ESU, European Network on Entrepreneurship, håller varje år en sommarkurs för doktorander i
entreprenörskap. Årets upplaga arrangeras just
nu av Sten K Johnson Centre for Entrepreneurship, Lunds universitet. Nedan gästbloggar
Lundadoktoranden Gustav Hägg om sina tankar kring årets ESU-konferens. Gustav
sitter också med i kommittén som har organiserat konferensen. /Jonas
”En vecka fylld av akademiska utmaningar och nätverkande
för 60 doktorander från världens alla hörn”. Det är den korta beskrivningen av
ESU, ett koncept som grundades av professor Alain Fayolle i början av 2000-talet. Men
eftersom detta är en blogg, räcker det ju inte med en kort tweet-beskrivning…
ESU grundar sig i tanken att samla kommande generationer
av entreprenörskapsforskare, mestadels från europeiska universitet, för att diskutera
och reflektera kring tvivel, problem, framgångar och forskning. Men än
viktigare: det är en mötesplats med nätverkande och kontaktskapande i fokus.
Målet är att tidigt bygga relationer med framtida medskribenter och potentiella
medarbetare.
Under veckan i Lund har vi doktorander fått ta del av
kompetens och erfarenheter från flera betydande professorer, bland andra Mats Alvesson, Ester Barinaga och Alain Fayolle. Det skapar dynamik
och ger oss nya insikter i hur olika europeiska universitet bedriver forskning
och utbildning inom entreprenörskap. Det är en mångfacetterad skara människor
som möts under veckan. Det skapar bra möjligheter för samarbeten och nya
insikter om vilken forskning och utbildning som bedrivs i olika länder. Utöver
detta består kursen av en rad gästföreläsare som ger sin syn på viktiga delar
inom akademins värld, både forskningsmässigt men även med fokus på att bygga
relationer med samhället i stort.
Gustav Hägg |
Min resa började för 5-6 år sedan, då min
uppsatshandledare på masternivå föreslog en alternativ karriär inom akademin.
Ett beslut som förmodligen har förändrat mig som person på flera plan, både bra
och dåliga. Det är förmodligen ett av de mest omvälvande beslut man kan ta
(eller rättare sagt, jag kunde ta): att besluta sig för att dyka ner så djupt i
ett ämne att man inte ens är säker på att man kommer komma upp till ytan igen.
Så vad har detta med ämnet att göra? Jo,
konferenser/doktorandkurser som denna skapar samhörighet. Man inser att man
inte är ensam i denna värld, det finns faktiskt fler som lider samma kval och
förstår ens tvivel och funderingar. Både ur ett akademiskt perspektiv men också
på ett socialt plan, där filosofi och metod blir ens vardag och ”vanliga”
människor får svårt att förstå vad man egentligen menar.
Då denna korta beskrivning lider mot sitt slut, skulle
jag bara vilja delge vad jag tar med mig från en konferens som denna. Först och
främst nätverket som jag har fått ta del av, att inte känna sig som en
ensamvarg i en okänd värld. Gemenskapen och vetskapen att det finns andra som
har samma funderingar och problem kan tyckas trivial. Men eftersom forskningen
är internationell, öppnar det för samarbeten och diskussioner som i framtiden
kan leda till bättre insikter om hur vi som forskare kan förmedla våra budskap
ut mot omvärlden på ett mera praktiskt och lättförståeligt sätt.
Doktorand vid Sten K Johnson Centre For Entrepreneurship
Lunds universitet