När Barbie och Batman blir företagare

I fredags var jag på Tillväxtverkets konferens Kvinnors företagande – en nyckel till hållbar tillväxt. En av de stora snackisarna var Golden Rules of Leadership, ett initiativ för att öka jämställdheten inom ledar- och entreprenörskap. Hillary Rodham Clinton initierade och i Sverige har bland andra Annie Lööf och Sven Hagströmer skrivit på.

Gunilla Nordlöf, som tillträder som Tillväxtverkets gd 1 juni, hälsade välkomna och passade på att signa upp från sin upphöjda plats på scenen. Hennes blivande kollega Gunilla Thorstensson lovade att också skriva på de gyllene reglerna inom kort.

Nordlöf berättade att 35 procent av alla svenska företagare är kvinnor. Här finns en potential, och kvinnors företagande är en viktig tillväxtfråga. ”De som vill och kan starta företag ska få stöd så att de kan göra det”, sa hon. Men företagande är ju inte det enda sättet att göra skillnad. ”Själv har jag blivit en riktig centralbyråkrat!”, konstaterade hon glatt.

Anders W Johansson och Malin Lindberg

Under dagen diskuterades bland annat tjänsteinnovation, hållbar tillväxt och genusmedveten företagsrådgivning. Bidrar det sistnämnda till att motverka den könsmaktsordning som segregerar män och kvinnor inom olika branscher? Än så länge finns inte så mycket forskning i ämnet, konstaterade Malin Lindberg, Luleå tekniska universitet, och Anders W Johansson, Linnéuniversitetet. De har gått igenom befintlig litteratur och fann bara åtta artiklar i ämnet, varav tre är svenska. Potential för mer forskning, alltså!

Ett annat återkommande tema under konferensen, såväl i plenum som i toakön och vid lunchbordet, var språkbruket kring kvinnors företagande. ”Kvinnor måste våga starta företag” säger vi ofta. Men är det verkligen mindre farligt för män? Och när kvinnor som är företagsledare intervjuas i medier är det fortfarande nästan obligatoriskt med en fråga om hur de lyckas balansera jobb- och familjeliv. Varför får inte män i ledande position samma fråga? Flera konferensdeltagare berättade också om hur de av rådgivare bombarderats med varningar om det tunga, dyra och svåra företagarlivet. Visst är det tufft att vara företagare, men det finns ju onekligen uppsidor också. Kanske vore det smart att prata om både det negativa och det positiva – oavsett om det är en man eller en kvinna som kommer och presenterar sin affärsidé.

Språkbruk, tonfall och ordval blir extra viktigt när vi pratar med våra barn. Hur medveten man än är går man i genusfällorna titt som tätt, tycker jag! Dagens höjdpunkt för mig var därför seminariet ”Företagsfrämjandet börjar i sandlådan” med Marie Tomicic. Hon är en av grundarna av Olika förlag och en av författarna till ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2”. Det är verkligen en fantastiskt vettig, praktisk och rolig bok som jag har tipsat om på bloggen tidigare.

Marie Tomicic

Marie Tomicic är disputerad i företagsekonomi och har forskat om beslutsfattande och förändring. Hennes väg till företagande var inte spikrakt målmedveten, den gick via tjänstledighet och föräldraledighet. Sedan bestämde hon sig för att satsa helhjärtat på det hon brinner för: Böcker som utmanar stereotyper och förlegade normer.

Under seminariet diskuterade hon hur vi bemöts olika beroende på om vi har snippa eller snopp – och vad det får för konsekvenser, till exempel för vår företagsamhet. Fundera till exempel över skillnaden mellan ”pyssla” och ”uppfinna” – och vilket ord vi använder mest till flickor respektive pojkar. Pojkars actiondockor är designade för att göra saker: flyga, slåss, klättra. Flickors dockor är designade för att vara söta och bli av- och påklädda. Men det finns hopp!

Tomicic menar inte att något barn ska fråntas rätten att leka med den ena eller andra leksaken. Däremot kan man som förälder uppmuntra till lekar och fantasier utöver de uppenbara. Batmobilen är ju till exempel toppen när alla batungarna ska hämtas på förskolan. Och Barbie, med sina långa ben, trippande gång och stora ögon, kan ju bli en fantastisk smygande spion.

”Som flicka lär man sig att vara duktig, och att anpassa sig. Det är bra att kunna som företagare – men man behöver också pepp, och att någon säger ’Nu kör vi vidare’”, sa Marie Tomicic.

/Åse