Slöjd är mer än smörknivar

”Hur många smörknivar tål Sverige?” frågade Ann-Charlotte Marteus retoriskt i Expressen 5 januari. Av texten framgick att hon själv tyckte att kvoten var nådd: Marteus vill att slöjdobligatoriet ska slopas i den svenska skolan.

”Slöjd är så mycket mer än en skönt sandpapprad smörkniv, det är ett förhållningssätt till naturen, kulturen, människans uppfinningsrikedom och skaparlusta” kontrade Åsa Linderborg i Aftonbladet 8 januari.

Lärarförbundet Stockholm gav ett rakt svar på frågan: ”Sverige tål hur många smörknivar som helst; och slöjdpåsar och grytlappar!” De länkar också till mer läsning i ämnet.

I går replikerade även Konstfacks rektor Maria Lantz: ”Kanske är det mer slöjd som behövs i en industrination och kanske är det slöjden som ligger bakom det faktum att de nordiska länderna är kända för både sin högteknologi och sin design.” Lantz fortsatte: ”Slöjd har alltid varit och är en förutsättning för ett hållbart tänkande och innovation.”

Konstfack tog över slöjdutbildningen från Stockholms universitet 2012. Och skolans synsätt verkar överensstämma med den bild av finländsk skolslöjd som jag fick när jag intervjuade Janne Elo i Entré nr 3-2015. Han sa bland annat: ”Företagsamhet definieras bland annat som ’förmågan att omsätta idéer i verksamhet’. Inom den finländska skolslöjden är det just det vi gör. Eleverna designar och tillverkar olika föremål utifrån egna idéer. Slöjdprocessen är till sin karaktär en företagsam och entreprenöriell process.”

Själv fick jag i går en försenad julklapp från min sexåring (den hade varit på villovägar hos en klasskompis under jullovet). Det var ett brunt, lurvigt miniatyrgosedjur som mitt barn hade designat, stoppat och sytt helt själv – på fritids, han har inte börjat med slöjd i skolan ännu. Och han hade en klar idé om användarens (min) nytta: ”Du ska ha den i sängen när du sover, den är mjuk och gosig att ha mot kinden”.

Det bådar gott för framtiden. Bring on the slöjdföremål!

Edit: "Må smörknivsaktivismen frodas!" skriver Sara Meidell i Västerbottens-kuriren och tipsar om Smörknivsupproret på Facebook. Fritt fram att slipa på ditt inlägg i slöjddebatten, eller ta del av andras kreativa knivar. Smörknivar må vara slöa, men Facebooksidan visar att de också kan vara riktigt vassa protestverktyg.

/Åse

Gott nytt 2016!

Hoppas att du har haft det fint under helgerna, och att du har fått en bra start på 2016. Vi på ESBRI har flera evenemang inplanerande nu under årets första månader. Vad sägs om:

23 februari: Sweden-U.S. Entrepreneurial Forum. Det är tolfte gången vi arrangerar denna mötesplats för svenska och amerikanska entreprenörer och finansiärer, och intresset är fortfarande stort. Läs mer och säkra din plats till early bird-pris.

26 februari: Estradföreläsning om öppen innovation. Föreläsare är docent Karim Lakhani från Harvard Business School.

15 mars: Hur blir man mer kreativ på jobbet? Filosofie doktor Leif Denti, psykologiska institutionen på Göteborgs universitet, tipsar på Estrad.

20 april: Estradföreläsning på temat ”design thinking”. Vad är det, och hur kan det användas? Talare är teknologie doktor Lisa Carlgren och professor Maria Elmquist, Chalmers tekniska högskola.

Varmt välkommen med din(a) anmälning(ar), och tipsa gärna kollegor och vänner!

/Åse

Lyxig butik mitt i röran

Jag befinner mig på resa i Colombia för att hälsa på min sambos släktingar i några veckor. Vi har rest runt till flera olika städer och en av dem var Puerto Asis, en liten stad nära Amazonas. Där bor min sambos äldsta syster med sin familj.

Tyvärr förekommer mycket korruption i området så staden är inte alls väl underhållen. Trots att staten har bidragit med mycket pengar för att reparera och asfaltera gatorna finns stora områden som är helt förslummade. De boende måste själva reparera ”sin” del av gatan, och eftersom många är fattiga och saknar möjlighet att betala får gatan fortsätta vara både lerig och gropig. Det var deprimerande att se när man vet att de pengar som var avsedda för underhåll i stället har hamnat i någons privata fickor.

Mitt i denna röriga miljö driver min sambos syster en butik där hon säljer underkläder, t-shirts och lättare kläder av fin kvalitet. Hon har drivit butiken i nästan 20 år och med tiden har hennes varor fått bra rykte. Butiken har utökat och hon har många återkommande kunder från både närområdet och mer avlägsna platser. När vi var på besök kom till exempel en familj från Equador och handlade kläder till alla familjemedlemmarna. Butiken ligger i bottenvåningen på deras hus så det är inte så noga med öppettiderna. Systern skulle hellre vilja bo i en större stad med mer behagligt klimat men där är också konkurrensen större och det är svårare att driva butik.

I Colombia är nödvändighetsentreprenörskap vanligt. De flesta driver företag i stor eller liten skala för att försörja sig eftersom det knappt finns några trygga anställningar.

Hela min sambos familj är mycket företagsam. Jag har tidigare bloggat om den andra systern, som driver snabbmatsrestaurang. Båda föräldrarna drev företag när de var yngre, de hade då både matvaruaffär och ett mindre apotek. Och min sambo driver eget i Sverige. Såklart.

/Helene