I fredags var jag på Tillväxtverkets konferens Kvinnors
företagande – en nyckel till hållbar tillväxt. En av de stora snackisarna var
Golden Rules of Leadership, ett initiativ för att öka
jämställdheten inom ledar- och entreprenörskap. Hillary Rodham Clinton
initierade och i Sverige har bland andra Annie Lööf och Sven Hagströmer skrivit
på.
Gunilla Nordlöf, som tillträder som
Tillväxtverkets gd 1 juni, hälsade välkomna och passade på att signa upp från
sin upphöjda plats på scenen. Hennes blivande kollega Gunilla Thorstensson lovade att
också skriva på de gyllene reglerna inom kort.
Nordlöf berättade att 35 procent av alla svenska
företagare är kvinnor. Här finns en potential, och kvinnors företagande är en
viktig tillväxtfråga. ”De som vill och kan starta företag ska få stöd så att de
kan göra det”, sa hon. Men företagande är ju inte det enda sättet att göra
skillnad. ”Själv har jag blivit en riktig centralbyråkrat!”, konstaterade hon
glatt.
Anders W Johansson och Malin Lindberg |
Under dagen diskuterades bland annat tjänsteinnovation,
hållbar tillväxt och genusmedveten företagsrådgivning. Bidrar det sistnämnda
till att motverka den könsmaktsordning som segregerar män och kvinnor inom
olika branscher? Än så länge finns inte så mycket forskning i ämnet,
konstaterade Malin Lindberg, Luleå tekniska universitet, och Anders W
Johansson, Linnéuniversitetet. De har gått igenom befintlig litteratur och fann
bara åtta artiklar i ämnet, varav tre är svenska. Potential för mer forskning,
alltså!
Ett annat återkommande tema under konferensen, såväl i
plenum som i toakön och vid lunchbordet, var språkbruket kring kvinnors
företagande. ”Kvinnor måste våga starta företag” säger vi ofta. Men är det
verkligen mindre farligt för män? Och när kvinnor som är företagsledare
intervjuas i medier är det fortfarande nästan obligatoriskt med en fråga om hur
de lyckas balansera jobb- och familjeliv. Varför får inte män i ledande
position samma fråga? Flera konferensdeltagare berättade också om hur de av
rådgivare bombarderats med varningar om det tunga, dyra och svåra
företagarlivet. Visst är det tufft att vara företagare, men det finns ju
onekligen uppsidor också. Kanske vore det smart att prata om både det negativa
och det positiva – oavsett om det är en man eller en kvinna som kommer och
presenterar sin affärsidé.
Språkbruk, tonfall och ordval blir extra viktigt när vi
pratar med våra barn. Hur medveten man än är går man i genusfällorna titt som
tätt, tycker jag! Dagens höjdpunkt för mig var därför seminariet
”Företagsfrämjandet börjar i sandlådan” med Marie Tomicic. Hon är en av
grundarna av Olika förlag och en av författarna till ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2”. Det
är verkligen en fantastiskt vettig, praktisk och rolig bok som jag har tipsat
om på bloggen tidigare.
Marie Tomicic |
Marie Tomicic är disputerad i företagsekonomi och har
forskat om beslutsfattande och förändring. Hennes väg till företagande var inte
spikrakt målmedveten, den gick via tjänstledighet och föräldraledighet. Sedan
bestämde hon sig för att satsa helhjärtat på det hon brinner för: Böcker som
utmanar stereotyper och förlegade normer.
Under seminariet diskuterade hon hur vi bemöts olika
beroende på om vi har snippa eller snopp – och vad det får för konsekvenser,
till exempel för vår företagsamhet. Fundera till exempel över skillnaden mellan
”pyssla” och ”uppfinna” – och vilket ord vi använder mest till flickor
respektive pojkar. Pojkars actiondockor är designade för att göra saker: flyga,
slåss, klättra. Flickors dockor är designade för att vara söta och bli av- och
påklädda. Men det finns hopp!
Tomicic menar inte att något barn ska fråntas rätten att
leka med den ena eller andra leksaken. Däremot kan man som förälder uppmuntra
till lekar och fantasier utöver de uppenbara. Batmobilen är ju till exempel
toppen när alla batungarna ska hämtas på förskolan. Och Barbie, med sina långa
ben, trippande gång och stora ögon, kan ju bli en fantastisk smygande spion.
”Som flicka lär man sig att vara duktig, och att anpassa
sig. Det är bra att kunna som företagare – men man behöver också pepp, och att
någon säger ’Nu kör vi vidare’”, sa Marie Tomicic.
/Åse