Prisat plattformstänk

Fotograf: Ola Jacobsen.

Nu har ytterligare ett spännande tävlingsår avverkats i uppsatstävlingen Nytt&Nyttigt. Uppsatserna började droppa in under våren 2016 och i juni rasslade många bidrag in i inboxen. Hela 78 uppsatser från de flesta av landets universitet och högskolor tävlade, och en kvalificerad jury har efter ett tufft arbete under hösten utsett fyra vinnande bidrag. Vinnarna korades för en stund sedan i samband med Vinnovas innovationsdag.

Nytt&Nyttigt är en uppsatstävling som arrangeras av ESBRI och Vinnova. Syftet med tävlingen är att uppmuntra studenter vid svenska universitet och högskolor att skriva uppsatser om innovation, kommersialisering och nyttiggörande. Vi ser att tävlingen bidrar till nya och nyttiga idéer för varje år får vi massor av intressanta bidrag från tävlingssugna studenter.

Förstapriset och ett resestipendium om 30 000 kronor vanns av Erik Leijon och Joanda Svenheden från Göteborgs universitet för uppsatsen ”Platform Thinking”. Författarna resonerar på ett konstruktivt sätt om de utmaningar som etablerade industribolag står inför när spelreglerna på marknaden förändras radikalt genom nya aktörer och nya värdeerbjudanden.

Andra priset och ett resestipendium om 20 000 kronor gick till Frida Foreby, Majken Tammisto och Rickard Åberg från Lunds universitet för bidraget ”Exploration and exploitation activities in start-ups: The role of network participation”. I uppsatsen undersöker författarna hur små nystartade företag hanterar dilemmat mellan att söka nya möjligheter (exploration) och satsa på den affärsmöjlighet som finns inom räckhåll (exploitation), främst genom deltagande i nätverk.

Tredjepriset var i år delat och två stipendier om 10 000 kronor gick till studenter från två olika lärosäten.

Det ena tredjepriset tilldelades Frida Magnusdotter Ivarsson och Sara Frykman från Göteborgs universitet för uppsatsen ”Up for dinner with strangers? A case study of AirDine focusing on the consumer's creation of social capital in the sharing economy”. Frida och Sara har undersökt hur, och i vilken form, socialt kapital skapas i delningsekonomin. De har bidragit med ett konsumentperspektiv samt diskuterat de sociala dimensionerna av värdeskapande i delningsekonomin.

Det andra tredjepriset gick till Linnea Carlsson och Caroline Johansson från KTH. Deras bidrag består av en fallstudie där ambitionen är att försöka förstå relationen mellan ett ökat kundperspektiv och prestation. Avsikten är att få en djupare förståelse för hur kundinsikter kan medföra förbättringar i form av exempelvis högre lönsamhet och kortare ledtider.

Juryn tilldelade också fyra uppsatser varsitt hedersomnämnande:

”Att höras genom bruset – En fallstudie om hur ett bioteknikföretag inom cancerindustrin implementerar sin produkt på en marknad med hög konkurrens” skriven av Daniella Roppen Magnusson från Mälardalens högskola

”Paradoxical Governance: A study of how CIOs combine innovation and efficiency through IT governance” av Jacob Torell och Jesper Mattsson från Göteborgs universitet

”Knowledge Sharing Between Early Stage and Mature Start-ups within University Incubators” med författarna Paola Jo och Therese von Hackwitz från Chalmers tekniska högskola

”Value of Accelerator Programs: An Analysis of the Value Perception of an Accelerator Program” skriven av Matilda Berntsson och Krum Valkov från Chalmers tekniska högskola

Juryn har detta läsår bestått av Martin Andersson, professor Lunds universitet, Magnus Aronsson, vd ESBRI, Sofia Börjesson, professor Chalmers, Chris Heister, landshövding Stockholms län, Jeaneth Johansson, biträdande professor Luleå tekniska universitet, Göran Marklund, ställföreträdande generaldirektör Vinnova, Joakim Wincent, professor Luleå tekniska universitet och Susanne Ås Sivborg, generaldirektör PRV. Ordförande för juryn var Charlotte Brogren, generaldirektör Vinnova.

De vinnande uppsatserna var mycket läsvärda. Kolla gärna in sammanfattningarna som finns att läsa på Nytt&Nyttigts webbplats.

/Helene

Mångfald ökar chansen till innovationssamarbete

2017 års första Estradföreläsare var Cristina Chaminade, professor vid ekonomisk-historiska institutionen. Vi porträtterade henne i förra numret av Entré, så lite extra kul att se och höra henne live nu. Föreläsningen handlade om globaliseringen av innovation och globala innovationsnätverk. Vad händer när svenska företag söker sig utomlands, eller när utländska företag hittar samarbetspartners i vårt land? Finns det något nytt i det här, eller är det bara gammalt vin i nya flaskor?

Chaminade menade att många gamla sanningar om internationalisering av innovation inte gäller längre. Bland annat att innovationssamarbeten ofta sker med företag i grannländer, att det nästan bara är multinationella företag som sysslar med det och att det oftast handlar om marknadsanpassning av en tjänst eller produkt snarare än om utveckling av något helt nytt.

- Det jag ska presentera i dag, utmanar de här sanningarna. Men, vad är det då som har förändrats? Ja, innovationsflödenas geografi ser annorlunda ut. Tidigare handlade det mest om flöden inom den så kallade triaden: Japan, USA och Europa. Nu är flödena globala på ett helt annat sätt, och går åt fler håll. Utvecklingsländer spelar allt viktigare roll i de globala innovationsnätverken med Kina och Indien som stora spelare. Även flödenas art har förändrats. Tidigare var det kanske mest marknadsanpassning, men nu är det en hel del utveckling av nya produkter. Och om det tidigare mest handlade om multinationella företag så är det numera allt fler små och medelstora företag som deltar i innovationsnätverken, sa Cristina Chaminade.

Varför ska man då bli global? Bör man det över huvud taget som mindre företag? Ja, om man vill bli riktigt innovativ så bör man nog i alla fall försöka. Chansen att ta fram helt nya innovationer ökar nämligen om man har globala samarbeten. Det gäller även små och medelstora företag.

- Att ha delar av sina innovationssatsningar utomlands ska ses som ett komplement, inte som ett substitut. När det gäller tillverkning flyttar man ofta hela sin verksamhet när man väl flyttar, så är det inte med innovation. Rädslan för urholkning är alltså obefogad. Att lägga ut delar av sin FoU leder i stället till högre produktivitetstillväxt i hemmaregionen har forskare visat.

Så att satsa globalt är alltså bra, både för det enskilda företagets innovationsverksamhet och för hemmaregionen. Men vad behövs egentligen för att dra igång en global innovationssatsning?

- Om vi tittar på företagsspecifika saker, så spelar exempelvis internationell kompetens en viktig roll. Ju mer mångfald när det gäller nationalitet inom företaget, desto större chans att man etablerar ett globalt innovationssamarbete. Även att ha många anställda med hög utbildning, många inom FoU-området och med hög teknologisk kompetens ökar chanserna till internationellt samarbete, konstaterade Chaminade.

Hela föreläsningen finns att se som webb-tv. Nästa Estradföreläsning hålls 6 mars och handlar om hur man skapar tillväxt i sitt företag. Hoppas att vi ses då!

/Jonas

Global innovation networks and regional dynamics (del 1)

Dubbelpremiär på Estrad

God fortsättning! Hoppas att du har haft både roliga och vilsamma helgdagar.

Nu längtar vi på ESBRI till onsdag 18 januari. Då är det premiär för årets Estrad, föreläsningsserien där forskare får presentera sina senaste resultat för en publik som mest består av praktiker. Ett välfungerande koncept anno 1997!

Cristina Chaminade. Foto: Lucinda David.

Talare är professor Cristina Chaminade som faktiskt gör sin Estradpremiär. Hon är verksam vid ekonomisk-historiska institutionen, Lunds universitet, och kommer att prata på temat ”Global innovation networks and regional dynamics: What do we know and what are the blind spots?”

Cristina har studerat innovations- och utvecklingsfrågor i mer än 25 år, med särskilt fokus på globala innovationsnätverk och utvecklingsländer som Kina, Indien, Sydafrika, Brasilien och Thailand. På Estrad kommer hon bland annat att diskutera företags och regioners kompetensförsörjning, kopplingarna mellan det regionala och det globala och hur det hänger ihop med innovationsförmågan.

Både jag och Jonas har skrivit om Cristinas forskningsresultat i Entré många gånger så det ska verkligen bli kul att ha henne på besök. Nu senast intervjuade jag henne för porträttuppslaget i Entré nummer 4-2016. Då berättade hon att hon har börjat nosa på en del forskningsfrågor som delvis är nya för henne: hållbarhet, ekologiska affärsmodeller och bevarandet av biologisk mångfald. Och hon vill gärna studera dem i mindre utvecklingsländer som Ecuador och Costa Rica.

”Vi behöver mer hållbara tillväxtmodeller, vi kan inte fortsätta att överkonsumera som vi gör i dag. Det finns en hel del coola initiativ och jag vill undersöka om de kan skalas upp. Ekonomiska kriser kan också erbjuda möjligheter att skapa nya tillväxtmodeller”, sa Cristina när jag intervjuade henne.

Jag tror att det kommer att bli en mycket intressant föreläsning. Har du inte möjlighet att delta på plats kan du alltid följa livesändningen på webben, eller se föreläsningen när det passar dig på vår webb-tv-sida. ESBRI brinner för att göra forskningen mer tillgänglig!

/Åse

Inget är ouppnåeligt (det är bara x arbetstimmar bort)

För några veckor sedan damp boken ”Miljardmakarna – Flyktingarna som skapade ett affärsimperium” (Brombergs, 2016) av Emma Ahlén Pouya ner i ESBRIs brevlåda. Jag har läst den med stort intresse. Boken är en både gripande och spännande berättelse om hur Ashkan Pouya och Saeid Esmaeilzadeh under strapatsrika former flydde från Iran till Sverige som barn. Trots en tuff start drevs båda av en stark längtan att ta vara på de möjligheter som finns här och valde att utbilda sig i ekonomi respektive kemi.

Efter utbildningen påbörjade de en entreprenöriell resa där de utvecklade metoder och strategier för hur man bygger innovativa bolag. Tillsammans grundade de Serendipity år 2004, en företagsgrupp som bygger bolag inom nya tekniker och nya material. De har till exempel gjort allergimediciner för hundar och delar till rymdraketer. I dag har Serendipity ett sammanlagt marknadsvärde på 4,5 miljarder kronor och de båda grundarna har kallats för ”näringslivets Zlatan”.

Boken är inspirerande och visar att uthållighet verkligen lönar sig. Serendipitys bolagsbyggande har inte varit någon enkel resa men grundarna lever enligt devisen att ”inget är ouppnåeligt, det är bara x arbetstimmar bort”. För att ständigt påminna sig om att man inte ska nöja sig, har de följande bokstäver inbroderade under kavajkragarna: DATWYBG. Det betyder ”Don’t accept the world you’ve been given”.

Pouya och Esmaeilzadeh vill också inspirera sina anställda att tänka i samma banor som de själva gör. Vid entrén till deras kontor finns ett citat av boxaren Muhammad Ali:

”Impossible is just a big word thrown around by small men who find it easier to live in the world they’ve been given than to explore the power they have to change it. Impossible is not a fact. It’s an opinion. Impossible is not a declaration. It’s a dare. Impossible is potential. Impossible is temporary. Impossible is nothing.”

Jag rekommenderar verkligen boken, den innehåller många tips för dig som vill starta och lyckas med ditt företag. Det ger också inspiration rent allmänt till att inte ge upp oavsett vad du vill uppnå. Förr eller senare lyckas du, men det kanske krävs x antal arbetstimmar.

I oktober intervjuades Ashkan Pouya och Saeid Esmaeilzadeh i tv-programmet Malou efter tio. För några år sedan bidrog de med en debattartikel till vår tidning Entré, rubriken är ”Bemästra den lyckade olyckan”.

/Helene

Ledstång till innovatören

Äntligen en lättöverskådlig och begriplig guide till alla innovatörer! I ”Innovationsresan – banar väg för din idé” (Gidlunds förlag, 2016) vägleds innovatören genom den snåriga resan från idé till produkt på marknaden. I 36 steg guidar Hans Luthman, författare och innovatör, dig genom innovationsresan och dess alternativa vägar. Allt för att göra den enklare, snabbare och mindre dyr. Det är på många sätt en trasslig resa och många tappar kraften längs med vägen. Ofta på grund av knepiga samhälleliga eller marknadsmässiga system.

I början har du en mängd frågor att finna svar på. Hur vet jag om min idé behövs på marknaden? Måste jag ha ett patent på en gång? Vilka olika aktörer kan jag få hjälp av? Därefter beskriver Luthman ”Mellanstationen” som innebär kontakter med Almi och Suf. Den tredje hållplatsen under resan är då det börjar bli allvar. Möten, väntan, tidsgränser, goda och dyra råd, ramavtal, tekniska förelägganden och bedömningar från patentombudet är bara några oundvikliga kliv som väntar. Har man tagit sig så här långt är färden snart avslutad. Men innan dess är det dags för ”Slutstationen” med avtalsförslag, överläggningar, lång väntan och slutförhandlingar.

De kraftiga kängorna känns plötsligt mer som nätta sommarsandaler (nja, lite överdrivet kanske…) när man har lärt känna innovationsresan i förväg. Och inte minst får vinkningar och upplysningar längs vägen. Rekommenderas!

/Maria