Seminariemaraton i Visby

Nu på söndag startar årets politikervecka i Almedalen. Många fastboende flyr Visby, och alla räknar med att det kommer bli större, värre och knökfullare än någonsin tidigare – ”supervalår” som det är. Och det mesta tyder nog på det, över 3 200 registrerade evenemang var det sist jag kollade. Det är i runda slängar 1 000 fler än förra året, då programmet redan kändes rätt övermäktigt…

Jag kommer hursomhelst att vara på plats under veckan och springa på så många intressanta seminarier som det bara är möjligt. Jag kommer framförallt att koncentrera mig på de som handlar om entreprenörskap, innovation eller företagande på ett eller annat sätt.

Ett område som jag tänkte kika lite extra på i år är attraktiva städer/stadsutveckling. Temaartikeln i nya numret av Entré handlar om det, och intresset har bitit sig fast. Några programpunkter jag kollat in är bland annat Rambölls seminarier om just attraktiva städer, Företagarnas seminarium om vilken roll småföretag spelar för utveckling i städer och Västsvenska Arenans seminarium om stadsplanering i Sveriges tre storstäder.

Jag återkommer med rapporter från Almedalen här på esbribloggen under nästa vecka.

Kom gärna med tips på intressanta tillställningar, om städer eller annat!

/Jonas

Förebilder bygger tro på egen förmåga

Susan Duffy. Foto: Sofia Ernerot.

Under den sista eftermiddagen på Global Symposium on Women's Entrepreneurship hördes många intressanta röster (läs tidigare inlägg om konferensen här och här). En av dem var Cassandra Bota, projektledare på Almi Företagspartner. Hon är bland annat ansvarig för projektet iK – Investera i invandrarkvinnor. Det startade 2011 och tanken är att hjälpa invandrade kvinnor att starta och utveckla företag.

Cassandra är också ansvarig för projektet Mentor – fokus import och export med syfte att öka andelen företagare med utländsk bakgrund som importerar eller exporterar.

Efter sista fikat var ämnet entreprenörskapsutbildningar. Susan Duffy och Shima Barakat pratade om hur de lagt upp sina respektive utbildningar, vad som lett till framgång och högre självförtroende hos studenterna, och vilka misstag de gjort.

Susan Duffy jobbar på Babson College i Boston, USA där hon är föreståndare för Center for Women's Entrepreneurial Leadership (CWEL). Babsons entreprenörskapsutbildning anses av många som världsledande.

- På CWEL utbildar, inspirerar och stärker vi kvinnor på många olika sätt. Målet är att de ska nå sin fulla potential och skapa värden för sig själva, för sina organisationer och för samhället, sa Susan Duffy.

Hon rekommenderade den som vill starta en entreprenörskapsutbildning att först och främst tänka igenom sin strategi, och ange 2-3 huvudmål som man vill uppnå.

- Vill ni ha tillväxt, hjälpa kvinnor att växa eller kanske öka antalet företag lokalt? De mål som sätts upp i början påverkar hur ni designar er utbildning.

Genus har alltid betydelse, speciellt när det gäller språk. Det påverkar till exempel hur vi pratar om och med målgruppen. Susan Duffy menade att vi ofta tänker oss att ”one size fits all”, men det gäller att komma ihåg att exempelvis kvinnor som grupp också är individer som kommer från olika klasser, kulturer och tankesätt. Det gäller att inte reproducera det hon kallar den ”maskulina standarden” i kurser för kvinnliga studenter, utan att försöka tänka utanför det som gjorts tidigare. Även om entreprenörskap för ”alla” ofta kan kännas väl maskulint.

- Det handlar inte heller om män vs. kvinnor, för vi människor är mer lika än olika. Det finns också en tendens att fokusera på vad som särskiljer kvinnligt förtagande från manligt, och vilja ”fixa” kvinnorna.

- Studenterna kanske har ett annat perspektiv när de börjar sin utbildning, men vi vill ha ett samtal om detta. Vi lär våra studenter att det inte finns några fel, bara olika ingångar. Det finns många sätt att vara lyckad på!

Och världen behöver företag skapade ur ”kvinnors energi”, enligt Susan Duffy.

Shima Barakat

Shima Barakat kommer från University of Cambridge. Där har de också en entreprenörskapsutbildning som verkligen fokuserar på kvinnor. Utbildningen är gjord av kvinnor, för kvinnor och alla som är inblandade på ett eller annat sätt är kvinnor. Ett val som förstås är väldigt medvetet.

- På Cambridge har vi hundratals kvinnor som studerar, så det finns gott om kunniga, välutbildade kvinnor att tillgå, men få av dem startar företag. Vi vill skapa en miljö och kultur där kvinnor som vill ska kunna starta ett teknikföretag, sa Barakat.

I deras fyradagarsprogram, enterpriseWISE, fokuserar de mycket på det som både Susan Duffy och Shima Barakat kallar ”self-efficacy”, det vill säga upplevd självförmåga. Något som ofta är skrämmande lågt hos unga kvinnor.

I kursen får kvinnorna utmana stereotyper, fundera kring frågor som: ”Vem är jag?” ”Vad vill jag?” ”Vilka andra har gjort det jag vill göra?”

De får chansen att nätverka med kvinnor från Cambridgeklustret, diskutera med varandra och pitcha sin idé.

- Vi vill att kvinnorna ska titta sig i spegeln och tänka: ”Oh yeah, jag kan göra det här”.

Barakat menar att ett av de bästa sätten att skapa och stödja känslan av self-efficacy är att få träffa förebilder. Deras studenter får möta kvinnor som varit företagare bara ett par år. Kvinnor som ännu inte tjänat miljoner eller uppnått idolstatus, utan bara är ett par steg före studenterna själva. De visar att det är möjligt att följa i deras fotspår.

Sista ordet gick till två svenska kvinnor: Anna Lithagen från Tillväxtverket och egenföretagaren Pernilla Ramslöv.

Anna Lithagen, som jobbat specifikt med The Golden Rules of Leadership pratade också om vikten av förebilder. Att kvinnor får se andra kvinnor i medier, möta dem och prata med dem. Det är viktigt att veta att de finns.

- Vi vill öka möjligheten för kvinnor att ta på sig ledarroller, och att se en ledare i sig själva. Vi har intervjuat många framgångsrika kvinnor. Alla berättar att de haft bra förebilder, och om vikten av att ha en mentor eller sponsor för att nå framgång.

Pernilla Ramslöv är ambassadör för kvinnors företagande på Tillväxtverket och har dessutom deltagit i den internationella ledarskapsutbildningen Women Up, där bland andra Hillary Clinton är inblandad. Pernilla tycker att det är en ”win-win” att vara ambassadör eftersom möjligheten att prata med exempelvis studenter om hur det är att driva sitt eget företag ger henne lika mycket tillbaka som hon ger dem.

Pernilla avslutade hela konferensen med en uppmaning till andra kvinnor:

- Det gäller att sätta mål och att ta hjälp av andra för att du ska nå dina mål. Ibland tror jag att vi kvinnor själva är vårt största hinder. Börjar vi med oss själva kommer vi inse vår egen styrka och våra egna möjligheter.

/Hanna Andersson – frilansskribent

Nördarna är klassrummets stjärnor

Ndidi Nnoli-Edozien och Adjoa Boateng. Foto: Sofia Ernerot.

Först ut på dag 2 av GSWE, Global Symposium on Women's Entrepreneurship var en presentation av eXchange – ett program som stöder kvinnors entreprenörskap i Portugal. Det drivs av Peep, en plattform som jobbar för att främja entreprenörskap på olika sätt. Inom eXchange fokuserar man speciellt på att få fler invandrarkvinnor att starta företag.

Nästa programpunkt var Adjoa Boateng, som även deltog under första GSWE-dagen. Den här gången berättade hon mer om företaget hon jobbar på nu, MicroEnsure som är världsledande på mikroförsäkringar. Målet är att erbjuda försäkringar till alla, även de som kanske inte vanligen köper försäkringar.

Afrika som kontinent har låg penetration av försäkringar. ”Få försäkringsbolag vill verka i Afrika, även om människor där verkligen behöver försäkringar”. I Ghana har 7 procent av befolkning en försäkring, i Nigeria 0,68 procent. Så man kan nog lugnt säga att det finns en marknad… MicroEnsure säljer sina produkter via olika mellanhänder som banker, mikrofinansiärer och mobiloperatörer. Så när de väl får till ett bra samarbete blir volymerna snabbt stora. Inom kort planerar de att dra igång ett samarbete med en stor mobiloperatör i Nigeria, och hoppas då kunna sälja 1 000 000 försäkringar de första tre månaderna.

Ndidi Nnoli-Edozien

Ämnet för Adjoas framträdande var ”Developing entrepreneurship at the bottom of the pyramid”, en programpunkt hon delade med Ndidi Nnoli-Edozien från Growing Businesses Foundation, Nigeria. Det första Ndidi lyfte fram var dock att inget i Afrika är triangulärt som i en pyramid – det är snarare cirkulärt.

Ndidi berättade om en ung man som kom till henne och bad om pengar för att starta en rörelse som skulle hjälpa företagande kvinnor i Nigeria. Utan säkerhet, mest på magkänsla, lånade hon ut pengar till honom. Nu 14 år senare har han hjälpt 430 000 kvinnor med finansiering till sina företag. ”Vi planterade det frö som ledde till den utvecklingen. Vad som händer här, påverkar vad som händer där. Allt är cirkulärt.”, sa hon.

Och på temat cirkulärt: Mai-Li Hammargren som var sista talare ut innan lunch, medverkade även på GSWE 2012, då hon live-pitchade sitt företag från scen. Mai-Li är en av grundarna till klockföretaget Mutewatch, som nu lagt ner tillverkningen och sålt slut på hela lagret. Under GSWE 2014 berättade hon storyn bakom sitt företagande, och om hur entreprenörskapet kan vara en väg till förändring, inte minst för unga tjejer och kvinnor.

Ojämlikheter uppstår ofta tidigt i livet, som att söner gärna pushas till att ta större risker än döttrar. ”Det är ett sådant slöseri att halva befolkningen inte får chansen att bli fantastiska. Men jag tror att entreprenörskap är ett sätt att kapa systemet. Jag är 27 nu och har 11 års ledarskapserfarenheter. Ledarskap är nyckeln till så mycket. Men det är svårare att bli en bra ledare utan resurser. Och kvinnor får mycket mindre VC-pengar än män. Det är ett skäl till att vi har färre kvinnliga ledare. ”, sa hon.

Mai-Li Hammargren

Det tog mycket bootstrappande för att utveckla Mutewatch till en färdig produkt. Till exempel ett gäng studenter som kunde jobba samtidigt som de fick sin försörjning via CSN. Mai-Li fick också ihop kapital genom sitt pokernätverk, Mutewatch var pionjärer även inom crowdfunding.

När de precis var redo att börja sälja klockan upptäcktes flera problem och de var tvungna att dra ut på lanseringen. Kommunikationsstrategin till väntande kunder följde devisen ”det finns inga problem, bara ny information”.

Mai-Li avslutade med att berätta om sitt senaste projekt Fuffr, en teknik som gör att det går att styra en smartphone eller padda utan att röra vid skärmen. Tanken är att utvecklare ska kunna använda tekniken för att exempelvis göra sina egna spel. ”Vi vill göra nördarna i klassrummet till stjärnor. Och visa att man faktiskt kan tjäna pengar genom att vara nörd.”

Under förmiddagen talade även Alicia Robb från Kauffman Foundation. Hon berättade om deras olika program, speciellt om dem med bäring på kvinnors entreprenörskap. Jackie Brierton, grundare av Women's Enterprise Scotland, gjorde motsvarande från sitt perspektiv.

/Jonas

”Man måste älska det man gör”

Emy Blixt. Foto: Sofia Ernerot. 

2012 arrangerade vi den första Global Symposium on Women’s Entrepreneurship (GSWE) och i år var det dags för en uppföljare. Vi ville gärna koppla ihop forskargänget som utgör Diana International med det stora praktikernätverk som intresserar sig för frågor som rör kvinnors företagande. Därför valde vi att lägga GSWE direkt efter Dianakonferensen (även om det har lett till lite kaos på ESBRIs HQ de senaste veckorna…)

När Magnus hälsade alla välkomna betonade han att det pågår en mängd olika initiativ i olika länder, och på olika nivåer, för att stötta kvinnors entreprenörskap. Problemet är att det inte finns så många plattformar för att dela kunskap och erfarenheter. GSWE ska vara just en sådan plattform, där vi presenterar ett smörgåsbord av olika aktiviteter och sammanför aktörer från olika länder. Vi har inte riktigt hunnit räkna efter än, men det ser ut som att vi i år har hela 35 nationaliteter representerade!

Den första talaren var Susan Marlow, professor i entreprenörskap på University of Nottingham, Storbritannien, som också deltog i Diana International Research Conference. Hennes anförande hade titeln ”Are female entrepreneurs the new heroes of the economy?” Susan kritiserade några bilder av entreprenörskap som vi ständigt matas med. En av dem är bilden av hjälten – som alltid är en man. En annan är bilden av kvinnor i utvecklingsländer som driver kooperativ/levebrödsföretag.

”Jag är allvarligt oroad över de bilder som sänds ut, och som sätter sig i vårt medvetande. De visar vem som kan vara en entreprenör – och vem som inte kan det”, sa Susan Marlow, och kastade därefter ut ett antal frågor till deltagarna:

Är entreprenörskap i själva verket ett neo-liberalt trick, som lägger ytterligare börda på kvinnors axlar? Ska de nu – vid sidan av alla andra sysslor – också ta ansvar för att utrota fattigdom? Vad är innovation och vem är det som utför den? Charles Babbage eller Ada Lovelace?

”Jag tycker att min roll som akademiker är att problematisera entreprenörskap, och bemöta de evangeliska berättelserna som vi ständigt får höra.”, sa Susan.

GSWE-deltagarna fick i alla fall med sig en mängd icke-stereotypa bilder med sig hem. Under eftermiddagen fick vi höra inspirerande stories från en rad företagsamma kvinnor, och även flera snabba hisspitchar från mer nybakade entreprenörer.

En av våra långväga gäster var Adjoa Boateng från Ghana. Hon berättade om hur det var att kliva in i sin mors köksbordsbaserade företag, Homefoods, och driva upp omsättningen från 100 000 dollar till 5 miljoner på bara fem år. 

”Jag har lärt mig att när man ger respekt, får man respekt. Ghana är väldigt top-down. Men under min utbildning förstod jag att ledarskap handlar om att få med sig alla. Homefoods är ett familjeföretag och det gäller att få de anställda att känna sig som en i familjen. Innan var det mer ’vi’ och ’dem’, men jag införde en ’öppna-dörrar’-policy. De anställda uppmuntrades att komma till mig med både problem och idéer”, sa Adjoa.

En del entreprenörskap verkar bottna i individens medfödda (eller i unga år förvärvade) företagsamhet. Andra entreprenörskap bygger på en passion, där företagandet mer blir ett medel för att kunna ägna sig åt sitt stora intresse. Utifrån Emy Blixts berättelse verkar hon tillhöra den senare kategorin. Hon är grundare och huvuddesigner på Swedish Hasbeens som säljer träskor till celebriteter som Sarah Jessica Parker, Kristen Wiig, Dolly Parton – och vanligt folk, förstås. Närmare bestämt i 22 länder.

Emy berättade om sin långa kärlek till gamla ting, hantverksmässigt kunnande och en speciell estetik som personifierades av 70-talsmorsan Anita i Baskemölla. Ständigt iförd papiljotter, kort solklänning och höga platåträskor (med en Prince som accessoar i mungipan). Emys val att bli företagare var varken självklart eller snabbt men i det hon berättade framträdde ändå hennes starka drivkrafter.

”Man måste älska det man gör, och vara bra på det. Det är också viktigt att tjäna pengar, annars kan man inte fortsätta göra det man älskar”, sa den före detta språkläraren, numera träskomagnaten.

Startskottet för Swedish Hasbeens var 300 originalträskor från 70-talet som Emy köpte och förvarade som en skatt på sin vind. Att komma fram till beslutet att sälja dem, och sedan börja nyproducera enligt gamla principer, var en process.

”Först var jag rädd för glänta på dörren. Men det är inte bra att vara rädd, och att låta rädslan styra en. Det är bättre att se till att vara bäst – och springa snabbt. Vi har valt att ha hög kvalitet, och ett högt pris. Vi vill vara annorlunda, och vi bygger ett koncept runt produkterna”, sa Emy Blixt.

Karin ”Spacegirl” Nilsdotter, vd på Spaceport Sweden, avslutade dagen med att konstatera: ”The sky is no longer the limit. We can all reach for the stars!”

Hon menade att vi står på randen till ny era. Astronauter pratar om ”the overview effect”, att de först är fullt fokuserade på att nå månen. Men när de vänder sig om och tittar ner på jorden får de nästan en andlig upplevelse. Detta kommer fler kunna uppleva inom kort, försäkrade Karin. Om sina egna drivkrafter sa hon:

”Varför jag gör detta? Självklart vill jag ha kul – och tjäna pengar. Men mest av allt vill jag göra skillnad.”

Hela GSWE-programmet ligger på webben, inom kort kommer också talarpresentationer att läggas ut. Och fler blogginlägg! Vi livesände hela konferensen, och de filmerna ligger kvar som klipp på vår Bambusersida. I nästa vecka kan de också avnjutas som webb-tv (det vill säga i bättre kvalitet).

/Åse 

2014 Global Symposium on Women’s Entrepreneurship (part 15)

Entreprenörskap är som ett virus

Colette Henry delade ut pris till Gry Agnete Alsos, Elisabet Ljunggren och Ulla Hytti under Dianakonferensens galamiddag.

Första dagen av Dianakonferensen avslutades med en middag på Operaterrassen. Utsikten över Slottet och Stockholms ström var minst lika uppskattad som maten. Under kvällen presenterades konferensens bästa artikel. Vann gjorde artikeln ”Jacks and Jills of all trades: implications for firm innovativeness”  av Robert Strohmeyer, Vartuhi Tonoyan och Jennifer Jennings. Jennifer var på plats för att ta mot priset.

Även International Journal of Gender and Entrepreneurship delade ut ett par priser, bland annat till Ulla Hytti, Gry Agnete Alsos och Elisabet Ljunggren.

De glada vinnarna presenterade sin forskning under det sista parallella seminariepasset som inledde dag 2 av konferensen. I artikeln ”Three ways of claiming the family business – women taking over family businesses” visar de att det fortfarande i högsta grad finns ett glastak för kvinnor i familjeföretag. I många fall räknas kvinnor inte ens som möjliga arvtagare till ett familjeföretag, varken som ägare eller som aktiva på högre positioner. De berättade bland annat om en pappa som delade in företagets ägande i A- respektive B-aktier. A-aktierna, som gick till sönerna, berättigade till rösträtt i företaget, medan B-aktierna utan rösträtt gick till döttrarna. Effekten blev alltså att han delade in sina barn i ett A- och ett B-lag.

Under samma session presenterade Susan Marlow en artikel som gjorde upp med myten om internet som en neutral och öppen plats att göra affärer på. I själva verket existerar strukturer som ojämlikhet, rasism och en stereotyp världsbild på internet – precis som i ”den verkliga världen”. Hon lyfte fram begreppet ”whitewashing the web” som exempelvis går ut på att icke-vita kvinnor använder ett fejkat namn och någon annans bild när de säljer något nätet. För att det är det som säljer. ”Det här är chockerande och en sorts rasism”, sa hon.

Dianakonferensen avslutades med en återsamling i stora salen. Susan Marlow, tillsammans med Susan Duffy (eller Sue upphöjt till två, som de kallade sig själva), summerade de två dagarna genom en konversation med varandra och med konferensdeltagarna. De tog bland annat upp att det är viktigt att beakta sammanhanget, det finns inga ”one size fits all”-lösningar inom kvinnors entreprenörskap. Susan M poängterade att diskussionen kring ämnet har nått en viss mognad, och att ”vi [som forskar inom fältet] kan ha råd att vara kritiska mot oss själva, utan att för den skull skada oss själva. Hela entreprenörskapsforskningen avfärdades tidigare. Nu finns entreprenörskapet överallt, som ett virus”.

Hon menade också att man slås av engagemanget som finns på den här typen av konferenser. De är ett bra sätt att hålla diskussionen levande, och kan faktiskt bli ett avstamp till förändring.

/Jonas

2014 Global Symposium on Women’s Entrepreneurship

2014 Global Symposium on Women’s Entrepreneurship (part 2)

2014 Global Symposium on Women’s Entrepreneurship (part 1)

Myter om kvinnor och män består

Friederike Welter och Betsy Gatewood fick in många bra - och roliga - idéer när de bad konferensdeltagarna dela med sig av sina tankar kring framtida forskning. Foto: Hanna Andersson.

I söndags kväll drog vi igång det lilla konferensmaraton som vi (ESBRI i samarbete med VINNOVA, och med stöd från Almi och Babson College) arrangerar nu i midsommarveckan. Först ut är den sjunde Diana International Research Conference med över 80 deltagare från olika delar av världen. Konferensen inleddes med ett trevligt välkomstmingel på 7A Odenplans terrass.

I dag (måndag) har vi konfererat hela dagen, och en mängd forskningsbidrag har presenterats. I sitt inledningsanförande berättade Magnus om hur kul det känns att få arrangera Dianakonferensen i Stockholm igen, efter några års bortavaro. Det var ju här allt började, bland annat då en av de fem ur-Dianorna, Nancy Carter, gjorde sin sabbatical på ESBRI. Då arbetade hon på den annoterade bibliografi som senare blev den första publikationen från The Diana Project, utgiven av ESBRI.

”Den här konferensen är till för er forskare, den erbjuder en miljö där ni kan presentera er forskning och utveckla den framåt”, sa Magnus. Och det känns verkligen som att deltagarna tar tillfället i akt. Nätverkandet och diskussionerna kom igång direkt under välkomstmottagningen och har nog inte tystnat än. Just nu pågår nämligen konferensmiddagen och jag har fått rapporter om att stämningen är god!

I den interaktiva session som startade dagen lyftes många intressanta frågeställningar och perspektiv. Betsy Gatewood och Friederike Welter ledde diskussionen som tog sin utgångspunkt i frågan ”What now?” Forskningen om kvinnors entreprenörskap har tittat bakåt och studerat nuläget – men vart vill vi komma härnäst? Vad vill vi uppnå? Att jobba mer interdisciplinärt, longitudinellt och med varierade metodval, var några av förslagen från Betsy och Friederike själva.

Från övriga deltagare kom förslag om att, inom forskningsområdet kvinnors entreprenörskap, bland annat studera makrofaktorer, förhållandet familj–företagande, maktförhållanden, o-machomän, kulturella skillnader mellan olika länder och att kritiskt granska om entreprenörskap verkligen löser alla sociala problem. Många deltagare var trötta på att se kvinnors entreprenörskap presenteras som det avvikande och sämre, ”det som måste fixas till”. De menade att forskningen kanske snarare borde borra ner sig i varför mäns entreprenörskap ser ut och framställs som det gör – och vad det får för konsekvenser.

Under en av flera parallella paper sessions presenterade Malin Malmström och Jeaneth Johansson, Luleå tekniska universitet, intressant – men nedslående – ny empiri. De har suttit med i möten då svenska offentliganställda beslutat om vilka entreprenörer som ska få finansiering. En första slutsats var att män som är entreprenörer får runt 50 procent av de medel de ber om, medan kvinnor som är entreprenörer får ungefär 25 procent. Vad det beror på vet man inte riktigt. Men när forskarna analyserade hur investerarna pratade om de sökande entreprenörerna blev en annan skillnad tydlig: Män omnämndes främst i positiva ordalag, medan de negativa omdömena övervägde för kvinnor. En kvinna kunde exempelvis kallas ”ung och oerfaren” medan en man snarare var ”ung och lovande”.

”Myten om den svaga, passiva och beroende kvinnan står i kontrast mot den starka, aktiva och oberoende mannen. Och den myten är i högsta grad levande när finansieringsbeslut ska fattas”, konstaterade Malin och Jeaneth.

I morgon ångar Dianakonferensen på fram till lunch, efter det tar den mer praktikerorienterade GSWE (Global Symposium on Women’s Entrepreneurship) vid. Den senare kommer webbsändas, så det finns goda möjligheter att följa den!

/Åse

En konferens gör ingen sommar…

I nästa vecka arrangerar ESBRI två konferenser kring ämnet kvinnors företagande. Söndag till tisdag lunch blir det forskarkonferens på temat ”Exploring the Impact of Women’s Entrepreneurship & Innovation in the Global Economy”. Forskare från stora delar av världen presenterar ny forskning och nätverkar.

Efter lunch på tisdagen tar den mer praktiska konferensen Global Symposium on Women’s Entrepreneurship (GSWE) vid. Här talar och nätverkar svenska och internationella entreprenörer, forskare, finansiärer, rådgivare, policyskapare, och andra experter på kvinnors entreprenörskap. Några av talarna är svenska Karin ”Spacegirl” Nilsdotter, serieentreprenören Adjoa Boateng från Ghana och Ndidi Nnoli-Edozien, som är social entreprenör från Nigeria.

Så som ni förstår är det halvt kaos på kontoret – mycket som ska hinnas med innan vi rullar ut röda mattan och klipper bandet på söndag kväll…

Det finns fortfarande några platser kvar till konferenserna, som om ni är intresserade rekommenderar jag ett besök på konferenswebben.

/Jonas

Få koll på kroppen med hälsokonto

I förra veckan lanserade Uppdrag Välfärd boken Sociala innovationer i välfärden hos Entreprenörskapsforum. Jag deltog i seminariet som handlade om en e-tjänst (Hälsa för mig) som kan förbättra den enskilda individens överblick av sitt hälsotillstånd. Tanken med tjänsten är att utveckla kommunikationskanaler mellan vårdgivare och vårdtagare.

Patienter kan med hjälp av tjänsten ta större ansvar för sin egen hälsa eftersom de får större tillgång till uppgifter om sitt eget hälsotillstånd. De får ta del av bedömningar och diagnoser. Tjänsten kan också spara tid vid läkarbesök eftersom både patient och läkare kan vara mer förberedda. Bra för vården, bra för individen.

Men det här är inte alls okomplicerat. Det finns många frågor att diskutera innan man lanserar tjänsten. Exempel på sådana frågor är:

• Ska detta ingå i högkostnadsskyddet eller ska det vara utanför?
• Hur är datasäkerheten? Det finns en – ofta befogad - rädsla för att dela känslig information på nätet. Det ställer stora krav på säkerheten. Vem ska äga databasen?
• Hur löser man problemet med en uppdelad sjukvård? Det kräver någon slags samordning av tjänsten för att alla uppgifter ska hamna på samma ställe.
• Hur ska de som behöver det bäst (långtidssjuka, personer med kroniska sjukdomar) ha råd att betala för dessa tjänster?
• Vilka kommer att använda sig av denna tjänst? I Sverige betalar ca 1,2 miljoner invånare sina räkningar via internet. De övriga är troligen inte vana vid dator och kommer därför inte att använda sig av tjänsten.
• Vilka tjänster ska ingå så att det blir till störst nytta både för individ och vårdgivaren?

Det finns också möjligheter för företagare att etablera sig inom det här området. Hälsotjänster är tänkt att bli en öppen marknad där många företag kan konkurrera. Det blir även möjligt att koppla tjänsten till mobilapplikationer. Priserna blir sannolikt lägre om det uppstår konkurrens och om många använder produkterna, men samtidigt finns det en risk med privata aktörer. Uppgifterna hamnar exempelvis i USA.

Det här är onekligen spännande, men det kvarstår en del utredningsarbete innan hälsokontot kan bli verklighet.

/Helene

Chans till dans innan midsommar

Jorå, nu är det dags igen – nytt nummer av Entré på gång. I morgon godkänner vi korr från tryckeriet, och efter långhelgen är det full fart på tryckpressarna för att ni prenumeranter ska hinna få era tidningar innan midsommar.

I det här numret skriver vi bland annat om hur entreprenöriella politiker förändrar stadsbilden, om att svenska miljöteknikföretag borde kunna tjäna mer pengar och om att svenska akademiker gärna vill göra nytta. Jo, och en artikel handlar om att företag faktiskt kan bli mer innovativa med hjälp av modern dans.

Om du inte redan prenumererar går det att sajna upp sig gratis på vår webb.

/Jonas