Den resa han har gjort med Ikea, från en blygsam start till ett globalt företag med runt 190 000 anställda, är förstås oerhört imponerande. Denna långsiktighet och uthållighet är något som kännetecknar många familjeägda företag.
Något som jag tycker saknas i många av porträtten av Kamprad är hans skicklighet som säljare. I en intervju som spelades upp berättade han om hur han tog ett paket med 10 tändsticksaskar, och sedan sålde varje ask för sig. Givetvis såg han till att varje enskild ask då kostade några ören mer än vad han hade betalat.
Och vi har väl alla zick-zackat oss fram i Ikeabutiken och bland soffor, skrivbord, bokhyllor och sängar plockat med oss en och annan pryl som vi "behöver" på vägen, för att sedan avsluta med att lägga ytterligare några oumbärliga servetter och ljus i den gula kassen på upploppet fram till kassorna. Detta ser jag som en del i den säljande kultur som Ingvar Kamprad, med sin förmåga att tänka strategiskt utan att tappa känslan för detaljer, har implementerat i Ikea. Och att kunna sälja är oerhört viktigt för alla entreprenörer, oavsett bransch.
En annan aspekt av Kamprads gärning som inte heller har fått så mycket uppmärksamhet är att han, via Familjen Kamprads stiftelse, har stöttat forskning om entreprenörskap och närliggande områden med över 100 miljoner kronor sedan 2011.
Så, ett tack till Ingvar Kamprad som inte "bara" har möblerat Sverige, utan även har bidragit till att öka kunskapen om vad entreprenörskap innebär för samhället.
/Magnus
Prenumerera på esbribloggen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar