeton, New Jersey i USA. Mellan åren 1984 och 1987 var Brown redaktör för rapporter med rubriken ”State of the world”. Ett bärande tema i hans skrifter är att det alltid existerar ett samband mellan ekonomi, ekologi och sociala frågor.

Trots att Brundtland, Brown och FN insåg ekonomins betydelse lyser de ekonomiska dimensionerna ofta med sin frånvaro i dagens hållbarhetsdebatt. Är det hållbart?

Och vad kan vi då se bortom Brundtlands hållbarhetsperspektiv? I framtiden kanske vi bör byta ut triangeln mot en sexhörning där landsbygdsperspektiv, djuretik och kultur också finns med. Vidare finns nog skäl att tänka mer på hållbarhet i bemärkelsen produktkvalitet. Varför går saker sönder fortare än vi förväntar oss? Någon kanske vill föra in ständig teknikutveckling som en del av ett hållbart samhälle? Landar vi sålunda i en dynamisk oktaedermodell?

En sak är i alla fall klar: En hållbarhetsdiskussion med tonvikt vid bara en eller två av hållbarhetens tre fundament är inte hållbar.

Linné älskade naturen och var en hållbarhetsforskare före sin tid. Men varför har han här titeln ”Flora Economica”? Jo, för att han insåg att det ekonomiska perspektivet var lika viktigt som det biologiska. Foto: Grönovation

"Bojkotta palmoljan, den dödar regnskog”, var budskapet i Erik Hansson och Tom Svenssons artikel i Expressen 4 december 2015. De nämnde bland annat Snickers och pekade på stora negativa miljöeffekter i Indonesien i spåren av palmoljeplantager, exempelvis påverkas orangutangernas biotoper. Men allt detta bottnar i hög grad inte i ett miljöproblem, utan i ekonomi. De som vill livnära sig på palmolja upplever sig troligen inte ha något bättre sätt att försörja sig på. Foto: Bildverkstan

/Per Frankelius

”Man behöver inte alltid göra forskarna glada”

I dag var jag på ett seminarium om forskningskommunikation, framförallt med fokus på forskning om hållbarhet och miljö. I en paneldiskussion deltog Sarah Cornell, forskare vid Stockholm Resilience Centre, Fredrik Moberg, forskningskommunikatör vid Albaeco, och Eva Karlsson, vd för Houdini Sportswear.

De pratade bland annat om svårigheten med att nå ut med komplicerade budskap på ett sätt så att ”vanliga människor”, politiker och företag kan ta det till sig – och bli inspirerade att göra något. 

- Det är svårt att gå från kunskap till action. Hur översätter man till exempel forskningsresultat om glaciärsmältning i Arktis till något som ett företag konkret kan agera på sa Sarah Cornell.

- Vi måste också inse att det är oss det handlar om. Det är inte de fattigaste eller de allra rikaste som är det största problemet, det är vi som finns någonstans mittemellan.

Fredrik Moberg poängterade att det inte bara handlar om att kommunicera forskning, utan att det också ska översättas till en verktygslåda som verkligen kan användas. Och ibland kanske man måste våga sticka ut näsan lite.

- Det är en dans mellan forskningsresultaten och att hitta konkreta implikationer som företag, politiker och allmänheten kan ta till sig. Det gäller att hitta sätt att kommunicera så att folk ser värden i att bidra, att de får något tillbaka om de engagerar sig. Och inte bara värden som räknas i kronor eller dollar, sa Fredrik Moberg.

- Man behöver inte alltid göra forskarna glada genom att använda svåra begrepp och komplicerade förklaringar. Det går att prata om det här utan att använda ord som ”resilience”.

Hållbarhetstänket är djupt rotat inom klädföretaget Houdini. De jobbar bland annat med ett cirkulärt tänkande kring både produktion och konsumtion. Eva Karlsson menade att en viktig del för att lyckas är att alla drar åt samma håll.

- Vår grundvision är klar och öppen. Jag tror till exempel inte att någon som bara är intresserad av vinstmaximering skulle köpa aktier i oss. Vi har heller ingen styrelse som hindrar olika satsningar, sa hon.

- Vi försöker vara transparenta med allt vi gör, men vi vill också inspirera!

Seminariet var en del av The Stockholm Act, en festival med målet att utforska vägar mot en mer hållbar värld. I grunden finns FN:s globala mål för en hållbar utveckling, och i festivalens advisory board sitter bland andra Johan Rockström, Stockholm Resilience Center, Thomas Öberg, sångare i Bob Hund och Kajsa B Olofsgård som är Sveriges ambassadör för 2030-agendan.

/ Jonas

Framtiden går i femtio nyanser av grönt

Jag har precis läst ”Sverige ser inte ut som du tror” skriven av Helena Jonsson och Anna Lundell (Volante, 2017). Det är en nyanserad och faktaspäckad bok som belyser olika aspekter av lantbruk och kopplingen mellan stad och land. Författarna menar att de flesta i dag ser lantbruk som något föråldrat och omodernt, men inget kan vara mer fel. Det är ytterst viktigt att både stad och landsbygd utvecklas för ett hållbart samhälle.

En biobaserad samhällsekonomi bygger på de tre viktiga delarna av hållbarhet – miljömässig, ekonomisk och social. Vi är beroende av ett fungerande ekosystem, bibehållen bördighet i jorden, rent vatten, pollinerande insekter, biologisk mångfald och inte minst ett någorlunda förutsägbart klimat. Men de som arbetar inom gröna näringar måste också kunna ta betalt för sina produkter och sitt arbete. Det är nödvändigt att ha konkurrenskraftiga priser på en global marknad. Det här medför en balansgång för att tillgodose olika aspekter av hållbarhet och ekonomi.

Författarna menar att vårt samhälle står inför stora utmaningar och att det krävs strukturella förändringar och ett helt nytt sätt att tänka. Vi behöver förstå att allt hänger ihop i ett slags ekosystem och att det är våra val som styr utvecklingen mot ett hållbart samhälle. I stället för att fortsätta slösa med fossil olja och gas med svarta kolatomer ska vi byta ut dem mot gröna, förnyelsebara. På det sättet blir inte framtiden svart eller vit, den går istället i femtio nyanser av grönt!

Jag tycker att framtiden känns lite ljusare efter att ha läst boken, och kommer definitivt att bli ännu mer medveten om hur mina val påverkar miljön.

/Helene